Hej,

Druckit hela helgen trots att jag har mina barn hos mig, är frånskild så de är här varannan vecka. Började dricka på morgonen för att må bättre, det urartade förstås, somnade mitt på dagen, sade till barnen är jag var sjuk, men de fattade säkert hur det var ställt, de är 12 och 13 år gamla. Nu mår jag så dåligt för att jag igen utsatt barnen för detta. Känns hopplöst, som att även om jag skärper mig nu är det för sent. Och oroar mig för min hälsa, men ändå fortsätter jag dricka. Kommer barnen att glömma de dåliga dagarna om jag nyktrar till? Ska på semester om några dagar, försöker lägga upp strategier hur jag ska undvika alkohol utan att folk reagerar, brukar alltid bli öl och vin varje dag. Men jag är så trött på att må dåligt. Det känns som att jag hamnat i ett mörkt hål och vet inte hur jag ska ta mig upp.

Nu räcker det

Teresia,

Låt oss hjälpas åt och fixa detta tillsammans! Har också barn och klart som sjutton att de förstår-det är nästan det som ger mest ångest.....De kommer dock att uppskatta att få sin "gamla" mamma tillbaka så inget är kört!

Har druckit ett glas vin hittills idag för att jag mådde så fruktansvärt dåligt, just en bra början? Känner galen avsky för mig själv och min dåliga självkaraktär men har bestämt mig för att från och med imorgon blir det andra bullar!!! Vill du hålla mig i handen?

Teresia

Hej,
Tack för svaret, känns bra att inte vara ensam. Hur stora är dina barn? Ja det ger en hemsk ångest, jag räknar minuter och vill bara att det här dagen ska ta slut. Hade planerat att storstäda men orkar ingenting. Kan inte åka nånstans även om jag skulle vilja, undrar om jag ens vågar köra bil imorgon,

Nu räcker det

Mina barn är som dina i ålder. Skulle också behöva storstäda men orkar inte heller. Ska vi ta ett gemensamt beslut att lägga av drickandet? För mig är det ju kört idag men IMORGON!!! Min semester närmar sig också och jag tänker att den här sommaren ska bli min första nyktra på länge! Hur stora besvär har du med abstinens?

Teresia

Men svettas och är skakig. Ja ska lägga av med drickandet, men får lite panik vid tanken.

Teresia

Mina barn kommenterade att jag var så konstig igår. Helt klart slutsupet här. Jag hoppas att de kommer att märka en skillnad denna semester.
Oroar mig för vad jag ska säga till t ex min mamma, hon vet inte om mina problem och kommer att undra.

Nu räcker det

Jag förstår precis, man är så medveten över hur vidrigt det är och ändå gör man om det igen och igen. Jag som alltid fått höra att jag är den fasta klippan som ställer upp för allt och alla, den där som alltid står pall....Vad hände?

Lino

Har läst och läst på detta forum under två dagar och jag känner starkt igen mig i det du skriver om skammen inför dina barn. Jag har också en förhoppning att sluta dricka inför min familj och att få slippa vakna med skam och fundera på vad som hände igår pga vindimman. Men jag kommer tillbaka till att sitta där och smyga med vinet igen, igen och igen. Jag vill inte heller mer. Jag är inte frånskild utan lever med man och barn men är ensam med barnen en hel del då mannen jobbar borta på veckorna ( och vissa helger ) det är då jag tar fram vinet och " blir en annan" än den där duktiga mamman som alltid ställer upp och fixar, duktig på jobbet, social och bra vän men nu tror jag faktiskt att några av mina vänner har sett igenom mina sk " egna vinkvällar" då jag har kontaktat dem på telefon och vad jag skäms......oerhört mycket!!!