Har skrivit texten under några dagar innan jag vågat publicera den. Därför kan det verka lite rörigt.

Att erkänna att jag som kvinna dricker för mycket är enormt skamfyllt. Att jag är alkoholist är om möjligt ännu mer skamfyllt så istället för att berätta för mina nära och kära om mitt problem så behåller jag det för mig själv. Klarar inte av att möta skammen irl. Är så oerhört förödmjukad av mitt beteende så att jag inte kan verbalt erkänna det. Det är som att erkänna att jag är en dålig och svag människa. För mig finns det nästan inget mer skamfyllt.

Hur började missbruket?
Jag gjorde alkoholdebut kanska sent. Tror att jag var runt 19? Minns att jag inte tyckte om alkohol och var myk restriktiv.
Flyttade till Stockholm 2002 och då började en mer aktivt "partyliv". Det var mycket trevliga och roliga middagar där vinet och drinkarna flödade. Jag ofta blev fullast och somnade i något hörn. Skämdes förstås men tryckte bort känslorna snabbt.
Började umgås mer och mer med de som inte spottade i glaset utan där det alltid dracks. Höll en jämn (men för hög) konsumtion i de kommande 10 åren. Har sen haft ett sakta ökande behov.
Är singel och har därför "tröstdruckit" själv hemma. Är lättare att dricka när ingen ser.

Fick barn för två år sedan och har det senaste året druckit mer än någonsin. Jag är ensam med min dotter och efter det man kommer hem så korkar jag upp vinet och börjar dricka. Hinner få i mig 2 flaskor innan det är dags för läggning och då somnar jag med henne.
Med vin så får jag en mer lyxkänsla i vardagen. Älskar min lilla flicka men livet blir lite torftigt på eftermiddagarna och det dövar jag med alkohol. De senaste månaderna så har jag snittat på 2 flaskor/ dag.
Jag tror inte att jag har jag misskött henne på något sätt men jag har gjort bort mig i kontakten med andra. Har dejtat en del på nätet och blir mer hämningslös i min kommunikation när jag har fått i mig vin. Har verkligen gjort bort mig och skäms, skäms, skäms! Försöker förtränga allt.
Har tidigare försökt dricka måttligt men inser att jag inte kan det. Är en "allt- eller-inget" person. I allt.
Gick med här i februari men höll mig inge nykter utan ökad istället konsumtionen.
Nu har jag varit vit i 13 dagar. Första dagarna gick bra. Sen kände jag mig superduktig och det gick lätt att fortsätta.
Nu börjar mina hjärnspöken ifrågasätta mitt beslut. Lite vin klarar jag av... Nu har jag visat att jag kan sluta.... Har jag verkligen problem? Men jag vet att jag inte kan sluta dricka när jag väl har börjat. Två gånger har mitt jobb påverkats pga att jag kommit bakfull till jobbet! Jag har ett väldigt ansvarsfullt arbete där det kan skada andra om jag inte är alert! Jag har dessutom varit hemma 2 ggr då jag har varit alldeles för bakfull för att klara av att jobba... Hur kan det ha gått så långt? Varför vill jag döva livet med alkohol.
Min mamma är alkoholist. Hon drack i smyg hemma. Hon däckade ständigt. Minns alla jular då hon knappt höll sig vaken till julklappsutdelningen. Alla hot om självmord... Alla otaliga gånger som vi sökte på alla sjukhus när hon inte kom hem... Alla hårda ord... Så skulle jag aldrig bli! Aldrig!!! Men nu är jag där. Har gått i år av terapi pga mamma men nu så gör jag som hon. Skäms!

Jag har läst många trådar här och känner igen mig i många. Det är skönt att man inte är ensam. Det är en trygghet att ha sajten att läsa.
Igår kväll hade jag en obehagskänsla i kroppen. Uppfattade att en av mina nära vänner var arg på mig. Orkade inte härbärgera känslan och drack vin. Det var dag 14 av nykterhet. ...
Dividerade med mig själv om att dricka eller inte dricka. Kunde stått emot men ville dricka. Suget kom och så kunde jag skylla på konflikten. Drack 1 1/2 flaska vitt. Som vanligt vaknade jag vid 3-4 inatt och var urtörstig. Drack vatten och sen kom svetsningarna (så brukar jag reagera). Såg i soporna nu att jag hade ätit dumplings till middag igår och kan inte för mitt liv minnas det... Minnesluckor är vanligt förekommande när jag dricker! Usch, jag skäms! Ännu ett starkt tecken att jag behöver sluta dricka.
Känner idag att det förstås inte var värt vinet igår men har ingen riktig ångest som jag ibland kan ha. Har oftast ångest för att jag har gjort bort mig inför andra. Därför föredrar jag att dricka när jag är själv. Jag känner mig så sunkig! När jag inte dricker så känner jag mig starkare, snyggare och mer seriös som person. Blir en bättre människa. Men ändå vill jag dricka och döva livet. Usch!

Tempdrive

Fan va bra du löste situationen, grym är du! Tänker mycket på det att vara mamma och vilken skillnad det är på egen ansvar och att ha ansvar för ens barn. Det går på så många plan. Min mamma misshandlade mig både fysiskt och psykiskt hela min uppväxt, hon drack aldrig den lotten hoppade över henne och hamnade på mig istället. Jag må aldrig slå och/eller verbalt misshandla mitt barn men om jag inte passar mig och Nu idag tar ansvar för mitt missbruk kommer jag istället ge henne nya cirklar att bryta och nya sorger som hon kommer få bära leva med resten av sitt liv.

Jag var den vuxna, mamman till min mamma. Jag vill inte att min dotter ska behöva trösta och ta hand om mig, gå på tå för att mamma sover ruset av sig, stå i hennes väg och hindra henne få vara hundra procent barn, stötta och hjälpa henne på vägen till att bli en stark och självständig stark kvinna, pga mina demoner... Nej.
Istället kan jag välja att låta våra barn växa upp med starka mammor som vet vad kamp betyder och kanske väljer vi en dag att berätta om den, kanske inte. Vad vi måste är i alla fall att ge oss själva och våra barn en ärlig jävla chans till ett helt och full liv.

Du inspirerar mig och du gör verkligen stora steg snabbt. Modigt att ringa och be om hjälp, och att våga så helhjärtat lägga alla kort på bordet. All cred till dig.
<3

Krumeluren

Tack, Tack, Tack Tempdrive & Jas75 för era kommentarer! De betyder så mycket. Jag önskar att jag hade energi och kraft att kommentera allas trådar men just nu är allt mitt fokus på att leda in mitt liv på rätt bana. En bana utan alkohol. Ni ska dock veta att jag läser era trådar minutiöst och de hjälper mig oerhört!
Känner att vi har mycket gemensamt Tempdrive. Vi får inte låta våra barn bli våra mammor, som vi var för våra. Eller hur?! Det är vårt ansvar att ta hand om dem och ge dem de rätta verktygen att bli starka självständiga individer.

Idag har det varit uselt väder men det har varit en fantastisk dag.
I min förnekelse så intalade jag mig själv att min tjej var för liten för att få någon negativ konsekvens av mitt missbruk men nu när jag har varit utan alkohol en månad (utom en kväll), så är jag mer närvarande och känner att kontakten med henne är så mycket bättre. Hon skrattar mycket mer, vi leker och busar mer, hon sover bättre och är på det hela taget mer harmonisk. Jag är säker på att det är pga att jag är mer närvarande. Idag gick vi upp vid 8, utsövda och pigga. Sover så mycket bättre nu. Orkade gräddada pannkakor till frukost! Supermysigt.

Igår var vi bjudna hem till några vänner på middag. Champagnen och vinet flödade och jag bad om ett glas vatten istället. Ingen höjde på ögonbrynet och ingen kommenterade. Jag kunde inte låta bli att tänka att de har nog reflekterat över att jag tidigare drack för mycket och nu har tagit tag i det... Det spelar förstås ingen roll men...
En annan reflektion är hur jag nu har mycket mer fokus på samtalen istället för att "jaga" mer vin/bubbel i glaset. Att hela tiden kolla om jag tömmer glaset för fort och hur jag ska få glaset påfyllt. Det är så skönt att slippa det. För innerst inne vet vi att bara den tanken finns så har vi ett onaturligt förhållande till alkohol. Trots att alla drack så kände jag inget sug. Jag kunde fokusera på samtalen och på min lilla tjej. Kändes hur skönt som helst.
Jag, som många andra här, har verkligen ett ökat sug efter sötsaker sen jag slutade med alkohol. Det får helt enkelt bara vara så för närvarande. Det är inget stort problem.

Jag är så oerhört glad att jag har tagit det här steget. Förutom det självklara med att min dotter förtjänar en bättre mamma så mår jag så mycket bättre. Jag ser redan mycket mindre härjad ut. Känner mig stark och "ren" och mer seriös. Humöret är mycket mer stabilt och jag är piggare.. De finns bara fördelar men ändå är det så J-kla svårt att ta sig ur alkoholmissbruket!

Jag hoppas att ni också har haft en bra lördag!
Tack för att ni skriver era trådar. Det inspirerar och peppar! ???

Krumeluren

Kloka ord från PPs tråd som jag har kopierat:
" Det är viktigt att inte riskera att glömma vart jag kom ifrån. Jag vet idag att minnet av hur illa det var, är just det som gör att glädjen över förändringen är så stor. Det är faktisk en stor tacksamhet.

Så nu fortsätter färden på den nyktra vägen."
Godnatt!

skammen

Vad kul att din tråd heter skammen och att mitt nick är skammen. Eller kul och kul, skammen är ju inte så kul men jag känner verkligen igen mig i din historia. Här har du ytterligare en ensam mamma som dricker vin och skäms, dricker mer, dejtar på nätet och skäms över vad jag skrivit osv osv. Heja dig och heja oss, nu tar vi oss ur det här!

Krumeluren

Igår hade jag middagsgäster igen. Lite utmanade men när de kom och de skulle få lite vin så öppnade jag även ett alkoholfritt alternativ och sa att jag kör alkoholfritt just nu. Jaha... inga större reaktioner och jag pimplade i mig mitt alkoholfria bubbel (från Hemköp) medans de drack vin. Inga konstigheter.
När de gick hällde jag ut allt vin som var kvar och så var det med det!

På fredag har jag bjudit in några vänner till midsommar middag. Midsommar är alltid lite speciellt men jag bad dem ta med sig det de vill dricka för att jag tänkte köra alkoholfritt. Då slutade det med att de ville också hänga på den alkoholfria banan på fredag så det blir bara alk fritt bubbel och öl. Känns superskönt.

Idag berättade jag för en nära vän att jag inte dricker för att jag har druckit för mycket tidigare och jag vill vara mer närvarande med min dotter. "Ja, men det är väl bra" - tyckte han. Sen var det slutpratat om det.

Jag inser att jag sannolikt har förstorat upp problemet. Det verkar inte vara så många som höjer ögonbrynen över att jag inte vill dricka vin. Tvärtom. Så skönt.
Sen ska jag erkänna att jag har många kvar att berätta för och jag orkar inte just nu.... Men jag tar en dag i sänder och så får jag berätta successivt när det passar sig. Kanske vågar jag dejta igen, som nykter....

Jag önskar er alla en nykter och mysig midsommar.
????????????

det fungerar så bra för dig. Du löser situationerna vid bjudningar med alkoholfritt på ett bra sätt, och starkt att hälla ut överblivet vin. Du är på rätt väg. Härligt att läsa.

Styrkekramar och trevlig midsommar Krumeluren

/Pi31415

napalosrot

Så bra att berätta tror jag :) Bra att du hällde ut alkoholen. Man ska inte ha sånt hemma när man är som vi. Dejta nykter blir på riktigt. Även mys. Hejar på dig.

LenaNyman

Tack för dina ord i min tråd!
Hur har du det så här några dagar efter midsommar? Har läst i din tråd och jag önskar dig massor av lycka till med dig själv, steg efter steg.

Stor kram!

Krumeluren

Idag känns livet tungt. Är trött och låg. Försöker analysera vad som framkallat känslorna så jag tänkte skriva en rad för att bena ut känslorna. Jag känner mig ensam (tungt att erkänna) och nu när jag inte har druckit bort ensamheten så blir den mer påtaglig.. Jag möter helt enkelt det "riktiga" livet. Jag har en tråkig sida och får på mig en offerkofta när jag känner mig låg... Tycker liksom lite synd om mig själv. Jag vet att det inte är klädsamt men så är det.
Jag har ett bra nätverk av vänner men drar mig undan nu eftersom jag inte vill berätta för dem att jag har slutat dricka helt. Än har ingen frågat i detalj varför jag inte dricker vilket jag är tacksam över men samtidigt vill jag så gärna prata om det och berätta hur ledsen jag är. Att få stöd ifrån sina vänner och familj är en stor hjälp men jag har inte kommit så långt, tyvärr. Vågar inte. Känner mig misslyckad trots att det ser så lyckat ut på utsidan.
Inget sug efter alkohol, men vill gärna "leva" lite mer. Alkoholen gjorde mig gladare och mer utåtriktad (& utan offerkofta) vilket jag saknar. Känns tungt. Usch.

Christoffer

Kunde varit jag som skrivit ditt inlägg tidigt på min resa mot nykterhet.
Det blir bättre - härda ut - lyckokänslan, pirret och det sociala kommer tillbaka och det blir bättre än innan :)
Lycka till!
C

anonym11208

Och ensamheten är jobbig, jag känner mig också ensam och tror att det är mycket därför jag dricker, för att döva och för att vinet är min lilla vän, en djävulsvän. Kram och fortsätt så, verkligen kul att läsa att du gräddade pannnkakor till frukost, vilken vinst för din dotter att ha en närvarande och nykter mamma.

Christoffer

Läste precis ditt svar i min tråd :)
Tack för din fina hälsning!
För mig har saker och ting blivit mycket bättre de senaste 2 månaderna efter en nedåtkurva i början så håll ut.
Jag är glad om jag påverkat dig på något sätt i rätt riktning och jag tänker att det är därför som forumet finns till. En ärlighet och uppriktighet som ibland kan vara svår mellan fyra ögon och som faktiskt ibland gör skillnad. Vi är lika du och jag på något sätt i vår historia. Jag vaknade upp ett par månader innan dig det är allt :)
Jag hoppas verkligen att du fortsätter din resa och att du skriver här så jag kan följa dig!
Keep up the good work!
C

Krumeluren

Tack snälla Cristoffer för ditt meddelande!

Nu är det semestertider med allt vad det innebär. Vi började med en knapp vecka ute i Stockholmsskärgård och nu är vi på Gotland en vecka. Det är intressant att så få reagerar på att man inte dricker. De flesta höjer inte ens ögonbryna åt att man inte vill ha alkoholhaltiga drycker. Jag dricker vatten, läsk eller alkoholfritt bubbel och det går hur bra sommhelst. Har egentligen inget sug efter vin men det är tuffare när jag är hemma själv. Då kommer tristessen och behovet av att fly. Mina vänner som jag är med på Gotland har inte ens frågat varför jag inte vill dricka vin.. Lite märkligt kan jag tycka men så får det vara.
En annan reflektion är att när jag dricker mitt alkoholfria bubbel så har jag svårt att dricka en hel flaska på en hel kväll men när jag drack med alkohol så kunde jag dricka två flaskor... Skumt.

Det är i alla fall härligt att gå upp kl 7 med lilltjejen och sitta ute på trappen med en kopp gott kaffe medans hon springer omkring. Utan att vara bakis, ingen ångest, inga minnesluckor och kan reflekterar över gårdagskvällen utan att få panik när jag inte kommer ihåg vad som sagts, gjorts osv.

Nu är det snart två månader utan alkohol och jag känner att jag tar tillbaka kontrollen av mitt liv. Det är jag som har huvudrollen i mitt liv - inte vinet!

Godnatt på er alla kämpade där ute.
Hoppas att ni får åtnjuta en sommar som ni vill ha den

Krumeluren

En till obervation som jag har gjort är att mina vänner dricker mindre än jag trott. Eller så har jag inte märkt det tidigare bara...

Heddali

Hur har sommaren gått? Jag hoppas din vändning blev konstant och att du kommit ur alkoholdrickandet som du önskade. OM du inte gjorde det så var inte rädd för att skriva igen. Jag har varit ensamstående mamma men nu omgift, jag har inte druckit två flaskor vin på en kväll men jag har ändå druckit för mkt och för ofta. Jag kämpar fortfarande att försöka sluta men har bara lyckats att minska lite. Om du läser så kämpa på!

Krumeluren

Tack Heddali för din omtanke! Det värmde.
På söndag blir det 10 veckor av nykterhet! Och det känns befriande. Det finns dagar som är svårare än andra men på det stor hela går det riktigt bra. Sommaren har varit en utmaning. Jag inser att de flesta inte bryr sig om jag dricker eller inte men på en av mina miniresor nu i sommar var det en väldigt tjat om att jag inte drack. Jobbigt och provocerade. Försökte säga att jag mådde bättre av att inte dricka... men det bet inte. Det är sannolikt deras egna dåliga samvete som spökar men efter några dagar reste jag hem. Skönt. Har även upptäckt att jag är mer "skör" när jag är trött. Då är det lätt att tänka hur mycket enklare det skulle vara att bara säga ja tack till ett glas vin istället för att säga nej tack. Det är ett bedrägeri utan dess like. Sen tänker jag bara på hur jag ska få tag i mer vin och kan knappt fokusera på samtalet. Nej, avhållsamhet är det som gäller!!

Tack igen kära du för omtanken.
Hoppas att du har det bra i sommarvärmen och skönt att höra att du har minskat på mängden alkohol.

Allt gott till er alla som kämpar. Idag blir en bra dag, utan alkohol?❗️✅

Heddali

Förstå hur duktig du varit med 10 veckors nykterhet! Jag har inte lyckats med det på 7 år, längst har varit nån vecka. Har minskat men tror helhjärtat att din väg med att totalt avstå är enda som skulle funka. Jag har inte druckit igår och inte idag men sitter i solen och är otroligt sugen på alkohol helt enkelt. Tror som du att just all energi att lägga på "kontrollen" på drickandet är förödande. Otroligt starkt av dig på minisemestrarna att avstå!