Hej.
Jag är en tjej på 22 år. Jag började dricka alkohol när jag var 15 år. Ända sen dess har jag alltid haft problem med att kontrollera mängden jag dricker per kväll. Ett tag drack jag varje dag, då var jag 17 år och mådde dåligt av depression och annat. Eftersom jag insett mina problem så försöker jag tänka ordentligt på mitt drickande. Nu dricker jag en gång i veckan, jag tänker att jag bara ska ta 5 öl en kväll men när jag väl börjat så går det inte att sluta, det är omöjligt. Brukar kunna dricka en 15-20 starköl och blir sen så full så jag däckar och kommer inte ihåg något från kvällen innan när jag vaknar. Jag skakar, kräks ofta, får syn- och hörselhallucinationer och mår otroligt dåligt dagen efter. Jag vet att detta är illa och riktigt dåligt för mig och min hälsa då jag flertalet gånger både kräkts och kissat blod dagen efter. Jag vill så gärna sluta, och jag vill göra det på egen hand. Jag vet att jag kan också men jag känner mig så ensam i det hela då jag skäms något otroligt över detta och inte vill att någon ska veta. Jag mår bra som nykter och trivs med det men sen blir jag plötsligt uttråkad och längtar efter känslan att vara full. Jag känner att det är så orättvist att "alla" andra kan njuta av alkohol och ha en rolig kväll med det, medan jag ska stå utanför och vara den enda som inte dricker. Jag har som sagt dragit ner på antal tillfällen då jag dricker och mitt mål nu är att sluta helt. Finns det någon annan i samma sits? Någon som lyckats på egen hand? Känner mig helt hopplös och ensam just nu.

Ja, det är precis så det har funkat (el inte funkat) för mig. Sluta innebär inga stora svårigheter, men varje nystart med a blev värre och värre.
Just nu vet jag att jag inte vill dricka. Jag gillar att vara nykter.

Levande

Bra gjort att inte köpa något vin, är lätt att falla dit när gått ett tag och minnen bleknat.
Önskar dig lycka till

Svartvit

Så blev det som det blev. Börjar om igen, är på dag två nu igen utan a. Om det bara skulle sluta hända dåliga saker så fort man känner sig aningens lycklig, men det är väl sånt livet är, utmaningar och motgångar. Förhoppningsvis blir det bättre snart. Drack i alla fall inget starkare än folköl häromdagen men ändå, "bara" ta nya tag. Kram på er allihopa och tack Sisyfos och Levande för era kommentarer ?

Svartvit

Jag har insett att jag blir väldigt sugen på att bli berusad när jag antingen har tråkigt, mår dåligt, är trött eller även vid vissa tillfällen när jag är glad. Förstår inte att det ska vara så förbannat svårt att låta bli? Jag har en tenta på torsdag så hade kunnat sysselsätta mig med att plugga för den men känner mig för trött för att orka. Hoppas suget försvinner snart i alla fall, dag 4 utan a nu.

Unicorn

Jag känner igen mig i din berättelse Svartvit och tror vi delar många erfarenheter.

Jag har likt dig problem med att sätta gränsen för när man ska sluta dricka. Älskar alkohol i alla dess former och det sociala som följer med det. Dock slutar ofta många av dessa kvällar för alkoliserad och har ångest i typ 1 v.

Har aldrig tidigare förlikat mig med att jag har alkoholproblem men tror att poletten har ramlat på plats. Jag kan också dricka alkohol i alla sinnesstämningar men det är på fest som det spårar ur... Lätt att säga att man ska gå hem i tid, när det oftast är som roligast.

Är trött på att börja om från ruta 1 hela tiden och less på och ständigt undra hur ja gjorde bort mig själv förra gången.

Nu ska jag ta en vit månad och hoppas att jag kommer till någon insikt hur min relation till alkohol ska se ut framöver. Bokat in 3 yogapass denna v som en bra start.

Svartvit

Hej! Jag läste din tråd också och kände igen mig väldigt mycket i den, känns som att vi har samma problem.
Helgen för min del gick sådär, fredagen blev ganska mycket a tyvärr men inte bakis på lördagen. Sen lördag och söndag var jag iväg på middagar och då blev det ett litet glas vin på lördagen och ett halvt litet på söndagen. För mig fungerar det att dricka så på bjudningar, det är typ bara hemma som jag dricker mycket, eftersom jag vet att jag annars gör så mycket konstigt. Men men, ingen ångest och det känns skönt! Nu kör vi vidare på vardag och så får vi se hur det går.

Svartvit

Förresten, är det någon som har koll på ungefär hur lång tid det tar innan man uppskattar andra "belöningar" än A? För just nu är det alltid A som jag belönar mig själv med när jag gjort något bra, det är typ det enda som gör mig "glad".

rabarber

Den är ju svår och väldigt individuell. Själv (efter att varit utan A ett par månader) har jag hittat a-fria alternativ som känns lite "lyxiga", som inte är läsk som man kan kolka i sig hur som helst. Lite dyrare. Hälls upp i ett fint glas. Hittade senast Crodino - små flaskor med italiensk bitter. Väl kyld och med is, smakar de lite som gul Campari ;) Inget man kastar i sig, utan man läppjar långsamt. Det har jag haft på badkarskanten efter en jobbig dag.

Eller kanske att unna sig något fint (för pengar man sparat istället för att dricka upp dem). Som kanske är "onödigt" och som därmed blir lyxigt och belönande. Som sagt väldigt individuellt. Det handlar väl att tänka på saker man blir glad av :)

Svartvit

Senaste tiden har jag mått väldigt dåligt, en del dagar önskar man bara att man inte fanns. Då blir det A för att slippa känna. Hur som helst så är jag nu på dag två, ännu en gång, men nu tror jag att jag kommer må bättre. En ny del av mitt liv startar på måndag så i samband med det ska de bli ordning och jag ska må bra! En alkoholfri helg väntar här, har mycket inplanerat så det kommer gå bra. Skönt att ha någonstans där man bara kan få skriva av sig. Ta hand om er och fortsätt kämpa!

jas75

Måste man må dåligt (utan a)& stå ut med det, det är inte farligt men fruktansvärt jobbigt, innan man kan må bättre. Det gör en starkare, visar att visst det var skitjobbigt men jag klarade det! Lycka till med dina nya val :)

Svartvit

Tack så mycket Jas, jag vet att du har rätt. Är så skönt att man inte är ensam, och att det finns folk som förstår ?

Svartvit

Nu är snart femte dagen som nykter avklarad. Har så svårt att vad som är "normalt" drickande. Hur mycket/ofta kan man dricka för att det inte ska vara för mycket?

jas75

Under fliken fakta under meny står det vad som anses som ''normalt'' drickande. Titta där :)

Svartvit

En vecka funkade det denna gång, sen blev det A igen i lördags, för mycket tyvärr. Blir så less på mig själv :( vet att jag sårar folk runt omkring mig så fruktansvärt mycket. "Bara" börja om, som vanligt. Även om jag inte drack igår så börjar jag ändå räkna idag istället iom att det är en ny vecka nu.

Svartvit

Denna dagen har varit både upp och ned. Min psykiska hälsa är inte så bra för tillfället. Men just nu ligger jag i sängen och skrattar för mig själv, av ingen som helst anledning. Känner mig glad, fast ändå ledsen. Hänt saker som totalt äter upp mig inifrån och det känns fel att vara glad med tanke på vad som hänt, men jag vet inte riktigt hur jag borde eller ska känna. Vet som jag tidigare skrivit, inte hur jag ska hantera allting. Nu är det sovdags. Sov gott allihop, hoppas ni alla får en trevlig och nykter kväll :)

Svartvit

Fjärde dagen idag utan alkohol. Finns inte så mycket att säga mer än att det funkar fint just nu. Hoppas det håller i sig.

Jag läser vad du skrivit om dina våndor och funderingar, och jag tänkte komma med en del råd i all välmening.
Människor som inte utvecklar ett beroende av alkohol, kanske kan dricka ”normalt” (mindre mängder) alkohol när de dricker. Detta kallas också måttlighetsdrickande. Jag, och alla andra, som utvecklat ett alkoholberoende, kan aldrig hålla på med måttlighetsdrickande. Har man vant sig vid att dricka för mycket, blir hjärnan programmerad (=skadad eller kidnappad) av alkoholen, och skriker efter det kraftigt berusade stadiet.
När man börjar få ångest för man dricker för mycket och/eller för ofta, då håller man på att bli alkoholberoende. Det är då, eller senare, som man kommer till insikt om att man har problem med alkoholen.
Då finns två alternativ: Man fortsätter att dricka (kom ihåg att man då inte klarar att måttlighetsdricka) och blir mer trasig, skadad, ångestfylld, beroende etc.
Det betydligt bättre alternativet är att man bestämmer sig för att sluta med alkoholen. Här börjar de flesta våndas och tveka. Ja, men det finns ju trots allt så mycket positivt med alkoholen, den är inbyggt i vår kultur med fester och högtider, man kan ju koppla av med vin och öl, man har ju mått så gott så många gånger när man varit berusad, etc.
Ja, men tyvärr ligger de här upplevelserna och tillstånden bakåt i tiden. Fortsätter man att dricka kommer det istället ofta att sluta med abstinensbesvär och svåra ångestperioder. Och man kommer att skada sig mer med alkoholen.
Det går att sluta med alkoholen och leva nykter. Det är svårt, men det går. Vi är många här på forumet som har påbörjat ett nyktert liv.
Man kommer att drabbas av sug/längtan/behov av alkohol, men det går att stå emot. Och för varje gång man ”segrar”, blir man också lite starkare.

Så, välj att kämpa. Du kan klara av det.

Svartvit

Tack för ditt inlägg!
Grejen är väl den (för min del) att det går att dricka lagom så länge jag VET hur mycket jag dricker. Jag har använt Systembolagets app för att hålla mig under 0.6 promille och det funkade jättebra. Jag kan även dricka ett eller två glas vin när jag är bortbjuden, det är ingenting som triggar igång något hos mig. Det är just när jag har alldeles för mycket alkohol hemma och när jag då dricker själv som det blir utom kontroll. Men sen jag började skriva här så tycker jag absolut att jag förändrat mina alkoholvanor till det bättre. Jag är inte helt där jag vill vara ännu men snart så.
Jag tror att det är väldigt individuellt hur man behöver göra.

bra, jag tror du är på rätt väg. Du är medveten om, och försöker begränsa, ditt drickande. Och du är aktiv på detta forum.

Hoppas du får en bra helg, och önskar att du har styrka att ta hand om dig.

PP

Har läst din tråd och förstår att du inte mår något vidare. Pi's inlägg tycker jag på ett mycket bra sätt beskriver vad som sker när vi tappar kontrollen i vår relation till alkoholen. En sak som jag tror ALLA med alkoholproblem har gemensamt är att det nästan är stört omöjligt att förstå vissa saker innan det är "kört". Vill verkligen vare sig komma med pekpinnar eller måla faan på väggen, men av oss som hamnat i ett beroende tror jag att vi alla känner igen oss i det. Själv tänkte jag exakt som så många andra att jag skulle kunna ta befälet över min hjärna.
I vårt samhälle - och i vår egen tankevärld - är det svagisar och dumbommar som blir alkohol beroende. Det stämmer väldigt dåligt överens med verkligheten... Resan från att gå från till att försöka reglera sitt drickande med hjälp av alkoholkollens app, till att använda det för att se hur mycket man KAN dricka för att kunna köra bilen på morgonen, är inte så lång som många tror. Problemet är att när någon med egen erfarenhet berättar detta för andra så blir det lite abstrakt och lite tråkmånsvarning på det. Nähä, det där är inte jag. Jag har koll, jag tänker inte bli beroende. Jag har änu inte hröst eler läst om någon, som faktiskt tänka bli det. När jag nu skriver här hos dig så betyder det naturligtvis att det är till dig. Men samtidigt även riktat till andra som vänder ut och in på sig själva för att lyckas hantera alkoholen. Vissa lyckas, andra inte..
Men i ditt specifika fall så är du fortfarande ung. Sen bekriver du att du inte mår så bra psykiskt. Mitt råd till dig blir att under en tid - gärna ett halvt år helt avstå från alkohol. Det ger dig tid att uppleva var du står idag och i vilken omfattning problemet redan utvecklats.
Stort lycka till

//PP