Hej. Jag är en kille 30 år som vill in i den varma gemenskapen som ni verkar ha här.Jag har läst en hel del och är mållös hur snälla och icke-dömande alla verkar vara. Vart ska jag börja?
Har val i ca 7 år haft känningar att det gått mot en av mina största mardrömmar. Jag Alk... Nej inte jag. Jag dricker ju inte så ofta. Tränar Mån till fredag kör lite extra knäböj lördag så är man väl värd en öl? Men en öl blir flera, typ 10. Vill jag leva livet såhär. Bakis trött och jävlig. Svaret är nej, ändå gör jag det gång på gång på gång.

Dricker alldeles för mycket. Kopiösa mängder ibland. Min flickvän förstår väl vart jag står i allt. Hon stöttar mig. Samtidigt som jag misstänker att hon egentligen inte vill smutsa ner sig med mina problem.

Dricker inte varje dag men när jag väl kör, så kör jag. Orkar inte må såhär längre. Vill ha kontroll såklart. Som allt va förr. Men alkohol är en lurig jävel och kräver mer. Var det Benny Haag som sa att man vill alltid ha en till? Stämmer på mig iaf. Allting är väl en process och jag nog förbrukat mina timmar som onykter. Nu börjar kraften ta över. Men jag vill vill vill inte låta mig försjunka in o den här livsstilen. Förut var allt skoj med fest. Nu är det inte ens kul längre. Själv trött och ensam. Jag och min vapendragare. Vilken jävla kompis. Vakna nätter o allmän misär. Tack för den här tiden men jag tror jag dumpar dig.

Ebba, leverjag och jackofhearts.
( och alla andra här på forumet)
Så himla kloka och fina förebilder är ni och ett riktigt stöd i vått och torrt. Tack för att ni delar med er med era tankar. Kram ❤️

Jackofhearts

Va glad jag blev när jag gick in och ser att ni lämnat så fina kommentarer här i tråden:).

Det finns så mycket samlad "klokhet i ämnet alkohol" här på forumet som alla medlemmar på varsitt håll samlat på sig genom erfarenheter. Det finns väldigt mycket värde för oss som hittat hit i utbytet av dessa erfarenheter, kunskap, tankar, igenkänning osv. för det får oss känna oss mindre ensamma i vår kamp. Med risk för att låta lite klyschig måste jag säga att det som är det mest fantastiska är att det finns så mycket välvilja. Vi vill verkligen "lyckas tillsammans" och vill alla väl. Det är så viktigt och en förutsättning för att vi är ärliga och våga skriva om snedsteg istället för att ge upp och lämna. Det finns liksom ingen konkurrens här och jag gillar verkligen det.

Jag känner mig faktiskt lite glatt förvånad över det ger mig så mycket att spendera tid på forumet som det faktiskt gör. Det ger mig väldigt mycket att skriva ut mina tankar och känslor här, det har nu blivit en del i processen och dessutom får jag väldigt mycket tillbaka av er andra. Börjar förstå varför ordet tillsammans nämns så många gånger på AA:s hemsida eller att de nämns så frekvent när folk pratar om det. En ganska självklar insikt. Många saker jag kommit till insikt med den senaste tiden är väldigt logiska och knappast några undangömda hemligheter. Saker som alla egentligen känner till, men man ska inte underskatta skillnaden mellan att känna till och uppleva.

Jag har tänkt mycket på dig Studenten nu i helgen. Det glädjer mig så att du är tillbaka. Att du dessutom kommer tillbaka med rätt inställning, att du tar med dig något positivt av det som hänt, reflekterar och blir starkare är bara ännu mer bevis för att du kommer nå hela vägen. Du är grym och det vet du egentligen.

Leverjag. Dig har jag inte varit det minsta orolig för men oj vad viktig du är här på forumet. Många som skriver här aktivt nu har dig och Vilja att tacka för att de tog steget och började skriva, så även jag. Jag avundas ert otroliga engagemang här på forumet och det hade inte varit sig likt utan er. Inte meningen att klumpa ihop er på något sätt men ni är väldigt lika i det, er extrema välvilja och den otroliga mängd energi ni delar med er av.

Jag gillar verkligen att läsa och känna igen mig i dina texter om "surret". I dig har jag verkligen funnit någon som grubblar och tänker lika mycket som jag själv och jag gillar skarpt din sköna inställning till träning och "självsnällhet". Du är en vinnare!

Kram

Ebba

Jag vill inte glömma hur det var, att inte glömma hur det var är en av medicinerna mot att hamna där igen.
Hur går det?

Jackofhearts

Sorry för ett sent svar! Det är väldigt lätt att missa inlägg i sin egen tråd har jag märkt när det är mycket som händer på forument att tråden hamnar långt ner i flödet.

Jag måste säga att jag trivs bra i min nykterhet just nu. På sistone har det nästan känts naturligt. Ikväll börjar helgen och några tankar på att dricka har inte infunnit sig. När det gäller allmänt mående måste jag säga att det känns rätt ljust nu där också. Jag lägger mycket fokus på just att försöka må bättre, ta livet för vad det är och att inte sätta onödigt hög press på mig själv. Tycker att jag för en gångs skull lyckats hela vägen med det och har gått igenom en vecka där jag, när jag tittar tillbaka på den kan säga att jag haft betydligt mindre ångest än vanligt vilket är otroligt skönt och något jag verkligen kämpat för. Så skönt att få ett kvitto på att det faktiskt går att må bättre genom att ändra tankesätt, införa bra rutiner med sömn, kost och träning. Leva på ett sätt som främjar välmående helt enkel och faktiskt nå framsteg. Med den inställning jag vanligtvis har, är jag förvånad om jag ens skulle upptäckt en bra dag om någon så slängde den i ansiktet på mig. Önskar dig och alla andra en trevlig helg! :)

Ebba

Lön för mödan.
Visst är det underbart när man känner att alla små (stora) förändringar ger resultat.

H ä r l i g t :)

Leverjag

Så härligt att läsa att du börjar leva utan ångesten. Orolig är jag över mig själv ändå. Ibland hur otroligt illa jag tycker om drickandet så är det ett djävla romantiserande överallt. Hjärntvätt att man ska gilla alkohol, liksom. Funderingar har vi. ;-)

Vet du. Att hålla i över tid och inte tappa det goda trots dagar och veckor nör man glömt bort hur härligt det är att leva är mitt mål ett måste nu. Det kallar jag goda vanor och rutiner. Jag ska bara gå på promenad och träning. Sova, äta vettigt, dricka och andas varje vecka. Hela tiden hålla i för tiden skapar vanor och rutiner jag så väl behöver. De goda rutinerna hjälper mig i längden till förändring. Kämpar nu med att vända tankar. Lägga märke till kritiska automatiska tankar först (utmaning i sig ) och sedan byta ut dem mot mindre dömande eller mer positiva.

Styrkekramar

Jackofhearts

Jag har tänkt så mycket på det där på sistone, att vart man sig än vänder så står det nån glad typ med en drink i handen. En stadig god whisky, en kall läskande öl, ett fint årgångsvin eller en kryddig shot. Bara massa positiva adjektiv. Alkoholromantiken är så indoktrinerad i samhället att man inte kan göra nånting utan att komma i kontakt med den "falska bilden" av att alkohol är likställt med lycka och avkoppling. Om inte en förutsättning så åtminstone ett väldigt bra verktyg i sociala sammanhang.

Det har ju alltid känts så tryggt att den alltid funnits där. I var och varannan film ser man scener där man ser en man komma hem till sitt flotta hem och hälla upp 2 dl whisky och toppa med en liten isbit det första han gör när han kliver innanför dörren. Det är ju en regel snarare än ett undantag att han inte ens fått av sig rocken innan han avnjuter första klunken. Rutinen framställs nästan som helig och som en naturlig del av en "vinnares" liv. Det ser ju så fridfullt och medvetet ut, snygg är han dessutom den lyckosten. Det har jag också gjort några gånger när jag känt att jag förtjänat det, precis som att jag också hade hockeyfrilla när det va modernt för ett antal år sen. Till slut kan man inte stå emot hjärntvätten. Det blir en sanning.

Men jag har också i mina mörkaste stunder har även jag skyndat mig hem för att det fanns några sunkiga stark och väntade på att låta mig tröstas i min ensamhet. Känt ilskan och besvikelsen att jag glömt lägga dom på kylning, vilket ledde till att jag tvungen att hålla för näsan när jag svepte den första ljummen i väntan på att äntligen få avnjuta en kall rackare. Först då kände jag mig lite skyldig, först då. När jag sjönk till den punkten där jag inte längre kunde lura mig själv om att jag dricker för att det är gott och ger mig njutning.

Min poäng är ju att den hjärntvätten som pågår där ute är skrämmande. Inte ens sådana tillfällen jag nämnde ovan fick mig att inse något sorts allvar i situationen. Jag kände mig "lite skyldig". Inte mer än så. Snart va ölen kalla och då var ordningen återställd, glömt och förlåtet. Lite knäböj på det på måndagen och så hade min hjärna snart förnekat och förvrängt mitt beteende såpass att det lika gärna kunde gått till som i filmen. Skitsamma förresten , vem bryr sig, snart är det lördag igen. Min hjärna var redan kidnappad.

Det får mig att 1. Förlåta mig själv för att jag hamnat där jag är idag, det är faktiskt inte mitt fel. och 2. Vi som hamnat här har ett utmanande liv framför oss med mycket prövningar. Frågan är om det skulle vara en utmaning alls om det inte var för det där (ursäkta språket) "djävla romantiserandet överallt".

Visst funderar vi allt Leverjag. Kan bara prata för mig själv men ibland alldeles för mycket:). Tror vi är inne på samma spår här också. Sömnen maten, träningen och "vända tankar". Vara alert när tankarna kommer och försöka vända dom och redan där kriga mot destruktiviteten som dessa tankar annars leder till.
Mer kan vi inte göra. Det är nåt lite läskigt i det också. En rädsla för att det inte ska bli bättre trots att man ger sitt allt. Därför blev jag oerhört glad att jag fått lite tillbaka. Det ger mig energi att fortsätta. Jag märker att du har kommit långt i din process och lagt en bra grund för framtiden. En inspiration är du och jag hoppas och tror att det kommer gå åt rätt håll för oss båda!.

Kram

Jackofhearts

Med lite lästips, det kan man aldrig få för mycket av! Inte läst något av honom. Ska absolut kika in den. Tackar:) Så många bra lästips jag snappat upp här hittills. Guld värt. Älskar att läsa böcker men tycker det är så svårt att hitta bra information om vilka böcker som är läsvärda så det är väldigt uppskattat.

Jag har makten, självklart. Det jag ville få fram som min trötta hjärna missade är att jag numera ser det från ett annat ljus. Jag romantiserar inte själv i närheten av samma utsträckning som förr och det är frigörande. Samtidigt blir jag så trött på att det finns överallt och att det alltid framställs som nån sorts väg till ett lyckligt liv. Det vet ju både jag och alla andra här på forumet att det inte är sant, inte för någon som druckit upp sin kvot. Det är lite som när någon vill bjuda på bullar i fikarummet och har absolut noll förståelse för att man inte vill "unna sig" det. Det är ett irritationsmoment som får mig ur balans för en kort stund. JAG VILL INTE HA NÅN JÄVLA BULLE, FATTA DET!! Sköt ditt eget så sköter jag mitt liksom. Likadant är det med alkohol. Det räcker inte med att man har övertalat sig själv att man inte vill dricka. Man måste ursäkta sig, komma med undanflykter eller försvara sin nykterhet också. Inget som fått mig att falla men irriterande helt klart.

Ja, jag har också funderat mycket över alkoholromantiken och hur den också sitter i mitt huvud. Tänkte på det när jag såg såpor på 90-talet att man plötsligt började korkade upp en flaska vin till middagen. Jag tyckte då att det var lite konstigt att dricka vin i tid och otid. De som drack tidigare i Tv i svenska serier drack öl och sprit och hade problem. Eller kanske har jag glömt hur det var, men jag vet att jag tänkte på det då och att det nog inte var särskilt sunt att dricka vin så ofta. Och med facit i hand så är det ju inte så sunt att vardagsdricka.
Tänkte på det lite när jag hade kört i 5 timmar i söndags, att normalt hade jag velat koppla av och belöna mig med ett glas vin. Inget konstigt med det egentligen, men när man börjar ifrågasätta drickandet, så blir det också så tydligt att man egentligen inte är sugen på just vin utan på effekten av alkoholen.

Och jag håller med dig JoH, det är egentligen helt galet hur alkoholen presenteras som en central och viktig del av livet och som något som "vinnare" kan hälla i sig efter en jobbig dag på jobbet. Och alla vintips i alla tv-program. Man blir lite trött på det faktiskt när man fattar vilka konsekvenserna blir. Det är skönt nu att det börjar bli lite större med a-fritt. En sund utveckling som man ändå får glädjas åt. Och ju fler dom väljer a-fritt desto lättare att avstå. Jag tycker för övrigt inte att folk ifrågasätter alls. Kanske, men det känns mer nyfiket på ett positivt sätt. Men jag blandar också a-fritt och a när jag går ut och då blir det kanske inte lika mycket frågor. Sen handlar det kanske också lite om hur man känner sig angående beslutet att välja bort a. Är man trygg i det beslutet så spelar det kanske inte så stor roll om människor tjatar och trugar. Jag tror att jag skulle driva lite med nån som börjar tjata... Det är ju helt galet och den där reklamen där man hetsar om kakor gör det ju ganska tydligt.

Jackofhearts

Kom aldrig in på det i min förra text men har också funderar på det. Hur det sitter i huvudet. Alkoholromantiken finns och den kan vi inte förneka, men jag har insett att ens egen hjärna tolkar den på olika sätt beroende hur ens egen inställning och vanor ser ut. Tänker lite på hur en klassisk såpa är uppbyggd. Finns liksom "en av varje " där som får representera en del av samhället och där har även parkalkisen sin plats så att säga. Det finns ingen risk att man vill förknippa sig med en sådan karaktär. Men när karaktären målas upp som en person med full kontroll på läget som tycker om att njuta av lite vin på kvällarna är det lättare att ta sig till det, det blir romantiserat.

Men jag tror också det kan handla lite om att innan man drack sig till en problematik reagerade jag annorlunda på det jag såg. Jag minns att jag ofta reagerade på att någon i en serie drack på ett osunt sätt. Men sakta blev det ett "stöd" istället, ett sätt att låta mig själv lura mig själv. Har flera gånger druckit ensam och tittat på serier med mycket alkoholromantik, insupit både stämningen och drycken framför mig. Det lättar samvetet och just den alkoholromantiserande serien fick för kvällen bli min "anledning" att dricka. Det blev plötsligt en trygghet och ett sätt för mig att blunda för mina egna problem. Nu när jag varit nykter ett tag börjar jag se det med nyktra ögon igen och reagerar återigen som innan. Nu reagerar jag dock starkare än innan och kan känna en irritation när jag ser sånt. Precis som du skriver att man har ju redan insett att ingen dricker bara för att det är gott, det kan va gott men det är knappast därför någon dricker. Tror inte jag iallafall. Jag har aldrig gjort det, inte ens innan jag hamnade i en problematik.

Just hur omgivningen reagerar på nykterhet tror jag är olika. Det beror nog på massor olika faktorer. Ålder, problematik hos omgivningen, hur mycket omgivningen vet om ens egna problem, syn på alkohol och fest osv. Åldern och grad av problematik i min omgivning är nog en anledning till varför folk ofta är negativt inställda till att någon är nykter. Precis som jag själv tyckte det va trist när jag drack att nån satt där tyst och "dömde mig". Frågan är om ganska många aktiva drinkare är inne i något sorts beroende. Det finns ju många människor som alltid har kontroll och som dricker sparsamt.

Men förvånansvärt få av dom jag pratat med av dessa skulle kunna tänka sig ett nyktert år. De vill "kunna slappna av med ett glas ibland" och det finns ingen anledning till att vara nykter då de inte har några problem. Låter ju lite som en lightversion av hur vi ser på det, minus de negativa konsekvenserna som vi har fått av drickandet. Jag tror lite på det det som skrivs i boken full kontroll. Att alla som aktivt dricker är en del av hjärntvätten. Tror också att det är en del av varför framställs så romantiserat i medier som filmer och böcker. Är man osäker i beslutet är det klart att det är svårare, men jag tycker nog ändå att det finns nånting störande i det oavsett hur tryggt man står i beslutet. Lite som jag skrev om bullarna. Det finns inte ens att jag skulle äta någon bulle, det är inte ens en utmaning för mig att någon frågar. Det som irriterar mig och kan göra mig arg är oförmågan att acceptera ett nej och hålla på att tjata och truga. Det står ju rätt klart att folk trugar för att lätta sitt eget samvete, precis som när de trugar och tjatar om alkohol.

Tack för dina tankar Sisyfos. ( Och du får gärna förklara kakreklamen om du orkar, för där tappade du mig:))

Se där ja!
Jag tyckte mig känna igen tankegången :D Jag läste oxå den boken "full kontroll".
Hans bok "äntligen icke rökare" var en riktig ögonöppnare för mig. Det finns ju en bok kring mat från honom också, men den tyckte jag inte alls om.
Kram

Jackofhearts

Jo men precis så menar jag. Det känns ju ibland precis så i fikarummet och även på AW:n. Så klockren reklam, har missat den helt. Tack för den andra länken också vilja. Verkar va en bok helt i min smak.

Ja exakt Studenten, gillar ändå tankesättet i den boken av Carr. Han är provocerande, ganska självgod och tjatig men den öppnar ändå upp för kritiska tankar.

Jackofhearts

Jo men precis så menar jag. Det känns ju ibland precis så i fikarummet och även på AW:n. Så klockren reklam, har missat den helt. Tack för den andra länken också vilja. Verkar va en bok helt i min smak.

Ja exakt Studenten, gillar ändå tankesättet i den boken av Carr. Han är provocerande, ganska självgod och tjatig men den öppnar ändå upp för kritiska tankar.

Leverjag

Följer dig och dina funderingar. Jag gläds med dig. Mycket är verkligen bakvänt mycket i denna värld. Men för faan, jag vill inte ha några kakor eller vad det nu är. Varför håller vi människor på sådär och påtyvlar andra våra begär och dåliga samveten!??

Otroligt att folk håller på så Vilja! Låt folk sköta sina kroppar som de vill, tycker jag med!

Jackofhearts

Egentligen borde man bara skratta åt sånt. Men folk attackerar ändå ens levnadssätt och ens val och det kan lätt göra en upprörd. Egentligen är det helt skevt att folk gör oss till ett offer när det, hälsomässigt, är vi som gör det rätta valet. Ok att någon frågar, det är artigt men fan ta dom för att de fortsätter tjata och göra sig roliga på min bekostnad om det tills jag känner mig " häcklad och kränkt".
När det gäller sötsaker har det några gånger gått så långt att jag fått nog, vänt på det och attackerat tillbaka, det får man väl tåla om man ger sig in i leken? Nej, tydligen inte. Då blir folk ledsna och tycker man är elak. Men de har ingen aning vilken bakomliggande faktorer och vilka knappar de trycker på hos mig när de frågar, de har ingen aning om att jag har varit överviktig, haft ätstörningar och har fått ställa om hela mitt tankesätt kring kost och träning för att nå dit där jag är idag. Lite som jag nu jobbar med att ställa om tankesättet kring alkohol och välbefinnande. Lite roliga tankar och bearbeta på ett alkoholforum, men likheterna är slående. Man ska ta en kaka, men man får inte bli tjock. Man ska ta 2 glas vin men aldrig så man blir full.

För att citera dig kloka leverjag "Mycket är verkligen bakvänt mycket i denna värld".

Igår var jag på AW med några från jobbet. Lite roligt att efter alla dessa inlägg jag gjort så var det såklart inget tjat om att jag skulle dricka. Inget tjat, inget trug. Nu hade jag dock gjort klart att jag hade bilen men det var ändå skönt och det fanns faktiskt inget sug hos mig heller, snarare tvärtom. Jag brukar åka hem i vanliga fall, men igår kände jag för att utmana mig lite och vistas i krogmiljö.
När vi kom dit och de högg in på första ölen så kände jag mig lite utanför, som om jag var en betraktare av ritualen istället för att vara delaktig. Lukterna, ljudvolymen och den glada stämningen gjorde att jag rycktes med för en stund. Efter några öl var jag glad att jag drack vatten. Skrämmande hur snabbt allt blir annorlunda. Jag har alltid tänkt att det är efter 5-8 öl som det blir lägre nivå på snacket. Oj nej, redan efter en öl märkte jag att de tappade fokus och klarheten i tankarna. Det har jag läst i andras trådar om det också och kan bara konstatera nu att det stämmer. Det var ingen utmaning egentligen eftersom jag redan tagit beslutet att jag vill vara närvarande nu för min egen skull, men jag är ändå glad att jag stod fast vid det.

Ibland undrar jag vad ni träffar för människor. Upptryckta matlådor och anklagelser om falskhet. Fascinerande och jag skulle nog bli skitförbannad. Ibland kan det nog vara bra att ha lite närmare till sin ilska. Nån måste ju uppfostra dessa människor hör jag ?.
Folk frågar upplever jag, jag svarar och så är det inget mer med det. Inget ifrågasättande. Jag frågar också. Jag tycker att folks matvanor är intressanta. Och att folks val är intressanta. Ställer inte frågan om varför man inte dricker el äter kakor, men jag tycker att bakgrunden till vegetariska val kan vara intressant, likaså andra val i livet. Det är jättespännande helt enkelt. Kanske kan jag upplevas ifrågasättande, vet inte. Just vegetariskt känns ju så oerhört vanligt nu - finns det verkligen människor som beter sig så fortfarande? Och var har de krälat fram ifrån? Och kakor - det avstår väl folk väldigt ofta ifrån.
Det där med första glaset måste jag verkligen studera. Jag tycker inte riktigt att det märks, men det kanske det gör. Och vad säger egentligen det om giftet man dricker. Å jag som hör till de som tar ett glas... Varför egentligen? Det är det folk skulle behöva fråga och ifrågasätta.