2 år har gått sen jag besökte denna sidan sist. Det måste betyda att jag har haft problem med alkohol lite drygt 3 år. Inte fasen har jag kommit längre. Jo lite, men inte mycket. För 1,5 år sedan ungefär bad jag om hjälp på en klinik och fick det. Tyvärr ligger den en bra bit från mitt jobb, så det blev bara krångligt att åka dit. Jag hade behövt åka dit och blåsa och ta Antabus i alla fall varannan dag, men det höll inte tidsmässigt. Sen rann det ut i sanden och maj sa jag att jag klarar mig själv.

Jomenvisst. Det gör jag inte. Jag hatar mig själv när jag dricker. Jag hatar mig själv efter jag har druckit. Ångesten blandat med kraftiga svettningar på natten är en plåga. Jag är Gastric Bypass-opererad och tar upp alkohol på annat sätt än icke opererade. Före operationen var det säkert 10 år när jag inte drack alls, eftersom jag blev bakis bara jag tittade på ett glas vin. Jag blev så glad när jag efter operationen (inte direkt, lite senare) upptäckte att jag faktiskt kunde dricka lite, att vara social betydde mycket. Nu är det länge sedan det gick för långt första gången.

Tilläggas kan att alkoholklinikerna på senare år sett en väldig ökning av GBP-opererade alkoholister. Ingen vet riktigt varför, men det är tydligen inte alls ovanligt att vara i min sits.

Igår drack jag 2 liter vin och idag är jag "precis som vanligt". Knappt bakis alls. Det är så jäkla skrämmande. Förut brukade gränsen gå vid 1 liter, sen tappade jag minnet och somnade, men nu klarar jag tydligen 2 liter. Fy vad jag hatar mig själv. Jag har Antabus hemma, men mår så förbannat dåligt av tabletterna. Jag får fruktansvärda magkramper och blir lös i magen. Ju senare på dagen jag tar tabletterna, desto bättre. Men jag är som starkast på morgonen, det är då jag skulle vilja ta dem. Tar jag dem då så har jag 4 h med magplågor framför mig.

Jag är en sk fungerande alkoholist. Inte många vet om att jag har problem. Min styvmor vet. Men hon vet inte allt. Hon tror att jag har kontroll. Det har jag inte. Jag blir rädd för mig själv. Det är precis som mina matproblem, precis som om det är någon annan än jag som bestämmer. Den lilla jävel brukar jag kalla "honom". Om han har bestämt sig för att dricka (eller äta) så finns det inget stopp. Det är precis som om jag står på sidolinjen och inte får vara med och bestämma.

Jag vet inte hur jag skall komma ur detta. Jag måste be om hjälp igen. Men jag kan inte lägga 2 h varje dag på att åka in till kliniken. Jag skulle behöva hitta något annat ställe där jag under kontrollerade former kan ta min Antabus. Jag hade velat ha en sån där grej inopererad i armen, men det görs väl inte längre?

Fy vad jag babblar. Sorry för det. Jag tror att det är viktigt för mig att skriva ner hur det är, så jag måste bli mer aktiv här. Eller starta en anonym blogg eller något.

En kram till dig som tog dig tid och läste mitt dravvel. Jag tänker inte läsa igenom det innan jag postar, då raderar jag bara...

ZNCM

... att jag är alkoholist är stort. Jag vet att jag är det. Det har jag vetat länge. Men att skriva det. Det är ju något som min mamma är (hon har dock varit nykter i säkert 10 år nu). Fy fasen vad jag hatar henne när hon dricker. Jag hatar hur hon får mig att må. Massa skit kommer upp från barndomen. Hur i helvete kan jag vara så korkat att jag är PRECIS likadan själv nu?

Ville bara lägga till det som ett PS...

ZNCM

Tack för att du läste. Det värmer. Jag har idag bestämt mig för att jag skall ta Antabus på mornarna. Att jag får ont i magen i 4 h får jag helt enkelt ta. Får se hur länge det funkar, men jag skall i alla fall försöka. Jag skall också försöka skriva lite i denna tråd varje dag. Sen om någon läser eller ej, det får bli som det blir.

Jag minns att när jag skrev mitt första inlägg i augusti 2014 så var det bara några veckor kvar till jag skulle på en veckas semester i Grekland. Nu är det precis samma sak. Samma ställe. Rädd för hur det skall gå. Jag har inte flugit utan alkohol i kroppen på många år. Inte så att jag har varit full, bara lite "tipsy". Rädd för att flyga. Å vad jag önskar att jag hade ett normalt förhållande till alkohol. Men det går nog aldrig mer :(

ZNCM

Gomorron. Jag har just tagit min Antabus och nu är jag lugn. Av någon anledning så har jag inga som helst abstinensbesvär av att inte dricka. Inte något direkt sug utan det är mer som "okända krafter" driver mig till att dricka, men jag känner inget fysiskt. Kampen för mig handlar om ifall jag skall ta Antabus eller ej. Har jag väl tagit tabletten så kan jag helt koppla bort detta med att dricka. Så har det varit tidigare i alla fall. Som jag skrev ovan så får jag väldigt ont i magen av tabletten, men nu har jag bestämt mig för att det får jag väl få då. Det enda jobbiga är när jag börjar jobba nästa vecka, då är det inte så roligt med "dragkamp i tarmarna" i 4 h.

Nästa helg får jag besök av en "ny" tjejkompis. Vi har aldrig träffats, men känt varandra på Facebook i 5 år. Hon har också problem med alkohol. När vi bokade resan för några dagar sedan planerade vi att vi skulle köpa vin och räkor. Igår släppte jag "bomben" att jag tänker vara nykter. Jag skall ta min medicin på morgonen så att jag inte kan dricka. Jag förbjuder inte henne att dricka, jag har under de senaste 2 åren alltid druckit mineralvatten när min familj druckit vin till maten t.ex. Jag störs inte så mycket av det. Så hon får dricka om hon vill, det är hennes beslut.

Just det besöket skrämmer mig inte så mycket som resan till Grekland om 3 veckor. En hel vecka på egen hand. Jag brukar inte klara det så bra. Men jag skall göra mitt bästa. Ramlar jag av så får jag väl resa mig och försöka igen. OK?

Att skriva en liten rad här varje dag hjälper mig nog också.

Idag har jag valt att vara nykter! :)

ZNCM

... kom magontet. Ganska exakt 2 h efter jag tog tabletten. Får se om en Omeprazol hjälper. Men jag får försöka se det magonda som något bra. Att jag har tagit ett beslut om att hjälpa mig själv. Jag behöver detta hjälpmedel.

ZNCM

Mitt på dagen stack jag ut och gjorde lite ärenden. Det var med en sån stor frihetskänsla jag lämnade lägenheten. Jag litar inte ett dugg på mig själv utan Antabus. Jag blir radiostyrd. Men nu KUNDE jag inte dricka, alltså behövde jag inte ens fundera på det. Det var som en sten som lättade. Så här vill jag känna det varje dag. Jag måste fortsätta med tabletterna.

I morgon skall jag upp klockan 3.30 för att åka tåg i 3,5 h och hälsa på en ny väninna över dagen. Har katt och vill inte lämna henne över natten, så jag är hemma igen efter 22. Finns ingen som helst chans att dricka imorgon, men kommer att ta tabletten ändå. Tror att mina magproblem kanske blir bättre om jag tar tabletten varje dag. Tidigare har jag hattat och tagit ibland och druckit ibland...

ZNCM

Min resa igår gick bra. Hade nästan en timme vid centralen i staden jag varit i och hade en halv tanke om att gå någonstans och ta mig ett glas vin. Jag hade inte tagit Antabus på morgonen, det var alldeles för tidigt, och sen glömde jag bort det. Men jag slog bort tanken så fort den kom fram. Var i bistron på tåget, där sålde de vin. Slog bort tanken igen. Direkt när jag kom hem tog jag en tablett. Nu skall jag snart iväg till en sjuk vän med några böcker. På vägen finns ett bolag. Jag kommer att ta dagens tablett innan jag åker. Jag vet inte hur jag skulle klara mig utan tabletterna, då hade jag inte ens klarat 4 dygn. Är det "fusk"? Jag känner det som jag fuskar. Alla ni andra verkar klara det bra utan hjälp. Men jag har försökt utan hjälp i 2 år och det går inte. Är det fel att känna att jag fuskar? Eller skall jag bara vara tacksam för att detta funkar (när jag väl tar tabletterna, så där måste jag ju ändå skärpa mig ordentligt).

Om någon läser så önskar jag er en trevlig kväll (i regnet). Detta är min sista semesterdag, så jag är väl inte så där jätteglad åt regnet...

ZNCM

Nu har jag tagit tabletten. Funderar på om detta är dag 3 eller 4... Jag drack i måndags kväll. Idag är det fredag. Då har jag varit utan A tisdag, onsdag, torsdag och fredag. Alltså dag 4. Skrev någon annanstans att detta är dag 3. Men jag bestämmer att det är dag 4. Så det så :)

Hur man än gör, vilka hjälpmedel man än tar, ¨så är det nykterheten som är det väsentliga. Det är jättebra att du tar tabletter innan riskabla situationer. Hoppas din resa blir bra. Jag ska också till Grekland i sept. Både jag och sambon ska vara nyktra. Jag skulle bli mycket besviken om vi inte är det där. Lite flygrädd är jag med. Men jag sätter mig i bilen varje dag utan minsta tanke på att det dör massor av människor årligen i Sverige i trafiken. Så det blir nog bra... Intressant att läsa dina rader. Känner också till att många som gjort gastric-operationen fått a-problem. En kvinna jag känner sa att hon slocknar på jätte-lite a. Hon dricker också för mycket...

ZNCM

Tack för dina ord. Jag tror att Antabus är bra för mig eftersom jag inte litar på mig själv för 5 öre. Jag gör ju inte som jag vill (som någon skrev i en annan tråd, reptilhjärnan tar över). Spelar ingen roll hur beslutsam jag är, någon yttre kraft tar över och jag har inget att säga till om.

Jag har byggt upp min tolerans under lång tid. Jag minns så väl när jag drack ett glas vin första gången efter operationen, det var kanske 8 månader efter. Oj oj oj vad jag blev snurrig i huvudet och darrig i knäna. Det konstiga var ju att jag då fick massa hejarop från vänner och familj för nu var jag social igen. Jag hade inte druckit något på 10 år eftersom jag blev dålig bara av att titta på ett glas vin. Det är en sån social grej detta med alkohol. En av sakerna som gjorde att jag fastnade, tror jag i alla fall, var att jag förlorade min pappa i maj för 3 år sedan. Vi hade alltid ett väldigt komplicerat förhållande, men efter jag tog beslutet att göra min operation (opererades i juni 2010) så var det som om jag steg i hans aktning. Han var läkare och visste givetvis hur farligt det var att ha så mycket övervikt som jag hade. Jag hade närmare 60 kg övervikt. MEN jag har inte gått ner allt. Har ca 25 kg kvar. Gick "bara" ner ca 20 kg av själva operationen, tog sedan 20 kg till med diet efter ett par år. Pappa stod bredvid och gav mig hejarop. Det kändes så bra att han var "på min sida". Så fick han återfall i sin cancer och dog. Jag gick upp 12 kg direkt. Sen har jag inte gått ner dem. Men det var en parentes. Vad jag ville säga var att jag alltid haft väldigt svårt att visa känslor. Men när jag druckit så kunde jag verkligen sörja pappa. Så är det fortfarande. Så det var en sån skön känsla att kunna sörja honom, så jag drack oftare och oftare. Och sen var jag fast. Detta är ingen ursäkt, men en förklaring.

Sorry, nu babblar jag igen. Önskar en godnatt!

ZNCM

Dag 5. Har idag haft en debatt i mitt huvud om att dricka. I vanliga fall så hade jag stuckit iväg direkt och handlat, även om det inte är 24 h sen sista tabletten förrän vid 16. Då hade jag varit "beredd". Jag har inte vågat testa att dricka tidigare än 24 h. Idag vann jag. Jag har redan nu tagit nästa tablett. Det är som om en sten faller från axlarna när jag gör det. Nu behöver jag inte oroa mig längre. Inte på 24 h. Eller mer, för imorgon är det söndag. Puh.

Jag har funderat på Anatabus, sen jag pratade med en sjuksköterska på Vårdcentral, i våras. Men jag ville först prova att minska mitt drickande utan tabketterna. Det har inte gått så bra.. Det förstår jag nu. Det längsta jag lyckats med är 10 dagar utan alkohol., denna sommaren. Det är ett evigt köpslående med sej själv - köpa alkohol eller inte.. Känner så väl igen mej i din senaste kommentar. Nu är det ' Dag 1 igen för min del.. Ska kämpa vidare. I helgen som kommer ska jag jobba, det känns nästan befriande, att inte behöva grubbla på alkoholen.. Sen ska jag ta tag i ev Antabus- behandling, tror verkligen att det kan hjälpa mej, men känns så motigt att ringa om tid .. Sen är det väl en del biverkningar? Tråkigt att du får magproblem av dem. Är det pga din gastric-operation?
Kram