Jag vet inte vad jag har att vänta mig. Jag har sökt hjälp på vårdcentralen men min terapeut menade att jag behöver mer,bättre professionell hjälp mot mitt alkoholberoende.
Jag har en stabil period just nu,ändå ringde jag förra veckan till en professionell enhet specialiserad på alkoholmissbruk/beroende och fick en tid som alltså är imorgon.
Jag ringde för att jag inte tror att jag klarar av att ta mig ur nästa svacka. Senast hade jag en sådan var i höstas. Då gav jag mig själv ett år. Ett år att söka hjälp,berätta för vänner och familj vad de redan visste om de ville se det och satsa järnet på att vinna mot det här jävla giftet. Men jag är trött nu. Trött på att kämpa,trött på lidandet. Men jag har en bra period nu. Därför bävar jag för en svacka för då är utvägarna inte så många längre.
Det är så konstigt bara att jag i höstas kände en så stark låga,kämparanda att jag ska klara detta och fick fint stöd av vänner och familj men nu är det.. Tomt. Och då hittar jag mig själv ståendes i köket och tittar på flaskorna och argumenten för att låta bli är färre.
Jag har inte slutat att dricka,bara dragit ned rejält på det och ändrat mitt beteende. Men suget är nästan alltid där. Så jag inser att jag antagligen måste sluta helt om jag ska klara det samtidigt som jag inte vet hur jag skulle klara mig utan det. Som att alkohol gör att jag möter min bästa värsta vän (jag berusad),klarar jag av att ge upp det? Vad blir det kvar?
Jag är rädd att den "professionelle rådgivaren" inte erbjuder mig hjälp på lång sikt imorgon för att jag har en bra period nu och kan prata så sunt om mitt mående.
En ny resa börjar iallafall,återstår att se om den blir lång eller kort.