Hej! Ny här och i desperat behov av stöd och hjälp. Har så länge jag kan minnas haft svårt att sluta dricka när jag väl börjar. I helgen nåddes rock bottom för min del. För att göra en lång historia kort så ramlade jag dyngrak ner från en brygga kl 1 på natten - mitt emellan två båtar. Det var kolmörkt, kallt och djupt. Som tur var lyckades en bekant, som också var full efter många om och men att få upp mig men det var inte lätt. Min väska med mobil och annat försvann ner på botten. Det skiter jag i för det enda jag kan tänka på är att jag hade sån änglavakt. Tänk om jag slagit huvudet i nån av båtarna eller i stålbjälkarna? Då hade jag inte suttit här nu. Jag är så arg och besviken på mig själv. Jag är 46 år och har två tonåringar. Vill jag att de ska få ett sånt samtal? Jag inser att jag kan inte fortsätta så här. Jag måste sluta dricka helt och hållet. Men det är svårt för det har blivit som min lilla snuttefilt när livet känns jobbigt. Hur gör man? Nästa gång kanske jag inte har samma tur...