Jag är strax över 30, har tre små barn, man hus och pluggar en krävande utbildning på universitetet. Och jag dricker. Och jag har sån ångest och panik för det.
Alla runt mig ser mig som en supermamma som är så himla duktig och orkar så mycket. Bara min man ,(tror jag) vet att jag har problem a.
Det har kommit smygande, för 3 år sen hade vi en kris och var nära att separera, då drack jag för att komma igenom det, och sen har jag fortsatt att "vardagsdricka" och senaste månaderna har jag druckit i princip varje dag. Och jag dricker tills jag stupar. Är hemma mycket så ingen som märker i skola. Ska börja jobba snart och vill vara heltvfri tills dess.
Jag mår så dåligt av att det går ut över barnen, (orkar inte vara aktiv dagen efter, blir lättretad, de märker att jag är annorlunda) skäms oxå över att grannar, mina föräldrar och andra ser mig helt plakat.
Kan inte fatta att jag hamnat här, "den perfekta tjejen"
Min man hatar när dricker, (förutom att han gillar att ha sex med mig när jag är full, vilket komplicerar saken)
Har sagt många gånger till mig själv att nu ska jag aldrig mer dricka.
Men nu ska jag verkligen ALDRIG mer dricka. För jag är alkolist!!
Detta ska vara sista gången jag vaknar med dåligt samvete, ångest, rädsla och sorg.
Snälla ni där ute, hjälp mig att hålla mitt löfte...