Hej, min särbo dricker, själv vet han att han dricker för mycket men låtsas att han läget underkontroll.
Han har i ett tidigare liv sökt för sin alkoholism, varit nykter i 3 år och givit upp stark sprit så jag vet att han kan vara nykter. Detta kom efter han kört rattfull och åkt dit.
Han har vid fler tal tillfällen sagt, efter han gjort nått dumt, att han ska sluta drick förutom på helger, när vi är på match eller är ute och äter. Det här betyder varje dag, jag har aldrig alkohol hemma så ska vi sova hos mig vill han alltid äta ute för då kan han dricka. Vi kan aldrig ses direkt efter jobbet, han måste alltid hem först, för att dricka gissar jag. Han har nästan alltid förstora pupiller när vi ses vilket jag har lärt mig är ett tecken att han har druckit. Han ljuger om vad han gör när han ensam t.ex. När man frågar vad han gjort under dan/kvällen kan han säga städa, tvätta eller jobbat. Jag ser att det inte har städats, samma tvätt som jag lade in för 2 dagar sedan ligger kvar i maskinen och jag vet att han inte varit uppkopplad mot jobbet eftersom han inte tagit med dator.
Han har haft vad jag vet 2 helnyktradagar sedan nyår, annars har det varit folköl, cider, starköl och vin dagligen. Han har sagt att jag ska konfrontera honom när han spårat ut vilket jag gjort det har bara lett till ändrat beteende. T.ex när jag konfronterade honom om att jag hittat rödvinsfläckar på överkastet, bytte han till öl. När jag frågade om han höll sig nykter så to han fram den alkoholfria cidern men den innehåller stark cider, han har bytt innehåll i flaskan. När jag berättade att jag hörde flaskklirrer i handväska har bytt till bag in Box vitt vin eller teatrapack.
Senast i lördags började han med en starkölslunch. Sen tyckte han att jag skulle uträtta lite ärenden, men jag orkade inte så stannade med honom. Då skickar han ner till affären för att handla middag och sen fixa den. Han låg i soffan, precis när maten är klar bestämmer han sig för att duscha. Han som duschar i 2 minuter står nu i 10 min under duschen, sen in i sovrummet i 10 min. Sen under kvällen 2 långa toabesök och allt fullare blev han. Jag fattade inte vad han höll på med, tills jag såg ett teatrapack vin bakom gardinen i sovrummet. Fan ta honom
Jag vet inte vad jag ska göra, ignorera och låta honom fortsätta smussla. Konfrontera och betala högt pris personligen, brukar leda till att han försöker hämnas genom att vara otrogen, och dessutom ändrar han mönster. Eller ska jag bara ge upp, vad han gjort mot mig är bortom nått jag trodde jag någonsin skulle acceptera. Fattar att jag medberoende men jag måste få hjälp om hur jag ska kunna hantera situationen. Vill inte att han ska förlora resten av sin familj eller sitt jobb. Men jag vet inte hur jag ska klara detta utan hjälp

Djävulsdansen

Usch ja! Det är jobbigt att vara förälskad i och ha en relation med en missbrukare ?Låter vettigt att ni är särbo.. På så sätt kan du ju kanske få en paus och slippa se eländet ? Så känner åtminstone jag när min man dricker.. Att jag velat slippa se honom. ( Vi bor ihop) Alla lögner och svek är något vi medberoende utsätter oss för. Trots att det är precis som du säger.. Man trodde aldrig man skulle utsätta sig för något liknande. Har du fått/ sökt hjälp? Finns anhörigveckor och annan terapi. Kan varmt rekommendera böckerna Djävulsdansen och Bli fri från ditt medberoende. De är så bra! Men det är så svårt att omsätta teori till praktik.. Jag vet hur jag borde agera men mitt hjärta/ mitt medberoende leder mig på villovägar gång på gång.. Men med små steg hoppas jag kunna förändra mitt beteende ?Jag reagerar starkt när du skriver att han hämnas genom att vara otrogen. Det är i mina ögon lågt.. Mycket lågt. Det är illa nog att behöva tävla mot alkoholen ?
Den dagen min man hade tagit det steget hade till 100 procent blivit dagen då jag släppte taget om honom.. Då hade jag förlorat all respekt för honom. Jag hoppas du kan få hjälp och stöttning i din situation. Önskar dig allt gott ?

Soppan

Tack Softjessi,
Jag trodde aldrig jag skulle tillåta otroheten, och vad han gjort mot mig. Tyvärr så är otroheten så starkt bunden till hans destruktiva sida och driver mig än mer mot min egen självdestruktivitet. Har jag nekat, sex, så letar han annan, ger jag sex så vill han mer, finns inte jag att tillgå så försöker han få hem någon annan. Blir jag arg på honom så går han ut på otrhetsidor bara för sin egen självbekräftelse.
Trots att jag kommit på honom vågar jag knappt tro på det själv. Har sett hans profil på Victoria Milan, jag vet vad han gör, men ändå lyckas han på nått sätt få mig att tvivla på vad jag sett. Tror att jag inte heller vill erkänna hur lågt vi har sjunkit och att jag förlorat all självrespekt.
Jag har tur som är särbo, men samtidigt skapar det så mycket oro att jag inte vet vad som händer när han bara försvinner. För mig våre det lätt att lämna rent fysiskt men ändå stannar jag. Jag älskar fortfarande den nyktra han.
Ta hand om dig, hoppas du finner din inre styrka ?

Djävulsdansen

Ja visst är det märkligt vad man sväljer och står ut med.. Jag som alltid varit en bestämd dam med skinn på näsan.. Aldrig trodde jag att jag skulle stanna kvar hos någon som väljer bort mig gång på gång på gång. Någon som ljuger och manipulerar ? Men här är jag! Förlåtande, godtrogen och mesig ?Jag har kommit till insikt att jag behöver jobba med mig själv. Jag måste få verktyg att inte låta hela mitt liv och min tillvaro vara beroende av om min man väljer att dricka eller inte. Jag måste jaga iväg oron och ångesten och få läka igen.. Måste hitta tillbaka till glädjen! Ha ett fungerande liv oavsett hur andra väljer att leva sina. Så mycket jag måste göra och så lite ork. Sakta bryts man ner ?
Känner igen det där med att tvivla på sig själv. Många gånger har jag frågat om han druckit. Jag? Nä! Absolut inte. Hur kan du tro det?
Min magkänsla lurar mig sällan. Så trots att jag vet börjar jag tvivla på mitt eget förstånd.. Man kan lätt bli rädd för sig själv. Förstår vad du menar att lämna fysiskt.. Jag får ett fruktansvärt kontrollbehov och när han är här hemma har jag åtminstone koll. Trots att jag önskar honom ditt pepparn växer
Ja.. Hjärna och hjärta är verkligen inte överens. Och jag precis som du älskar och hoppas och hoppas.. Att det snart blir min tur att bli vald. En gång för alla
Styrkekram till dig ?

Soppan

Har så ont i magen, i morgon kommer jag behöva honom kommer han vara där för mig? Tyvärr säger erfarenheten nej, jag orkar inte att han sviker i mig.
I morgon ska jag ha ett litet ingrepp, inget stort men ändå något som jag inte mår helt 100% med. Jag är nervös och mår dåligt av det. Allt jag bett honom är att komma till mig efter jobbet men tror inte det kommer hända, min lägenhet är ju alkoholfri. Han har redan börjat prata om att han måste hem först efter jobbet. Jag bor 10 minuter, han 30 minuter, det betyder att han ska köpa dricktid. Förra gången jag opererades skulle han hämta mig på sjukhuset, men fick förhinder och dök upp sent på kvällen onykter och nu efteråt förstår jag att han troligen även hade en date. Han kan inte hantera att jag mår dåligt utan då får han panik.
Han ringde mig för en timme sen, onykter, så han har suttit hemma och supit igen och tycker synd om sig själv. Det är inte synd om honom men han håller på att supa bort alla han älskar. Hur länge man orkar man gå omkring med en klump i magen? borde det här inte vara en kväll där jag borde vara orolig för hur jag kommer må och inte hur han mår för att ska opereras. Jag borde få vara svag och ledsen och veta att han finns där istället för att gå med klumpen i magen och för att han han troligen inte kommer finnas där för mig.

Soppan

Ser han inte vad han gör, att jag ser rakt igenom honom och hans lögner. Han kan aldrig träffa mig direkt efter jobbet utan ska alltid hem först. Eller som idag, möte i stan, som inte var möte för han är hela tiden in loggad FB. Det är bara så han kan ta några öl innan han kommer utan att jag ska bli misstänksam. Han fattar inte att jag ser rakt igenom det, jag vill inte ha hit honom onykter. Eller igår då han helt plötsligt skulle åka och träffa en polare och hem innan vi kunde ses. Eftersom jag inte orkar se hans drickande ställde jag in, han ringde sen sent på kvällen full som en alika. Sluddrar på orden, förklarar hur mycket han älskar mig och hur mycket han vill slåss. Jag vill inte höra hans fulla kärleksförklaringar, jag vill höra dem nykter. Jag vill inte veta att han vill slåss, hur han ska slå nån på käften bara för att. Vilka coola han umgås med, hur han ser upp till x och y för de slår ner så många och är höga på droger. Det är inte mannen jag älskar, det är hans alkoholfyllda hemska tvillingpersonlighet.
Men när man ställer honom mot väggen så förnekar han allt. Börjar jag bråka och ställa krav så loggar han bara in på Victoria Milan eller liknande sida, eller kontaktar någon av sina gamla KKs. Och på nått sätt kommer vi båda fram till att mitt sett att han reagerar så.
Och det blir bara värre, varför ger jag inte upp när jag märker hur mycket han skadar mig, och sig själv. Jag vet att jag inte kan skydda honom mot världen och han vägrar ge upp spriten. Ibland undrar jag vem oss som kommer gå sönder först

Hjärtat

Soppan jag lider med dig! Jag kan bara stärka dig genom att berätta att du inte är ensam. Min vän beter sig på samma sätt. Han träffar andra kvinnor och vågar inte träffa mig eftersom jag ställer krav. Det gör ont! Jag känner dock att för varje gång jag är inloggad här och skriver desto starkare blir jag. Jag får styrka från era berättelser. Jag får styrka att se att jag inte är sjuk utan det är personen som missbrukar som är sjuk och förvrider mina tankar.

Vad som än händer är det aldrig hans fel. Det är alltid mitt fel. När han tog strypgrepp var det mitt fel eftersom jag provocerade honom. (Jag polisanmälde och han åtalades för det.) När han var med andra kvinnor var det inte som jag trodde... När han skriver till andra kvinnor, på fyllan, framför mina ögon är det mitt fel och jag är sjuk i huvudet när jag kontaktar dem senare på kvällen och berättar att de just haft kontakt med en sjuk man som är upptagen med en annan kvinna. Allt är mitt fel...

... och ändå fortsätter jag älska denna man! Det är sjukt!!! Jag älskar den nyktra omtänksamma mannen. Tyvärr ser jag honom vid allt färre tillfällen. Jag kämpar varje dag med att idag är sista dagen vi hörs. Jag misstänker att vi är lika beroende av dessa sjuka män som de är beroende av sin älskade alkohol! Ger dig styrkekramar i massor för att du ska slita dig loss från din man. Gå inte sönder, utan ta hand om dig istället.

Soppan

Så är vi igång igen, efter ett par lugna veckor med minimalt drickande har det börjat på nytt. De lugna perioderna blir allt färre och kortare.
Han har ringt in sjuk till jobbet för andra dagen i rad. Igår var vi i kontakt under dagen men bara sporadiskt under sen eftermiddag kväll och jag hörde att han blev allt mer onykter.
I dag undviker han mig som pesten, han svarar inte på chatten, han svarar inte i telefon och han finns inte på Facebook. Det betyder en av två saker eller båda, han har supit sig ordentligt full och somnat i soffan eller han är tillbaka på sina dejting sidor eller bjudit över någon. Mår så illa just nu, för har flera av hans polare som kontaktat mig för de måste ha tag på honom. Vad ska jag säga… Min pojkvän är alkoholist och just nu super han skallen i bitar och raggar brudar för att få upp självkänslan.
Jag vet varför, på lördag ska vi på fest där även hans perfekta ex ska, och han har panik över det. Vad ska alla tycka om att han kommer med sin nya, kommer de inte in acceptera att de gå vidare, kommer de tycka bättre om henne än om honom… osv. Mitt i detta sitter jag med min panik och ångest, hur ska jag kunna dölja hans förfall för de som känner honom bäst?
Han har skapat ett sånt kontroll behov hos mig som inte liknar nått. Vill ha styrkan att orka att antingen stanna eller gå. Vill inte känna mig skyldig när jag ställer krav eller mår dåligt pga. honom

Soppan

Nu har han varit på jobbet och hämtat sprit så han kan supa sönder sig i dag. Hatar det här, får sån ångest vet inte hur jag ska bete mig. Känner för att ringa och skälla på han men det funkar inte, vet det sen gammalt så får istället sitta här med ångest och tungt hjärta.
Det är tredje dan i raden han blir hemma från jobb för att kunna dricka. Officiella anledningen är förkylning och feber men alla vet, men han tror att han så diskret. Han spenderade gårkvällen med att dricka, knappt talbar, glömt vad vi pratat om och han hade ringt sin ex fru antal gånger tills hon inte orkade längre. Önskar att jag visste hur jag skulle ta tag i detta för honom, för mig och för resten av hans familj