Hej, min make är beroende av alkohol. Vi har varit ihop i 45 år och de senaste 10 åren har det ökat. Han lider av ångest och medicinerar mot det, men trots det kan han inte låta bli alkohol. Nu har jag äntligen känt att nu får det vara nog, ska ta kontakt med alkoholkliniken i kommunen för samtal. Har ni nån erfarenhet av att prata med såna? Hur är det att gå till AA anhörig möten??
Han skyller på mig att det är mycket mitt fel, mitt jobb, jag bara kräver saker av honom, ingen förstår honom och vad han gjort för familjen. Jag blir bara så trött på detta eviga tjatet. Börjar känna av hjärtklappning ibland, oro i magen, mår helt enkelt inte själv så bra emellanåt.
Idag har han sovit hela dan, går i garaget och tar en öl och lägger sig. Jag håller käften och säger inte mycket till honom, men det kommer jag att göra senare i veckan. Då får han välja: familjen eller alkoholen

Fågelfenix53

Jag packade och åkte iväg igår till en i familjen. Sover borta även i natt, men börjar känna dåligt samvete redan nu över att jag lämnat honom och jag vet att han är hemma i huset och dricker och är deprimerad. Funderar på att åka hem imorgon och titta till honom. Gör jag fel? Mår själv dåligt och känner oron. Behöver råd om hur jag ska kunna få honom till avgiftning

Ursula

Ja det är sorgligt, han hemma ensam, deprimerad och dricker. Egentligen spelar det nog ingen roll vad vi på forumet säger, du kommer väl åka och se till honom i vilket fall som helst? Det är ju (med)mänskligt. Jag känner med dig. Tror du att du kan få in honom på avgiftning?
Glöm inte dig själv.

Fågelfenix53

Jag kom hem igen och han följde med utan protest till psykakuten. Där togs han om hand och fick abstinensmedicin. Läkaren tyckte inte att han passade in i den miljön, utan vi åkte hem med medicinen istället.
MEN nu kommer ju det svåra efter att medicineringen upphört - då vill det till att han låter bli alkoholen. Vi ska till doktorn i mitten av maj och då ska jag KRÄVA antabus åt honom. Så vi får se hur det går

Ursula

Fick han mer medicin än mot abstinens? Antidepressiv? Jag vet inte vad jag ska säga men i det här läget, ur medberoendeperspektiv, faller det sig naturligt att påpeka att det är HAN som ska kräva Antabus och inte du. Men han kanske är i FÖR dåligt skick? Hur mår DU? Skriv ner här dina tankar. Och vad du gör rent praktiskt.

Fågelfenix53

Ursula, du har helt rätt, han ska absolut få veta att han måste kräva antabus. Han är inte i så dåligt skick, så jag är orolig att han TROR att det är OK igen om ett tag. Men igår var han inte så kaxig hos läkaren. Och han talade om för honom om faran för kropp och hälsa, en riktigt bra läkare.
Han har medicin mot ångest och rekommenderas lite starkare dos. Just nu mår jag bra, men funderar ändå på framtiden, hur det kommer att utvecklas. Men jag har bestämt mig, fortsätter han inte på vägen som han stakade ut igår, så får det vara. Jag vill må bra