av Sundare

Jag vet att jag dricker för mycket och har gjort det de senaste 6-8 åren. Början var social med middagar o skumpa och slutet högst asocialt med gömda flaskor i garderoben.
Och nu har jag gjort DET. Varit berusad bortom all kontroll inför min man och mina barn. Kan inte tänka på det utan skam och hjärtklappning. Det var fruktansvärt även om jag har stora minnesluckor från situationen.
Så från och med nu är jag medlem här och behöver allt stöd jag kan få för att fixa detta.
Jag har allt: fin familj, hygglig lön, trevligt boende, goda vänner. Medicinerar mot depression och nedstämdheten är behandlad med detta. Och ändå dricker jag. Hur dum kan man vara? Hur dum är jag?
Skam skuld djupt självförakt. Och igår efter en vecka då jag lovat att avhålla mig alkoholen så drack jag igen. I smyg förstås....
Hur dum kan man vara?!
Intellektet räknar ut att minus alkohol är det mesta i mitt liv bra men dumheten verkar vara det styrande.
Eller är det alkoholen som styr? Sug, begär, längtan efter...tomhet? Jag har svårt att få ihop detta men vet en sak: nu gäller en dag i taget.
Fråga till er: är stödet ni upplever härigenom i dettaforum tillräckligt för att sluta dricka/hålla sig nykter?
Jag är alkoholist, jag behöver bli en nykter sådan. Jag vill nå den dag då jag kan säga: nej tack, jag dricker aldrig alkohol.

Sisyfos
tis, 2016-08-09 - 08:35

Nej, du är inte någon att förakta. Det är verkligen svårt att lägga av. Enda skillnaden mellan oss är att det bara var sambon som märkte. Barnen var inte med. Sveket och känslan av misslyckande är dock detsamma och min sambo blev så arg så att barnen märkte att det var nåt. Jag förklarade då för mina barn hur det låg till också. Tycker att du ska sätta dig och förklara lite flr dem. Förklara om beroendet och vad det gör. Be dem om hjälp med att få hemmet alkoholfritt. Det är det stödet du behöver nu om du väljer att inte ta annan hjälp. Men var också lite tydlig med att problemet och ansvaret är ditt och ingen annans. Det är ett tufft obehagligt samtal, men jag lovar att det känns bättre sen. Detta smygande är oerhört tärande och jobbigt för själen. Sätt er ner, utan löften men var lite öppen och ärlig mer hur det fungerar. Och häll ut!!! Det är så jäkla svårt att få stopp annars.

Miriam
tis, 2016-08-09 - 13:57

Tack för ditt inlägg. Det går lätt att första hur situationen du är i skapar många jobbiga tankar/känslor för dig. Du beter dig på ett annat sätt än vad du egentligen skulle vilja och det känna ofta inte bra. Du har fått mycket bra feed-back här i tråden och jag tänker som många andra redan sagt, att det finns bra hjälp att söka. Jag tycker att du ska börja med att ringa till Alkohollinjen, där kan du genom samtal med rådgivare bli guidad vidare gällande hur du kan gå till väga. Läs mer på: http://alkohollinjen.se/

Allt gott,
Miriam Alkoholhjälpen

Levande
tis, 2016-08-09 - 14:01

Skickar en kram och håller med om råden du redan fått och var inte rädd att söka hjälp.
Kram ❤

Sundare
tis, 2016-08-09 - 16:29

Ångest och skam har kantat denna dag. Känner mig så dum, så falsk, vek och oduglig. Men mest rädd.
Ska ringa Alkohollinjen imorgon, har jobbat hela denna dag och hemma är det tömt på alkohol nu!
Har en fantastisk man och finaste ungarna. Varför gör jag detta mot dem o mig själv?
Någonstans viskar en liten röst - nog nu! Detta var sista gången jag försökte ljuga för min man. Han säger stt det är bättre att jag säger till när jag vill dricka än göra det bakom hans rygg. Han ser mig som alkoholist o han ser detta som en sjukdom jag har. Han älskar mig trots allt o det är mer än jag förtjänar o det får mig att skämmas ännu mer..
Tack flr allas stöd!!!

Sundare
tis, 2016-08-09 - 22:05

Mår så fruktansvärt dåligt o är jätterädd för att jag druckit mig till skador. Googlar på symtom och fasar över vad jag gör mot mig själv o mina nära.
Fick ett telefonnummer att ringa från dottern som inser att jag behöver hjälp. Bor i en liten stad där alla vet allt om alla. VC har jag slutat gå till då sekretess typ inte gäller där. Är lite "halvoffentig" och igenkänd av många som person o vill inte skylta med mina alkoholproblem. Men dottern kom på en bra lösning om en person att höra av sig till. Kommer även ringa Alkohollinjen imorgon, tänker jag behöver stöd från flera håll. Dottern har även tömt hemmet på all alkohol nu, hon hittade champagne i ett skåp som nu är bortplockad även om det är en dryck jag är helt trygg att ha hemma. Skäms att hon tar sånt ansvar men det är hennes sätt att sätta stopp för mig så jag tar emot hennes stöd.
Nu ska jag sova o vakna upp till en nykter morgondag.

Heddali
tis, 2016-08-09 - 22:50

Du är ändå inne i en aktiv process och VILL sluta med ah. Sen att det är svårt och att du inte klarat allt på en gång är mänskligt, speciellt när man är beroende som vi. Fortsätt med att kämpa dig ur drickandet och var din egen bästa vän, var snäll mot dig själv men ändå stark!

Sundare
ons, 2016-08-10 - 07:03

Och tack för stöd, råd och ditt engagemang i min situation. Blir rörd stärkt o tacksam!

Sundare
ons, 2016-08-10 - 07:08

Ibland tänker jag att vi är väldigt lika du o jag när jag läst din tråd o nu dina svar här. Olika lika. Kampen här delar vi. Men jag vill inte att detta ska vara ett Sisyfosarbete för vare sig dig eller mig, vi måste lyckas nå toppen trots allt bröte som vi ska släpa upp med oss dit. Rätt mycket får vi ändå släppa av på vägen, massa barlast som inte är till någon nytta för oss. Tack för dina svar till mig - tack för stöd och delaktighet

Liten stor
ons, 2016-08-10 - 07:12

Har insett att jag nog haft problem i över fem år nu. Nödstopp på väg hem från jobbet, morgondrink för att våga mig in till jobbet etc. Måste testa att vara utan helt ett tag nu. Tänkte börja med idag.

Sundare
ons, 2016-08-10 - 07:14

Lika fördjävligt som jag mådde igår morse lika bra mår jag nu. Sovit som en stock i 9 timmar.
Ska ge mig själv en nykter dag idag. Eftersom jag tar en dag i taget och eftersom det bara är små steg som tar mig framåt. En dag i taget.

Nyttan
ons, 2016-08-10 - 07:37

Om det är något jag läst mig till här på Forum så är det En dag i taget och Att aldrig sträcka ut handen. Den första veckan är för djävlig men du klarar det! En dag i taget!
Varm kram

Sundare
tors, 2016-08-11 - 10:00

Vaknat efter ännu en natt av djupsömn och varit igång ett tag nu, full av energi, var mkt aktiv också igår - så kommer det bli ock idag!
En dag i taget - åter till starten. Idag finns heller inte risksituationer att hantera, skönt det då benen är Bambi-vingliga. Även om min energi o glädje kommit åter till mig blixtsnabbt tänker jag inte lura mig själv. Det är ett gigantiskt jobb som väntar mot ett nyktert, ärligt o hållbart liv.
Är fortfarande rädd för de skador jag ådragit mig till följd av långvarig alkoholkonsumtion!!

Sundare
tors, 2016-08-11 - 20:54

Bra strategi: att var upptagen!
Och vips är det kväll o inte minsta tanke på att dricka!
Tänker på att jag faktiskt är en mycket glad person under bakfyllan, tänker på all koncentration det kräver att hålla ångan uppe o fokusera på arbete o annat o samtidigt jobba med en förjävlig bakfylla. Livet är ju enklare nyktert på så sätt.
När jag tänker på det nu: hade jag haft a hemma hade suget satt in nu o jag är inte alls säker på att jag skulle stått emot. Så trötthet o tillgång är två riskfaktorer. Nu blir det kvällste o rostad macka m marmelad istället. Ger definitivt ingen bakfylla!
Ser fram emot att vakna nykter!!

Sundare
tors, 2016-08-11 - 20:56

Tack för stöd o pepp!! Ska försöka lyda dig, vill - verkligen!!

Sundare
lör, 2016-08-13 - 04:07

Vaknat nu denna natt med lite alkoholfri ångest, det är ju nytt...känner mig orolig och lite vilsen.
Mina händer o fingrar domnar, sticker o sover. Livrädd att det ska bero på alkohol, har läst om alkohol som ju är ett nervgift. Nån som känner igen?! Går det över med avhållsamhet?! Utan mina händer funkar jag inte!!

Sundare
sön, 2016-08-14 - 07:16

Godmorgon till ännu en nykter morgon utan bakrus! Sovit gott och vaknar glad. Sån skillnad mellan att dricka och att inte göra det!
Denna dag har heller inte några risksituationer så jag känner mig lugn.
Ang stickningar o domningar i händer är det däremot lika o jag googlar på diverse möjliga orsaker. Får väl gå till dr om det inte ger sig, dr är nåt jag alltid undviker in i det längsta, oavsett krämpa.
Jag är nog rätt mycket en "ska klara det själv"-person samtidigt som jag är en hjälpare till andra alla. Obalans är nog en stor sak i mitt liv. Så det får bli något att sträva efter: balans!

Jullan65
sön, 2016-08-14 - 14:26

Jag har haft ryckningar i fötterna en tid efter aintag. Tagit magnesium och vitamin b12. Tyckte det hjälpte. Men det kan ju vara nåt annat som behöver läkaröversyn.

Pi31415
sön, 2016-08-14 - 16:48

i fötter och händer kan man få vid, och efter, stora och långvariga alkoholintag. Det har jag haft. Levern får gå på högvarv dygnet runt för att bryta ner alkoholen, och då hinner/orkar den inte med alla andra funktioner den har. Det behöver inte betyda att levern får en bestående skada, ofta kan den läka om man helt avstår från alkoholen under en längre period. Men det är en allvarlig varningssignal, att man bör sluta med alkoholen. Detta är ytterligare en sak som förvärrar ångesten för att man dricker, för att man är alkoholberoende. Att man skadar sig själv med drickandet. Men den typen av ångest kan underlätta kampen att sluta med alkoholen.

För mig har domningarna upphört och känseln återkommit efter längre uppehåll.

Hoppas att jag inte skrämt dig, och ökat din oro för mycket. Det behöver ju inte vara den här orsaken för dina domningar. Men det kan vara en bra orsak för att bevara nykterheten.

Hoppas det går bra för dig i din kamp för nykterheten. Framgångar är du värd. Styrkekramar!

Sundare
mån, 2016-08-15 - 15:48

En rad av dagar utan alkohol - sex dagar är ändå en liten början. Sover som en stock utan alkohol. Dricker rikligt med vatten och hoppas min kropp blir glad av det. Äter medveten mat med mycket grönt. Försöker välja bort det som är tungt o jobbigt för kroppen att ta hand om så mina organ får en chans till vila o återhämtning nu precis så som jag ger mig själv det. Domningar / stickningar i fingrar o händer är bättre men jag ser det som en varning oavsett om det har med a att göra eller inte. Rädslan fick mig att vakna upp, och det behöver jag!
Gladare o mindre ångestfylld. Utmaning denna vecka kommer i övermorgon. Ska rusta mig med argument