Hej! Ny här på forumet. Jag har under ett par års tid druckit mer alkohol än vad som är rimligt. För tre år sedan gjorde jag en hälsoundersökning och då var alla mina värden jättebra. Jag har en bipolär diagnos typ 2 och äter Seroquel och Lamictal sedan drygt 10 år, vilket fungerar bra. För fyra månader tog jag blodprover genom remiss av min psykiatriker och de såg också bra ut. Vet dock inte vad det var för prover som togs, men eftersom jag äter medicin så vill man hålla koll på vissa värden. För någon vecka sedan insåg jag att jag måste upphöra med den dagliga konsumtionen av ett par glas vin. Nu har jag googlat runt lite och nu förstått att varför jag har ont i sidan under revbenen beror på att levern är öm. Har, tyvärr, inte tidigare kopplat den smärtan till levern utan trott att det varit någon sträckning eller liknande. Finns det någon som känner igen det?

Jag är nu fullständigt panikslagen att jag fått obotliga leverskador eller tom levercancer. Kan det gå så fort eller är det skador som tar längre tid att utveckla? Har ju läst på många sidor, även här, att levervärdena snabbt går ner och att levern återhämtar sig om man helt upphör med alkohol. Nån som vet ifall det stämmer eller har egen erfarenhet av höga värden? När jag läser på forumet så finns det ju många som skriver om långvarigt missbruk som de tagit sig ur och jag antar att inte alla har fått bestående leverskador?

Tacksam för stöd och "peppning" att våga gå och ta prover för att se hur det ligger till! Jag inser ju att jag inte har något val, men har fruktansvärd ångest över att eventuellt få dåliga besked. Kan tilläggas att jag självklart nu helt upphört med alkohol, så det är inte det som är min ångest, utan ångesten är ifall jag fått skador som kanske inte går att läka alternativt måste behandlas och att då min omgivning/familj skall få veta.

Zorro

Hej sueellen1959
Jag är ingen läkare och du skriver inte hur länge du tagit dessa 2 dagliga glas vin. Men har ju väldigt svårt att tro att det skulle ge dig permanenta skador på lever eller andra organ. Kan inte se att du skulle behöva vara orolig, men självklart bra att kolla upp.
Däremot förstår jag din oro eftersom jag är likadan. Har jag en tid bokad hos läkare hinner jag dödförklara mig själv många gånger om, innan jag bara kommer dit. Har en oerhörd rädsla och ångest för vad de hittar hos en 50+ som misskött sig så totalt under många år. Då handlar det dock inte om ett par glas vin dagligen.
Men oavsett, upplever du en sån rädsla tycker jag definitivt du ska skippa det där vinet. Inte minst för att minska din oro. Ingen människa mår bra av att gå runt med den oron och ångesten som du så väl beskriver.
Så jag tycker du ska ta hjälp av alla underbara människor här och skippa de där glasen.

Välkommen hit förresten! :-)

/Z

Bra att du lägger av med alkoholen. Jag tror inte heller att du behöver vara så orolig för provsvaren. Det är bara 4 mån sen du tog prover som var bra, så om jag gissar hejvilt, kanske något.prov skulle ligga lite i överkant. Tror inte att den där typen av värden rör sig så snabbt. Lycka till nu på din resa!

mattiasheja

Utifrån det du skriver och det jag pratat om med min läkare ang min egen situation, så känns det fullständigt omöjligt att du skulle ha någon sorts permanent skada.
Du ska helt enkelt prata med din läkare (för det lär du väl ha med tanke på din diagnos) och berätta om den konsumtion du har.

sueellen1959

Det här verkar vara ett jättebra forum! Jag är säkert inte ensam om att vara orolig och att inte veta vart man skall vända sig. Allt kring alkohol är ju så otroligt skuldbelagt. Men här behöver man inte skämmas, alla går ju igenom samma våndor och vi vet att vi inte är "sämre" människor än andra. Och genom att peppa och stödja varandra så kanske man lättare vågar ta tag i sina problem.

Jag känner mig såklart något lugnare nu vad gäller risken för skador, efter vad ni skriver, men jag är ändå jätteorolig för att jag har ont under revbenen, där ju levern sitter. Det måste ju finnas en anledning till att det gör ont och det borde väl vara att den är svullen? Och det i sin tur måste ju i bero på höjda levervärden? Så jag undrar, är det någon som läser detta, som själv har haft erfarenhet av dessa symtom och isf, går smärtan/svullnaden ner då man upphör med alkoholen?

sueellen1959

Jag har nu tagit mod till mig och bestämt tid hos min psykiater nästa vecka. Känns jättepinsamt, men jag har inget val. Hellre går jag dit än till vård-
centralen. Hon kan ju också tala om för mig vilka prover det var som togs i januari. HOPPAS HOPPAS HOPPAS att det bla var prover på levervärden. Isf är det ju ingen fara. Men fy, vilken ångest! Men det blir ju bara värre om jag struntar i det.

Liksom Zorro har jag dödförklarat mig själv nu flera gånger och vet att om jag kommer "helskinnad" ur det här så kommer jag ALDRIG att riskera min hälsa igen. Det är INTE värt det! Sedan oron med full kraft grep tag i mig för nu ca 1 1/2 vecka sen har jag inte druckit en droppe och känner inte det minsta sug.

Var ute med en kompis i onsdags och drack då ett glas alkoholfritt till maten, sa bara att jag inte var sugen på alkohol för tillfället, inget konstigt med det. Dessutom var det ju sant.

Är sjukt orolig för att levern tagit skada eftersom jag har ont till och från, men det behöver ju inte vara så. Har googlat och googlat som en galning på lever och alkohol och även tacksamt tagit till mig era lugnande ord och det verkar ju ändå vara så att det ska ha gått ganska långt för att levern skall ha tagit permanent skada. Men visst, jag är kvinna och våra kroppar tar ju mer stryk än männens. Och jag kan ju knappast vara ensam om att vara orolig över skador...?

Slutatdrickanu

Nej, du är verkligen inte ensam om den oron. Jag har ett problemdrickande sedan 8 år och vissa kvällar har jag druckit 50 cl sprit. Har slutat dricka sedan 18 dagar och har ömhet i form av molande/stickande värk längs med och bakom höger bröstkorg. Är livrädd för att jag har levercancer och är nästan ännu räddare för att gå till läkare och riskera beskedet att "tyvärr, cancer, det är kört för dig". Samtidigt vet jag ju att cancerns struntar fullständigt om jag går till doktorn eller ej. Finns den där så finns den där.

Jag har skrivit en tråd i forumet "det vidare livet" som heter "livrädd för att jag har levercancer". Trots att jag på något sätt övertygat mig själv om att jag har levercancer och gråtit floder i min ensamhet så livnär jag ändå ett hopp om att andra människor känt denna ömhet en tid trots att de slutat dricka och att det inte MÅSTE vara cancer.

Så du är inte ensam om dina tankar....jag är också rädd....skiträdd!

Du är Absolut inte ensam om oro för skador. Det är ju helt galet att hälla i sig gift. Nu har jsg varit hos doktorn och allt såg bra ut. Vågade inte hå till doktorn medan jag drack. Också det är ju galet, när man läser Levandes tråd och vilken skillnad det gjort.
Bra gjort att beställa tid hos din psykiater. Även om jag också varit orolig, så tror jag att några av er andra lider mer av er oro på nåt sätt och att den är starkare. Det är då bra att få svar på dina frågor.