Vi har just skilt oss och mitt ex ska flytta. De är över ett år sedan vi skickade in papperen om skilsmässa och han har hela tiden sagt att han ska flytta men inget har hänt. Min man är alkoholist men erkänner de inte trots många saker som hänt under våra år tillsammans. Han har bland annat förlorat körkortet och under en lång period lämnade han prover och lyckade få igen de, men nån större skillnad i hans drickande blev de inte.
Nu lovade han att i helgen skulle han flytta och vad händer? Jo han kom inte alls hem efter jobbet i går och i dag är hans mobil avstängd. Vi har ingen aning om var han befinner sig och ett av våra barn är riktigt orolig nu. Hon har ringt polisen för att höra om han fanns i nån fyllecell men de kunde polisen inte lämna ut nåt om de.
Nu är de väl bara att vänta och se vad som händer men jag tycker att de är oansvarigt att bara försvinna och inte höra av sig.

Kvinna 50

Idag kom han tillbaka. Han ringde mig flera gånger under dag men jag svarade inte men mina barn fick sms om att han var på väg hem. Tydligen behövdes de bara en dag utan att nån brydde sig om att smsa eller ringa.
Plötsligt stod han bara här i uselt skick och pratade om att jag är schitzofren. Ungarna hade beslutat att prata med honom och väntade på att alla skulle vara på plats men de slutade med att dottern skällde ut honom och då åkte han iväg.
Barnen diskuterade länge om vad de skulle göra och tillslut kom de överens om att ringa polisen igen och få in honom på psyket med tvång. Han har ju skickat flera sms om att han inte orkar längre och hon tryckte på de när hon ringde. Så nu är han i säkert förvar tills vidare. Får väl se hur länge de kan hålla kvar honom.

Kvinna 50

Nä han släpptes ut i måndags. Nu har han sagt att han ska vara nykter ett år och att han insett att barnen är det viktigaste i hans liv. Förlåt om jag låter bitter, men de låter lite enkelt och konstigt att han insett de först nu. Men hans körkort är indraget och halva barnaskaran vill inte veta av honom. En dyr månad blev de för honom.
På de yngsta barnet görs nu en utredning av soc och frågan är hur de ska kunna umgås på ett vettigt sätt pappan och barnet. Jag vill absolut inte att hon ska vara där ensam, jag är rädd. Han mår visserligen bättre nu, enligt mina andra barn, som träffat honom men jag känner mig mycket osäker. Jag hade en sån enorm ångest i går men nu känns det bättre. Jag har gråtit i smyg och även berättat för min chef lite av vad som hänt och de känns bättre nu. Lika bra att reaktionen kommer och de lär väl vara jobbigt länge till men jag ska kämpa.

SkåneTösen

Förstår att du känner dig skeptisk och det är nog klokt att umgänget med barnet övervakas på något sätt, har inga barn själv men det är uppenbart att han inte kan ges så stora förtroende just nu. Att hålla sig nykter när man är inlagd på psyket är ingen konst, klart du känner dig osäker på honom. Har det gjorts någon slags vårdplanering? Någon hjälp med alkohol missbruket eller så?

Kvinna 50

Han har börjat äta antabus men om han har nån vårdplanering vet jag inte.
De har varit en jobbig vecka men jag känner mig starkare nu. Tankarna bara flyger runt i skallen på mig och jag funderar på att hitta nån att prata med. Nån som inte är inblandad och kan lyssna utan att ta någons parti.

SkåneTösen

en bra idé att skaffa något slags samtals stöd. En kurator kanske?
Kontakta vården direkt för det kan ta lite tid.

Kvinna 50

Det känns jävligt sorgligt just nu. Jag vet innerst inne att jag gör rätt men nu mår han bättre, den man som jag älskade så mycket. Han som stod ut med mina dåliga skämt och som var min trygghet när han var nykter och mådde bra.
Nä jag vet att de inte går. Jag vill inte tillbaka och riskera att han börjar dricka igen. För mina barns skull och speciellt vår yngsta dotter som fått se så mycket skit och fylla.
Alkoholen var problem redan tidigt i vårt förhållande och jag vill inte ha det så igen. Jag har inte kunna räkna med hans stöd och många gånger när jag varit ledsen och bett om en kram har han inte kunna ge mig de. Men de är lätt att se de positiva och glömma all skit som varit. Jag får aldrig glömma. Jag tar dag för dag och tröstar mig med att de blir lättare och lättare med tiden.

Kvinna 50

Kom på mig själv med att de har nästan gått två månader sen han flyttade och de känns så skönt och mycket lättare.
Har nu insett att han även druckit under veckorna och att jag sällan sett det. Jag har förstås inte lagt så stort fokus på honom det sista året utan levt mitt liv och tagit hand om barnen. Kanske kan man se det som friskt, inte vet jag..
Har nu allt att fixa praktiskt kring hus och hem men jag hoppas det ordnar sig till det bästa. Jag boostar mig själv med energi och hoppas det gör mig riktigt stark.
Tänk om jag nån gång i framtiden träffar en man som gör livet roligt och lätt och kanske får jag bli kallad älskling :) Hoppas på en ljus framtid.

Åh va starkt av dig.Stå på dig.Tyvärr är det svårt att vara lycklig om man lever med någon som bara bryr sig om sig själv och drickande är största fokus.Och med det kommer allt elände som ett brev på posten för alla runtomkring i omgivningen. Har aldrig känt mig så ensam i en tvåsamhet när jag levde med min fd man.Jag fick också ta allt ansvar för hem och familj eftersom hans fokus var på att dricka så fort det fanns möjlighet.Men när man tillslut kommit till vändpunkten att man inser att man inte kan förändra om personen inte själv är redo.Så känns det så skönt.Det är en lång och jobbig resa,särskilt när man har barn tillsammans.Men det går att må bra igen även om det känns som en omöjlighet när man är mitt inne i allt jobbigt.Lycka till man är starkare än man tror.

Kvinna 50

Kanske bör jag tillägga att mitt liv utan man är toppen och roligt och en man är absolut inget måste för att bli lyckligt. Men nog vore de kul att inte behöva kämpa ensam jämt.

moraina

Vilken resa du har gjort! Nu finns möjligheter att glädjas och njuta av livet! Jag tycker du är en förebild för dina barn när du tar avstånd från en destruktiv relation, även om det är från deras pappa. För visst vill man att sina barn väljer relationer där man respekterar varann och kan visa kärlek! Så tänkte iaf jag när jag lämnade pappan till mitt första barn. Det är fint att ni har en så god kontakt du och barnen trots de svårigheter som varit. Önskar dig allt gott nu!

Kvinna 50

Tack snälla moraina, jag behöver all pepp jag kan få. Idag har de varit en tung dag kan jag säga. Han ska på behandling har jag fått höra och jag kan känna mig så bitter som inte får ha honom nykter. Men jag vet att han har en lång väg innan han tillfrisknar och jag kan inte utsätta flickan eller mig själv för nåt mer nu. Jag försöker tänka att barnen kanske får en nykter pappa i framtiden och de är bra. Jag har gjort de enda rätta som slängde ut honom för annars hade han suttit här utfull hela helgen. Storhelger var ett h-vete. Tänk er att gå på jobbet, veta att han är full och denna ständiga oro för barnen.
Jobbigt är det och kommer säkert att vara ett bra tag till, men jag ska kämpa, Jag MÅSTE kämpa.

moraina

Du väljer att kämpa, det är din styrka! Med tiden kommer det kanske inte att kännas som en kamp utan ett aktivt val av livsstil! En nykter pappa är bra. En mamma som aktivt sätter sitt och sina barns välmående högt är kanske ännu bättre. Ta vara på det positiva idag, hoppas på en fin helg för er!

För dina barn har du blivit med dessa beslut och handlingar du gjort. Du har visat dom att vill man ha ett bra liv så får man ibland ta tuffa beslut. Detta i förlängning kan visa barnen att du tar ingen skit och gör förändringar som krävs för att ni ska må bra. Du lär barnen(även dom vuxna)att ni i viktigast i era liv...

Kvinna 50

Hur blir man hel då och när? Jag vet att de ska ta tid men jag tycker de är så oerhört jobbigt. Kanske är det fel val att bo kvar? Kanske är det rätt val? Jag vet inget alls. Vet bara att jag har såna här dagar när allt känns skit. Måste kanske träna i dag?

moraina

Ställer det till problem för dig att bo kvar i huset? Annars hade jag valt att bo kvar. Iaf tills vidare, tills du vet om en annan bostad du känner att du gärna vill flytta till!? Kan det vara ett beslut som är lättare att ta längre fram? Nog blir du mer hel för vår dag nu, trots deppigare dagar. Prova dig fram till vad som hjälper dig i rätt riktning! Terapi eller samtal med vänner, styrketräning, avslappningsövningar, föreningsliv, handarbete, vistas i naturen. Det är motigt i början och kanske får man tvinga sig att göra! Sen blir det bättre.