Så trött/ ledsen/ besviken
Har varit inne och läst både ofta och mycket. Gråtit när jag läst era berättelser och samtidigt känt någon sorts av tröst i att jag inte är ensam om detta helvete!

Min man är alkoholist och med handen på hjärtat har han varit det större delen av vårt gemensamma liv. För ca 2 år sedan var han på behandling och jag var så lycklig över vårt nya liv! Äntligen kunde jag börja andas och fungera normalt igen. Sedan dess har det blivit en del återfall och varje gång har jag kastats ner i det svarta hålet där det finns ångest rädsla tårar och sömnlöshet.. När han nyktrar till sker någon slags försoning, jag tar hand om och tycker synd om.. Vrider ut och in på mig själv för att han ska vara nykter. Trots att han aldrig gör det samma för mig trots att han ser min bottenlösa sorg och hör hur jag spyr av ångesten hans sjukdom ger mig. De senaste 2 mån har han druckit från och till i perioder. Jag har varit vaksam på minsta tecken och ofta fått en lögn serverad rakt i ansiktet när jag har frågat om han druckit! Blir så arg på mig själv att jag ens frågar. Jag vet ju redan innan att jag kommer bli serverad en lögn. När det varit uppenbart har det hetat att idag är sista dagen, jag lovar och tummen upp. För att sedan upprepas om och om igen. Letar och hittar tomma flaskor överallt. Han drack igår. En vän till oss kom förbi och jag ville bara dö av skam. Min alkoholist också vilket blev en bra ursäkt att dricka idag också. Han kom hem tidigare från jobb och jag var på väg till affären. Han har mage att be mig köpa 6 starköl han behöver trappa ner! Jo den har jag också hört X antal ggr. Jag köper ingen öl varpå han själv kör och handlar 6 öl. Efter en öl är fanskapet redigt full. Såklart har han druckit mer innan han vågade sig in. Detta trots att jag sagt att jag kommer flytta om ingen förändring sker. Jag orkar inte bli bortvald och komma i andra hand mer. Jag klarar inte av fler svikna löfte! Han lovade ( också för 100 gången) att nu var det nog och han skulle ta itu med sina problem och ta antabus igen. Nu sover han ruset av sig o i kylen väntar hans andra öl. Vilket gör att antabus inte är aktuellt imorgon heller.. Hur gör man? Hur och var hittar man styrkan att bryta sig fri och inse att man aldrig hade chansen att vinna över alkoholen?? Hur hittar man tillbaka till ett liv utan ångest, skam och skuld? Jag litar inte ett dugg på honom och är rädd att jag aldrig någonsin kommer att göra det igen. Mitt mående går hand i hand med hans och varje gång tilliten och mitt goda mående börjar komma tillbaka så PANG! Det här var inte livet jag drömde om och jag förbannar min egen svaghet. Att jag inte släppt taget tidigare. Var hittar man kraft?

Ursula

Softjessi, ja, se till att inte vara ensam i detta hemska, följ mulletants råd. När du har fått perspektiv på det hela kommer du att se att du och dina barn klarade er.
Kom ihåg att det inte är ditt fel att hans hjärna löper amok.
Kom ihåg att det inte är ditt fel att hans hjärna löper amok.
Kom ihåg att det inte är ditt fel.

Djävulsdansen

För att ni finns! För att ni tar er tid att läsa och att svara. Det betyder mycket ?
Just nu är mannen tillbaka hos läkaren. Jag är inte i skick att köra bil så en släkting till honom följde med honom.
Min ork har tagit slut. Jag orkar inte längre slåss... Orkar inte hoppas för att gå sönder igen.. Är min man på väg att kapitulera och ge upp? Har han slagit i botten? Jag vet inte. Tiden får utvisa
Al- Anon ska jag undersöka. Det är så mycket som måste få komma ut. Så mycket sorg som måste bearbetas.
Varmaste kramen tillbaka ❤️

Djävulsdansen

Idag åkte mannen på eget initiativ till kliniken där det togs nya prover och han fick medicin med hem. Så idag har han varit nykter. Vi har pratat en del om dagarna som passerat men det finns så mycket mer att säga. Ska bara samla ork och kraft till det..
Som jag skrivit tidigare är min man en sk periodare. Tidigare återfall har varit skonsammare än detta, han har inte druckit liknande mängder, inte fullständigt tappat kontrollen och kunnat trappa ner/ ta sig ur på egen hand. Detta har ju också inneburit att konsekvenserna av dessa återfall inte blivit så stora.. Kan detta vara den sk botten? En vändpunkt som gör att han är mer rädd om sin nykterhet framöver? Eller är det bara början?
Skulle vilja ha ett facit.. Jag vill dela livet med min nyktra man. Jag älskar honom. Alkoholisten vill jag inte möta fler gånger.. Jag orkar helt enkelt inte det.. Som ni säkert kan läsa mellan raderna är mitt hjärta och min hjärna inte överens just nu. Jag får kanske helt enkelt låta min kropp och själ läka ett par dagar innan jag tänker för mycket. Just nu tänker jag inte klart ? Kram på er alla ?

Djävulsdansen

Fjärde dagen som mannen inte dricker.. Jag är tacksam för det ?Men ändå mår jag inte bra ?Oro ångest och svårt att sova. Känner mig tom, slut på energi. Men nu då? Vi har pratat en del.. Men det finns mer.. Vilka är hans planer/ strategier? Vad ska bli annorlunda denna gången? Jag undrar om han förstår.. Hur jag mår? Vad som har hänt i vår relation, med min tillit? Går det att laga? Känna tillit igen? Och isåfall hur?

men som jag förstått, när jag läst vad du skrivit, så är din man i en ordentlig utförsbacke och det krävs nog ett stort arbete för er båda att skapa en stabil grund. Kanske en ny behandling och anhörigvecka? Att han fortsätter på AA denna gång och att du tar hand om dig och ditt liv även om ni fortsätter tillsammans. Och tillit.... Tillit får man inte, tillit förtjänar man. Och har tilliten spruckit är det ett långt arbete. Men visst går det. Ta tid på dig att fundera över vad DU vill med DITT liv. Fortsätt skriva, det hjälper till att klargöra de egna tankarna. Söndagskram till dej / mt

Djävulsdansen

11 dagar & 13 timmar har min man varit nykter. Jag hoppas jag kan lägga till fler dagar ? Han har tagit itu med saker och sökt hjälp för sitt missbruk och hoppet inom mig tänds.. Fast jag vet att jag inte borde hoppas för mycket. Jag har äntligen fått tid till Kbt behandling. Mitt mål med det är att sluta hänga upp hela mitt liv och mående kring om han är nykter eller inte. Jag vill lära mig att våga leva i nuet och få redskap hur jag bäst tar hand om mig själv om och när nästa återfall kommer. Det är mycket jag måste lära mig om både mig själv och min omgivning.
Kram till er alla

Djävulsdansen

Stort tack för tanken Ursula ?
Det har varit tuffa veckor.. I fredags lät jag min 14 åriga hund somna in. Det kändes förfärligt.. Han har varit en stor tröst i svåra stunder. Men det var dags att släppa taget och låta honom finna vila och ro ? Kan inte fatta att det bara gått 11 dagar sedan mannen blev nykter.. Känns som månader. Mannen jag älskar är tillbaka.. Hur länge får tiden utvisa.. Jag måste sluta oroa mig och ta ut elände i förväg.. Det tar så mycket energi. Hos mig finns en enorm trötthet kvar. Har så svårt att sova ?Men en dag i taget samlar jag ny kraft och energi ?Hur har du det själv Ursula?
Stor kram tillbaka

Ursula

Jag har lagt in autopiloten: är rätt avtrubbad och likgiltig.
Maken är på AA-möte. Jag måste väl börja på Alanon men jag har ingen ork. Ingen stimulans. Jag vet inte vart känslorna tog vägen. Allt är bara tomt.
Är du stimulerad att börja med allt du ska? Kan du känna att du vill?
/Ursula

Djävulsdansen

Befinner mig i Kroatien tillsammans med min man.. Det som skulle bli en trevlig resa slutade med världens fyllerace!!! Visste jag inte redan innan? Sa inte min magkänsla åt mig att vara påstridig o förklara att det inte blev någon resa utan antabus!? Jag är så in i helvetes dum och lättlurad.. "Kan väl va trevligt ta en kall öl vid poolen och dela en flaska vin på kvällen" Ja det var trevligt de första dagarna. Jag inbillade mig själv att allt var lungt.. Ville väl tro att min man var frisk och vårt liv normalfungerande.. Sen kom whiskyn fram. Blev en för mycket och jag blev irriterad.. Mannen gick ut och åt ensam. Kom hem berusad, trillade. Dagen efter tog jag upp det och " Ja det blev lite mycket men det är bara för att du blev sur" Nä du den går jag inte på!! Finns alltid ursäkter att supa! Mannen går i förväg ner till poolen ser honom beställa öl och Jäger.. Går sönder.. Gråter.. Ber honom att inte förstöra vår resa.. Han håller sig lugn.. På kvällen går vi ut för att äta. "Vin ska vi ha" Vinet kommer in och i ett försök att han inte ska få i sig så mycket tar jag ett glas jag med. Men nä det är inte nog. Han beställer in en till
" Är ju så mysigt att sitta här"
Jo visst? Han kan inte missa min ångest eller tårarna som väller upp i mina ögon.
Dagen efter en flaska vodka och idag snart 3 liter vin. Han är fruktansvärd! Och här sitter jag. Ensam, ångestfylld och så arg på både mig själv, min man och den jävla alkoholen!! Fan fan fan!!
Mannen jag älskade förra veckan är borta igen. Jag är bortvald. Igen!
Jag borde vetat bättre! Jag vet bättre! Men.. Varför handlar jag då så in i helvetes korkat??

Ursula

Ojojoj! Ja, herregud.
Är det en charterresa? Kan du prata med någon reseledare, säga att din man måste ha eget rum? Att hans närvaro förstör din semester.
Jag skämtar inte. Jag förstår att du gick sönder.
Fortsätt skriva.

Djävulsdansen

Ingen charter.. Kört ner m husbil o bor på camping ?Vi ska inte hem förrän om 2 veckor. Vet inte vad jag ska göra.. Får väl låta honom supa klart antar jag
Är mest arg på mig själv för att jag valde att tro på något jag innerst inne visste var lögn
Jag är verkligen helt fast i mitt medberoende, sjukare än jag velat insett.. Hur blir man frisk och återfår kommandot över sitt eget liv?
Tack för omtanken Ursula ❤️
Hur går det för dig? Kram

Fyll i vilka alternativ du kan tänka dig att göra och konsekvenserna av dom typ:
Jag åker hem med flyg och han får själv köra husbilen hem.

Jag åker ivå hans riäg i tre dagar till annan ort

Jag åker iväg i 6 timmar

Sen bestämmer du dig fr en strategi och håller fast vid den hur ont det än gör och vilken ångestattack som än river tag i dig.
Efteråt kommer du att känna att du tagit ett viktigt kliv mot självständighet och sund reaktion på hans drickande.

Eller så sitter du kvar där och låter honom ha fortsatt kontroll på dig och ditt känsloliv..

Du har ett val,ett självvärde och flera alternativ om du vågar se dom och agera på dom.
Basta!

Djävulsdansen

Ni är så kloka ?Önskar jag hade lite av den varan själv ? Att åka hem känns svårt.. Ja omöjligt. Det klarar jag inte.
Men en bit har jag kommit.. Igår gick jag ut och åt middag och lämnade honom ensam. Idag har jag legat på stranden och ikväll gick jag och åt en glass.. Det hade varit omöjligt för ett halvår sedan. Jag vet ju att han inte dricker mindre för att jag bönar ber skriker gråter gömmer eller häller ut.. Men jag har så svårt att släppa helt, låta honom falla och slå sig hårt.. Jag vill tro att jag/ min omtanke och min kärlek kan göra honom nykter.. Vilket även det är ett mycket sjukt beteende. Någon som tar hand om och tycker synd om när alkoholen ska ut och ångesten river.. Jag ger ger förlåter och förlåter om och om igen utan att någonsin kräva något tillbaka.. När han är nykter sker någon slags tyst försoning.. Inte prata om det fula, inte förstöra
Jag vänder ut och in på mig själv och trycker undan mina egna behov
Varför? För att jag älskar.. Så mycket mer än vad som är hälsosamt för mig. Jag vet det.. Nu ska jag lägga mig och läsa djävulsdansen en gång till. Se om jag kan få in lite vett i huvudet. Vad morgondagen har att erbjuda får vi se. Jag kanske ska ta den där båtturen vi pratat om!? Skäppa taget lite och åka på egen hand. Komma bort från alkoholisten ett par timmar. Samla kraft för att inte gå under och låta vinet och ångesten stanna där det hör hemma. Hos honom!
Sov gott ni underbara medmänniskor ?

Ursula

Du har börjat ta steg in på en egen väg. Det är bra gjort.
Jag tänkte också tanken, som mt och Ullabulla föreslår, att du skulle ta dig därifrån, ta husbilen och lämna honom på campingen. På nåt sätt tar han sig hem. Eller så kan du ju åka på en utflykt bara och komma tillbaka på kvällen.
Godnatt till dig.

Ursula

Softjessi,
du ställer flera ggr frågan i din tråd till dig själv varför du inte har lämnat din man. (Den stora Frågan som vi står stumma inför). I veckan läste jag en psykiatriker. Hon sa, typ, att den person som man väljer att gifta sig med och skaffa barn med speglar något i en (förstås, så måste det ju vara). Den personen fyller en funktion. Jag har en teori som jag skrev en kommentar om i någons tråd, kanske Rosa Panterns, som inte var ssk tydligt formulerad men när jag läste psykiaterns påstånde började något vibrera i mitt inre. I princip går det ut på, om jag inte misstar mig, att man är så här oförmögen därför att den andra behövs. Den andra fyller ett behov. Sen sa mulletant något i någons tråd om sorgen att se alla medberoende...som inte kunde göra upp med sin smärta e dy.
Jag har börjat fundera över om medberoende kan inkluderas bland skadebeteenden. Sådär som unga flickor skär sig så kan man också välja en partner som inte är bra för en. Men partnern fyller en funktion. Psykiatern sa sen att när man utvecklas vidare/mognar så kan behovet lösas upp och då är man kapabel att släppa den andra och gå vidare. Så vad gör man? Jag själv vill helst leva mitt eget liv. Jag o maken får dela lägenhet men jag vill helst inte dela allt med maken. Och sen jag gick sönder i januari har det bara blivit så ändå. Jag tycker att det är bra när han är nykter men jag ids inte bry mig när han inte är det, om det inte krockar med viktiga saker.
Jag måste väl ta tag i min smärta.
Ha en så bra dag du bara kan, Softjessi. En stor kram till dig.

Djävulsdansen

Tack Ursula för kloka ord ?Det ligger nog mycket sanning i det du skriver.. Jag har ju ett val att lämna, ändå väljer jag att utsätta mig för samma smärta om och om igen ? Ett mycket sjukt beteende
Jag går på kbt hos en psykolog
Trodde det skulle stärka mig.. Kanske inom tid att jag mognar/ utvecklas och har mod att släppa taget
Det hade varit fantastiskt ?
Jag är så arg på mig själv för att jag älskar så mycket efter allt som hänt, efter alla svek. Så arg.
Men... När min man är nykter är han fantastisk. Förut har det varit 1-2 återfall per år och glädjen har tagit större plats än sorgen och sveken.. Nu tycks det barka åt helvete.. Tätare och destruktivare återfall.. Och jag står som ett fån och ser på. Oförmögen att hindra eller bromsa.
Ibland undrar jag vem som är mest sjuk utav oss två!?
Det värmer att du skriver och driver mig framåt.. Som medberoende känner man sig ju annars ensammast i världen
Stor kram

Kaeljo

Känner igen mig så väl i det du skriver Softjessie. Kunde varit jag som skrivit det, förutom att min man väldigt sällan hade nyktra perioder. Jag kände precis som du och efter över 20 år tog jag steget och lämnade. Det blev en lång och utdragen process, men nu har vi varit skilda i ett år. Fortfarande håller min alkoholist på och skriver en massa skit på sms, men jag har aldrig ångrat att jag lämnade. Mitt liv är mycket bättre nu. När vi var mitt i separationen var det hur jobbigt som helst, men jag har insett nu i efterhand vad som fick mig att ändå klara av det. Jag lyckades för att jag tillät mig att må dåligt och låta det ta tid och att jag hela tiden såg framför mig den dagen då jag verkligen hade lyckats och hade allt det bakom mig. Nu är jag där och mår i det stora hela bra.
Lycka till och tänk på dig själv.

Djävulsdansen

Av dig Kaeljo att bryta upp från något destruktivt.. Jag beundrar ditt mod ?
Mannen har varit nykter sedan i måndags.. Sedan satte ångesten in.. Insikten om vad han har gjort. Jag är både arg och tycker synd om precis som vanligt ?Trots att han inte förtjänar mitt medlidande
Först förstör alkoholen och sedan ångesten
Ja ja.. Jag orkar inte bråka nu under min semester.. Jag behöver samla kraft.. Tar en dag i taget. Framåt. Det blir bra! På något sätt blir det bra. Någongång
Stor kram till er