Hej,
hjälp mig med råd snälla!

Jag undrar hur jag ska se på mitt och min sambos läge.
Han drack på helgerna, och någon vecka i följd ett par/tre går per år.

I och med hot om indraget körkort, vilket betyder väldigt mkt för honom, håller han sig nu nykter + går på en anvisad behandling/terapi.

Dryckesvanorna har varat i många år, han har tidigare gått på behandling.
Någon gång varit nykter upp till tre år.

Vi har en liten son.

Jag vill inte ha den här livsstilen inpå mig längre!

Ska vi bryta nu, så jag och sonen slipper ev återfall?

Känner mig cynisk, pessimistisk och som en svikare nu, då han hävdar att han kommer att vara nykter framöver.

Ärligt talat "vill" jag ge upp, och i annat fall har vi nog mkt att jobba med (typ familjeterapi) som kanske ändå inte ger en lösning.

Kanske idiotiskt att be om råd från andra, men jag är villrådig, ängslig och rädd...

Ebba

Det är klokt att ventilera och be om råd. Det är det viktigaste och bästa man kan göra tycker jag.

Hej :)
Jag kan inte svara dig hur du ska göra men jag tycker att det känns som att du faktiskt redan har svaret. Du orkar inte mer nu, vilket inte är konstigt. Du är inte en svikare. Absolut inte! Av vad du skriver vill jag kalla dig en klok och ansvarsfull mamma och människa. Det viktigaste är att du mår bra och jag tycker att du ska handla utifrån vad som kommer ge dig kraft, harmoni och lugn och ro. Det är ofta väldigt påfrestande att leva med någon som har alkoholproblem.

Det kan svänga hit och dit, upp och ner. Hopp & förtvivlan. Sorg & ilska. Kärlek & oro. Inte konstigt om du är utmattad och trött. En svikare är du inte om du väljer att ta hand om dig själv och gör val som får dig (kanske i längden) att få kraft och harmoni.

Kram

PP

Hej Rosa Pantern
Kanske en dum fråga i och med att du tar upp problemet här på forumet, men kan det vara så att alkoholen bara är en del i att du skriver att du vill lämna? Må hända en märklig tes, men kan det vara så att på samma sätt som medberoende till någon med alkoholproblem gör att det är svårt att lämna, så kan kanske det faktum att någon till och från tagit återfall tydliggöra att det oavsett är över?

Medveten om att det här kanske kan uppfattas som provocerande, vilket inte är min avsikt, tror jag att svaret finns i om du vill, eller faktiskt inte vill. Kärleken kan ju faktiskt ta Slut, och finns alkoholen med i bilden, kan det leda till att det drar ut på tiden i att försöka hjälpa till, stötta och så.
Men det kanske kan vara även så att alkoholen för vissa blir den utlösande faktorn till uppbrott, just för att vi önskar ett uppbrott i sig?
Kan det vara så att så länge vi tror på en relation så försöker vi, När tron är borta så är den borta. Återfall hit eller dit liksom?

Instämmer för övrigt i Ebbas kloka tankar

Oavsett, lycka till i ditt beslut!
/PP

Rosa Pantern

Hej och tack för svar!

Det ligger någonting i det du säger. Det är inte bara fyllorna...

Sen vet jag inte hur mycket av hans beteende/karaktär som hänger ihop med drickandet som varit, som tex låg tolerans för barngnäll, dåligt tålamod, dåligt tilltal till mig, auktoritärt sätt - sånt jag inte längre vill ha.

Humöret växlar mellan retlighet och "skoj och stök". Kanske blir han mer harmonisk med tiden. Han vill ha mig och sonen kvar.

Kanske är det hans dåliga sätt emot mig, jag ska markera emot, likväl som mot drickandet, för att det ska bli bättre. Han är inte otrevlig jämt heller!

Min magkänsla talar ett otydligt språk. Men jag känner mig trött och ledsen och längtar efter lugn och ro.