Hej,
är en kvinna som större delen av mitt liv varit måttlig med mitt drickande, var antingen för pank eller ointresserad av att bli packad som yngre och när barnen var små tänkte jag inte på det helt enkelt.
För ett par år sedan hände dock något mycket plågsamt - ett familjetrauma - som gjorde att det plötsligt blev lätt att dricka vin för att känna mig lugn och/eller somna. Jag hade och har ännu sådan ångest över detta trauma att jag ville döva det på smidigaste sätt, och det är ju smidigt att köpa bag in box... Dricker numera i stort sett varje dag (jobbar hemifrån) och ungefär en liter vin per dag. Det är mycket. Blir sällan berusad så att jag känner det (däremot avslappnad), går och sippar från ungefär lunchtid till sängdags - men det är förbaskat mycket. Jag inser ju det. :-(
Min sambo tycker inte om detta naturligtvis även om han också konstaterar att jag inte är full så det märks på något sätt. Då han vet vad jag varit med om så undviker han att döma mig, han skulle reagera om jag uppträdde packat vet jag ändå. Jag antar att min "fina" balans beror på att jag vill få fortsätta med min vintröst, jag vet att om det barkar iväg så kommer han sätta ned foten.
Nu försöker jag kravla mig upp från min depression men får ironiskt nog jätteångest av att tänka att jag ska sluta dricka vin, för jag tänker att jag redan druckit mig till alla sjukdomar man kan få. Får cancerångest, skrumpleverångest osv, osv - och då vill jag dricka vin för att dämpa detta.
Min fråga är: är det "kört" för min kropp? Kan den hela sig i alla fall lite om jag slutar med detta vinande?
Jag vill få ett sunt förhållande till vin/alkohol igen. Jag kan klara mig flera dagar utan att dricka och får ingen "abstinens" som jag själv upplever det, fysiskt alltså. Däremot bygger ångesten upp sig pga tragedin som ännu pågår i min tillvaro och då dämpar jag den efter några dagar med vin igen. Jag känner alltså behovet psykiskt främst.
Jag tänker att jag som haft ett väldigt sunt tankesätt om alkoholen kan få det igen, men jag måste få höra något positivt - att det inte är så att jag faller ned knalldöd om en vecka pga de år som varit. Kan tillägga att jag är väldigt skeptiskt mot "lyckopiller", det är därför jag började med vinet från början.
Nu blev det kanske inte redigt detta, men jag tar tacksamt emot era tankar. Kommer för övrigt inte dricka under arbetsveckan som kommer har jag bestämt mig för.