av Äntligen fri

Idag har jag varit nykter i ett år och jag hoppas att jag förblir nykter livet ut genom att fortsätta leva ”en dag i taget”. Jag hoppas med detta inlägg kunna inspirera någon annan att också hitta rätt och uppleva nåden att bli fri från alkoholen. Jag var ganska illa däran så det som skett är ett mindre mirakel, men också mycket fokuserat arbete. Kan jag så kan du. Så här gick det till..

Efter några första trevande försök att lägga ner alkoholen (under några år) fick jag nog. Drickandet gav mig för många konsekvenser och min hälsa var körd i botten. Vet inte om jag hade ”nått min botten” men jag var slut med alkoholen, färdig. Jag orkade inte göra mig själv besviken fler gånger, orkade inte göra min omgivning besviken fler gånger. Jag kom till insikt om att jag inte kan dricka ”ett glas vin” ibland utan att det blir en hel flaska (eller 3) och även om jag kunde hålla nere nivån till ett par glas vin första kvällen så visste jag att det blir mer kvällen efter för att sedan sluta på samma sätt i vinboxhelvetet. Samma historia gång efter gång.

Gav upp.
Jag gav upp tanken på att kunna dricka och förstod fullt ut att jag är alkoholist. Bara att acceptera och börja jobba från här. Jag valde att leva, att ta fighten och om jag nu var alkoholist så var det under de förutsättningarna som jag måste starta ifrån. Jag ville vinna kampen och få tillbaka min värdighet.

AA.
Började gå frekvent på möten och tog till mig 12-stegsprogrammet. När jag först kom till AA trodde jag (precis som alla andra tror) att jag inte var lika mycket alkoholist som alla andra, men förstod snart att det var jag . Jag såg alla dessa glada fria människor som hade allt från 1 månads till 30 års nykterhet och jag ville ha det dom verkade ha. Jag kände en gemenskap och fick så småningom riktigt bra vänner där. Vänner som jag idag umgås privat med. Det är faktiskt en otroligt viktig bit det sociala eftersom jag ville bryta ensamheten som jag annars kände pga sjukdomen.

Mindfulness.
För mig var stress en utlösande faktor till drickande. Det var kanske så det började när man kom hem efter en stressig dag och ”behövde varva ner”. Lösningen blev vin. Idag försöker jag hålla stressnivån nere och avslutar ofta dagen med minfulness. Har märkt att det får mig att somna lätt. Jag har alltid haft svårt att somna utan alkohol innan.

Utbildning.
Jag var tvungen att förstå allt om sjukdomen. Jag ville veta varför jag hade betett mig som jag gjort och hur jag kunde undvika sug och att ta fler återfall. Jag googlade och läste allt om alkoholism, beroende, hur hjärnan/kroppen påverkas, gick på föreläsningar, lärde mig om HALT (Hungrig, Arg, Ledsen, Trött), PAA (se tidigare inlägg https://alkoholhjalpen.se/comment/111503#comment-111503), Kollade på youtube och lyssnade på ljudböcker om alkoholism mm.
Tips på bra (ljud) böcker:
”Tack det är bra” av Cecilia Svensson,
”Leva nykter” AA
”AnsvarsFULL” av Camilla Kuylenstierna
”Stora boken” AA
”Mig äger ingen” av Åsa Linderborg
”Mer mindfulness i vardagen” av Ola Schenström
”Sluta kämpa – börja leva” av Sanna Ehdin

Aktivitet:
Träning gav mig endorfiner och känslan av välbehag tillbaka. Dessutom bättre nattsömn. I början promenerade jag mycket när jag lyssnade på böcker/youtube. Idag joggar och styrketränar jag regelbundet och har gått ner nästan 20 kg det senaste året. En total fysisk förvandling som också har blivit en viktig del på denna resa som jag gjort och fortsatt gör.

Nyttig kost.
Att sluta dricka krävde en total livsstilsförändring av mig. Jag ville ändra på allt för att börja på något nytt. Jag slutade med skräpmat och började äta nyttig mat och tillskott av vitaminer och proteiner. Det kanske inte är superviktigt för andra men för mig var det en daglig påminnelse om att jag ändrat på mitt liv.

Stänga dörrar till alkohol.
Jag har idag sett till att det inte finns några möjligheter att falla tillbaka i drickandet. Jag har talat om på jobbet att jag inte dricker mer (och sagt varför), jag har pratat med hela min släkt och sagt som det är, och snackat med mina närmaste vänner. Nu kom det ju inte som en överraskning för min omgivning att jag är alkoholist direkt :). Men det är bra att dom får ta del av min resa in i nykterheten. Det är otroligt givande samtal. Man får naturligtvis otroligt mycket beröm men det är också en träning i att vara öppen och ärlig, inte minst mot sig själv.

Njuta av att leva nykter.
Tacksamhet. Det var tricket för mig till att fortsätta leva nyktert och gilla mitt nyktra liv. Jag försöker vara tacksam för det nya liv jag fått. Och det är jag. Så tacksam att jag absolut inte vill tillbaka till det som var. Där någonstans försvann mitt sug och lust att dricka alkohol..

Hoppas nu att jag kan inspirera någon annan att lyckas bli nykter. Det är en bitvis tuff resa men det är värt det. Det går inte att med ord beskriva hur skönt det är att slippa skuld och skam. Jag har fått min värdighet tillbaka. Och lusten att leva och lära mig nya saker är idag större än någonsin. Innan vaknade jag trött och tom. Idag vaknar jag nyfiken på vad som är mitt nästa mål. Jag vill leva i verkligheten, utan bedövning. Jag ser fram mot att ta reda på vem jag verkligen är och hur långt jag kan nå :)

Lycka till. Kram.

Stockholm63a
lör, 2016-05-07 - 23:34

Tack för de positiva orden. Ja jag förstår ej varför det ska kännas så hemskt att vara utan. Ska verkligen göra allt denna gång. Nu iaf trött efter vrål ångest dag. Sov gott

Lena72
sön, 2016-05-08 - 00:36

Detta sista inlägget "ensam alkis är i dåligt sällskap, oj vad det träffade i hjärtat" Idag stod jag själv i köket ensam o diskuterade med mig själv....herregud ett glas är ju ok. Varenda uteservering skrek efter mig! ROSÉ I SOLEN!!!!
Vilken härlig tråd du har startat! Hoppas du ff ett tag. Ser fram emot fler inlägg....

Saknar inte du ett glas rosé i solen? Eller lite rött till maten?

Så dividerar jag med mig själv! Eller som du skrev, viruset i hjärnan! Där jag glömmer, smyget, hetsen, ångesten, klumpen när man lyfter BiB o den är nästan tom....

Men hur kommer jag över "sorgen" att inte kunna dela en flaska, gå på vinprovningar o mysa med en irishcoffe framför brasan???

Tack!!!!!!!

Levande
sön, 2016-05-08 - 05:53

Som vanligt är dina ord kloka och sparas.
Vill bara säga tack och säga hur viktiga det är för sådana som mig.
Tack igen och önskar dig en härlig söndag

Äntligen fri
sön, 2016-05-08 - 07:10

Att känna saknad efter alkohol är helt naturligt i början och är en del av sjukdomen. Idag förstår jag att den saknad jag kände i början var sjukdomens sätt att försöka vinna över mig. Sjukdomen försöker försvara sig för att stanna kvar i mig och på alla möjliga sätt och lura mig att dricka igen. "Alkohol - listig, falsk och stark".

Om man vill så kan man faktiskt se alkoholism är en slags parasitsjukdom som gör alkoholisten till ett värddjur. Jag ville inte dricka men drack, sa och gjorde saker som min sjukdom ville att jag skulle göra (https://sv.wikipedia.org/wiki/Parasitism). Det är därför många pratar om "en kidnappad hjärna". Efterhand som sjukdomen fick allt starkare kontroll över mig så var jag mindre och mindre kapabel att se och förstå att jag var sjuk och parasiten hade då även blockerat alla mina känslor. Hos många riktigt sjuka alkoholister är förnekelsen så stark att de inte ens liggandes på akuten förstår att alkohol är problemet. Konsekvenserna av alkoholen beror då bara på otur av olika slag. Jag var en sådan alkoholist.

Så försök att påminna er om att i stunder av ångest och illamående så är det där ni börjar ta fighten mot parasiten. Ge inte parasiten näring. När den dött kommer ni se hela Världen med ett par helt nya glasögon :)

Kram på er, kämpa, kämpa kämpa!

Lena72
sön, 2016-05-08 - 10:19

Förstår vad du menar absolut men hur gör du en sommardag på en uteservering? God middag hos vänner??

Att du inte vill bli full o supa det kan jag tycka bli skönt att slippa men just ett glas i sociala sammanhang av njutning. Det klarar ju inte jag och det är DÄR min sorg ligger!

Hut tacklar du just de situationerna????

Förlåt om samma fråga kommer igen....

Tack!

Äntligen fri
sön, 2016-05-08 - 11:59

"Att du inte vill bli full o supa det kan jag tycka bli skönt att slippa men just ett glas i sociala sammanhang av njutning. Det klarar ju inte jag och det är DÄR min sorg ligger!
Hut tacklar du just de situationerna????"

hmm, jag förstår mycket väl din fråga och mitt svar kanske blir lite luddigt men jag försöker ;)
Du tänker på olika situationer utifrån ditt nuvarande liv där alkohol är lite av - kanske, kanske inte.. Bara ett glas eller högst två?
Nu talar jag bara för mig själv här men när jag insåg att ett stort sug uppstod redan efter 1 glas vin var det lättare att inte dricka alls. Det är idag alltså enklare för mig att umgås med mina vänner på uteserveringen, äta, skratta och vara närvarade om jag inte dricker alls. Jag lurar mig själv om jag tror att jag kan nöja mig med 1-2 glas vin..
Idag ser jag på situationerna som uteserveringar, god middag med vänner på ett annorlunda sätt, ser det med andra ögon där alkohol inte är integrerat. Men det tog över 3 år för mig att komma dit. Den först tiden var plågsam. Så din fråga är ytterst befogad.

Lena72
mån, 2016-05-09 - 03:43

Tack! Hänger absolut med! Man vet nog svaret men som med övervikt så jagar man en snabb diet så man slipper den verkliga tunga sanningen att det inte kan passera allt genom magen utan konsekvenser....
Man måste ta sina handlingar o ansvara för dem. Inte lita qvickfixar.

Tack! Följer gärna fler råd! Känns väldigt inspirerande att läsa om ett normalt liv utan A. Och att ni trivs med livet...

Tack!

Äntligen fri
mån, 2016-05-09 - 12:37

Hej fighters..

Jag har irriterat några användare på forumet.

Men först. Forumet har 4 grupper.
En grupp där man pratar om man dricker för mycket.
Denna där man pratar om att minska drickandet.
En grupp där man pratar om att leva nykter utan alkohol & droger
En grupp för anhöriga.

Jag valde att starta en tråd och beskriva min historia och dela i denna gruppen som passade minst dåligt. Det finns ju ingen egen grupp för ”att prata om kampen för att bli nykter”

Det har sagts mig att ”du sätter dig på höga hästar” – möjligt. Mina råd är inte till dom som kanske mest behöver dom utan till dom som vill ha dom. Och jag kan min sak. Jag har medverkat på över 500 AA möten, hört runt 10 000 delningar, varit intagen på St Görans 5 gånger och genomgått 1 alkoholbehandling på internat. Under de senaste 5 åren har jag sett många komma och gå och trillat dit på återfall. Mest minns jag naturligtvis min egen resa.

Möjligt att jag gått på för hårt. Men detta är ingen lek. För mig (och för många andra här inne) är det en kamp på liv eller död. Det finns folk som jag känner som inte tagit sjukdomen på allvar som dött i ung ålder. Jag är inte ute efter att agera besserwisser eller att sätta mig på höga hästar. Jag vill bara inte att alla andra ska behöva gå igenom all den skit som jag behövt göra med allt vad det innebar. Jag vill trycka på att för dom som vill göra en livsstilsförändring så är det en kamp och man måste vara beredd på att kämpa. Man kan liksom inte tro att man skall få massage när man åker till tandläkaren. Men jag vill också försöka förmedla hur bra livet blir när man är igenom fighten. Det blev låååångt mycket bättre än vad jag räknat med.

Om jag gjort någon upprörd längs vägen ber jag om ursäkt för det. Men när någon sågar 12-stegsrörelsen (som räddat mitt liv) går jag igång. Självhjälpsgrupper handlar om vanliga människor som hjälper varandra ideellt för att försöka undvika livskatastrofer.

Det var allt från mig. Stort lycka till nu, jag håller tummarna för er :)

Lena72
mån, 2016-05-09 - 13:02

Som jag skrev i inlägget innan, blir SÅ inspirerad av dej o dina inlägg....

Sisyfos
mån, 2016-05-09 - 15:14

Du har inte irriterat mig. Jag tycker att du ska stanna... För jag tycker att du tillför mycket med dina inlägg och dina erfarenheter. Och det behövs såna som du härinne. Även om jag tyckte att du gick för långt i Träningstantens tråd när du "raljerade" och skrev till MT ska man skratta el gråta? Ja, då tyckte jag att du gick för långt i träningstantens tråd. MT svar var f.ö. Nyanserat och bra. Jag förstår att du går igång och ditt personliga engagemang, men det bästa är kanske att starta en separat tråd om AA och 12-steg och debattera där istället, så att det inte blir så personliga påhopp och debatt i någons tråd. För där har vi kanske rätt att hitta vägar som inte ska ifrågasättas i för hög utsträckning. Jag tyckte f.ö. Inte att du hade fel, men att du kunde ha uttryckt det lite smidigare. Men lösningen för att någon/några tyckt att du gjort fel vid ett enstaka tillfälle, kan ju inte vara att vända alla andra ryggen också. Som sagt jag har hela tiden tyckt att du har haft mycket vettigt att säga, så jag vill inte ha bidragit till att puffa bort dig.

mulletant
tis, 2016-05-10 - 18:22

som "lyckats" Äntligen fri! Du bidrar med en erfarenhet som vittnar om att det kan gå bra, du har visat att det är möjligt att ta makten över sitt liv. De berättelserna behövs här! / mt

rabarber
tis, 2016-05-10 - 18:48

Håller med föregående talare! Du behövs här! Vi är tacksamma för alla råd du ger, all pepp och motivation! Den erfarenhet du kan förmedla! Du är många våras förebild.

Pls stay!

SkåneTösen
ons, 2016-05-11 - 13:18

Jag tycker du beskriver din resa jättebra och förstår inte alls hur denna tråd kan uppfattas som provocerande.
Det är som du säger ingen lek det här gäller ju våra liv, även om man kanske inte står inför döden blir vi ju olyckliga av vårt drickande och olycklig vill ju ingen vara. Livet blir ju hemskt.
Massa skam, ångest, lögner och svek mot sig skälv och andra.
Att inte veta vad man gjort eller om någon såg...
Det är skönt att läsa att det finns
hopp och att man kan bli fri från skiten. Jag vill gärna höra mer från dig så jag hoppas du fortsätter skriva.

Mimmla
ons, 2016-05-11 - 13:33

är inte provocerande och därför förstår jag inte egentligen varför den irritation som uppstod i en annan tråd ens nämns här.

Äntligen fri
sön, 2016-12-04 - 00:29

Hej alla kämpar..

Det har gått lite tid sedan jag skrev sist och jag kände för att checka in för att kolla hur det går för alla :)

Jag har snabbläst några trådar och tycker det finns gott gry i många här. Det gör mig glad. Speciellt glad och rörd blir jag av alla er som tagit er tillbaka trots återfall, det visar på extra stark vilja. Jag minns fortfarande min egen kamp som varade i 3 år innan jag till slut hittade rätt i nykterheten. Alla gör ju sin egen resa och det finns väldigt få som lyckas bli nykter på första försöket.

Idag har jag 600 dagar som nykter. Det är faktiskt inget märkvärdigt. För det är ingen kamp längre. Jag vill helt enkelt inte dricka. Inte ens när livet känns pissigt, och det gör det naturligtvis ibland. Jag har fått så sjukt mycket mer i nykterheten än vad jag räknade med. Jag förväntade mig iofs ett tråkigt liv utan alkohol, men fick något helt annat. Jag fick en nystart mitt i livet. Idag kan jag absolut inte tänka mig att riskera att bli av med allt det jag nu fått. Jag mår bättre än någonsin, både fysiskt och psykiskt, alla vänner är tillbaka, nytt jobb, sinnesro i huvudet och jag har fått min värdighet och självkänsla tillbaka. Och empati. Jag lyssnar hellre än pratar. Känner in andra. Behöver inte gå i polemik för att hävda min rätt. Jag mår bra inifrån och det är viktigare för mig att må bra snarare än att vinna ett argument. Det blev lite flummigt men jag tror ni hajar.. :D

Jag vill skicka en kram till er som kämpar på trots att andra runt er inte förstår sig på er kamp. Och kom ihåg att det är värt att kämpa. För det blir bra om man jobbar för det, om man "motionerar sin nykterhet". Det blir bättre än bra. Jag trodde aldrig att jag skulle få uppleva något så här starkt i mitt liv. Jag trodde aldrig att jag skulle klara av att vara nykter i en vecka. Idag tror jag att jag aldrig kommer dricka igen. Jag har en grundlig och påtaglig känsla av att vara fri. När jag vaknar gör jag egna val för dagen. Den lyxen hade jag inte för två år sedan.

Till er som kämpar, jag hoppas så innerligt att ni fortsätter kämpa. För helt plötsligt, en dag, är kriget borta. Man är äntligen fri :)

Frihet
sön, 2016-12-04 - 11:12

Tack för alla tips, jag läste hela tråden och mkt bra tips! Oerhört skönt att läsa att du känner dig fri och verkligen verkar vara i balans och njuta av livet.
Det ger mig styrka och hopp om ett bättre och mer meningsfullt liv även för mig.
Underbart!