Ny här, och har suttit och läst lite i trådarna. Tack alla som delar med sig av sina erfarenheter!

Jag tror att det är dags att sluta dricka.
Har tänkt tanken flera gånger de senaste åren, men kommer liksom aldrig till skott.
Dricker inte varje dag, men i stort sett varje helg, och märker att det ofta blir för mycket. Har festat sen jag var 16, och ofta blivit dyng. Så mycket ångest. Som dövats med ny fest....
Nu är jag 36, har man, barn, hus, jobb och blir inte aspackad lika ofta längre.
Men för ofta för att det ska kännas ok. Har svårt att sluta efter 1 glas (förutom om jag vet att jag måste köra bil tidigt dagen efter. Men det har hänt att även den planen har skitit sig...med övermäktig ångest som följd.)

Insett att jag dragits med ångest och depression i flera år (inte fått diagnos förrän nu, då jag inte varit ärlig mot vare sig läkare eller mig själv).
Och ångesten är hundra gånger värre efter en blöt kväll. Och den hänger i nästan hela veckan efter....och sen kommer helgen igen och det är fest igen.....

Att sluta dricka i ensamhet, eller tillsammans med mannen känns genomförbart. Det är festerna som oroar. Har börjat inse att vi umgås runt bib:ana som om det vore lägerelden. Alltid där....

Men det är nog dags att jag börjar ta ansvar för mitt liv, mig själv. Har aldrig gjort det. Inser att alkohol har varit ett sätt att fly. Att få må bättre i några timmar, skratta och inte tänka så mycket....men börjar bli orolig för min hälsa om jag fortsätter så här...både den fysiska och psykiska....

Så nu dag 2 utan a....
Ska fortsätta läsa här och hämta mod och stöd.....

Så nu ska jag vara vit ett tag. En dag i taget...

Idamia

Jag vill påstå att det är ett friskhetstecken, att du inser hur mycket negativt alkoholen påverkar dig! Det är absolut det första steget till att få ett bättre liv. Sååå många människor går omkring och mår dåligt pga a och begriper inte varför de aldrig blir riktigt glada eller känner äkta lyckokänslor. Sedan kan man ju diskutera vad som är hönan eller ägget. Var det pga a som man började må dåligt eller var det för att man mådde dåligt som man började dricka? Det spelar förstås ingen roll, när det tydligt börjar finnas samband mellan a och måendet, men en intressant fråga tycker jag. Ta en dag i taget, skriv alla tankar. Det är nyttigt att gå tillbaka och läsa. Kram!!

Vill bli frisk

För välkomnandet och kloka ord.
Förhoppningsvis kommer jag att märka skillnad. Ska utvärdera efter en vit månad tänkte jag. Borde funka.
Är väldigt loj och handlingsförlamad just nu, men hoppas att det ska komma nån slags energi till att börja göra saker igen. Saker som ger energi istället för att ta...
En dag i taget..

Psyckel

Jag och min sambo har även vi riktigt flitigt hållt oss i närheten utav boxarna.
Vi har nu bestämt oss båda två för en förändring, min sambo är möjligtvis mer driven till ett helt nyktert liv (mer el mindre , hans önskan är att kunna dricka tex på ett bröllop o liknande)

Själv är jag livrädd för att tänka så långsiktigt , tänker helre Idag är jag nykter , den här veckan är jag nykter.

Känner igen mig i depressions problematiken o det är ju så illa att försöka lösa den med alkohol.. det är bra att du valt att vara ärlig både med dig själv och läkare nu, det är också ett av dem första stegen till att på riktigt kunna börja läka.

Jag känner liksom du någon form av förhandlingsförlamning men samtidigt kanske det är kropp o sinne som försöker finna balans i att inte bli matad med gift. Jag har tvingat mig själv till träning endå för att hålla mitt fokus på att vara nykter.

Hitta något som blir viktigare en alkoholen.

en dag i taget

Vill bli frisk

Är även snusare och trycker in ca 1 dosa om dagen. Har slutat flera gånger, men alltid drattat dit igen (oftast i samband med a-intag....)
Vill bara bli fri från alla äckliga beroendevanor....

Nån som slutat dricka och snusa i samma veva? Funkar eller inte? Vad kan jag vänta mig?

bulln

När jag har velat ändra flera beteenden samtidigt har jag tagit en sak i taget för jag tenderar annars att falla tillbaka.
En förändring är ju rätt krävande och jag har tyckt det har gått bättre att vara lite snäll mot mig själv. Ett exempel har varit att sluta med sömntabletter efter en längre period av dålig sömn - även om det nog mest hade blivit ett psykiskt beroende att ta något varje kväll även om det var så lite att tillvänjningen troligen tagit bort hela den fysiologiska effekten, så märkte jag att det stressade mig att sluta samtidigt som jag höll på med en ganska tuff terapi mot ångest. Så jag sket i det. Sen när ångesten lade sig så gick det sömntablettsgrejen mer eller mindre av sig självt.
Jag tror att det är enklare att ta en sak i taget och inte döma sig själv för det. Du har många år av beteende som skadat dig och då låter det helt sjukt att sluta cold turkey med allt. Onödigt svårt :) Men andra skulle säkert säga tvärtom, så försök bara hålla dig på en nivå som inte gör livet för svårt.
Lycka till!

ZNCM

Jag hade också tagit en sak åt gången. Jag slutade snusa den 25 juli 2011. Långt innan jag fastnade i A:s grepp. Jag hade snusat i 30 år och bestämde mig för att sluta tvärt. Det var det värsta jag varit med om. Vilka abstinensbesvär! Jag har velat prova flera gånger sedan dess (alltid på fyllan) men bara tanken på hur jag mådde den där första semesterveckan får mig att avstå.

Däremot behöver jag gå ner 25 kg och sluta med att dricka flera liter Pepsi Max om dagen (mitt enda intag av koffein). Nu har jag bestämt mig för att sluta med A, då får det bli det först. Maten och Pepsi får komma sen.

Lycka till!

Vill bli frisk

Hej,
Inte druckit alkohol sen 7/8. Så inte ens en månad. Därav rubriken...känns som längre....
Går väl ok. Lite samma 'sorg'/sug som de gånger jag lagt ner nikotinet....
Livet känns lite gråare utan....men...
Skönt att jag inte varit bakis på några helger...

Tankar om att dricka till helgen kommer. Men det gör mig mest mer bestämd att hålla upp ett tag till. Gillar inte att känna ett sug efter ngt som egentligen inte gör mitt liv ett dugg bättre. Det maskerar ju egentligen bara händelser på nåt sätt.
Det går utmärkt att slappna av en fredagskväll med en kopp te.
De vänner jag inte har trevligt med utan a kanske jag inte behöver lägga så mkt tid på helt enkelt...
Önskar att jag kan skapa ett liv som inte behöver innehålla berusning. Vill lära mig att vara "hög på livet" typ....

Vet inte om jag kommer vara helvit resten av året ens. Men idag är jag nykter. Och det är huvudsaken.

Tack för fin återkoppling och bra tankar och tips!

bulln

Jag känner igen det du skrev om sorg eller sug. Idag hade jag min första riktigt alkohol sugna dag på dessa 40 nyktra dagar och det landade i en halv dag av tristess och oro i själen av typen "det måste hända något kul snart" trots att det inte är så himla tråkigt. Undrar varför hjärnan blir sugen på alkohol när man är lite uttråkad, när konsekvenserna gör livet ännu tråkigare.

Vill bli frisk

I de kretsar jag rör mig så är alkohol ett självklart inslag. Glädje firas. Sorger dränks. Stress självmedicineras. Helger firas. Semester firas. Alltid ett glas i handen. Så har det alltid varit.
Känns läskigt men spännande att prova att bryta dessa mönster för min egen del...
För första gången i mitt 36-åriga liv känns det iaf ganska tryggt, och jag bryr mig inte om någon har åsikter mitt beslut att leva nykter just nu.
Mitt liv. Mina val. En dag i taget.

Blåklocka

En " förklaring" till varför det är så vanligt att känna sig nere, att ingenting känns roligt eller meningsfullt då man slutar med alkohol är hjärnans signalsubstanser ( dopamin och serotonin).
Under alla år av alkoholintag har dessa signalsubstanser rubbats kan man säga. Då det är humör bl.a. Som dessa reglerar( enkelt uttryckt) så blir följden att man ofta mår skit rent mentalt då man slutat med alkohol.
Glädjande är ju att dessa nivåer stabiliseras igen om man håller uppe tillräckligt länge och inte dricker.
Kan ju vara en morot kanske?
Lycka till! Så starkt att se sanningen och vilja ha en förändring.

Vill bli frisk

Jag har druckit.
Fast jag sa att jag inte skulle.
En ordentlig fylla förra helgen.

Redan nu orolig för festen vi ska på till helgen. Litar inte på mig själv när det kommer till a.....den sociala biten är klurig som bara den!

Har inte snusat på en vecka iaf...men har ständigt tankar om att ta en.....bara en...

Hatar abstinens och sug!
Hjärnan vrålar, "ge upp", varför kämpa emot? Enklare att snusa och festa ju? Du kan ju hålla en lagom nivå?
Ha! Eller hur?!!!

Några gånget i mitt liv har jag ju levt utan dessa (graviditeter t.ex.)
Så jag vet ju att det går....

Arg på mig själv....arg på alkohol och snus....känns hopplöst nästan....