av Rädd

Dag 13. Lördag, solen lyser. Vad gott det hade varit med något att dricka. Alkoholen min luriga vän, som bjuder in mig så vackert. För att njuta av det vackra, sköna, slappna av, belöna mig, trösta mig.Så som jag gjort de senaste åren. Men nej, du vet ju hur det blir. Jag bara lurar mig själv. Det blir för mycket alkohol för att uppnå det efterlängtade tillståndet. Och efteråt kommer ångesten, föraktet, tröttheten. Denna ständiga dialog i hjärnan. För & emot. Idag vinner emot. Jag har bestämt mig. Men är så rädd för ensamhet & tomhets känsla. Min stressade själ som inte kan slappna av. Just nu; ett ögonblick i sänder!

Svartvit
lör, 2016-04-09 - 14:32

Jag vet hur du känner, men vi allihopa här kämpar tillsammans! Du är jätteduktig som låter bli, alkoholen är inte värd att förstöra oss som den gör. Tänk på allt skit den medför, det är inte värt det. Fortsätt kämpa och stå emot ❤️

Rädd
lör, 2016-04-09 - 14:46

Tack! Kanske just det att jag är van att jag måste klara allting själv & gör det. Men till ett högt pris. Ni har jag tagit mod till mig att skriva här. För jag klarar inte av allting utan alkohol. Nu börjar jag en tråd här, tillsammans med andra, för att reda ut massa lösa trådar i mitt liv. Utan alkohol.
Tack för stöd!

Levande
lör, 2016-04-09 - 15:12

Tror på dig och nu börjar du en resa med stöd här och du kan dela din klokhet och tankar, det kommer hjälpa dig mycket.
Så kram och styrka till dig

Leverjag
lör, 2016-04-09 - 15:18

För mg hjälper det mycket med yoga och meditation, promenader och träning för att hitta lugnet. Det gör också att jag lättare gör bra val och mår bättre. Stress är en mycket vanlig och farlig orsak till misär och missbruk. Ta hand om dig och hitta sätt att varva ner ordentligt är mitt råd. Det är ljuvligt när man lyckas.

Lycka till och styrkekramar

Rädd
sön, 2016-04-10 - 13:06

Konsten att varva ner. Laddat ner app om meditation. Är ute i naturen. Men det känns som jag har kolsyra i blodet hela tiden. Alkoholen har hjälpt mig att varva ner. Men jag försöker att inte bli stressad av rastlösheten utan acceptera den. Just nu är det så här. Rädd för att möta tomheten & det känns som alla känslor skall falla ner över mig & att jag inte kan kontrollera dem därför gäller det att springa fort & söka skydd.
Ett ögonblick i sänder.
Tack alla där ute för stöd & erfarenheter.

Leverjag
sön, 2016-04-10 - 13:25

Acceptans. Det tar tid och vi får tänka på att vårt belöningssystem är ur balans och nu gör oss mer nedstämda, trötta, svårt med minne och mer stressade! Det tar en tid innan det rättar till sig men det kanske kan hjälpa lite att förstå att stress-knappen är kemiskt påslagen nu. Försätt göra vad du kan för att minska stressen. Lärde mig att andningen är det mest effektiva sättet att minska ångest och stress. Om vi kontrollerar vår andning (långa, djupa andetag) får kroppen signaler om att allt är lugnt. Prova om det hjälper. Går att använda när som helst för att påverka sitt lugn. :-)

Det blir bättre. Håll ut (öva, öva och öva) och ge dig tid så kommer det att gå vägen!
☀️

Levande
sön, 2016-04-10 - 13:32

Jag tyckte första tiden var jobbig, kändes som jag åkte i en känslomässig centrifug men det ger sig. Mår du för dåligt så var inte rädd för att söka hjälp, men en tröst är att det lugnar sig.
Kram och styrka till dig

Lena72
sön, 2016-04-10 - 16:39

Har druckit jättemycket nu de sista 4 veckorna. Dödsfall, op (livrädd då det är 4:dje med komplikationer) osv. Vill sluta nu! Op klar! Vågar inte ens tänka tanken på en vit vecka.... Hur? Känner mej rädd... Hur gjorde du första veckan?

Hur hittar jag tillbaka till denna tråd när jag har loggat ut? Måste jag komma ihåg namnet på de jg svarar eller ploppar de upp som på fejjan?
Nu här...... Kram

Rädd
sön, 2016-04-10 - 18:18

Hej! Jag är inte så bra på det tekniska här. Så jag kan tyvärr i te svara dig på de frågor.
Första veckan. Jag har varit på väg ut på trampolinen många gånger att hoppa på en livsstilsförändring. Men modet svikit när jag stått där & tittat på det okända djupet. Men för 14 dagar sedan, efter påsken. Där mina förväntningar gick i krasch. Och jag dövade besvikelsen med alkohol. Dagen efter bestämde jag mig. Så här vill jag inte leva mitt liv. Bestämde mig för 21 helnyktra dagar. Det var hanterbart för mig just då. Ställde mig frågan -vem är det som bestämmer i mitt liv? Och det var definitivt inte jag. Jag behöver vända på många stenar.
Att skriva & läsa här skapar ett andrum & man får vara liten & rädd.
Så ta ett ögonblick i sänder.
Tänk att det är mänskligt att falla och gudomligt att resa sig.
Lycka till.

Rädd
tis, 2016-04-12 - 08:50

Mannen kom hem i går efter en vecka. Dessa förväntningar som jag har så svårt att hantera. Kommunikationen fungerar inte så bra. Har insett att det handlar mycket om maktspråk & gränser. Indirekt blir det mesta mitt fel. Försöker att släppa taget om att få kontrollen, att veta hur han tänker. Varför han reagerar som han gör. Varför han straffar mig med tystnad. Jag är tydlig en stund med hur jag tänker och vad det gör med mig. Alltså jag nappar på betet men därefter straffar mig själv med att jag inte är tillräckligt bra, snäll, förstående. Alkoholen har dövat min rädsla, och att jag på något invecklat sätt som jag själv ännu inte förstår tröstat mig och jag känner mig mindre ensam för en stund. Men som inser att det håller inte i längden. Skuld och skam kommer som ett brev på posten. Känslorna blir mig övermäktiga och jag vill fly. Jag har gått till alkoholen. Jag tystnar och blir ledsen. Jag är avundsjuk på att han kan hantera situationen och lägga skulden på mig. Jag blir svartsjuk på de som får hans tid, han är fantastisk när han sätter en annan människa i rampljuset. Jag har gått så långt ibland att mina barn kommit i andra hand för att han skall bli glad och nöjd. Efteråt hatar jag mig själv att jag knappt vågar tänka på det. Jag är rädd för att bara hantera situationer och inte leva mitt liv. Jag har stått ut i smärtan för att jag sedan vet att jag kan döva min ångest med alkohol. I dag, denna vackra dag, andas jag och övar mig i att vara jag, som jag glömt bort vem jag är.
Men idag lyser solen. Och jag skall hålla mig nykter. Face my fear.

Levande
tis, 2016-04-12 - 09:03

Spräcka bubblan och se sanningen, försök stå kvar fast känslan av oro kommer.
Även om det är hemskt lär man sig efter ett tag att man överlever och blir starkare för varje gång.
Så djupa andetag av vårluften och fyll kroppen med energi.
Kram och styrka till dig❤

Rädd
tis, 2016-04-12 - 10:28

Jag behöver verkligen den kramen & smittas av din styrka.
Sanningen är så brutal och jag är rädd för rädslan.
Den kan lindras med kärlek. Men kanske det är att börja tycka om sig själv och inte vara så beroende av kärlek.
Beroendet har många ansikten.
TACK för stöd.

Rädd
ons, 2016-04-13 - 09:46

Dessa tankar som mal. Önskar jag kunde ta skilsmässa från mig själv och sluta mala tankar. De är som en dålig LP-skiva som hakat upp sig. Är så trött på mig själv. Letar förtvivlat efter pausknappen. Önskar finna ro i mig själv och inte ständigt leta flyktvägar. Alkohol, jobba, ordna, greja, fixa, dona. Alkoholen har givit mig paus en stund. I kväll & i morgon kväll skall mannen ut på middagar och kommer hem lagom äckligt glad och berusad. Jag är arg för att han kan det och inte jag. Att jag står där käck och glad för hans skull. Men det klingar falskt. Då kan jag dricka i smyg bara för att jag livet känns orättvist. Och det ger en tillfredsställelse för stunden. Jag sitter ensam hemma på kvällarna efter ett stressigt jobb och längtar efter belöning. Jag är ute och går, läser, målar, träffar vänner men finner ingen riktig ro. Känns bara som något jag gör för undvika botten. Spring fort och le.
Längtar nog efter en relation där båda vill vara tillsammans mycket. Med gemensamma intressen eller så är det bara något jag tror för att slippa möta mina inre demoner. Kämpar för att leva upp till den yttre bilden som glad, duktig alltid finnas till hands, se till andras behov för jag inte vet mina egna. Jag är en lyhörd människa på gott och ont. Ser andras behov och är känslig för stämningar och tonfall. Säger ja och fixar för att det skall bli en bra stämning och andra skall må bra. Tar ansvar för andras känslor. samtidigt är det ju jag. Vill vara snäll och hjälpsam men blir gränslös mot mig själv. Ser hur jag undviker att markera vad jag finner är ok. Att dricka alkohol på ett sätt som inte märks utåt för att ge en spricka i min inre fasad. Som jag är rädd skall spricka så jag putsar min yttre fasad även idag men väljer bort en flyktväg. Alkoholen.

Leverjag
ons, 2016-04-13 - 10:02

Så fina reflektioner du gör. Jag känner så igen både mig och flera andra här att ha det draget, att vara duktig, vara till lags, inte säga ifrån, känna sig tom och oälskad och att inte leva sitt liv som man är tillfreds med. I början nykter kändes det som jag ville ändra på allt. Skilja mig, byta jobb, flytta mm. Jag valde att jobba med mig själv först. Att försöka bli stark och mer tillfreds inom mig för att sedan ta de steg som behöver tas. För mig var det faktiskt mindfullness, yoga och promenader som gav mig stöd att börja vara tillfreds, lugn och i kontakt med mina behov. Jag behöver fortsätta men jagmärker hur jag steg för steg förändrar mitt liv och lyssnar på mina behov nu. Kämparfortfarande med ett äktenskap jag inte vill ha men mårså mycket bättre själv att jag är inte beroende av bekräftelse och kärleksbevis. Jag måste älska mig själv först och då kan jag ge och få kärlek på riktigt. Jobba långsiktigt och försök hitta ngt som fyller dig med glädje och lugn. Jag satte upp lappar på min badrumsspegel och upprepar 10 ggr de meningar jag behöver få in i min skalle. ;-)

Kram och heja dig! Det blir bättre utan alkohol och medvetet arbete att skapa nya vanor. ?

Rädd
ons, 2016-04-13 - 19:11

Det är så gott att känna igen sig i andras berättelser. Man blir mindre ensam då. Botten i mig är också botten i dig.
I dag när jag promenerade vid havet och Lp skivan i hjärnan gick där och malde. Bytte jag spår. Tänkte på vad du/ni skrivit. Arbeta långsiktigt. Det gick bra en stund. Det var en befrielse. Jag tänkte på att jag vågade skriva här. Och vilket stöd det faktiskt ger. Tack.
Funderade också mycket på det här att släppa taget. Inte bry mig så jädra mycket. Men jag är ju livrädd. Utan alkohol? Men.. kanske först då den djupa känslan kommer att inte vara beroende av bekräftelse och kärleksbevis. Har prövat yoga men jag var så speedad i det taget att jag låg en halvmeter ovanför golvet och flåsade som en guppy på torra land. Men kan tänka mig att pröva det igen. Frukten faller när den är mogen och jag var väl inte mogen för yoga då. Men då står jag inte bara och väntar på mannen. Utan tar ansvar för mig.
Ett ögonblick i sänder.

Levande
ons, 2016-04-13 - 19:13

Känner igen mig så mycket i din ensamhet och längtan efter något annat. Men till lite tröst kan jag säga att för varje dag som går känns det som jag är på väg till något nytt, det ger hopp och styrka.
Så många kramar och styrka till dig, det finns hopp ❤

Rädd
tors, 2016-04-14 - 22:17

Lååång dag på jobbet. Kommer hem och går ut och tar en låååång promenad. Har låååånga samtal med mig själv. Har så kloka reflektioner och svar. Längtar efter att vila ut vid den där källan som ger lugn och ro. Jag springer så fort, så fort att själen inte får möjlighet att lyssna in. Livet innehåller lidande och svårigheter det gäller bara att hantera dem på ett sätt som gör det möjligt att finna glädjen i det lilla. Alkoholen skall inte få bli mitt verktyg. Men....jag vill njuta av det goda vinet men det gör jag inte för jag vill åt ruset. Bara ett glas kan kvitta. Två glas kan kvitta. Jag vill ha minst tre och sedan gärna lite till i smyg. Det känns lite extra busigt då.
Men jag vill bestämma i mitt liv. Sedan lååång tid tillbaka har alkoholen styrt för mycket. Att få de glasen på kvällen, inte alla kvällar, men alldeles för många så tankarna har varit upptagna på alkohol. Får väl acceptera att det tar lååång tid att välja bort en ovana. Att alkoholen är en lurig giftblomma som lovar mycket men håller lite. Ett ögonblick i sänder.

Rädd
mån, 2016-04-18 - 08:35

Ångest. Vaknar tidigt med ångest. Har druckit alkohol i helgen. Fredagen gick bra. Drack på ett sätt som jag kan tycka är ok. Vi hade gäster och jag tog ansvar för mig. Mannen drack mera och jag kan inte låta bli och lägga mig i och kommentera hans sätt att dricka. Jag trodde att jag kunde vara så bra som jag ville men ack vad jag bedrog mig. På lördag dracks det åter igen och jag drack lite mera än på fredagen. Så kom söndagen och vi bjudning. Drinkar och vin till maten. Jag var stressad och nervös mycket känslor som låg och krampade i mig. Då dricker jag två drinkar i smyg. Idag är skammen och ångesten stor. Varför gör jag på detta viset? Säger till mannen hur jag känner men han märkte inget på mig och tyckte jag var en utmärkt värdinna. Jag talar inte om mina smygdrinkar för honom. Jag tänker att det är bara att kliva på tåget igen och fortsätta att inte dricka alkohol. Jag klarade de dagar jag bestämt mig. Tre vita veckor. Men inser att jag är beroende och medberoende. Jag klarar inte att ta ansvar för mig själv. Fallet känns stort och jag famlar efter självkänslan. Tror jag har så mycket lagrad ilska i mig som är svår att hantera. Jag är en ältande smygalkolist som döljer min ångest snyggt.
Drar på mig den klippiga, äckliga offerkoftan som är bekväm att gömma sig bakom. Face my fears. Jag reser mig sakta och tänker att denna dag skall vara utan alkohol.

träningstanten52
mån, 2016-04-18 - 11:35

Tre veckor är ju en jättebra början. Jag förstår att du skäms när du smygsuper men låt bli! Ta fram flaskan eller ta nya tag. Vad skulle mannen säga om du tog fram flaskan och ställde den på bordet?
Du kan starta om programmet idag, gör det och tänk ut en strategi för att slippa dom här situationerna. Du verkar inte må så bra, kanske nåt du kan göra något åt?
Ha en bra dag