av Hjärtat

Hej!
Jag har blivit kär i en alkoholist. Jag har försökt avsluta relationen otaliga gånger då jag inte accepterar hans drickande. Men, efter varje gång har jag sökt kontakt igen. Han erkänner sitt beroende för mig. Vi är kring 50 år. Inte sambo, ännu, men talat om det. Jag har barn hemma. Hans barn bor hos sin mamma.

Jag är faktiskt mer på än han är. Jag har märkt att mitt humör följer hans drickande. Mår väldigt dåligt när jag följer min hjärna istället för hjärtat. Därför har jag till slut kapitulerat och är villig att gå in i relation fullt ut där jag vet att jag inte kan påverka hans nykterhet. Men jag vill finnas stark vid hans sida. Jag måste försöka! Jag älskar honom. Inte redo att ge upp kärleken.

Nu till dagens problem...
Vi har av olika anledningar bara träffats irl ett fåtal gånger de tre senaste månaderna. Hållt oss till mess och telefon. Jag vet att han älskar mig men jag ger honom bla dåligt samvete och han känner sig misslyckad. När vi setts har han varit nykter och det har varit lika bra som alltid.

För en och en halv vecka sedan åkte han iväg ensam på semester. Han höll sig nykter de första dagarna. Insåg ju längre veckan gått att alkoholhalten i blodet ökade. I lördags blev jag rädd att han skulle missa anslutningsbussen till flygplatsen. Han kom iväg. Jag skulle hämta honom på flygplatsen. Får mess att flyget är försenat. Ok, jag kollar innan jag åker hemifrån.
En dryg timme senare mess att han missade planet (!). "Hjälp mig härifrån!" Ringer honom, han har dåligt med batteri kvar. Jag märker att han inte är klar i huvudet. Efter telefonsamtalet får jag ett sista sms..."kommer nog aldrig hem". Efter det finns inga livstecken från honom. Hans mamma har inte hört något. Resebolaget har inte hört något. Jag ringde flygplatspolisen. De sa att de inte behövt hjälpa någon. Det fanns tydligen en man som varit full och som befann sig på flygplatsen men de kunde inte göra något. Är man full och vuxen så får man ta konsekvenserna...

Kände initalt att det var rätt tänkt. Låt honom sova av sig ruset. Men nu börjar jag bli riktigt orolig... Så lång tid ska det väl inte ta? Sista livstecknet lördag kl 17

Någon som varit med om liknande? Vad råder ni mig att göra. Hur ska jag förhålla mig till det?

Orolig!

Hjärtat
lör, 2016-05-07 - 20:37

Det har inte känts så svårt idag. 3 dagar utan kontakt Visst har han funnits i mina tankar men vi har verkligen inte haft det bra sedan jag började skriva här. Jag läser tillbaka och läser andras inlägg och blir stärkt i mitt beslut.

Jag ska fokusera på en sommar i ensamhet. Om jag vet att det blir tufft blir jag inte besviken när ev planer raseras. Sommaren kommer bli ovanlig då mina äldsta barn flyttar hemifrån. Kvar är jag och yngsta barnet. Det är bra att vi kan fokusera på varandra. Mys! ☺

Hjärtat
mån, 2016-05-09 - 19:21

Såg en bra bild på fb och var en sekund från att skicka den till min vän. Försöker vända tankarna och loggar in och läser här istället. Allt för att komma ihåg varför jag inte ska ta kontakt med min älskade vän. Min vän som tappat fotfästet. Som gör galenskap efter galenskap pga sitt alkoholintag. Som vägrar söka hjälp för sitt beroende. "Han kan själv". Men, eftersom det bara är ord än så länge så har jag valt att exkluderar honom ur mitt liv, hur smärtsamt det än är. Snart har jag klarat 5 dagar utan att ta kontakt...

Blåögd
mån, 2016-05-09 - 20:53

vet själv hur svårt det är att stå emot trots det snart gått ett halvår. Hoppas för din skull att du orkar stå emot om det är det du vill!
Kram

Hjärtat
mån, 2016-05-09 - 21:04

Blåögd skrev precis på din sida :-)
Jag blev stärkt när jag läste Ullabullas tråd. Det kommer ta tid, lång tid att bli fri och frisk. Vi har massor med arbete kvar. Tänk vad kloka vid blivit när vi kommit ut på andra sidan ☺

Jag jämför denna resa med en resa jag gjorde att jag fick diagnosen utmattningssyndrom. Inget jag önskar min värsta fiende men jag är ändå tacksam för erfarenheten. Är så mycket klokare nu :-)

Hjärtat
mån, 2016-05-09 - 21:17

Jag kan säga att jag egentligen inte vill hålla emot. Älskar ju denna man! Jag försökte få honom att fatta ett beslut som gjorde att jag skulle finnas kvar i hans liv. Han valde att jag inte skulle finnas kvar just nu. Han är fri att kontakta mig men valt att inte göra det.

Jag måste ta hand om mig själv. Vi har triggat varandra till negativt beteende. Jag satt och väntade på honom och tappade bort mig själv. Vi har båda jobb att göra på var sitt håll. Jag klarar inte av att vara "kompis" som han önskar. Han påverkar mig för mycket. En dag kanske jag tar mod och vågar ta kontakt igen, men då måste denna "besatthet" från min sida försvunnit.

Hjärtat
tis, 2016-05-10 - 17:08

Är jag dum i huvudet eller?

Släpper garden en sekund så har jag skickat iväg ett meddelande till honom. Inser i och med hans svar att vi är ett passerat kapitel. Han har inte stått ut med mina krav, lättare att fortsätta dricka istället för att söka hjälp. Tragiskt!
Jag önskar honom lycka till och han får höra av sig när han är en nykter alkoholist. Så mycket tid och tårar som jag lagt på denna man som har varit mig såååsåååå kär.

Ullabulla
tis, 2016-05-10 - 20:53

Du är inte dum i huvet.Du gav efter för en impuls men stod emot i 5 dagar.
Mycket mycket bra jobbat!
Själv klarade jag bara halva dagar i början som så småningom gick över till hela dygn osv.
Så i mina ögon har du varit mycket duktig.
Allla de impulser du klarar av att göra ingenting på så vinner du några millimeter i självförtroende och självrespekt.
Se dit mess som ett litet återfall.

Soppan
tis, 2016-05-10 - 21:50

Som du skrev till mig, gå inte sänder, var stark. Ingen eller inget är värt att förlora sig för någon annan. Jag önskar att vi kunde till oss vad vi säger till andra och vad andra säger till oss. Det kommer bli lättare och du kommer hitta dig själv igen. Jag önskar jag kunde vara lika stark och åtminstone ställa krav om förbättring. Men jag vågar inte ens göra det, för de få gånger jag gjort det har priset varit så högt för mig.
Tänker på dig skytt

Hjärtat
ons, 2016-05-11 - 18:50

Tack för värmande ord.
Jag är inte lika arg på mig själv idag. Tyvärr blev det mer än ett mess igår och idag har de fortsatt. Det är så komplicerat!

Det handlar väl om mitt kontrollbehov... Jag vill försöka förstå. Förstå hur man kan bli så manipulerad. Förstå hur min vän tänker.

Vet innerst inne att jag inte kommer få de svar jag söker eftersom beroendehjärnan är kidnappad och inte fungerar rationellt. Det räcker med att vara två individer för att se hur komplicerad en relation kan vara. Är dessutom en av dessa personer beroende av alkohol så blir det ännu mer komplicerat.

Självrespekt försöker jag behålla genom att inte acceptera hans beteende mot mig. Jag tiger inte stilla. Jag står upp för det jag gjort. Jag polisanmälde honom vid första övertramp. Jag har kontaktat några av hans andra kvinnor för att informera om vem de har kontakt med. Jag har berättat för mina barn och vänner att han har alkoholproblem. Jag har inte behövt ringa polisen för att ange fyllekörning men tvekar inte om det skulle behövas. Jag har lämnat honom när han börjat dricka "över gränsen" om det är det som är överenskommelsen. Det är därför jag ställer ultimatum.

Självförtroendet och självkänslan behöver jag däremot jobba på...

Ullabulla
ons, 2016-05-11 - 19:08

är att du börjat förhandla med dig själv.När man märker att man inte fått önskad effekt.
Att de grinar blod eller ens verkar sakna en nämnvärt så hittar man på nya strategier för varför man ska ha/vill ha kontakt.
Försöka förstå,förlåta osv allt för att få en anledning att limma ihop sig lite igen med den som dricker.

Jag känner igen mig så oerhört väl och förstår dig.
Men var medveten om vad du gör och varför så kan det vara lättare att avstå kontakt.
Om det är vad du vill så att säga.

Hjärtat
ons, 2016-05-11 - 22:30

Åh kloka medmänniska! ❤
Ullabulla du känner till resan så väl. Tack för att du påminner mig! Du har helt rätt. Började förhandla med mig själv...

Han vet vilka knappar som är mina triggers... Idag berättade han att han har anpassat sin semester efter min. Jag som längtat så efter alla saker vi skulle göra... Nästa mening säger han att kanske borde söka hjälp. Hur kan man släppa hoppet då?

Ska göra ett nytt försök med början imorgon, nollkontakt... Han måste visa att han menar allvar. Ord räcker inte längre. Det var ju det som var mitt ultimatum...

Ullabulla
tors, 2016-05-12 - 18:07

de små nyanserna i rösten hos en själv.
Hur snabbt man svarar på ett sms osv som gör att de har stenkoll på att man har egentligen inte släppt en millimeter.
Man är bara precis steget bredvid hela tiden.
Om man mentalt lyckas koppla loss sig och faktiskt känner att man är frånkopplad.
Då minsann kan de vakna till.
Det hände flera gånger under mitt första år som separerad.
När jag äntligen började andas egen luft så kom han som ett skott och sökte kontakt.
Och allt skulle förändras och nu var det minsann dax osv.
Men som du säger,hoppet ska man ju egentligen inte släppa.
Men kanske låta det vara hans hopp?

Hjärtat
tors, 2016-05-12 - 19:52

Jo, jag har nog inte varit så stark i min dialog, fast jag velat det. Vi får se hur det utvecklas. Försöker backa ett steg, inte forcera och vara hård mot mig själv. Ska försöka låta bli att initera kontakt. Idag svarade han ärligt på en fråga, från igår, där jag frågade vad jag kunde gjort annorlunda.

"Felen du gjort ur mitt sätt att se det är att du pressade mig och gav dig in på min integritet. I all välmening ur ditt perspektiv... ...Du kanske skulle släppa kontrollen över människor och fokusera på det som är bra för din själ och kropp och vad som gör dig glad."

Dags att lyssna! Ska leta upp ett Al-anon möte, testa det. (Sagt det förut men aldrig kommit iväg. ) Måste lära mig släppa taget.

chefen
fre, 2016-05-13 - 22:38

...energi det går åt att kämpa med detta tänker jag när jag läser inläggen...och hur många kämpat länge o väl...får ögon på mig självser vad jag är på väg in i...det går ju inte att göra kämpandet till sin livsuppgift...tack för att du delar med dig...skriv gärna när du testat al-anon...

mulletant
lör, 2016-05-14 - 06:08

är ett bra råd men ack så svårt för den som är intrasslad i medberoende. Du har kommit långt i insikter om dig själv men det är en lång kamp att lära sig nya handlingsmönster. Men spännande också. Den viktigaste resan i livet, att lära mig känna mig själv.
Gå gärna till Al-Anon och testa gärna olika grupper. Stämningen kan vara olika fast programmet är detsamma. Jag har mycket hjälp av att höra andra. Hoppas du fortsätter dela dina insikter här på forum.
Önskar dig en fin dag! / mt

Hjärtat
lör, 2016-05-14 - 12:14

Ja, det går åt mycket energi, i perioder. Det gäller att se när när jag går igång och då släppa. Det är en balansgång hur mycket av mina tanker som han ska få. Jag försöker minska tiden.

Ullabulla
lör, 2016-05-14 - 14:20

att veta att det är bortkastat.men att det inte heller går att fokusera på annat.
Jag provade ibland att helhjärtat grotta ned mig typ en timme utan att kontakta förstås.
Sen såg jag till att ha något efter den timmen som verkligen bröt av.En film,en promenad ringa en vän osv.
Då kände man också tydligt skillanden i hur man andades lättare och faktiskt kom ur de negativa cirklarna.
Men att bara helt låta bli att tänka,det går helt enkelt inte.

I alla fall kunde jag inte det.Det kunde ta tre fyra timmar av min dag åt total energispill rakt ut i slaskhinken :)

Hjärtat
tis, 2016-05-17 - 22:04

Känner mig friare.

Ingen kontakt på sex dagar. Tänker ofta på honom men inser att jag inte kan påverka situation och därför måste jag göra bra saker för mig själv.

Var på väg till Al-anon möte, men då jag kom iväg sent hemifrån vände jag efter halva resan dit, ville inte komma sent till mötet. Har sedan funderar lite mer och beslutat mig för att inte gå. Han ska inte stjäla mer av min tid!

Om det mot förmodan skulle bli så att han dyker upp igen i mitt liv så kanske jag omvärdera beslutet.

Jag är singel och fri och styr nu mina egna val utan att ta hänsyn till någon som jag inte kan lita på. Kram på mig själv :-)

Ullabulla
ons, 2016-05-18 - 21:38

är inte till för honom.Det är till för dig.För att du ska få läka och kanske få verktyg på hur du ska undvika att trilla i samma tankefällor igen.
Men om du just nu känner dig stark så kanske det inte behövs.
Jag gick ett tiotal gånger framför allt sen vi separerade och jag mådde väldigt gott av de mötena.De satte sig likt balsam i själen och följde med mig i flera dagar efteråt.

Hjärtat
ons, 2016-05-18 - 22:37

Mm, sant. Vet att det är för att jag ska läka, bearbeta och lära mig. Just nu har jag en ro i kroppen som jag inte haft på väldigt länge. Jag har accepterat att jag inte kan påverka honom. Han har valt att inte agerera utan allt har varit fina ord.

Jag kanske är en medberoendepersonlighet. Tror det, men å andra sidan har jag nästan alltid varit tydlig om min syn av hans alkoholvanor. Jag har berättat för vänner och mina barn. Inga rosa elefanter i rummet här!

Just nu när vi inte har kontakt handlar det mer om att släppa någon som man älskar. Den processen har inte med medberoende att göra. När han "kidnappar" min hjärna och hjärta är det en kamp. En kamp som fick mig att välja börja skriva här.

Önskar av hela mitt hjärta att han väljer ett nyktert liv men jag kan inte längre välkommen på resan. Jag har valt bort den möjligheten och han också, just nu.

Al-anon finns kvar och påminnelsen i mobilen också :-)