Så känns det. Ganska brutalt faktiskt.
De senaste fyra dagarna har jag haft duell i hjärnan. Å ena sidan är det sol och sommar. Uteserveringarna hägrar. Ett glas vin på balkongen.
Som aldrig blir ett glas. Det mynnar i en flaska och ett par 3:5or eller 2 flaskor.
Å så händer dumma saker. Fast det händer inte. Jag gör.
Igår kväll fick jag den eminenta tanken att para mina hundar...

Å ena sidan kan jag tycka att mina dumheter minskat sista tiden.
Å andra sidan beror det på att jag håller mig undan telefonen, och dricker i min ensamhet. Tragiskt.

Jag har formulerat för mig själv. De senaste sagarna. Jag är alkoholist. Minns inte riktigt när jag var nykter ett dygn senast.

Minns inte hur det känns att vara nykter och slöa i soffan.
Minns inte hur en god natts sömn känns. (Fast A viskar, du sover bra med mig) så vet jag att det inte är sant.

Nu ska jag kämpa. Och upprepa som ett mantra. Jag är alkoholist. Det enda glaset jag behöver låta bli. Är det första.
Inget mera trams om måttligt drickande.
Man ska väl för tusan kunna njuta av sommaren med en kopp kaffe!
Man ska väl kunna ta helg, utan att dränka den!
Livet är för kort för att gömmas i vindimmorna.

En dag i taget.

Tassen33

Juli lider mot sitt slut. 5 nyktra dagar. Bra mycket bättre än April, som hade tre. Samt Maj och Juni, som inga hade.
Idag skön söndag. Imorgon Augusti. Min favoritmånad.

Tack Jullan! Det kommer bli bra. Till slut. Men resan tror jag kommer vara skumpig.

I fredags var det AW och för mig semester. Jag viftade bort impulserna om en liten extraflaska i väskan, och en ev hemma, om det blev tråkigt på AW:n. Gick dit och höll rygg på en kollega. Det blev 4 glas vin på 5 timmar. Sedan hem, ut med hundarna och sen isäng. Vaknade lite svettig strax efter fem. Men mådde bra.
Ägnade hela lördagen åt att städa och tvätta. Planerade matsedel och handlade. Gick igenom stora pappershögen. Men lyckades inte stå emot lockelsen att gå in på glasbanken. 1 flaska vin. Som varvades med ahfri cider och vatten.
Blev dock lite irriterad både på mig själv, och vinet. Då tankarna eg var starka och bra! Det kändes skönt att få det rent och snyggt. Men tappade ju så klart lite fokus av alkoholen. (Märkligt att jag inte kunde förutse det! ;-/)
Gick isäng vid 10. Sov till 5. Vaknade till några gånger under natten av plingande i telefonen, och har drömt massor. Älskar att minnas mina drömmar, och försöka förstå dom.

Idag känner mig mig stark.
Ska strax agera skjuts. Sedan kaffe hos en vän. Och ikväll ska jag försöka ta mig ut och jogga lite. Funderade på en ev runstreak, men nä.

Nu tar jag en dag i taget. Och satsar på att Nollorna i Augusti blir fler än de fem nollorna i Juli.

Godmorgon till 1 aug. Ja resan blir lite skumpig här oxå, det är som livet själv. Men man kan kanske kratta lite i taget längs vägen så den blir något jämnare:-))tror stenhårt att du klarar mer dgr denna aug. Ta hjälp av oss härinne o skriv av dig ofta. Du har viljan att kämpa , så kör en dag i taget. Kram

Tassen33

Det känns så bra att det är ngn som läser ens kamp. Även om jag just nu inte orkar vara så aktiv i andras trådar. ?

I två dagar har jag nu sorterat foton. Och fullgjort en fotobok, som jag borde gjort för 14 år sedan.
Jag valde då att inte göra abort. Trots att jag tyckte mig känna och ana att fadern inte ville ha barn.
Men på en direkt ftåga tyckte fadern att det är upp till mig. Lite så där PK. Inget stöd i vare sig behålla eller göra abort.
Jag behöll barnet. Som föddes i vecka 27.
Det krävdes mycket av mig. Massor. Så fadern tyvkte inte att han ville leva med mig mer. Eller orkade med barnet. Som var sjuk rätt mycket.
Och jag kände skuld. För att jag ville ha barnet. Skuld inför barnet, då pappan inte fanns där. Jag har trixat och curlat, gjort allt för att denna man ska vilja leva med mig igen. Trots att jag behöll barnet.
Nu är hon strax 15. Vacker, smart och klok. Och när mannen vill ha mig, krymper jag till en liten svansviftande hundvalp. Och dricker vin.

Men en tanke finns. Den var tänkt för barnen. Men finns också för mig.
Ta plats! Det är ditt liv.

Och när jag försöker. Backar mannen. Då vill han inte ha mig.
Och jag kämpar.
Allt jag vill är ett liv där jag får älska mina barn och mina hundar. Och vara stolt över mig som mamma och som matte.

Även om det innebär att leva ensam.

Den kampen har jag tagit varannan dag. Jag är glad, vänlig, och tydlig, mot mannen. Och han är tydlig, bitter och avståndstagande.

Det känns som obsticle nr 1.

Typ. Våga vara dig själv.

Å där är ungarna igen, några vuxna, några inte. Men jag har en fantastisk relation till var och en.

Tänk att vi går med på att förminska oss själva. Har oxå levt i sådant förhållande. Till o med blev jag svårt medberoende. Det tog åratal att ta sig ur, och jag fick hjälp i terapi. Tror oxå att alkoholen gör oss mindre, vi känner oss värdelösa och det dåliga samvetet jagar på. Själv känner jag mig ful o fet oxå, som om det inte räckte med det andra. Jag tror vi är experter på att racka ner på oss själva och det jag märker , utan alkohol , är att jag mår bättre, orkar ifrågasätta , ha åsikter, ta lite plats helt enkelt. Dessutom känner jag mig inte fullt så fet o ful heller. Inte så dumt faktiskt. Vad roligt att du har fin kontakt med dina barn, de är ju källan till en oändlig glädje. Nä tassen ,nu tar vi 24 h nyktert och står på oss lite. Vi är värda att må bäst.

Heddali

Jag har också en ung vacker flicka 16 år som jag tagit hand om själv, hon är tillsammans med sina syskon det finaste jag vet, det finaste jag gjort. Jag är omgift idag, har mkt kärlek i mitt liv, men också många såriga minnen och jobbiga händelser bakom mig. Alkoholen dövar klassiskt nog de jobbiga minnena i stunden men sett till hela tillvaron försämras livet, blir fattigare och problem förvärras. Du kan säkert leva lyckligt själv med dina hundar och barn men du kanske också kommer att råka riktig kärlek som är som den ska vara!

Tassen33

Nu är det svårt... Fick dock mens igår så snart blir det lite bättre.
Började storgråta då jag läste era fina inlägg, jullan och heddali.
Mina barn är mitt allt. Och dom ger mig så mycket.
Har skrivit upp på min svarta lista.
Boka tid hos läkare, terapi,

Tassen33

Å jag tänker på dom dagar som gick.
Dumpad fru. Pga för många barn,
Ensam, i villa med renoveringsbehov. Arbetslös. Och yngsta barnet med särskilda behov.

Heddali

Du har mkt som är svårt men mkt som är bra i ditt liv också som du beskrivit. Låter som din man inte var vatten värd och ingen du ska förstöra dig själv för genom att dricka för mkt ah. Många barn är i det stora hela underbart men ansvar och praktiska hemma sysslor kan oxå vara slitsamt. Jag brukar tänka på alla kvinnoöden genom tiderna och då känna mig stärkt av vilka möjligheter som faktiskt finns idag för oss alla. Kanske steg mot nykterheten oxå ger dig kraft att tex hitta jobb/sysselsättning du trivs med. Jag har haft så många motgångar i livet men bär mitt huvud stolt och kämpar på trots att det ibland känts snudd på omöjligt...det ger kraft att klara av saker, det gör du med!

Tassen33

Vissa dagar, ofta en vecka. Ibland hela tiden ftån ägglossning och ett par dagar in i mensen, ramlar jag ner i PDMS hålet.
Idag känns det bättre.

Heddali. Den tiden ligger nåt decennium bak i tiden. Har rest mig, utbildat mig. Har ett jobb jag trivs med, även om det stundtals är extremt hård belastning. Barnen är stora idag. Strax finns ingen kvar.

Jag har sprungit så fort, kämpat så mycket. Att jag tror att jag tappade bort en stor drl av mig själv på vägen.

Nu har jag tid att reflektera över hur livet är/har varit. Vilka val jag gjort och konsekvenser. Hur jag vill leva i framtiden.

Å jag verkligen längtar till klimakteriet. Hatar dessa hormondippar. Helt utan kontroll.

Nu en campinghelg med goda vänner och hundar.

Heddali

Vad skönt att det du beskrev var något du hade bakom dig❤️. Jag har också haft en tillvaro i många år (nu flera år sedan) då det var så mkt som var jobbigt och svårt att jag nu inte förstår hur jag orkade. Kanske i den lugnare tillvaron nu att kropp och själ har svårt att förstå hur både nuet och det förflutna ska hanteras. Jag brukar halvt på skämt tänka på torsten Flinks textrad "jag reser mig igen", att man borstar av sig dammet bara... Samtidigt har överkonsumtionen av ah ett klart samband med detta, när man klarar av allt, alla motgångar, så blir det snuttefilten. Jag ska nu oxå klara mig utan snutten, och möta spökena från förr!

Tassen33

Jaa, det är både en styrka, och svaghet att klara av det mesta. Med de medel som står tillbuds.
Ett starkt minne jag har från min praktik. Var en patient, som till anamnesen gått igenom samma som jag. Men drabbats av psykos.

Nu är jag dock less på att vara stark. Ungarna är stora. Lyssnar på mig. Och i de relationerna, känner jag bara att jag lyckats. Jag älskar dom alla och envar. De älskar mig. Och frågar någon dom. Så har de inte en susning om mina problem. Trots att jag själv saknat föräldrar. Har jag iaf lyckats med det.

Men nu gryr en annan känsla. Alla måsten pga barnen är strax borta. Nu är det min tid som vuxen människa.
Och jag väljer bort.
Massor av måsten.
Jag gör saker som är konstiga. Och bryr mig inte.
Mina dagar är räknade. (Som allas)

Hej Tassen33 och tack för ditt inlägg!

Det låter som om du befinner dig i ett livskrisliknande läge, och kris behöver inte alltid vara något negativt utan snarare stå för att man hamnat i ett nytt läge där man inte tidigare varit. Jag får intryck av att du behöver fundera vidare på vad du faktiskt tycker om att göra (som innebär mindre alkohol) och mår bra av så att du kan hjälpa dig själv att skapa en vardag du trivs bättre i än känslan av att göra konstiga saker och samtidigt vara avstängd. Det kan vara ovant om fokus tidigare legat på att ta hand om andra. Jag tror även att många andra här på forumet kan känna igen sig i dina funderingar.

Allt gott,
Miriam Alkoholhjälpen

Tassen33

Jag tror som du Miriam :)

Min semester är slut. Den har inte varit nykter. Endast en nolla har jag skrapat ihop. Jag har städat och rensat, på flera plan.
Men, jag har iaf hållt mig till max en flaska vin (utom vid två tillfällen)

Har återupptagit kontakt med två vänner, jag tidigare prioriterat bort.
Tagit tag i kosten.
Funderat på vad jag egentligen vill göra, och vad som är viktigt.
Också skrivit lite dagbok (i pappersform)

Har även varit på en middag, där jag höll mig på en bra nivå.

Mitt mål är nu att må så bra jag kan. Och när det gäller ah, dricka så lite som möjligt.
Jag ska samla på helnyktra dagar.
Och börja köpa småflaskor till helgen istället.
Har testat, och det funkar rätt bra. Lagomt avslappnad och fortfarande kontroll.

De närmsta veckorna kommer innebära mycket aktiviteter, där det inte fungerar att vara full, eller att inte vara körbar. Och om jag super bort mågra dagar, kommer inte planeringen att hålla.

Veckans plan är nykter tisdag, onsdag, torsdag, troligen ett glas vin på fredag, och lite mer på lördag. Men inte mycket mer. Och nykter söndag.

Tack för din tanke Jullan! ❤️

Jag är nog på rätt kurs iaf :)

Tassen33

Kikar in här då och då. Har inte orkat vara nykter. Men har i mina slkoholberoende ögon ändå haft en givande höst.
Nu är det snart dax att ta itu med A oxå.

Har varit till doktorn angående mardrömmarna jag har. Och lite andra problem. Fick antidepressiva utskrivna. Dock ingen samtalskontakt. (Vågade/ville inte prata om A)
Sa lite allmänt att det så klart händer att jag tröstdricker lite. Men det var inget han nappade på.
Å inga prover togs, då systemet låg nere.
Men start idag med piller. Ger dom max en månad. Håller samtidigt på att ställa in mig på alkoholmottagning.
Jag börjar ändå gå en känsla av att jag borde värdesätta mig själv, och "unna" mig ett bra liv.
Å nu tror jag inte man enbart kan skylla på PTSD. Men det är en del i ångesten. Å är depressionen orsakad av A? Eller är A skälvhjälp. Eller är jag nära randen av utmattningsdeppresion?

Är jag ensam hemma. Och nykter. Så blir jag sittandes. Ibland gyåtandes.
Är ungarna hemma så fixar och donar jag några timmar (A-påverkad) innan jsg somnar.

Nåväl. Jag uänker och grubblar. Har lagt en bok jag vet jag skulle behöva läsa, på nattugsbordet. "Sorgbearbetning"
Men är bara nästan där.

Hej tassen, det är nog snudd på omöjligt att veta vad som är orsak och verkan. Tänker att du kanske på allvar ska be om hjälp, så du kan vara nykter ett tag och sedan utgå från den punkten. Med a inblandat blir allt så snurrigt och det är inte lätt att reda ut. Ge dig själv chansen och och var snäll mot dig själv. Massor av kramar