Jag skulle vilja ge en trevlig present till mig själv. Jag ville ge mig själv en helt nykter helg.
Presenten är inte lätt att få tag i och kräver mycket ansträngning, men jag är väl värd det?
Är det någon mer som vill vara nykter denna helg?
Och helt seriöst, jag är livrädd att jag inte klarar av det.
Är det någon mer som är rädd att inte klara av det?

och jag känner att livet är inte så mycket sämre utan vin.
Det är inte bättre heller, men inte sämre.
Kanske ska sluta hälla i mig giftet.

Man blir besatt av tankar om alkohol. Jag tänker på A hela tiden. Inte för att jag får sug hela tiden, men jag vill förstå varför allt har hänt. Varför började jag dricka så mycket. Jag tillåter mig själv att vara besatt en stund till, det har inte gått så många dagar sedan jag har slutat. Alkoholism är som cancer. När man får beskedet tänker man inte på något annat. Man behöver tid att försöka förstå och få fram strategier.
Ja, bästa sättet för mig att inse problemet är att tänka på våra resor. Vi reser ganska mycket. Jag kommer ihåg de första resorna, hur det var. Jag längtar efter den här tjejen som var utomlands, glad att se saker, gå ut, läsa en bok och dricka te, kaffe, äta gott. Kanske ta lite vin till maten. Sedan kommer andra resor. Till Cap Verde. Mycket tid gick åt att fixa vin utan att min man fattade att jag dricker. Dagen blev som evigt längtande efter att ta ett glas, två glas, tre glas... Resor blev som en evig jakt efter vin. Istället för att njuta, väntade jag bara när jag får dricka.
Är det möjligt att få tillbaka denna tjej som kan njuta av resan istället för att jaga vin?
Vi åker utomlands inom kort. Klarar jag av att njuta av resan? Hur gör man?

Majalena

Vet inte hur påsken ska funka, när man är ledig så länge. Jag vill kunna dricka normalt och inte gömma vin. Det känns förnedrande och jag vill inte vakna bakis. Är det ngn som tagit sig ur det här?

ta mig ur detta, men för mig fungerar det inte.
En gång fungerade det, längre semester (3 veckor) med min man. Ett glas vin till maten, han såg till att jag inte fick mer. Det var ok, fast jag hade barnsliga utbrott att jag vill ha mer.
Hemma funkar det inte, för att jag gömmer vin.
Så jag vet inte vad jag ska göra till påsk. Ångest.

Majalena

givit min man många "ledtrådar" utan att avslöja allt, men han blundar. Jag vill berätta att jag har det jobbigt, men ändå bromsar jag mig själv. Jag har en jävla inre stress som jag inte vet hur jag ska hantera. Vill så mkt, men har inte orken. Tycker helgerna bara går åt till att dricka vin numera. Och sen kommer måndagen och man är inte utvilad, glad eller ngt.

vara ärlig. Mot dig själv. Jag var väldigt tydlig mot min man. Det tog i för sig himla många år att komma fram till det.
Jag sa: jag är alkoholist. Om du vill hjälpa mig och ha en frisk hustru, kan du göra det och det. Du kan stå ut med mina utbrott och dåligt mående i början, du kan krama mig mer, du kan lyssna på mig mer. Då lovar jag att inte smygdricka.
Han ville inte se problemet i början heller, för att hur kul det är att vara ihop med en alkoholist. Det är vi som måste ta initiativ och säga vad kan göras för att situationen ska förbättras. Vad kan man förvänta sig av partner och om hen vill ställa upp.

Majalena

visat många gånger att jag inte mår bra, men vi har svårt och prata. Jag vet att det är min uppgift och ta upp det, men jag skäms för mycket. Vet inte varför jag tycker det är svårt för vi har ett bra förhållande, men jag med ett bra jobb, omtyckt mm mm. Ska jag tycka att jag har problem med alkoholen? Det jag upptäckte är att glädjen inför ledigheter och helger försvann att jag mer fick ångest. För jag vet inte vad jag ska göra? Går mest runt och vandrar om jag inte dricker. Försökt och lösa korsord, men det är bara kul för en stund. Förr hade jag mer och göra på fritiden, nu har det försvunnit. Jag vill hitta tillbaka till det roliga, göra saker som är stimulerande, men orken och motivationen är borta.

DagnyLotta

Fin present det, men som du säger, svår att få tag i. Klart vi är värda en nykter helg. Jag vill ha en nykter påsk, hela påsken, det är det jag vill, men det finns ett sug i magen, trots allt. Jag kan inte bestämma mig om jag skall vara i lägenheten och greja i påsk, eller ute i stugan, tända brasa, kratta, gå längs stranden med hunden. Jag har aldrig varit nykter i stugan, en ända helg. Det skrämmer mig. Stugan har liksom varit frizonen, man behöver inte gömma bort tomma BiB eller tetra vin, eller flaskor där ute. Och där ute är det legalt att vila middag. Så en nykter helg, javisst, den är mer en välkommen, men klarar jag det? Just nu, får jag ta en dag i taget. Skrämmande att min dag består av tiden före kl 19, och efter kl 19, då ena bolaget stänger här i staden.

Ja, snart kommer det.
Hur ska vi göra? Känns nästan så att jag skulle vilja träffa er, som har samma typ av ångest och sitta tillsammans och prata, prata och berätta. För mig hjälper det, att berätta och dela mina funderingar. Och dricka te. Och kanske gnälla lite hur synd det är om mig ;)
Jag har lyckats nu med en nykter helg på många år. Men det känns faktiskt som en öppning. En riktig chans för någonting nytt. Det var inte kul och jag mådde inte so himla bra, men jag fattade att jag KAN.
Majalena: jag har börjat skapa strategier hur man ska hantera rastlösheten. I början var det hopplöst, ingenting var roligt. Men så småningom hittar man en liten sak som kanske känns lite roligt. Bada med levande ljus. Köpa blommor. Lukta på blommor. Fin hudlotion. Böcker. Brodera. Det tar tid, men ju mer man fokuserar på det, desto mer saker kommer fram.
DagnyLotta- undvik stugan :) För mig är vinrutinerna de värsta. Känns jättekorkat men jag har slutat laga mat just nu, för att lagning av god mat har tydligt med supandet att göra. Jag ringer mer sällan till min mamma för att jag har alltid tagit två glas vin innan jag ringde för att komma i stämningen. Förändra rutiner är viktigt för mig.

DagnyLotta

Att prata är viktigt, men i denna lilla staden, håller man bara tyst. Eller så är det så här, jag behöver inte ha koll på det jag gör, för det har alla andra här i staden. Jobbigt. Och när jag har sådan ångest, + bondånger, blir jag bara tyst, man kan verkligen se att jag dragit ner rullgardinen.
Visst, rutinerna kring vinet är värst. Slutar kl 14 någon dag i veckan, och det första man startar med är att fortsätta på Bib'en från igår, eller öppna en ny.
Orkar själv inte laga mat, just nu, det får bli något enkelt, har tappat intresse för det. Och samma här Rabbitgirl, måste också ta några glas vin för att prata med mamma, eller bror. Det som är det sämsta, är att jag lovat mamma så mycket under dessa samtalen, saker jag inte kan hålla, och svårt att slingra mig undan. Så nya rutiner behövs, jag måste komma på ett bra sätt att skapa de, följa dem. Att börja brodera, har jag faktiskt tänk på efter en titt på "gerillabroderi", då kan man ju brodera ångesten man känner.
Just nu har jag mina listor jag jobbar med, livet med vin och livet utan. Undrar på om jag kan ha ett liv där i mitten någon gång...

Visst är det så med att bo i en liten stad, mans ka vara tyst. Jag skulle aldrig våga gå till vårdcentralen och be om hjälp, för läkaren är säker min bekant eller förälder till någon av mina elever, vad roligt!
Men jag har vänner i hela Sverige och utanför och det är faktiskt ett par just nu som jag kan prata med.
Och jag kan skriva här. Det räcker. Skulle aldrig våga berätta till någon bekant i "lilla staden".

Jag vet inte varför jag måste dricka innan jag ringer till mamma. Kanske för att hon är så rädd om mig och jag måste ha kraft att övertyga henne att allt är ok. Ljuga med ett ord? Hopplöst.

Levande

Hur tänker du om Påsken? Jag har haft det lättare om jag planerat lediga dagar, gjort saker jag gillar.
Har inte vågat lämna dagar till slumpen utan tackat nej till det som har varit svårt.
Kram och styrka till dig

Maharion

Det var för mig helt orimligt att föreställa mig den tid det tar att vänja sig av med alkoholen. Det är just alkoholen som skapar alla dessa känslor i mig när jag inte drack. Känslan av oro, smärta, ångest, känsla av rastlöshet, skakningar, oförmåga att uttrycka sig, oförmåga att koncentrera sig, att inte känna glädje, viljan att fly från sina känslor i kroppen och hjärnan.. Allt jag kunde tänka på var att jag inte vill känna detta och hur kan jag fly för att komma över denna smärta, att komma in i den sköna dimma som A kunde ge mig, få slappna av, må bra, känna mig normal, känna mig stark.

Jag övertygade mig om att det är alkoholens abstinens som skapar allt detta skit. Jag övertygade mig om att det går att att ta sig förbi dagar som är skit, det är bara skit helt enkelt och det får vara skit. Nästa dag är det lika mycket skit, men det går att leva med den dagen den med. En dag i taget så kommer det vända, för det gör det, kroppen vänjer sig och knoppen mår bättre efter ett tag, jag mår bättre idag även fast jag fortfarande inte mår bra, men bättre än vad jag hade gjort med alkohol, det går åt rätt håll :)

Jag vet inte vad du upplever, tänker mig att du behöver fundera hur du ska hantera att du mår dåligt. Kan du acceptera det, kan du ta en dag i taget och låta dagar helt enkelt få vara dåliga till din förmån för att må bättre på sikt?

Vad behöver du för att klara dessa dagar?

Hoppas att du hittar din strategi, tror att du behöver hitta den och stå fast vid den.

Styrkekramar

för alla goda råd.
Jag mår inte så dåligt utan alkohol. Det är mest längtan efter "spänning" som gör att jag vill dricka just nu. Men först och främst rutiner, jag är så van att dricka på kvällen innan helg, det är läskigt.
Ja, du har rätt, man måste ha strategier.
1) Inte köpa på systemet (speciellt viktigt idag)
2) Träna (jag har utvecklat ett härligt träningsberoende sista två veckor)
3) Inte laga mat (förknippas mycket starkt med vin för mig), men äta mat
4) Läsa, brodera, plugga, jobba... Planera aktiviteter.

Maharion

Du ser, vad en kan gissa fel, vi har alla olika skäl till varför vi dricker. men men en strategi behöver vi alla :) Gissar att du känner tristess och behöver något mer för att känna en meningsfullhet av din helg. Att ta bort alkohlen löser inte grundproblemet om det nu inte är abstinens som har skapat denna känsla, hönan eller ägget, vem kom först? Vad finns det som kan skapa denna meningsfullhet? Du säger att det är en längtan efter spänning, gissar att alkoholen hjälper dig att släppa dina hämningar och få dig att känna fri och glad. Vad hindrar dig att känna dig detta i nyktert tillstånd, vad är det som får oss att känna motsatsen till dessa känslor nykter? Är det sällskapet, dialogerna, galenheterna, energin som kommer med alkoholen. Vad av detta går inte att göra nykter om vi nu bara bästämmer oss för det?

Jag vill nog hävda att vi luras att tro att det är något vi saknar för att vår hjärna är inställd på den belöning som kommer med A. Den är lurig, för den får oss att tro att vi saknar något för att vår hjärna är i obalans och inställd på att upprätthålla den belöningen, utan den så blir det tråkigt, energilöst, lamt, tristess. Om vi ökar dosen eller konsumtionen gissar jag på att dessa känslor övergår till smärta, ångest, oro, panikkänslor, hopplöshet e.t.c.

Vilket fall om helst så söker vi all kontroll över våra egna liv. Tror på din strategi, den är utan alkohol och jag tror och hoppas att den skapar en meningsfullhet i ditt liv som på sikt kommer få dig att känna spännning och glädje utan A, och kanske någon gång då och då, ansvarsfullt, med A om det nu är ett av dina mål.

Tummen upp!

utan vin :) Jag kom hem och däckade. Ont i halsen, trött, trött, trött. Somnade som en stock i tre timmar, det blev ingen träning idag, men ingen A-sug heller. Ser fram emot träningen imorgon. Och då är det lov och 11 dagar ledighet för mig!
Såna dagar som idag brukade jag fira med en flaska vin. Resultatet var att jag inte kunna känna den riktiga glädjen av ledigheten som kommer. Idag kan jag.
Maharion: Ja, jag gillar utmaningar och spänning samtidigt som jag är osäker och ibland inte tror på mig själv. Om jag klarar någonting då får jag dopamin kickar. Eller om jag dricker, då dämpas ångesten samtidigt som dopaminkicken kommer.
Antagligen har jag lyckats sabba mina dopaminreceptorer med vin. Därför allt blir alltid som är roligt och intressant inte lika roligt längre.
Tänkte att ge de tid att återhämta sig.

Suss73

Fantastisk tråd! Kommer hänga på er. Startade här idag. Jag dricker för mycket. Precis hemkommen från semester och har haft en vit kväll. En. På fyra veckor. Igår hade jag familjen på middag. Kommer knappt ihåg kvällen. Mitt beroende tar kål på mig. Ni alla har så bra tankar. Ni ger mig kraft! Kram på er!

Ja, jag vet inte hur jag ska bedöma detta. Men jag känner att det är ok.
Påsk blev bra. Lördagen var nog den mest alkoholrika dagen. Jag drack en flaska vit vin, började vid 14, slutade vid 22. Så där, för mycket. Resten av dagar drack jag ingenting.
Semesterveckan var väldigt ok. Jag höll mig till ett glas vin och en öl (0,33) per dag. Kändes ok, det kändes att jag dricker för smaken och inte för att bli full. Sedan jag kom hem drack jag ingenting, känns så att jag lyckas komma ifrån de dåliga rutinerna.
När jag kom hem fick jag också veta att pappa har varit på intensiven hela tiden när jag var borta, men mamma och systern ville inte berätta för att de inte ville förstöra min semestern. Jag fick en chock, var hemsk sugen på vin, men jag tog inget. Nu är han hemma och mår bättre.
Varje dag när jag känner att det är jag som bestämmer och inte suget blir jag starkare och starkare.
Tränar otroligt mycket och det känns så att det hjälper.
Man kanske kan lyckas ändå???