av mulletant

Försöker skapa en ny tråd. Min andra. Den första skapade jag för knappt ett år sedan efter att ha skrivt i andras trådar ett tag. Ska kolla om jag lyckades:) / mt

mulletant
sön, 2016-05-01 - 09:05

Somnade trygg och lycklig efter en tredje glädjefylld och nykter Valborg. Vi sa ingenting om det när vi önskade varandra God natt men vi visste båda.
Det är möjligt att ta makten över sitt liv - de orden har blivit ett mantra för mig. Just nu, när jag läst andras berättelser, andra som befinner sig mitt i eller på osäker väg ut ur en destruktiv relation, är det så uppenbart att var och en måste ta ansvars för sitt liv. Det går varken att frigöra sig eller att bli fri på en annans ansvar. Men... Förändring är en möjlighet och ibland en absolut nödvändighet innan två går under.
Nu kallar sol, trädgård, man och barnbarn.... Kanske det blir en längre reflektion senare på denna vårdag som blev en märkesdag i mitt och vårt liv. Glad första maj önskar jag dig som läser ☀️?? / mt

Levande
sön, 2016-05-01 - 09:49

Det är möjligt att ta makten över sitt liv, ord jag skall spara.
Hoppas ni får en fin dag, kram och tack för orden ?

Leverjag
sön, 2016-05-01 - 12:57

?????

Fina ord från dig som vanligt och att det är möjligt att förändras..

mulletant
mån, 2016-05-16 - 05:12

ska jag klistra in en del av det jag skrev till Ullabulla nu på morgonen. Den tidiga morgonen som är min bästa tid.

Jag är också här.... Ända sen jag läste ditt inlägg har jag - än en gång - funderat varför. Jag tror att det till en del beror på att jag tycker om att skriva och att det jag skriver har en riktning, att någon ute i världsrymden läser. Av eget val.

När jag läste Ebba, LenaNyman, PP, Stingo och Buzzz 'återvändaren' till morgonkaffet kände jag värmen -forumvärmen- så starkt och tänkte 'därför är jag här'. Människorna, forumfolket, är faktiskt en viktig orsak till varför jag finns kvar här. Muränan och Sisyfos hör också till långvariga värmespridare. Jag nämner er, som jag många gånger nämnt tidigare forumvänner, som jag känt stark gemenskap med. Jag tänker på Izzy som kämpar sin frihetskamp, mest med dig själv, och flygcert som jag ser att fortfarande tittar in nu och då. För att inte glömma Berra som fortfarande ofta, om än inte längre varje vecka bidrar med sin söndagskrönika. Riktiga människor som ger av sin tid för att dela äkta liv med varandra.

Jag har lärt mig oändligt mycket om ödmjukhet, respekt och självrespekt här. Inte minst av dig Ullabulla.

Nu skrev jag inte alls det jag tänkte.... Så blir det ofta för mig. Jag tänkte skriva att i vår relation är det jag som stått för att 'man klarar sig alltid', för behovet av frihet och utrymme. Trots det levde jag fem år i medberoendecirkusen ( som jag bukar kalla -träsket). De dryga fem år som gått sen allt vände har också vänt balansen i vår relation. Mannen har för länge sen konstaterat att han skulle kunna leva ett eget liv och jag... jag är, vågar vara? - närmare än någonsin förr under våra snart 40 år tillsammans.

Tack människor för att ni finns här och delar liv! / mt

PP
tis, 2016-05-17 - 01:50

Tror du att det har med förtroende att göra, att behöva och kanske vara tvungen att klara sig själv i unga år?
Att med sig själv kan man i alla fall vara trygg?
Lite otippat faktiskt. Men ytterligare ett fint exempel på hur vi här kan dela med oss av våra tankar
om vi bara vågar. Ja, nu vaknar du väl snart? Själv ska jag sova ?

//PP

mulletant
tis, 2016-05-17 - 06:02

När jag läste din kommentar kom jag direkt ihåg hur jag brukade säga till mullegubben, då för länge sen: Livet har lärt mig att i sista änden är det endast mig själv jag kan lita på.... Och faktiskt bevisade han det många år senare i sitt missbruk. Ändå är det ju faktiskt missbruket som var inkörsporten till det som blev den vändning som fördjupat vår relation. Och ändå var den 'bra' och grundad i kärlek från början. Nu är min man den 'sanna' S som jag mötte och blev förälskad i.
Och, ifall du tycker jag är sen.... så har jag redan gjort ett motionspass??? Vi kör i skift både här hemma och på forum?
Ha en fin dag! / mt

mulletant
mån, 2016-06-13 - 10:59

det sitter fint! Tack admins för att ni bidrar till trivsel och trevnad?

Länge sen jag skrev nåt här och även läsandet har varit sporadiskt. Jag har fått, eller trampat in, ett bra fotfäste i den Alanongrupp där jag går regelbundet och jobbar aktivt med stegen. Det gör jag för min egen skull, det är ett aktivt val och ett så spännande sätt att upptäcka sidor av mig själv. Jag läser här och jag hör i min Alanongrupp att mänskor uppfattar att man går på Alanon 'för alkoholisten skull'. Då tänker jag att en helt har tappat bort att det handlar om självhjälpsgrupper. Jag går där för min skull, för att få ta del av andras erfarenheter och sätta ord på mina egna. Bådadera ökar min insikt och förståelse för mig, mina tankespår, mina handlingsmönster. Iofs har det betydelse för relationen men det är faktiskt sekundärt. Jag, liksom många andra, ser mänskor som går från den ena relationen till den andra och upprepar samma mönster och samma besvikelser. Likaså möter jag dem som sitter så fast i tänkandet på missbrukaren att det inte finns utrymme för att möta sig själv. Att jobba i stegen kan kännas som en lång väg (eller till och med omväg:) och som självklarheter - för mig är det ett strukturerat och metodiskt sätt att hålla fokus på mig, den enda jag verkligen kan förändra. Nånstans har jag hört uttrycket att 'Ibland kan en omväg visa sig vara en genväg' och den här eventuella omvägen är så utmanande och spännande så varje steg är värt sin insats.

Även om detta är en bra väg för mig vill jag på intet sätt säga att det skulle vara den enda rätta vägen. Det var bland det första jag förstod här, att det finns olika vägar till tillfrisknande, både vad gäller nykterhet och frihet ur en beroenderelation. Det gäller att hitta den väg som är rätt för mig - eller dig som läser - och hålla taget. För min del har vägen så här långt gjort mig långt starkare i mig själv och min rätt, mitt ansvar mot mig själv, att stå för mina val. Det är jag som bestämmer hur jag väljer att leva mitt liv.

Än en gång vill jag tacka för att forum finns... Forum med alla härliga människor jag mött här. Människor som svarat. Människor som stöttat mig, tröstat mig och utmanat mig. Människor som delat med sig, naket och ärligt, så att jag känt igen mig på avstånd. Att läsa om 'sig själv' i en annans berättelse ger perspektiv och möjlighet till insikter som gäller mig. När jag tänkt 'Varför ...' och känt igen något har jag lärt mig att vända det till ' Varför...' om mig själv. Det har hjälpt mig till många steg i nya riktningar.

Till dig som läser vill jag önska en härlig sommar! Allt gott (som vanligt) och minns att det är möjligt att ta makten över sitt liv! / mt

Hjärtat
mån, 2016-06-13 - 22:27

Tack för att du delar med dig. Jag läser vad du skriver och tänkertill, en extra gång. Jag har ännu inte kommit iväg på något Al-anon möte. Kände att jag inte ville ge mig in i det eftersom jag inte längre var i en pågående relation.

Men det du skriver är klokt... Jag ska ju gå för min skull, så att jag utvecklas och inte går i samma fotspår igen.

Jag väljer att kopiera en länk till detta inlägg i min tråd så jag kan påminna mig själv.

Tack för dina kloka ord Mulletant!

Adde
sön, 2016-06-19 - 10:06

din delning Mulletanten.
Ett stort och avgörande ögonblick i mitt liv var just när jag insåg att jag utvecklar mig själv för min egen skull.
Och jag kan bara hålla med om att när man ser medberoende som använder relationer för att döva sin egen smärta/ångest så kniper det i hjärtat och jag vill hjälpa men kan inte det. Det är så många.....

mulletant
lör, 2016-07-02 - 06:25

är ett grundläggande behov hos oss människor. Jag blev påmind om det när jag läste igår att en inte längre ser hur många som läst ens inlägg och hur mycket det betytt att få bekräftelse på att någon, helst många, läst. Jag vet ju inte om funktionen bara fallit bort eller om den tagits bort avsiktligt av någon orsak. Oavsett - jag hoppas att admin ser saknaden och sätter funktionen tillbaka.

Jag fäste mig också vid "samtalet" mellan Miss Osynlig och trasmattan som utmynnade i önskan att "finnas på en annan sida så att vi kunnat fortsätta skriva" - uppenbarligen efter Miriams i mina ögon kloka inlägg där hon närmast försynt men tydligt påminde om om att det primära syftet med forumet är att skriva om alkoholrelaterade problem. Jag tyckte att Miriam balanserade klokt på den smala linan att hänvisa till relevant hjälp för annat än det direkt alkoholrelaterade och ändå betona att Miss Osynlig är välkommen att skriva här. När jag läste trasmattans kommentar kände jag (min tolkning) sårbarheten ... risken att tappa halmstrået.... ofta är vi som hittat hit så känsliga, så sköra och sårbara. Och det är svårt, många gånger omöjligt, att hålla isär olika livsproblem som överväldigar en. Som jag minns det kom "Det vidare livet" till då vi i ett skede var flera som började skriva om livet i ett vidare perspektiv, som skrev att detta är ett "livsforum". Så minns jag det och så förstår jag beskrivningen: "Livet som det är utan droger. För inläggen som kan handla om annat än de omedelbara alkoholrelaterade problemen." Men då hade vi som började skriva här kommit en bit på väg och hittat åtminstone någorlunda fungerande strategier för missbruks- och medberoendeproblemen.

Många gånger har jag vägt orden när jag skrivit här (ibland har det blivit fel ändå) och gör det även just nu. Det är som att balansera på en knivsegg att hitta rätt ton i orden som begränsas till avtryck i en skärm... risken är att det blir fel men jag skriver ändå då jag tänkt många gånger på detta.

TACK till er som gillat och kommenterat det jag skrivit! Det betyder. Visst gör det det! Jag skrattade högt när jag såg att LenaNyman ska bli farmorklok som jag:))))) Just när jag läste var jag verkligen närmast översvämmad av barnbarn och huset var ett kaos mitt i midsommarfirandet. Vet inte hur klok jag är men livet lär om en är öppen för att ta emot och våga förändras. Du LenaN och många, många fler här har bidragit till att lära mig mycket, mycket om livet. Det är precis som Adde kommenterade att kärnan är insikten att vi växer för vår egen skull. Därmed kan vi förhoppningsvis också bli till glädje för andra.

Jag fylls ofta av djup respekt när jag läser här. Ofta också av förtvivlan. Vanmakten försöker jag hålla ifrån mig. Jag tror och vet att det går att ta makten över sitt liv! Allt gott till dig som läser, njut av sommaren! / mt