Hej,

Jag vet inte om jag skriver i rätt forum men jag känner bara att jag måste skriva av mig.
Jag är en 30 år gammal kvinna och gick igår på mitt livs första AA möte.
Jag har druckit halva mitt liv och de sista 3 åren så har det verkligen eskalerat. Jag har skåpsupit konstant i 3 års tid och har helt och hållet börjat tappa kontrollen.
Jag har förlorat oändligt många vänner, jag har sårat, ljugit, svikit mina närmaste, jag har förstört 2 möhippor och jag har gjort bort mig så mycket. Jag har hamnat på akuten pga att jag druckit mig medvetslös, jag har nästan blivit våldtagen för att jag har varit för full för att ta mig hem själv och har bara hoppat in i random taxibilar med okända människor. Jag har vaknat upp på ställen som jag inte anar varför jag har befunnit mig på... Listan på alla dumheter och tragiska händelser som jag har utsatt mig och mina närmaste för kan göras oändligt lång och trots detta så har jag inte klarat att sluta dricka. Inte förrän nu.

Jag gick som sagt på AA igår. Till frukost drack jag 1 flaska vin för att våga gå på mötet/för att döva ångesten efter mitt beteende på nyår (hade nyårsmiddag hemma hos mig och min sambo och blev givetvis fullast av alla och minns ingenting av kvällen.. Jag däckade runt 0100 och vaknade 1a januari och var så ångestfylld och bakis att jag var tvungen att ta 2 återställare med en gång.

Nu har jag varit nykter i 24h. Jag har inte sovit inatt. Har bara legat och skakat och spytt och mått fruktansvärt dåligt. Har sån ångest och dåligt samvete mot alla mina nära och kära och inte minst mot mig själv. Hur kunde det bli så här? Är det normalt att ha en sån "avtändning" från alkohol??

I övrigt så har jag akademikerbakgrund och ett väldigt bra jobb (att jag klarar att hantera mitt jobb såpass bra som jag gör är ett mysterium), jag har en underbar familj och världens finaste sambo sedan 7 år. Jag har fina vänner som alla vet att jag gick på AA igår - dom är alla införstådda i allvaret och stöttar mig 100 %. Trots allt detta så är jag helt maktlös inför alkoholen!!!

Jag tar tacksamt emot alla råd jag kan få för att klara av att bli nykter alkoholist. Jag kommer aldrig kunna dricka 2 glas vin och sedan stanna där - det är omöjligt. Om jag tar en klunk alkohol då fortsätter jag dricka tills barskåpet är tomt eller tills jag däckar.

Jag har så sjukt dåligt samvete och fattar inte hur jag ska kunna leva med dessa skuldkänslor... Ni som blivit nyktra - hur har ni hanterat ångesten och det dåliga samvetet? Hur klarar man att förlåta sig själv?
En annan sak som jag också är livrädd för det är hur min kropp egentligen mår.. Mina levervärden är säkert skyhöga och jag vågar inte gå till doktorn för att få detta bekräftat... Hur lång tid tar det för min kropp att reparera skadorna??

Jag är som sagt helt ny i den här kampen och jag tar tacksamt emot alla goda tips och råd som kan hjälpa mig i min kamp mot alkoholen.

Tack för er tid och tack på förhand!

Mvh,
AA

Alkoholen har tagit för stor plats och haft många negativa konsekvenser för dig. Samtidigt är du nu igång, skriver och läser här. Finns något mer du tänker kan bli hjälpsamt för dig?

Varma hälsningar
Rosette
Alkoholhjälpen

Alkoholist Javisst

Ville bara titta in och säga att jag nu den 3e augusti har 1 år och 7 månader.
Helt otroligt. 19 månader!

Sedan jag slutade dricka så har jag:
* Blivit gravid (vår son väntas komma om 2 veckor)
* Förlovat mig
* Köpt drömlägenheten
* Blivit befordrad på jobbet
* Rensat i vännergänget - ut med skiten och in med äkta kvalitetsmänniskor
* Fått ordning på ekonomin

Alkoholhjälpen har utan tvekan hjälpt mig under min resa.
Det här är givetvis en livslång resa - jag kommer aldrig sluta gå på AA möten och varje dag kämar jag mot suget. Men det positiva som det nyktra livet ger mig väger så extremt mycket mer än alkohol.

Att vakna klar i huvudet, att slippa ha ångest, att inte ljuga längre, såra och svika de man älskar.. Att kunna vara sig själv och inte leva i en bubbla och gå runt med konstant panik och törst och hela tiden jaga efter nästa glas/öl/drink... Det är så skönt!

Ville inte kika in här för att skryta - men tänker att det kanske kan vara skönt för någon/några att se och höra att det finns hopp för unga alkoholister som mig. Det går att ta sig ur skiten och det nyktra livet är verkligen en dröm!

Kram på er och fortsatt Glad Sommar! Till er nynyktra: Hang in there! Så snart gifterna släpper hjärnan så blir allt så mycket lättare och bättre.

PS. Råder er alla att kontakta AA. Life saver!

Alkoholist Javisst

Ville bara titta in och säga att jag nu den 3e augusti har 1 år och 7 månader.
Helt otroligt. 19 månader!

Sedan jag slutade dricka så har jag:
* Blivit gravid (vår son väntas komma om 2 veckor)
* Förlovat mig
* Köpt drömlägenheten
* Blivit befordrad på jobbet
* Rensat i vännergänget - ut med skiten och in med äkta kvalitetsmänniskor
* Fått ordning på ekonomin

Alkoholhjälpen har utan tvekan hjälpt mig under min resa.
Det här är givetvis en livslång resa - jag kommer aldrig sluta gå på AA möten och varje dag kämar jag mot suget. Men det positiva som det nyktra livet ger mig väger så extremt mycket mer än alkohol.

Att vakna klar i huvudet, att slippa ha ångest, att inte ljuga längre, såra och svika de man älskar.. Att kunna vara sig själv och inte leva i en bubbla och gå runt med konstant panik och törst och hela tiden jaga efter nästa glas/öl/drink... Det är så skönt!

Ville inte kika in här för att skryta - men tänker att det kanske kan vara skönt för någon/några att se och höra att det finns hopp för unga alkoholister som mig. Det går att ta sig ur skiten och det nyktra livet är verkligen en dröm!

Kram på er och fortsatt Glad Sommar! Till er nynyktra: Hang in there! Så snart gifterna släpper hjärnan så blir allt så mycket lättare och bättre.

PS. Råder er alla att kontakta AA. Life saver!

MåBättre

Så himla underbart AJ!! High five på din update! :) :)

En tanke bara, nu händer det himla mkt positivt i ditt liv vilket är toppen och du ska njuta, glädjas och vara stolt över det till tusen!! Men, förbered dig lite mentalt för att det kan komma en lugnare period och tillåt dig då att landa mjukt. Jag skriver nog lite luddigt men det jag syftar på är nog att det positiva du upplever nog ger lite "kickar" och när du hamnar mer i vardag så tillåt dig själv att bara ha vardag, njuut. Det gör du säkert redan men bara en liten tanke som sagt.. :)

Grymt bra att du tar dig på AA och att du har valt livet före spriten,så himla duktig du är och vilken helomvändning du har gjort!!

All lycka till dig och din familj! <3

Alkoholist Javisst

Tack MåBättre för din kommentar :) Uppskattas verkligen <3!!

Absolut! Jag är förberedd - vet att det kan komma en brutal landning, vet också att det kan komma längre perioder där det inte är så lätt. Just nu går allt som på räls - har ett extremt flyt nu - och det kommer inte vara för evigt.
Har haft tunga perioder. Speciellt förra sommaren var en mardröm och jul/nyår 2015/2016 var väldigt påfrestande. Då var jag långt nede. Trodde inte jag skulle orka hålla mig nykter längre.
Men i det stora hela så går det så mycket bättre nu som alkohol inte styr mitt liv längre.
Men jag sitter och saknar A med jämna mellanrum. Känner mig tråkig, utanför och som om jag missar "meningen med livet". Då hjälper det att gå på ett möte eller att läsa här på forumet och se hur det var/är när man dricker/drack - också får man nya krafter. Jag brukar också göra något som kanske inte är så snällt.... Men det hjälper mig. Det är en alkispark i närheten - brukar gå och sätta mig på en bänk och se på alkisarna en stund. Ser inte ner på de, föraktar de inte och jag gör det inte för att vara elak. Jag gör det för att påminna mig själv om vart jag kommer hamna om jag börjar igen.

Tack för goda råd och tusen tack för fin kommentar. Kramar! <3

Vilket skönt inlägg. Imponerad av alla dina strategier att klara av ett nyktert liv. Och imponerad av dina framsteg. Tack för att du delar med dig.

Heddali

Har läst hela din tråd och blev både rörd och stolt fast jag inte känner dig! Du har verkligen gjort en resa, och du är superstark!
Jag kämpar på med att börja sluta, tror varje dag att jag ska göra just det men har inte lyckats än...men hjulet är i snurrning och dina inlägg en inspiration att det går!

Alkoholist Javisst

Tack snälla Sisyfos & Heddali! Så himla glad jag blir!
Så kul att höra att man kan inspirera. Jag hade ALDRIG trott att någon skulle finna mig som inspirerande - speciellt inte i såna här sammanhang.
Är bara så skönt att äntligen ha livslust igen och så otroligt befriande att slippa det eviga jaget efter nästa möjlighet att dricka.

Idag tänkte jag på ett vidrigt minne jag knappt vågat tänka på sedan incidenten hände - att ta upp såna hemska minnen och damma av de ibland motiverar mig att hålla mig nykter en dag till. En dag i taget.
Minnet jag pratar om är då jag på min 10 år yngre brors student för några år sedan.
Jag bodde hos mina föräldrar som bor i en annan stad (och land än mig) och min bror bodde fortfarande hemma.
På den här tiden hade jag ljugit att jag slutat dricka och min familj trodde på mig (naiva? önsketänkande?) så de hade köpt alkoholfri öl till mig till min brors studentmottagning.
Sanningen var att jag hade en mindre bar i min resväska. Jag startade morgonen med att svepa en halv vinare och sedan drack jag i smyg varje gång jag skulle gå på toaletten. När mottagningen började lida mot sitt slut var jag inne på tredje flaskan och då bad mina föräldrar mig att köra min bror till festen han skulle på.......... Jag var ju nykter....

Att jag faktiskt körde honom och hans vänner den gången... Blir helt kallsvettig av att tänka på det. Jag var ju allt utom nykter och körde på 110km/h-vägar... Tänk om något hade hänt... Kan inte begripa hur jag hade mage att sätta mig bakom ratten. Men jag vågade inte berätta att jag hade druckit varmt rödvin som låg i min resväska dagen igenom.. Ville hellre hålla masken/fasaden uppe och riskera att köra ihjäl min älskade bror än att berätta om mitt skåpsupande.

Äckligt!

Alkoholist Javisst

Tack snälla Sisyfos & Heddali! Så himla glad jag blir!
Så kul att höra att man kan inspirera. Jag hade ALDRIG trott att någon skulle finna mig som inspirerande - speciellt inte i såna här sammanhang.
Är bara så skönt att äntligen ha livslust igen och så otroligt befriande att slippa det eviga jaget efter nästa möjlighet att dricka.

Idag tänkte jag på ett vidrigt minne jag knappt vågat tänka på sedan incidenten hände - att ta upp såna hemska minnen och damma av de ibland motiverar mig att hålla mig nykter en dag till. En dag i taget.
Minnet jag pratar om är då jag på min 10 år yngre brors student för några år sedan.
Jag bodde hos mina föräldrar som bor i en annan stad (och land än mig) och min bror bodde fortfarande hemma.
På den här tiden hade jag ljugit att jag slutat dricka och min familj trodde på mig (naiva? önsketänkande?) så de hade köpt alkoholfri öl till mig till min brors studentmottagning.
Sanningen var att jag hade en mindre bar i min resväska. Jag startade morgonen med att svepa en halv vinare och sedan drack jag i smyg varje gång jag skulle gå på toaletten. När mottagningen började lida mot sitt slut var jag inne på tredje flaskan och då bad mina föräldrar mig att köra min bror till festen han skulle på.......... Jag var ju nykter....

Att jag faktiskt körde honom och hans vänner den gången... Blir helt kallsvettig av att tänka på det. Jag var ju allt utom nykter och körde på 110km/h-vägar... Tänk om något hade hänt... Kan inte begripa hur jag hade mage att sätta mig bakom ratten. Men jag vågade inte berätta att jag hade druckit varmt rödvin som låg i min resväska dagen igenom.. Ville hellre hålla masken/fasaden uppe och riskera att köra ihjäl min älskade bror än att berätta om mitt skåpsupande.

Äckligt!

Nyttan

Att damma av dessa gamla minnen är modigt. Att dela dem här är starkt. Det är viktigt att få veta att det faktiskt går att förändra sitt alkoholintag och må bra. Stor kram till dig!

Heddali

Det är verkligen att närma sig det som gör ont och allt tok som alkoholen bidragit med. Jag har en period med fler vita dgr nu än dgr jag dricker alkohol på, och det är mkt minnen som hinner ifatt, känslor som bubblar upp. För mig är insikten att det är så många dgr jag suddat ut med vindrickande och så många positivs saker/intressen jag gradvis slutat med och ersatt med vinkvällar

Ja, himmel! Hade kunnat hända mig också i ett försök att hålla skenet uppe. Man blir så jäkla omdömeslös av alkohol.
Har kört full en gång när jag först i efterhand fattat att jag måste ha varit det. Med sonen i bilen, bedrövligt! fattade dock inte då att jag måste varit full, drack kanske på natten eller tidig morgon, men när jag kom hem efter bilturen på em, drack jag 1/2 flaska vin och blev fullare än jag varit i hela mitt liv. Så jag kan ju inte ha varit nykter när jag körde. Får fortfarande inte ihop den dagen märker jag när jag skriver. Men det är också mitt värsta minne. Skulle träffa en kompis på kvällen och var rejält berusad när jag gick. Helt borta, visste inte riktigt vart jag skulle, ramlade och hade svårt att resa mig upp. Mötte min kompis som aldrig tidigare sett mig sån. Det var oerhört pinsamt och jag kan fortfarande inte förstå hur det blev sån effekt. Blir fortfarande generad och funderar över om jag träffade nån annan i detta tillstånd. Är ju aldrig jättefull ute. Och bilturen, blir så rädd när jag tänker på det. Och än mer rädd för att jag verkligen var helt borta den där dagen och omöjlig att stoppa från att gå ut på kvällen. Sambon tyckte att jag skulle stanna hemma. Aldrig mer känner jag! Aldrig mer dricka så att jag riskerar att hamna i ett sånt där omdömeslöst tillstånd.

Dean Martin

Hej alla

Dag 17 i det som skall bli mitt nya nyktra liv. Saknar alkoholen enormt som varit min stora kärlek sedan första mötet 1990.
numera frånskild 40+ helt utan en gnutta livslust. Antabuset har hjälpt men hur i hela helvetet skall det här hålla?

Det enda man inte saknar är baksmällorna.

Självklart

Hej

Läst hela tråden, så himla fin och ger massa hopp!
Jag är själv 25, dricker alldeles för mycket från och till.. blir gråtfärdig bara när jag skriver det.
Har länge tyckt om att dricka, men det har nu under året blivit mer och mer. Med mer och mer såklart mer ångest och helvete.
Haft ett rätt jobbigt liv med en mor som var alkoholist större delen av mitt liv, som jag fått hålla upp, konfrontera, skydda osv.
Året började med att hon dog, av alkoholskador.

Efter allt med hennes död kom svek från vänner, kom på min (dåvarande) notoriskt otrogna pojkvän i vår lägenhet med en tjej in action, då jjag kom hem från att jag hade besökt min bästa vän i Berlin, som totalt svek mig och iprincip ilsket vägrat ge mig mista lilla stöd i mammas död (1 månad efter)
Allt skit är såklart inte slut där men strunt i allt det.. jag har helt enkelt haft alkoholen som flykt.

Lyckats vara nykter till och från, är nykter nu sen några dagar, har inte varit störtfull på ett tag, men vill fan inte dricka..

Är så sjukt less på kampen, jag vet ju att jag inte vill, men den där jävla rösten som talar om hur skönt det är att bli lite "bomull" i kropp och knopp har ju lätt att ta över.. ofta när jag klarat av en vecka...

Självklart

för att tillägga blir det ju inte alltid bara "bomull" ...

Anony

Hej vill vara anonym till en början. Är en tjej på 27 år som har hållt på supa i perioder i några år.. men nu till slut förstod jag allvaret i det hela. Sover äter inget drack från mogon kväll natt till nästa morgon... sov vakna spydde sov, i början var det bara en vin. Tilk slut blev det sprit! Har en fråga? Nu har jag varit ren 22 dagar men har fruktansvärd ångest hjärtklappningar och svettas från och till och darrig varit så en vecka nu. Kan man få abstinens fortfarande. Mvh

Den kroppsliga abstinensen från alkohol bör vara borta nu. Har du något samtalsstöd för att bearbeta din ångest?

Kram från studenten (oxå en 27årig tösabit:))