Förra måndagen var jag på väg att springa hemifrån till jobbet med andan i halsen, stressad, kallsvettig och med hjärtklappning. Jag insåg när jag var på väg ut genom dörren hur dåligt jag mådde och beslutade mig för att stanna hemma.
Det är inte första gången jag har arbetat mig till gränsen av utmattning. Det är heller inte första gången jag har själmedicinerat min stress och depression med alkohol. Det är heller inte första gången jag försöker åstadkomma en livsstilsförändring. Frågan är om det är sista gången?
Under veckan som har gått så har jag försökt att undvika alltför mycket arbete och endast till de timmar som jag på pappret ska arbeta. Jag har försökt att göra saker som jag en gång tyckte var roliga att göra, t ex läsa en bok, laga mat. Jag har försökt att sova och jag har försökt att inte dricka alkohol. Måndag, tisdag och onsdag gick bra. Torsdag, fredag och lördag gick dåligt. Så nu sitter jag här igen, med mina sorgliga och vemodiga tankar och försöker hitta styrkan att inte dricka vin ikväll igen.
Jag tror inte att jag klarar det här ensam. Jag vet dock inte vad jag ska göra? Jag är inte typen som trivs med att sitta i ring och berätta för andra om mina problem eller lyssna på deras. Jag har varit patient på Riddargatan 1 men jag slutade när jag insåg att det endast var ytterligare ett möte jag sprang till med andan i halsen. Jag kände det som att jag sprang dit för att inte svika terapeuten som väntade på mig och inte för min egen skull.
Jag har nu blivit medlem i det här forumet. Det vore roligt att dela mina ansträngningar med andra, men om det inte blir så hoppas jag att det ska bli en hjälp för mig själv att skriva ett par rader varje dag, eller i vart fall ett par dagar i veckan.