Hej alla!

Ännu en gubbe som kämpar på med sina problem...

Har läst massor här de senaste dagarna och det är nästan overkligt hur man känner igen sig i hur andra har det, att våra problem är så lika, samma beteende, samma ångest, samma resultat... fall efter fall.

Nykter några dar nu, sitter framför datorn på kontoret, måndag förmiddag, känner mig som en guldfisk i en glasbubbla. Glada "masken" är på, ovanpå den ledsna, trötta och uppgivna.

Att det ska vara så svårt, det är väl bara att låta bli att dricka?

Familjen ledsen och besviken igen. Och igen... har inte så många chanser kvar där.

Tänkte vara nykter ikväll. Passerar tre systembolag på vägen hem från jobbet så vi får se.

Vet inte riktigt vad jag vill säga med detta inlägg, bara lätta mig lite och starta en tråd för att ha som en öppen dagbok på nåt sätt.
Ett sätt att samla mina tankar lite, en möjlighet för mig att följa min tankar och känslor när allt är snurrigt.

Tack till alla er som delar med er och tack till alla er som orkar läsa och kommentera andras tankar.

Hoppas kunna göra ett nytt inlägg ikväll när jag fortfarande är nykter.

Vitis

... att packa ihop på kontoret för idag och åka hem.

Räknade en gång till och det är fyra systembutiker jag passerar men bara nån minuts omväg innan jag är hemma.

Får väl köra med vita knogar och hoppas att inte "autopiloten" slår på vid några av de vanliga avfarterna.

Har läst massa på forumet idag och det är nyttig läsning. (Sorry chefen, men jag hoppas det kommer att löna sig på lite sikt.)

Tack alla som delar med er!

Hoppas och vill kunna göra ett inlägg ikväll när jag gått och lagt mig.

Mia-Pia

Bra att du hittat hit! Skönt att läsa och skriva här! Ta en dag i taget, timme för timme ibland fem minuter i taget för att kunna hålla ut.
Jag tror på dig!

Vitis

Tack för peppning!

Hemma och busar med barnen nu. Stängde av "autopiloten" och körde raka vägen hem istället.

Vitis

Sitter hemma och jobbar idag. Barnen åker strax till förskola.

Känner mig som ett vrak, trött... Spenderat halva natten med att läsa på forumet, många trådar är som bra följetonger, spännande, roliga, känslosamma, ibland med lyckligt slut, ibland rena "cliff-hangers". Men jag måste ändå sova på nätterna...

Inte bakis iaf. och inga minnesluckor som kan ge ångest. Inga tomma vinpaket som jag glömt var jag gömt...

Finns inte en droppe A hemma, hade jag haft i "gömmorna" hade jag börjat redan på väg till brevlådan för att hämta tidningen. Sen lite lagom smålullig framåt 9:30... mysigt en timme eller två... sen ringer chefen, nån kund eller projektledare och ställer massa svåra frågor... sen drar ångestkarusellen igång igen.

Slipper det idag! Gött!

Vitis

Både min fru och jag har varit hemma idag. Gav henne en länk till forumet, finns ju många insiktsfulla anhöriga som skriver här också.

Hon har fått stå ut med mycket de senaste åren och det gör verkligen ont när det kommer ikapp en och det börjar sjunka in hur det är att leva med en missbrukare.

Hon tvingade mig till läkare för mina problem när vårt första barn var 8 månader, han fyller 6 på fredag... mycket A har runnit mellan oss sen dess...

Nykter idag iallafall, gosar med barnen på soffan.

Imorrn är en ny dag. Kontorsjobb för hela slanten.

Ska bli skönt att vakna nykter, nästan så man hoppas på en poliskontroll. :P

Vitis

Försov mig imorse, skyller på forumet, att jag låg och läste för länge igen. :-)

Förra onsdagen sov jag till efter lunch men av helt andra anledningar... :-(
Bättre att försova sig för att man läst här än för att man suttit och druckit halva natten.

Antar att kroppen och knoppen också har lite att ta igen efter en period av hårt drickande, ångest, dålig sömn, stress på jobb och hemma m.m. m.m.

Många vittnar om att småbarnsåren är slitsamma både för en själv och för relationen mellan föräldrarna. Naturligtvis är det så i de allra flesta familjer men om den ena parten dessutom har ett aktivt missbruk så blir det ju dubbelt jobbigt för alla inblandade.

Istället för att få dela föräldraansvaret med mig för de två barnen har min fru fått agera ensamstående förälder till två barn och en idiot.

Som sagt, det gör väldigt ont varje gång det kommer ikapp en men det är samtidigt skönt att acceptera det som hänt och kunna jobba vidare med det som ligger framåt. Vi får se var vi hamnar men vi är överens om att detta var sista återfallet som familjen ska behöva uppleva.

Just nu har jag en ganska torr och krass syn på det hela. Ansvaret ligger på mig och ingen annan. Ganska enkelt och självklart egentligen.

Tack till alla er som skriver och delar era tankar här, det är guld värt.

Har inte vågat kommentera i nån annans tråd än, är ju nybörjare på forumet och känner mig lite blyg. Å andra sidan så har jag ju gedigen erfarenhet av, och många tankar kring, ämnena som avhandlas...

jas75

Du skriver insiktsfullt, bra att du inser att det är ditt ansvar, det är en bra början ☺ Våra partners har ju inte hållit flaskan till munnen på oss! Försök att förlåta dig själv & göra gott idag & i framtiden istället. Det som varit har varit, det bästa vi kan göra är att ta lärdom av vad som varit & blicka framåt.

Vitis

Hej jas75 och tack!

Jo, man får ju börja nånstans och vissa insikter måste man nog ta till sig innan man kan börja gå vidare. Sitt eget ansvar är nog en sån insikt. Inte för att jag inte vetat det hela tiden men man måste visst stånga pannan blodig innan polletten trillar ner.

Jag är inte typen som brukar skylla på andra när jag gör fel men kommer på mig själv med att skylla dåligt beteende på olika yttre omständigheter som oftast inte har med saken att göra.

Det vet vi ju alla, att det finns alltid tusen ursäkter för att ta det där första glaset. Dessutom, när man tar det där första glaset så är man ju nykter... då kan man ju inte ens skylla på att man var full. Attans... ;-)

Passade på att åka ut och äta lunch själv idag, uteservering och strålande väder, helt OK pizzabuffé. Skönt att vara ensam en stund. Körde förbi mina två närmaste systembutiker men tänkte inte på det förrän jag var tillbaks på kontoret. I normala fall hade det legat en BiB i skuffen nu och jag hade suttit här lite smånervös inför hur det skulle gå ikväll igen med allt.

Gör min inga illusioner om att det kommer att fortsätta så här odramatiskt och lugnt som just nu men idag har jag verkligen inte haft nåt sug.
Försöker samla lite styrka i det och ha på lager nån dag när det känns jobbigare.

Naturligtvis saknar och sörjer jag min "bästa vän" herr A, men dåliga relationer, utan hopp om att bli bättre, gör bäst i att avslutas per omgående.

Sent igår kväll fick jag ett "sug", inte just efter A men efter "något". Klämde en hel påse ostbågar rakt av... :-)

Vitis

... inte nåt speciellt.
Uträttade några ärenden på ett köpcentrum nära jobbet på väg hem, kände mig lugn och hade bara "autopiloten" i stand-by ist. för på ON när jag gick förbi Bolaget. Den blinkade till lite men ändrade inte min kurs...

Passerade resterande tre systembutiker utan vare sig kursavvikelser eller vita knogar.

Imorrn bitti är det intensivt möte hos en kund, ska bli skönt att sitta där och inte behöva spela icke-bakfull.

Vitis

Just nu går det väldigt lätt att hålla sig nykter. Har verkligen ingen aning om varför.

Har ett ultimatum från familjen som jag tar på stort allvar men förstår inte hur det kan ta bort det tvångsmässiga suget som annars klämmer åt.

Hade en nykter period på två månader förra sommaren, efter en större incident som jag var indirekt skyldig till. En händelse som skakade mig djupt.

Då kände jag inte heller nåt sug men jag vet ju hur det slutade....

Sänkte garden och var snabbt på ruta -1 och sen fortsatte berg-o-dalbanan neråt med en himla fart.

*gör en liten minnesanteckning i marginalen: PUCKO!*

Nu dags att sova lite.

Tack och Gonatt alla fina som hänger här på forumet.

Vitis

Det skulle kunna vara en bra anledning för att dricka. Precis som solsken är en bra anledning... eller växlande molnighet.

Sitter på kontoret igen efter mitt möte hos min kund. Bra möte med en väldigt trevlig person.

Just nu smyger det lite småspöken och troll i bakhuvudet. Nu har jag ju varit så duktig en hel vecka... man kan ju alltid unna sig nåt, bara lite.

Försöker se mina tankebanor lite utifrån, den där "autopiloten" vill verkligen hjälpa mig. I all välmening såklart...

Fokuserar på jobbet istället så får vi se hur det utvecklar sig i eftermiddag.

Vitis

Huu, nu killar det i hela mig. Ska strax åka hem från jobbet.

Känns inte riktigt bra. Sköter jag mig bara idag så kommer fre-lör-sön att lösa sig eftersom jag inte kommer att ha möjlighet att skaffa nån A.

Imorrn är det äldste sonens sjätte födelsedag och alla är lediga, heldagsutflykt och massa kul planerat.

Skulle jag dricka ikväll kan jag lika gärna gå och hänga mig. Vilket fö. inte känns som en helt dum ide... men det är en annan historia.

"Autopiloten" blinkar och piper!

Har en kexchoklad i bilen, sockerchock hjälper lite!

dig och be den faan dra åt h-e! Jag vet hur det känns, därför äter jag nu antabus. Inne på dag 4 och det är så skönt att slippa tjatet. Går till vårdcentralen två gånger i veckan eftersom jag hamnar precis där du är nu väldigt fort när jag ska klara detta på egen hand. Outsägligt befriande att plötsligt inte ha detta hängande över mig varje dag, ska jag dricka, inte dricka, klarar jag det, bara en kväll till och så vidare i alla oändlighet. Det jobbiga har varit att fatta beslutet, nu inhöstar jag belöningen och ordet är befrielse!

Svartvit

Jag hejar på dig och vet att du kan låta bli! Jag har själv varit så dum och druckit dagen innan jag ska göra något och haft såååån ångest för det, det är SKIT! Så låt bli! Kram

Vitis

... oss alla!

Tack för uppmuntran. Behövs ibland.

Dämpade suget med drickyoghurt och chokladkex under bilfärden. Funkade ganska bra.

Hemma, nykter och nöjd men med en läskig huvudvärk. Kanske ett tecken på att jag fortfarande har lite hjärna kvar?

Christoffer

Jag har själv en son din sons ålder och för mig har mina barn varit en stor anledning till min förändring och även en nyckel att kunna bibehålla min nykterhet såhär långt (+4 mån). Det slog mig helt plötsligt att jag vill passa på att vara en fin och närvarande pappa och äkta man i detta, det ända liv vi har och jag har sedan den stunden fått någon sorts "avsmak" för blotta tanken på alkohol vilket gör det lätt för mig och inte innebär någon uppoffring för mig att vara alkoholfri.
Så här långt alltså...vet ju egentligen ingenting om framtiden såklart men nu känns det kanon.
Mitt tips till dig är att stålsätta dig denna första tiden för att se vart det leder, unna dig andra saker än alkohol som belöning (i mitt fall, resor, kläder, idrottsaktiviteter etc.), titta dig i spegeln varje morgon och fråga dig själv: Lever jag mitt liv fullt ut? Är jag nöjd med med själv och mitt beteende?
För 4 månader sedan skulle jag brustit i gråt av vemod att göra detta - idag är det en lustfylld övning och känner jag mig stolt, stark och glad :)
Keep up the good work!
/D

Vitis

Skönt att höra att du mår bra och trivs på den väg du slagit in på.
Jag har lite mer uppförsbacke just nu...

Det sägs att hoppet är det sista som lämnar människan... men ibland är också hopplösheten det första som kommer till en.

Lite låg just nu med dånande huvudvärk. Försöker bidra till en trevlig födelsedag, knaprar Ipren så länge.

Middan avklarad, tårta näst.

"Kul" att läsa dina rader. Jag menar att du skriver på ett sätt som gör mig glad. Bra beslut du har tagit. Att våra ungar får nyktra föräldrar är det bästa vi kan ge dem. Huvudvärk hade jag ofta i början av nykterheten. Vet inte varför, men det blir bättre med tiden. Det mesta blir faktiskt riktigt bra....

Christoffer

Det är mycket på spel - kanske faktiskt en fråga om liv eller död.
När man står utanför alkoholens grepp inser man att livet är så himla mycket mer än rus.
Håller tummarna för dig och din familj!
C