Suck har I flera år trott att jag inte har problem med alkohol, men nu är botten nådd!!
Det känns som att jag förnekat allt, eftersom jag aldrig dricker FÖR mycket så att omgivnibgen påverkas allt för mycket!! Jag dricker oftast 2-3 glas vin under många timmar och börjar dricka alkoholfritt efter det.... Vet inte varför jag har den spärren... Jag hittat tillfällen att dricka alkohol, ibland för att jag är ledsen eller för att fira nåt! Min mamma är alkoholist, så blir så arg på mig själv att jag håller på så
här! Jag bestämmer mig varje kväll att jag ska sluta, men vinet vinner varje gång! Jag får sån fruktansvärd ångest av alkohol, men ändå fortsätter jag...

Jag ser alltid fram emot det där " första glas vinet" .... Orkar inte med Detta längre... Jag har två små barn också... Allt började när jag fick min äldsta för fyra år sedan...känns som att jag måste "stressa ner" varje kväll mha vin! Jag har testat att sluta flera gånger, men som sagt hittat ursäkter till att börja igen, är livrädd för att sluta, men nu har jag bestämt mig!! Kommer ta hjälp av forumet och behöver stöttning av er! Följ gärna min resa! 30 Mars 2015 tog jag mina sista droppar! Vill ta igen allt jag missat med mina barn, pga baksmälla, ångest etc... Jag Kanske har blivit deprimerad, vet ingenting längre, vet att jag INTE trivs på jobbet iaf...

Hej Jonna,
kände mig inte stark dom gångerna jag låg på akuten. Och det gick snabbt på slutet. Jag har festat med alkohol i säkert 25 år, gick utmärkt. 2-3 år missbruk och 3 år med torra perioder som följdes av återfall. Snart 13 månader nykter. De sista sista aktiva åren (när jag drack) kraschade jag hela tiden. Det fick konsekvenser ofta. Min hjärna minns ju alla åren av fest när det gick ganska bra med alkohol och det ställde till det i huvudet när jag väl kommit till den punkten att jag inte kunde dricka mer. Min resa är ytterst vanlig, skulle kunna säga att alla alkoholister gör samma resa, möjligtvis olika fort. Några kan leva i den sista fasen längre än vad jag kunde..
Jag hade till slut bara två val (och där hamnar alla vi som är alkoholister). Att totalt förändra mitt liv eller att dö. Att bara bli nykter funkar inte för mig. Under 3 år gick jag runt och var "torrfull" (dvs drack inte alkohol men betedde mig som om jag var aktiv). Att bara sätta korken i flaskan och sedan gå runt och vara sugen på alkohol (och se med avund på alla andra som dricker) ledde bara till återfall för mig. Jag var tvungen att satsa allt på att hitta ett nytt liv där alkohol inte längre är intressant. Idag har jag ett bättre liv än jag någonsin har haft. Det är det jag vill förmedla och det är därför jag hänger här inne på forumet ;)

Det krävs mycket jobb i början där du nu befinner dig. Men jag kan lova dig att det lättar. Helt plötsligt är kampen över och du känner dig fri. Det är en av de märkligaste och starkaste upplevelser jag någonsin varit med om. Men utan AA hade jag nog aldrig klarat mig..

Var stark och kämpa. Det blir bra (även om du stöter på patrull längs vägen).

Kram

den resa du beskriver Äntligen fri. Även om det är min man som gjorde resan och jag var en medberoende medresenär. Dock, det Jonna berättar om suget vid matlagningen känner jag igen av egen erfarenhet. Jag valde att avsluta min vinkonsumtiom när mannen valde nykterhet och just matlagningen på helgerna kändes trist ett tag. Jag gjorde likadant, drack nåt annat och efter ett tag hade jag etablerat nya vanor.

Livet när kampen är över är alldeles, alldeles underbart! Jag trodde inte heller att måltider kunde vara så festliga och tillställningar så trevliga utan alkoholhaltiga tillbehör. Nu vet jag bättre!

Allt det bästa och lycka till ni alla som kämpar! / mt

Dricka vid matlagningen... Har jag också gjort, men egentligen förstår jag inte riktigt grejen med det. Hade sällan tid att njuta av ett gott vin när jag lagade mar. Ofta stod det orört eller så svepte jag halva glaset när det blev en paus i matlagandet... För mig var det nog mer "grejen" det kändes lyxigt... Lite finare... Jag körde ett tag på a-fritt, gör det fortfarande ibland, men oftast står det där orört. Det är ju då inte så meningsfullt att klunka i sig a-fritt. :-). Bra jobbat att stå emot.

Levande

Skulle egentligen bara tacka MT och Äntligen fri för att ni finns här, är så viktigt för oss som är på väg.
Men håller helt med om bilden av matlagning och vinet, är en riktig fälla. Men så matas vi ju med den bilden överallt, men tror jag är en bättre kock nu. Både huvud och smaklökar har vaknat ?
Så kram på er och tack för ni finns

Och för mig började det för länge sen... bland annat i en TV-serie där Börje Ahlstedt lagade mat och valde vin i mysig stämning. Och som du skriver Levande matas vi med bilden överallt. Och ja o ja, jag har bidragit med lammstek och Amarone på Fb och säkert ett och annat glas med bubblor också. För att inte tala om kräftor, öl och vitt vin.

De första nyktra åren, varav drygt ett tidvis jobbigt i skuggan av vita knogar, ändrade vi (utan att tala om det) matvanor. Lammsteken och oxfilén lyste med sin frånvaro. När mannen sen efter ett kort men rejält återfall valde nykterhet för sin egen skull återtog vi så sakteliga våra matvanor inklusive restaurangbesöken och intresset för A-fria alternativ blev ett gemensamt intresse. Tidigare när jag försökte var han absolut inte intresserad - det var nog både ett skydd men med ett inslag av förakt.

Hans personliga vändning är något av det häftigaste jag upplevt! Lyckligare och närmare varandra än idag har vi kanske aldrig varit - i vår samvaro finns gemenskap och ett djup som går bortom orden. Idag vågar vi gräla om vad som helst, vi kan vara tjuriga, vi kan bli vänner och vi följer båda det tionde steget 'erkänner genast när vi har fel' och skrattar i gemenskap ? Det låter säkert överdrivet och idylliskt... mest är det vardag, vanligt och gott!

Kram till er alla som kämpar, jag är så tacksam för allt jag fått lära här på detta forum ❤️ / mt

rabarber

... det låter Mulletant. Med er gemenskap, du och din man. Att ni red ut stormen tillsammans och resultatet har blivit en djupare, ärligare relation. Tror vi är många på forumet som är avundsjuka på det. För många av oss har inte lyckats så som ni har. Jag förstår att resan varit tuff, men tänk vilken fantastisk tvåsamhet ni har nu! Det är nog få som har nått samma djup med en partner. Där man fått se det värsta, men valt att inte lämna utan att kämpa tillsammans. Underbart!

Kram

att det första steget till förändring kom först när jag verkligen lämnade. När jag gick på allvar i tro att inte komma tillbaka och han insåg att så är det. Där och då började vår väg till något nytt. Och det var verkligen så när jag gick att jag rakt ut i tomma intet, trots flera års funderade och bostadsspanande. Den kväll det rann var vägen till beslut klar, jag packade det mest nödvändiga och bar till bilen på natten och for till min goda vän tidigt på morgonen.

Jag kom tillbaka på hans böner men fast besluten att kräva förändring. Den kom genom flera steg under lång tid men riktningen var kristallklar. En annan avgörande vändpunkt var när han mådde skit efter kanske ett halvår och jag hörde mig själv säga: du får söka hjälp nån annanstans, jag kan inte hjälpa dig. Jag tar gjort allt jag kan och det har inte hjälpt.

Får besök nu och slutar lite mitt i.... Allt gott! / mt

Jonna

Fortfarande huvudvärk, men oj vilken energi jag har... Jobbigaste tiden för mig när det gäller suget är eftermiddag till tidig kväll... Efter middagen känns det ok! Nu gör jag fler aktiviteter med barnen, bättre tålamod, läser sagor på kvällen! Jag har också insett att jag druckit pga stress för att varva ner... Jag är inte som de flesta och tar ett glas vin när barnen somnat, utan börjar vid lunch på helgerna för att klara tiden tills barnen lägger sig, sorgligt men sant.... Det är inte lätt under småbarnsåren och har man väl kommit in i vinspiralen så blir det som för mig... Det roliga är att jag klarar stressen bättre nu, utan a, bättre sömn, träning etc.... Det som jag ändå inte kan få ur mitt huvud är om jag kan ta ett glas vid speciella tillfällen!? Grejen är att jag kan ta ETT glas om jag bestämmer mig.... Men jag skulle bli väldigt irriterad och gärna vilja ha mer såklart.... Så därför vågar jag inte, alkoholen tar upp för mycket tid...

Stockholm63a

Tårarna bara forsar när jag läser om din resa. Så stark. Jag gråter också över att jag vill komma dit men svår ambivalens. Kan du ge några tips? Ha en fin kväll

Andreas

Känner igen det där med att "man kan ta ett glas", men sen känner man sig liksom inte riktigt nöjd o vill ha mer tills man når den där fyllan.

Nyckelpigan

Stor kram till dig som kämpar så! Jag har också druckit så som du, för att få energi att göra saker, men sen visar det sig att det får motsatt effekt... Jag har också svårt att släppa det där "enda" glaset, förstår inte att det ska vara så svårt... Det jag har märkt under det här senaste året som nästan varit helt utan a är att även om det går bra att ta ett glas vid ett tillfälle triggar det igång något som gör att jag förr eller senare ställer till något... Denna lömska dryck. Stor kram

Jonna

Mitt alkoholintag har eskalerat det senaste året. Jag dricker innan frukost, ser enbart fram emot att dricka nuförtiden! Mina barn är nu 4 och 6, funderade redan på att sluta dricka när dom var 1 och 3. Tiden bara går? Jag vill verkligen sluta nu, har nått botten, har stöd från min man, han dricker inte alls! Känns skönt att ha lagt alla korten på bordet! Om jag inte slutar nu kan det gå riktigt illa! Jag vidgar mina gränser hela tiden. För ett år sedan drack jag inte på morgonen.... Vad är nästa steg? Låtsasdricka kaffe, fast det egentligen är vin? Jag litar inte alls på mig själv...... jag ska börja studera nu i 4 månader till att börja med! Det får bli mitt första mål att hålla mig nykter! Jag blir personlighetsförändrad när jag dricker, galen, agressiv, känslomässig etc... folk i min närhet undrar vad det är för fel på mig? Alla tips mottages tacksamt! Jag ska även gå på AA möte. Jag trivs i mitt förhållande och älskar min familj. Varför blir det så här??

Låter som du nått din botten. Bra att du söker stöd i form av AA. Behöver du stöd i form av antabus som gör att du inte kan dricka?
Stort lycka till nu och på återhörande!

DetGårBättre

Jadu, det finns många bottnar. Jag har haft två ordentliga, där jag nästan var rädd jag skulle dö. Då blir det en rejäl tankeställare, men det går att jobba med sig själv. Ta beslut som du vet att du kan leva upp till. Faller du, putsa väck grusen och gå vidare. Straffa inte dig för misslyckanden. Gå till AA, få hjälp hos en terapeut.

Jonna

Av huvudvärk, ont i magen, skakningar, svettningar, grym ångest, orolig sömn och av törst (vatten).... men det börjar bli bättre! Inget sug på A ännu, är fortfarande tagen och nere över vad A gjort med mig!

Jag har läst mycket på forumet och när suget smyger sig på, så ska jag vara beredd... Jag är ledsen för att jag inte är en av de människor som kan ta 1-2 glas vin vid sociala tillfällen. Livet är orättvist, men jag har accepterat det! Känner mig bara ledsen över det, men det ska inte få mig att falla dit. Jag vet fortfarande konsekvenserna av drickandet!
Nu tar jag helgen också!

Alkoholist Javisst

Jonna - du verkar ha nått din botten. Gå till AA. Var egoistisk framöver. Undvik sociala settings m alkohol första veckorna(för mig blev det månadee) och fokusera enbart på de kommande 24h. Idag ska du vara nykter. Inget annat.
Resten faller på plats av sig själv helt naturligt ❤️ Heja dig

C

Hej Jonna!
Jag läste precis igenom din tråd.
Detta måste komma helt från dig och du måste verkligen vilja ge upp alkoholen!

För mig har det varit jättesvårt, men har under de senaste 10 åren bara haft två chanser där jag kunnat sluta. Det gäller verkligen att ta vara på dessa "luckor" för dom öppnas bara ibland.
Jag har varit nykter nu i nästan 5 veckor. Jag kommer inte dricka igen. Det är jag säker på.
Att jag är så säker denna gång är för att jag insett att jag inte kan klara detta själv.
Jag började gå på AA möten för 5 veckor sedan. Bara genom att prata med andra människor och se missbruket och sinnesförvirringen i ett annat sken har hjälp mig helt och hållet. Att gå på dessa möten har fått mig att sätta mig in i psykologin bakom drickandet och verkligen förstå problemet.

Mina nära förstod inte varför jag drack, "du som har det så bra, allting går ju så bra för dig, varför ska du dricka för?"
Efter att min omgivning påpekat detta för mig så ifrågasatte jag det på samma sätt.
Vilket är HELT fel.
Min alkoholism har inget med det att göra.
Visst, jag har ett underbart liv, och det enda som kan förstöra det är mitt drickande.
Min alkoholism är en mani. Om jag börjar dricka så dricker jag tills spriten är slut eller tills jag däckar. Så har det alltid varit, från första gången jag drack. Jag behöver inte göra någon mer djupgående analys, alkoholen tar inte bort några problem, den skapar bara mer.
Oavsett våra "anledningar" att dricka så är det bara ett självbedrägeri. Ingenting blir bättre av att dricka.

Var inte ledsen över att du inte kan dricka 1-2 glas vin i sociala tillfällen.
Du mår dåligt över alkoholen och den förstör ditt liv, att du kommit till insikten att du inte KAN dricka ska du se som en befrielse!!!
Se det inte som ett misslyckande, det är verkligen inte vad det är.
Att du kommit fram till detta gör dig extremt modig och stark!
Var istället GLAD över att du inte kan dricka de där glasen :) tänk vilken jävla stark och bra människa du är som inte behöver berusa dig för dessa sociala tillfällen?
Tänk så bisarrt och tragiskt det egentligen är med alla människor som inte kan umgås utan att berusa sig?
Tänk vad tragiskt och sorgligt det är att inte veta vem man är, att inte känna äkta känslor pga alkoholen som dövar oss?
Tänk så förjävligt det är att tappa kontrollen, att inte längre veta vem man är, att förlora sig själv till en dryck?
Fatta hur jävla skönt att slippa dom där glasen vin? Hur skönt vore det inte att börja leva på riktigt? Vilket äventyr! Född på nytt!!
Vissa tål inte nötter, vi tål inte sprit.
Jag vet inte om det funkar för alla, men för mig funkar det jättebra att bära huvudet högt och stå för min alkoholism. Att berätta om mina problem, att vara ärlig och att förklara är inget jag skäms för. Tvärtom så känner jag mig extremt stark och modig som vågar tala öppet om det. Dessutom är det en jättebra påminnelse om mitt problem.
Var inte rädd kära du!!
Vi står alla bakom dig och du kommer att lyckas!
Kram!

Jonna

Jag har inte planerat något som kan riskera att falla dit det närmsta månaderna! Jag försöker också att ta dag för dag och inte planera för stort. På något sätt känns det skönt att man bestämt sig för att inte dricka och jag har insett och förstår att jag inte klarar av att dricka en till droppe någonsin! Jag är en alkoholist!

Jonna

Du fick mig precis att sluta tycka synd om mig själv för att jag är alkoholist, tack!!!

Jag vet att jag kommer få ett mycket rikare liv nu när jag slutat med alkoholen! Jag vet att det är nu eller aldrig. På något sätt är jag tacksam att mina fyllor spårat ut fullständigt den senaste tiden. Jag kan inte hantera alkohol och kommer aldrig att kunna göra det. Slutar jag nu när mina barn är små 4 och 6 år kommer jag få ett bra liv och barnen kommer så småningom bara minnas en nykter mamma. Skulle jag dricka igen skulle det gå riktigt utför för mig. Jag skulle så småningom förlora familj, vänner, jobb etc.... det första alternativet låter betydligt mer lockande, speciellt eftersom min egen mamma är alkoholist på heltid. Jag har vuxit upp med alkoholism och jag vill inte att mina barn ska uppleva samma skit som jag.

Min man supportar mig till 100% och dricker ingenting. Vi har ingen alkohol hemma och hittar på saker tillsammans. Går ut och går på kvällar tillsammans etc...

Jag lider även av ångest och depression, vilket alkoholen förvärrar så det finns inget positivt med att dricka för mig.

Jag vill inte förlora min familj etc precis som min mamma gjorde.

Jag vill vara totalt närvarande för min familj. Det är min drivkraft! Jag känner inte igen mig själv när jag blir full och blir rädd för mig själv! Jag har nästan varit på väg att vara otrogen tre gånger på fyllan! Jag litar inte en sekund på mig själv under alkoholpåverkan! Jag tror att jag kommer bli nykter denna gång, har en annan känsla, är fast besluten om att klara detta. Jag vet vem jag är, vad jag inte tål, konsekvenserna och ångesten jag får efter en fylla (en vecka)

Tack vare ditt inlägg så känns det helt plötsligt lite coolt att sluta med alkoholen! Nu ska även jag sträcka på mig! Kram