Jag är kvinna, storasyster, mamma, mormor, maka, som är medberoende och har utvecklat ett beroende. Jag ska inte trötta ut er med hela min historia men ändå kort säga, att den varit svår periodvis. Min pappa var krigsbarn och det kom att prägla mitt och familjens liv. Idag är båda mina föräldrar gamla, sjuka och svårt alkoholiserade.

Mitt bruk av a började som 30 åring i samband med skilsmässa, AW, nattliv och sånt jag inte gjort när barnen var små. Det lugnade sig ett tag men en ny sepraration och singeliv tog vid igen med utekvällar. När jag var drygt 40 dog min son och då rasade jag mentalt och kroppsligt. Det gick åt många liter vin det året och jag åkte in akut för broken heart syndrom. Nu har det gått 13 år och jag har fått underbara barnbarn. Jag har fin kontakt med min dotter och barnen. De är ljuset i mitt liv och jag skulle kunna göra allt för dem, men nu ska jag göra gott för mig. Jag har druckit vin 3-5 dgr/v de sista åren. Jag hade en vit perion på 1,5 år för drygt 3 år sedan men började med ett glas då och då. Det funkade inte, såklart utan det blev mer och mer.

Jag har vetat länge att jag inte kan dricka, att min kvot är fylld redan. Mitt liv bör vara utan a. Jag har gått anhörighetsprogram och väckarklockan på beroendemottagningen under min vita period. Jag har läst massor av böcker och jag har talat öpet med mina anhörig om mitt riskbruk. Idag vet jag att det är ett missbruk, men det är jag inte redo att säga öppet än. Jag dricker snabbt/häller i mig för att döva ångest, för att slippa hålet i mig. Jag dricker och somnar på soffan utslagen. Det är inget liv jag vill ha, inte mer. Jag är nu inne på dag 6 som nykter och jag vill att de ska bli många. Jag vill inte att min dotter ska se på mig med sorgsna ögon. Jag vill bli frisk och leva utan a. Jag vill ha tillbaka mitt liv.

Jag har under veckan läst och läst många trådar och vill säga tack. De är ett stort stöd och jag hoppas kunna ge detsamma framöver. En sak till. Jag vägrar att skämmas för att jag är kvinna med alkoholproblem. Jag är en krigare, dock lite tilltuffsad just nu.

RaniLee

Jag längtar så efter att få sova en hel natt och vakna utvilad. Min sömn är rubbad och jag sover för lite varje natt och vet inte hur jag ska ändra på det. Jag föröker varva ner på kvällen, inte se på tv efter 20:00. Sovrummet är svalt mm. Nu har jag visserligen varit inne på forumet en stund innan läggdags men jag tror inte det har påverkat. Jag somnar gott men vaknar redan efter ett par timma och så håller jag på så natten igenom. Det brukar bli 4 timmar i snitt men jag har nog sovit liiiite mer de sista nätterna. Jag hoppas att det ska bli bättre nu när alkoholen inte längre finns i kroppen. Nu när kroppen inte längre är så stressad av alkoholen.
Dag 8 och mitt morgonkaffe smakar underbart idag. Starkt och gott.

Önskar er alla en fin dag!

Känner igen det att inte kunna sova ordentligt. Vaknar, vrider, vänder på kuddar och täcken. Själv sover jag numera oftast bra. Det skönaste är att slippa vakna bakfull med ångest. Det finns ju tips och råd mot sömnsvårigheter. Men dom kan du säkert redan? Att tänka på när man vaknar om och om igen eller inte somnar alls, att man klarar en natt med lite sömn. Vara mätt i magen, gärna något att läsa. Hoppas sömnen blir bättre. Du verkar stark och beslutsam, en fin dag till dig med:)

RaniLee

och tanken på vin till maten dyker upp. De poppar upp som popcorn vid varje mysigt ställe. Jag är ute mycket på eftermiddagrna med min lurviga hundar och i vårsolen vaknar tankar om picnic. Inte en tanke på vad korgen ska innehålla mer än vinet. Det får stanna vid tanken och jag skjuter bort den snabbt, men så poppar det upp igen och igen. Börjar ana att det kan bli tufft att stålsätta sig när försommaren och värmen kommer. Jag får skapa nya vanor med nya drycker. Hjärna behöver omprogrameras och det är ett långsiktigt arbete.
Läst på olika trådar ikväll igen. Det ger mycket och jag förstår nu att det finns mycket jag inte har vågat börja titta på än. Dag 8 är snart slut och det är bra just nu. Väldigt bra faktiskt. Nu vill jag att John Blund gör sitt jobb inatt, så jag får sova.

Miss lyckad, min mage är mätt och jag är otörstig. Visst är det skönt att vakna utan ångst och bakfull, ingen tvivel om det. Skönt att vara klar i sinnet och uppleva färgerna, dofterna, ljuden, fåglarna och tja nästan allt är klarare. Men även smärtan är klarare, men det är ok.

Kram till er alla som kämpar!

RaniLee

Gav upp klockan 4 efter att ha varit vaken drygt en timme. Läser tidningen och ser att vi fått en liten prins till i riket och funderar på hur det var när min son föddes. Ett litet knytt med mörkt hår och små ögon som kikade på mig. Jag såg på honom och var alldeles förundrad över att ett litet liv var fött och skapat av mig och maken. Det var så stort och jag var så stolt. Jag har ett stort tjockt fotoalbum som jag tar fram ibland och ser påhans foton från födelsen till begravningen. Min som dog som ung vuxen i sömnen, efter en helg med alkohol och tabletter. En sömntablett blev avgörande och gjorde så att han inte vaknade mer. Jag har under dessa år trott att det var ett misstag, men ett medium hävdade bestämt att hon hade kontakt med honom och att han valde att avsluta sitt liv. Våren är alltid tung för mig när hans dödsdag närmar sig och det beskeded skakade om mig ytterligare. Jag vet inte riktigt vad jag ska tro? Jag har känt mediet i 50 år, men hen kände inte min son. Han var en mycket sensitiv, känslig, lite andlig, ödmjuk och varm person. Jag har svårt att tro att han valde att dö. Det var en period när han var lycklig och mycket var bra just då med ny lägenhet, sambo och framtidstro. Jag vet inte... Det här var så jobbigt för mig och jag valde såklart att dricka för att orka och slippa känna smärtan. Under mars/april drack jag mer än vanligt och det blev en hel BIB i veckan + ngn extra flaska på onsdagen. Jag drack, sov, hade ångest, var ute och gick och väntade på att klockan skulle bli typ 15 och drack igen. Så försvann 4 helger och allt kändes meningslöst. Nu är jag inne på dag 9 och mitt mål är att möta mina känslor och våga se, sörja för att gå vidare i livet. Det är dags att släppa taget om den tunga grå filten som ligger över mina axlar, hela tiden.

Tror att jag måste sätta sockerförbud på mig nu. Godiset har varit lite som tröst dessa dygn men jag tror det är boven till mina sömnstörningar? Socker är inte bra....

Ingen ide att gå och lägga sig, då jag ska upp om 40 minuter. Tar en varm dusch och ett pass på Yogamattan, innan jag sätter på kaffet och väcker maken.
Ny dag och nya möjligheter. Tänker ofta på citatet (som även Persbrant tydligen har tautuerat in) "Simma eller sjunk"

Levande

Lyssna på ditt hjärta istället för mediumet, sök tröst i din sanning. Stå nu kvar i din smärta och hämta din styrka från den och din son.
Så många kramar till dig och känner så med din smärta ❤

RaniLee

Jag blev nog ganska chockad och det har påverkat vår vänskap. Vid tillfälle ska jag ta upp det och berätta hur illa det tog och att det var olämpligt. Jag har bara inte orkat fronta mediumet än. Jag fick stöd av min syster som är Reikihealer och en stabil kvinna, så jag vet vad jag tror. Dessutom vet jag vad läkaren på rättsmedicin sa och det var inga tecket på självmord, utan olyckliga omständigeter (egentligen för lite av allt för att hans skulle ha dött) och en fysikt skörhet. Men visst tappade jag greppet för ett tag och tvivlade, undrade och kände sorgen slå till igen. Jag kommer aldrig mer utsätta mig för ett medium.
Jag lyssnar på mitt hjärta och ska göra det även i fortsättningen.
Tack ni fina!

Rädd

Läst din tråd. Blir rörd och varm i hjärtat. Av din berättelse. Jag läste också att genom livet ramlar vi i vattnet ibland. Trots skyddsnät, flytväst, simring, Simma eller sjunk! Hjälp. Det jag tänker på är att vi håller på att lära oss att simma. Trots kallsupar, kramper, och alkoholen drar oss längre från land. Så simmar vi för livet. Att meditera och yoga tänker jag är som att lära sig flyta på vattnet. Man får vila och molnskåda.
Vi har många gemensamma beröringspunkter.
I morse spelade jag Beatels låt "Let it be" ett bra mantra när man vill byta låt i sin hjärnas reportoar.
Önskar Dig en fin dag! Och alla som går i simskola.

RaniLee

"let it be" så bra mantra. Det ska jag ta till mig och "sjunga in" i mitt medventande. Det är så mycket som jag behöver låta vara och jag tränar på det hela tiden. Att inte ha fingrarna i varje syltburk. Visst simmar vi och får kallsupar och alkoholen har varit en (falsk) räddningsplanka. Nu gäller det att finna nya som är bättre.

Igår morse när jag gick till mina föräldrar låg pappa och sov (på sin galon madrass, utan lakan med kläderna på) med en pisshink mellan benen, inne i klädkammaren!!! Värdig? -näe, men hans liv. Jag stände dörren och gick för att titta till mamma. Hon sover iaf i sängen med lakan, fyllesnarkandes. Lämnade mina hundar och åkte till jobbet. De brukar nyktra till skapligt och hålla sig tills jag kommer hem igen på em. Sen sätter de igång igen. I onsdags ville de att jag skulle stanna och hade förberedigt med kallt vitt vin (de är nyktra då och väntar på mig) men jag sa att solen lyser och hundarna vill gå långpromenad. Tack, men nej tack. Tror ni mig om jag säger att det var svårt? Men jag gick och tänkte hur det brukar bli de gånger jag stannat. 1 glas blev alltid 2-3-4. Sen fick hundarna en kort rastrunda, middagen hafsades ihop, drack mer vin eller (beroende på vad som fanns hemma) folköl och sen somnade jag. Maken sur och jag mår dåligt av att ha misslyckats igen.
Dag 10 och jag fortsätter att ta en dag i taget. Jag har köpt Nocco med röda bär till helgen (en ikväll och en till lördag). Ska köpa några utan koffein också och göra några fruktsmooties.
Kram til alla er som kämpar!

Jag tänker på dig och ditt liv. Vi som inte har den oerhört smärtsamma erfarenhet du har, kan inte på något sätt veta hur det känns. Men du är en stark person som beskriver känslor och situationer i vardagen på ett rakt och ärligt sätt. Det tror jag är ett personlighetsdrag som är viktigt när man ska göra livsstilsförändringar. Att du kan se "framåt". Vad händer om jag gör detta? Hur har jag gjort tidigare? Med vilket resultat? Varför gjorde jag det? Att tankarna mal i huvudet är jobbigt, men där har du också bra lösningar med Yoga mm. Ville bara säga att det du skriver känns ärligt och intressant och en hjälp för mig i min fortsatta nykterhet. Ha en fin dag, det är du värd <3

RaniLee

Fint skrivet av dig miss lyckad, tack det värmer. Att se framåt är svårt men samtidigt spännande och det är den enda vägen jag kan välja. När livet sätter krokben för mig kan jag sörja, vara arg och ledsen en tid. Men att gräma sig i skuld är ingen idé, även om det gör ont av sorgen måste jag vidare. Alkoholen har givit lindring men den har också förstört en del. Inte så mycket än, då jag envist gjort allt jag lovat andra, trots trötthet dagen efter. Men visst har jag begränsat mitt sociala liv för att dricka, hemma där ingen mer än maken sett. Jag har inte vårdat min vänskap till mina vänner och det är något jag vill försöka gottgöra. Jag vet att jag svikit när jag inte hört av mig, struntat i dem....

Det är det som gör detta forum så fantastisk, att vi kan få stöd av varandra. Känna samhörighet, känna igen oss. Få oss att känna, att vi inte är några freak, utan mänskliga mäniskor med goda och dåliga sidor. Vår beroende sjukdom kan inte botas, men vi kan hålla oss friska. Även om vi insjuknar ibland så kan vi bli ok snart igen. Jag är nykter nu, men tar som de flesta en dag i taget. Klarade fredagskvällen bra med en Nocco och en a-fri öl. MEN det är lite jobbigt att maken dricker och igår blev han lite berusad. Jag blir otrygg när han är lite full och jag nykter. När jag druckit själv är det inte så, då märker jag inte ens att han druckit. Det är känslor från barndommen som kommer upp och de kan vara lika verkliga nu som då. När jag var barn var jag ofta rädd, då pappa kunde var mycket högljudd och arg (vråla som en björn) när han var asfull. Det var hans sorg som kom ut, det förstår jag nu, men då var jag jätterädd. Det sitter lagrat i mig och jag reagerar än idag. Maken han märker troligen inte det och det är inte hans fel. Han är lugn och stör inte mer än att han kan bli lite gladare och kramigare. Han får ta sin nykterhet när han är redo att ta tag i sitt liv. Jag får jobba med mitt och kanske kan vi prata om detta när vi är ute och går. Tycker att det är mycket lättare att prata relation och liv när man är i rörelse. Det blir mer avslappnat.

Kram till er alla som kämpar!

träningstanten52

Det är mycket som kommer bli bättre om din sorg släpper taget. Jag förstår att du mår oerhört dåligt och är ledsen. Men skrivandet kan hjälpa dig att sortera tankarna och att hitta nya lösningar. Kanske en läkare och medicin ett tag?
Gläd dig åt barnbarnen och att du fått en förändrad närvaro........men dina föräldrar har helt tappat alla normala funktioner. Jag förstår att du är ledsen och förtvivlad när de ser dem och i förlängningen dig själv.
Fortsätt med att sköta om dig själv på alla upptänkliga sätt som du kan.
Det blir bättre även utan rödvinet.
Ha en trevlig kväll och tack för att du skrev

Rosa Pantern

Önskar Dig all lycka på vägen.
Den vilja du har till nykterhet tillsammans med styrkan och envisheten din text strålar av, kommer ta dig till ett bra nyktert liv! Rätt...!....att du tar hand om dig!

RaniLee

Inte på topp idag, Trött, ont i lederna och allmänt hängig. Humöret svajar och jag får vara försiktig så jag inte säger dumma saker eller svarar för skarpt. Blir tidigt i säng ikväll med en bok.

Tack för peppande och stöd. det värmer verkligen. Det är här jag får bekräftelse och stöd. I det verkliga livet finns ingen att pratat med. Maken förstår inte och är inte så intresserad av "problem" eller sånt som är jobbigt. Han är mer för att glömma allt som är jobbigt. Mina syskon bor inte nära mig och har nog med sitt liv. Tyvärr orkar de inte med föräldrarna, så jag har dem själv. Jag har försökt och en av dem klappade ihop efter en dag och den andra får stresspåslag bara av tanken.
Ibland måste jag få skoja om föräldrarna. Mamma har såna alkoholskador att hon har fylleben. Ibland kan hon inte gå alls men oftast går hon bredbent stolpandes fram. Skakar så hon skull kunna vikariera som en shaker för drinkar. Och de förstår inte vad det kan vara för fel? varför doktorn inte kan hitta felet. Att felet sitter i lillhjärnan (hjärnskada pga alkohol) går inte in trots att läkaren sagt det rent ut (jag var med). Eller så har de drabbats av magsjuka (att det beror på att magen sagt upp sig efter veckans fyllerace, går inte in) väldigt ofta. Så här håller det på, om och om igen. Visst är jag livrädd att bli likadan, skitskraj faktiskt.

Men det ska inte ske. Idag 14 dagar och fler ska det bli. Heja mig och alla som kämpar!

Levande

Förstår dig att du skojar om det, är väl ett sätt vissa av oss har för att överleva. Jag tycker du är fantastisk och full av beundran för hur du hanterar detta.
All styrka och kram till dig ❤

RaniLee

Visst är det så att humorn är ett viktigt reskap för att orka, för att överleva ibland. Jag har även skojat om att "ta livet" av dem vid flera tillfällen när det varit som värst. Fast bara inom familjen som vet hur det är och attd et är min ventil. Det är klart att jag inte önskar livet ur mina föräldrar, bara att alkoholisten ska dö. Jag ser även den person som finns där inne, dold av alkoholen och det gör mig så sorgsen. Jag försöker att möta föräldrarna med respekt och inte vara dömmande. Ja vet ju hur alkoholen styr och tar över, så vem är jag att dömma! Jag har många gånger när ja varit hos dem gått direkt hem och dövat mig med vin, för att slippa känna. Så vem är ja att dömma? Jag älskar mina föräldrar och kan fortfarande ha fina samtal med dem. pappa är väldigt allmänbildad och följer fortfarande det som händer i världen. Ibland kan har förvåna mig med sina kloka insikter om livet och hur psyket fungerar. Hur har han tagit till sig all den kunskapen, den gamla mannen? De är båda i 80-årsåldern och fortfarande kan man se att pappa varit en riktig kraftkarl (flottare, smed, svetsare) i sina dar. Jag kan fortfarande känna en en stolthet när jag tänker på honom :) Pappas flicka, ja så är det nog.?

Nu iväg till jobbet...

RaniLee

Jag är nykter men tog två glas vin härom kvällen, när huvudet höll på att "brinna" av stress. Stress är min värsta fiende, så jag hoppas att det ska lugna ner sig nu. Annars måste jag sjukskriva mig för att inte falla igenom. Jag inser att jag måste vara mer rädd om mig och skydda mig mot stress, så gott det går. Nästa gång jag hamnar i obalans ska jag ta en sömntablett och gå och lägga mig. Sömn är bättre än vin.

Levande

Är en bra idé med sömn, denna tiden utan vin har gjort underverk med min sömn.
Hoppas verkligen du hittar ett sätt att minska stressen och hittar ett lugn.
Så önskar dig ro/ kram och styrka