Jag skulle vilja ge en trevlig present till mig själv. Jag ville ge mig själv en helt nykter helg.
Presenten är inte lätt att få tag i och kräver mycket ansträngning, men jag är väl värd det?
Är det någon mer som vill vara nykter denna helg?
Och helt seriöst, jag är livrädd att jag inte klarar av det.
Är det någon mer som är rädd att inte klara av det?

Den här gången på riktigt. Var ensam i en annan stad. Efter semestern har jag inte druckit någonting. Beställde mat och drack ett glas vin. När jag kom till hotellet spydde jag upp allt. Fick hemskt huvudvärk på natten och drack vatten och spydde 5 gånger på morgonen. Det var en mycket stressig dag igår. Konstigt. Piggnade till först vid 12. Kan det vara vinets fel? Har någon varit med om ngt liknande?

SkåneTösen

Jag tycker det låter mer som matförgiftning. Låter lite väl häftig reaktion för ett glas.

att kolla om jag kanske blir helt konstig eller något...
Men visst, matförgiftning och reaktion på för mycket vin kan ha samma symptom.
Bara att jag blev så himla förvirrad.

Rädd

Det finns många kommenterar som jag tycker är så klockrena här. Jag har liknande belöningseffekter & tankar kring A. Så himla skönt att läsa!!
Har redan tankar kring nästa helg då svärföräldrarna skall bo hos oss & jag behöver vin. Vet inte hur det skall gå annars.
Vill ha min snuttefilt!!!

Idag var jag extremt bra att lura min hjärna. Jag tror att ibland, som alkoholist överanalyserar man och över interpreterar och fastnar i onödiga tankerutiner.
Faktum är att jag är alkoholist. Varför?
1) Jag hade otrygg uppväxt med en mycket traumatiskt händelse som resulterade i ambivalent anknytningsmönster
2) Jag ärvde MAO-A genen, en lång variant, som hos kvinnor ger högre känslighet för miljö, benägenhet till depressioner, alkoholism, men också kreativitet och möjlighet att lösa problem på oväntade sätt
3) Min nucelus accumbens i hjärnan och tillverkning av dopamin har blivit riktigt rubbade av alkoholen på senaste tid.

Jag kan inte bara sluta dricka och lämna min kropp utan alternativ. Jag vill hjärna leva utan alkohol, men jag vill inte bli glad bara för det att jag inte är bakis. Jag vill leva fullt ut, känna meningsfullheten, glädje, pirrande känslor och so on.

Ingen kan förändra mitt liv, bara jag själv. Ingen kan berätta för mig vad mitt belöningssystemet gillar, jag kan bara upptäcka det själv.

Vi är individer och svarar olika på olika stimuleringar. Jag vet 100% att jag inte reagerar på godis, avskyr choklad and blir aldrig beroende av dataspel.

Vad är det som funkar då? Hårt träning verkar få igång mitt belöningssystem. God mat. Utmaningar i arbetslivet, men inte såna som är för påfrestande. Uppskattning av andra människor. Kroppslig kontakt med andra människor. Smekningar. Fotmassage. När någon borstar mitt hår. Doften av nybakad bröd, apelsinblommor och en del andra dofter. Musik. Varmt, doftande bad. Skratt. Beundrar av andra människor. Färger. Blommor. Spännande böcker.
Att brodera. Att retrahera och låsas att jag är barn. Att köpa kläder (farligt, farligt!).

Så, det gäller bara att sätta igång och lura jävla nucleus accumbens, för att så idiotisk gammal del av min hjärna kommer inte att bestämma över det hur JAG vill leva.

Så, det är bara att sätta igång och stimulera min hjärna, ha ha.

Rädd

I botten av oss finns glädjen & ljuset. Det gäller som du skriver att hitta själva tändaren. Inte bara undvika demonerna. Det blir ju så tråkigt & tröttsamt i längden. Men att finna styrkan i att det är jag som styr. Jag kommer att få utmaningar i brottningskamp vem som skall ta hem ronderna. Men det får bli en match i taget.
Du skriver & jag ler. Så gott att läsa.

Det måste nog finnas fler positiva saker med nykterhet än att bara slippa bakfylla och ångest?
Inte mer än att man ska stimulera belöningssystemet på ett annat sätt.
Och varje belöningssystem är individuell. Just nu funkar hårt träning för mig bra. Tyvärr kommer jag inte igång med 2-3 pass i veckan. Det är för lite för att producera dopamin och det blir så tungt att komma iväg. Men det verkar fungera med att träna nästan varje dag, intensivt.
Jag skulle vilja skapa någon meningsfullhet med mitt liv också, men det är nog inte så himla lätt.
Var hittar man det? I princip är det ganska korkad att leva. Man plågas bara massa år för att dö till slut ändå. Resan som slutar på samma sätt för alla. Målet är ganska självklart, att dö.
Men kanske själva resan är viktig? Att kunna njuta av den, trots allt.

Jag räknar inte dagar, inga veckor och månader.
I början när jag försökte sluta dricka räknade jag och det blev någonting i for av besatthet. Jag bara räknade och räknade och kunde inte sluta tänka på att INTE dricka.
Nu vill jag glömma bort drickande och börja tänka på möjligheter istället och det funkar. Det är så hemskt mycket roligare att tänka på det vad jag kan göra och inte vad jag inte kan göra.
Det känns bättre för mig att ignorera existensen av alkohol istället för att fokusera på att inte dricka.
Erkännande.
Så klart har jag beroende-personlighet. Och det gäller att utsätta sig för lagom kloka frestelser. Jag är osund beroende av träning nu, men där ser jag ingen fara.
Däremot shopping... Sista tiden blev det så där. Pengarna är nästan slut och nästa lön kommer inte än. För mycket kläder, träningskläder, väldoftande lotion och bubbelbad, högtalare, mobiltelefon. Jag förlåter mig själv denna månad. Och lovar mig själv att planera bra nästa månad så att det funkar och jag kan lägga undan. Trots allt bättre att vara pank än drunk. En månad i alla fall, funkar kanske inte så bra i längden.

En ny dag och ett nytt beslut.
Vad sägs om att köra kvällen utan bedövningsmedel?
Är det några fler som ska göra det?

Svartvit

Självklart ska jag göra det. Är dock extremt sugen just nu men ska be min man köpa hem mer alkoholfritt ??

Ja, det har jag hört så många gånger: du kommer att må bra av att sluta dricka. Det blir mycket bättre när du slutar.

Jag har en kompis som tränar väldigt mycket. När hon bryt ett ben, ingen har sagt "du kommer att må bra av att sluta träna". Alla tyckte sååå synd om henne, det måste vara fruktansvärt att vara tvungen att sluta träna ett tag. Du kanske kan ... läsa, äta, göra det eller det osv. ISTÄLLET för att träna.

Så, nej, jag mår inte bra av att "bara sluta dricka". Jag mår förjävligt pga. att jag slutade dricka. Ok, jag slipper ångesten för att jag dricker, men det är inte tillräcklig stark anledning för att sluta dricka.

Jag mår bra för att jag har förmåga att ersätta drickandet med något annat, någonting som gör att dopaminet tillverkas i hjärnan och som har mindre biverkningar än vin. I mitt fall är det träning och god mat, jag har aldrig varit särskild bra på det, så det är lite "aha" upplevelse. Olika dofter och bra böcker. Och att jag tar tid och tar hand om min kropp och själ. Att jag tar en oväntad sovmorgon under veckan och vaknar med solstrålar i sängen.

För mig räcker det inte att sluta dricka. Jag kan inte lämna mitt belöningssystem och säga: nu får du klara dig själv. Jag måste komma med alternativ.

Kram på er alla.

Efter att ha märkt att jag mår bättre och får dopaminkick efter träningen började jag träna fem dagar i veckan.
Sista månaden går det riktigt bra, jag tycker att det är jätteroligt.
Men jag kom på att jag har en typ av beroendebeteende :)
När jag drack försökte jag att handla på olika system för att folk skulle inte märka att jag köper en flaska vin nästan varje dag.
Nu har jag kort till två gym, så att folk inte ska märka att jag tränar nästan varje dag, lite överdrivet.
Varför är det så viktigt för mig vad folk tror om mig?

Kan inte annat än le litegrann. Just det där med träning varje dag trodde jag ändå var något som folk var stolta över. Och om nån skulle upptäcka att du tränar varje dag, så skulle det ju vara en likasinnad :-). Tror dessutom att folk är lite mindre intresserade av vad andra håller på med än man tror. Självfixeringen är rätt utbredd både här och där.
Var nöjd med dig själv. Skulle gärna ha ett träningsberoende själv... Och gå och malla mig på gymmet :-). Du har ett mycket sundare beroende nu i alla fall.

Jag, jag har minsann en kropp som är inte helt korkad :)
Senaste veckor fick jag en rutin att inte dricka på veckorna. Det fungerar så hoppas bra att jag inte ens känner något sug på veckorna.
Resultaten blir också att min kropp säger bestämd att den inte vill ha alkohol.
Jag har blivit överkänslig eller något. Jag blir inte direkt berusad, men bakfull efter tre glas vin. Skulle aldrig ha hänt förut. Vad är det för mening att dricka om jag inte får någon kick, men blir bara bakfull?
I fredags fick jag i mig en flaska vin. Förut var resultaten att jag var full och bakfull. Denna gång var resultaten att jag fick minneslucka och var jättedålig på kvällen och på morgonen.
Känns befriande att inte få dopaminkick av vin. Som att få elstöt när man försöker dricka.

Sisyfos: min man berättade att två kvinnor pratade om mig på hans jobb. Att jag tränar mycket. En av dem går på mitt ena gym, den andra på den andra. De har pratat ihop sig att jag tränar på båda... Det är så roligt att se hur tråkiga liv folk kan ha för att diskutera sånt, ha ha.
Och om man är lite envis, då kan man skaffa sig vilket beroende man vill, jag lovar. Jag måste träna mint 4-5 gånger i veckan för att känna att jag är beroende.

Saffran

..mycket i det som du skriver rabbitgirl! Hur går det för dig nu? Bestämde du dig för att helt sluta eller var målet att kunna ta nåt glas ibland? Jag har haft perioder då jag varit helt nykter (i samband med graviditet & amning) men har annars i mitt vuxna liv druckit typ varje helg, mkt på semestrar osv. Ändå alltid bedömt att jag inte haft nåt problem, att jag kan sluta när jag vill.. Men hösten 2015 så tackade min sambo ja till ett stort jobb som gjorde att han började jobba mycket, mycket och jag var hemma "låst" med våra barn.. Båda är i dagisåldern och det är minst sagt fullt upp exakt hela tiden. Glad om man får till ett toabesök på egen hand under en ledig dag. Det var då jag plötsligt tog ett glas vin en tisdag och en lör redan kl 15, för att "lugna nerverna". Sen i jan/feb åkte sambon iväg på utlandstjänst och plötsligt var jag låst dygnet runt i 3-4 veckor i streck. Blev ju att jag drack nästan varje dag, inte massor "okontrollerat" men ändå ett starkt behov av att få i mig en viss mängd vin.. Sen åkte vi till fjällen och drickande varje dag fortsatte.. Nu har det gått nån månad och jag har absolut minskat men känner ändå det starka behovet i samband med ledighet. Trodde att när allt lugnat ner att jag skulle kunna ha en längre vit period men märker nu att, himlans va svårt det är....! Sen är jag en sån person som har så svårt för at uttrycka mina egna behov. Vill helst inte va ifrån barnen mer än vad ja behöver. Och min sambo, han måste träna 4-5 ggr i veckan och jobba, jobba.. och det blir lätt att jag hamnar i hemmet, vid spisen och vinet... Skit också!

lika beroende av vin som av att uppfylla andras behov?
Jag har svårt att tacka nej till "familjefester" och andra bjudningar och det är just då jag blir så himla stressad och dricker för mycket. Men inte bara då.
Hemma dricker jag när jag lagar mat, men jag måste väl laga mat? Hur blir det med sonen annars?
Nej, jag måste ingenting. Jag vill träna och må bra. Jag är egocentrisk och börjar strunta i andras behov. För att om jag dricker ihjäl mig kommer de inte att ha så värst mycket nytta av mig ändå. That's it.
Mitt mål är att börja känna mig bra av andra anledningar än vin. Ställa om belöningssystemet på andra faktorer än vin och få den att fungera.
Om det krävs att sluta helt, då gör jag det.
Jag observerar min kropp och min hjärna just nu och lyssnar på kloka signaler. Jag vill inte ha den berömda kontrollen över drickandet. Vet inte om det är möjligt.
Jag vill ha en frisk belöningssystem som leder mig till utveckling, skratt och utmaningar.

Maharion

Fast jag är o andra sidan inte ledsen över att utveckla ett träningsberoende. Men det räcker inte, saknar meningsfullheten. Vill hitta något som jag brinner för och som kan ge mig tillfredställese. Tror att jag kan ändra på nivåerna av dopamin som min hjärna behöver genom att stå ut med tristessen under en längre period. Genom detta så tror jag att jag kommer uppskatta livets små ting då hjärnan blir mer receptiv för mindre doser. Fast det låter skittrist. Men men, jag har inte så bråttom och tänker försöka.

Tack för att du skriver dina reflektioner.
Kram!