av Elisabet

Någon mer än jag som letar flaskor ?
Jag försöker låta bli men när min man säger att han bara har druckit en folköl och är tydligt påverkad kan jag inte låta bli att leta.
Det senaste är att han slår vodka i en tom Ramlösa flaska.
Den här sommaren har han druckit bort. Försvarar sig med att han är deprimerad och har ångest.

Rosette
fre, 2016-08-19 - 16:46

Det du beskriver är du inte ensam om. Du försöker få en uppfattning om din mans drickande och känner på dig att han inte talar sanning. Du vill kunna visa honom det du ser med bevis. Du har pratat med honom om alkoholen låter det som, han försvarar sig. Samtidigt fint att du varit rak med din oro även om de är han själv som behöver ta beslut om eventuell förändring.

Va bra att du hittat hit, fortsätt skriv och läs. Ibland kan det ta lite tid innan man får svar och man kan behöva skriva flera gånger,
hoppas att du hittar något som blir hjälpsamt för dig!

Varma hälsningar
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Kampen
fre, 2016-08-19 - 17:27

Hej Elisabeth!
Jag är själv gift med en man som dricker för mycket. Han drack tidigare 10-12 starka starköl, vin och ibland också starksprit. Han gömde och han bortförklarade.
Jag tog mod och konfronterade honom. Han hade missbrukat i ca 20 år dock skött jobbet fram till ca 2 år innan han valde att gå i pension tidigare. När jag konfronterade fick han välja, mig eller spriten. Han valde mig och höll sig nykter i ca 2 år. Nu har han återupptagit drickandet. Dock måttligare. Men, det har kommit smygande och blir mer och mer. Från att han sa att han hade kontroll och ville börja dricka socialt till nu när han dricker dagligen. För det mesta 3-4 starka starköl. Förr köpte han starköl på flak nu köper han i påse, gömmer hälften och ställer andra hälften i kylen öppet så att jag ska se. Han köper också en bag-in-box i veckan..
Jag självet inte riktigt var min gräns går eller vad som är för mycket? Själv dricker jag inte.
Jag känner mig luttrad och uppgiven. Orkar inte riktigt ta itu med detta igen. Vi har varit gifta i många år och har barn och barnbarn. Ibland tänker jag.....orkar jag ställa till med mer problem? Vad händer med huset? Vad händer med honom? Osv osv.......Han är snäll och omtänksam mot mig och har aldrig varit elak. Däremot har han inte alltid varit snäll mot barnen.han vill liksom ha mig för sig själv.
Vi är många olycks-systrar och det är ganska skönt att byta tankar och få höra andras berättelser, man förstår att man inte är ensam.

Blåklocka
fre, 2016-08-26 - 06:18

Jag som så många av er här lever i en relation som har gått från jämlik kärlek mellan två vuxna människor till ett ojämlikt ställningskrig med så många lögner och svek.
Jag känner mig så arg och ledsen över detta faktum att min man verkar älska alkoholen mycket mer än allt annat. Han ljuger och smusslar och verkar kunna sjunka hur lågt som helst, bara ingen hindrar honom från att dricka.
Jag förstår det alla skriver att en alkoholist måste själv vilja sluta med att dricka. Att det enda man kan göra är att ställa ultimatum
" välj mellan mig eller alkoholen."
Hur gör man då man själv är rädd och inte orkar lämna?
Jag har separerat tidigare i livet och orkar inte en gång till...
Samtidigt försvinner min kärlek till min man i takt med hans supande. Under de perioder han låtit bli alkoholen pga att jag stöt detta som krav, ja då kommer en helt annan människa fram den mannen som jag älskar.
Tyvärr är det två helt skilda personer...

aeromagnus
fre, 2016-08-26 - 14:51

Frågan är om man orkar leva med en missbrukare? Är en fråga man kan ställa sig. Leta, i vilket syfte? Kontroll? Kontroll i vilket syfte? Ni medberoende vill ha kontroll på något okontrollerbart.

Blåklocka
lör, 2016-08-27 - 08:20

Nej, det hjälper inte att leta efter gömda flaskor. Det jag tror det handlar om är mera en känsla av att få saker och ting att stämma.
Som i mitt fall, eller i vårt fall, så blir det en sådan förvirring inom mig detta att orden inte stämmer överens med det jag ser och är med om.
Min man har ju lovat att inte dricka i smyg, vi har pratat och diskuterat detta så mycket och på ett " nyktert" vis de gånger jag fått nog.
Så kommer då ledigheten och jag märker ju allt eftersom timmarna går hur han går från att vara min jämlike till att bli en svamlande ömsom larvigt snäll till djävulskt elak. Det är nog då jag känner mig så förvirrad och behöver " bevis", förklaring på ett konkret sätt.
Detta förstår jag ju inte är någon förklaring alls, hjälper ingenting!
Jag är så förtvivlad och känner mig så ensam.

Tösabiten
lör, 2016-08-27 - 21:55

Nej det hjälper säkert inte att räkna flaskor. Men jag gör likadant. Vill ha ren fakta på att han dricker i smyg, han ljuger och jag har bevis. På något sätt stärker det mig. Säkert helt galet men just nu känner jag mig bättre av att hålla koll. Förhoppningsvis slutar jag men precis som du känner jag mig ledsen och ensam. För ingen vet.

Eva-Karin
sön, 2016-08-28 - 13:21

Jag tror vi behöver svart på vitt att de ljuger oss upp i ansiktet. Gång på gång. Tills vi får nog. Det är vår spiral ner mot botten. Botten som innebär att vi inser att vi är maktlösa. Det spelar ingen roll hur mycket bevismaterial vi kan hålla fram. De förnekar ändå , alternativ lovar för 100ade gången att sluta. Maktlösheten. Vi kan bara påverka våra egna val. Ingen annans. När den insikten slår oss då når vi vår botten o kan lämna. Tyvärr kunde jag leta flaskor i flera år innan det hände. Tilltron att han skulle vilja välja bort alkoholen var stark. Nästan lika stark som hans förnekande. Att krossa upphittade flaskor bakom hans bil så att han skulle bli kvar hemma funkade inte heller. Inse att den enda makt ni har är över ert eget liv. Alkoholen har tagit era kärlekar som gisslan.

Elisabet
sön, 2016-09-11 - 09:18

Dags igen !
Förstår inte hur han kan bli så berusad av en öl och två glas vin när han dessutom har ätit en rejäl lunch.
Så klart att det finns en gömd flaska någonstans.
Hans iver att gå ut med hunden flera gånger på kvällen tyder också på det.
Nu är det bara att vänta ut honom och se var i trädgården han rastar hunden.

Antar att jag gör fel som vill leta men jag blir så arg och ilskan går före förståndet !!

Tösabiten
sön, 2016-09-11 - 09:50

Jag har hittat min mans gömma. I garaget har han sin gömma. Flak med öl och massor med tomburkar. Där står han nere på helger och vardagskvällar och dricker. Igår trodde jag det skulle bli en lugn lördag för hans flak i garaget var på fredagskvällen tomt. Men icke sa Nicke. Lördagen drack han som aldrig förr. Jag bad honom att inte dricka fler men han hämtade naturligtvis upp fler och hävde i sig. Men var f-n hade han sina öl? När han hade somnat igår gick jag och letade i hela huset men hittade dem inte. Inte i garaget, inte i matkällaren. De fanns ingenstans. Har han fattat att jag kollar honom och hittat ett nytt ställe? Men var? Nu får jag lite panik när jag inte vet hur mycket han dricker. Sjukt? Ja troligtvis men jag vill veta. Ha svart på vitt. Det här har satt sig på min hjärna.....

Lyra
sön, 2016-09-11 - 10:14

Välkommen hit! Vi är många hör som gjort och gör precis samma sak. Att leta bevis är ett kontollbeteende som är grundläggande för att vara medberoende. Problemet är att när du hittar bevis så lättar det bara för stunden på ångesten! Sedan börjar cirkeln igen och ångesten byggs upp på nytt. Varför letar ni flaskor? Gör det egentligen nån skillnad? Hade det varit mer okej om han var så lätt påverkad som han påstår. Nej!

Jag har slutat leta nu. Fast kommer på mig själv att jag gör det ibland ändå men nu vet jag att jag inte mår bättre av det.
Sök hjälp, för er själva.

Al-alonon är bra!
Boken "släpp medbeoeendet bli fri" av Carina Bång är upplysande!

Det är okej att älska personen och hata alkoholisten. Den enda du kan bestämma för är dig själv. Du kan aldrig vinna kriget när den enda som personen som krigar är den du och inte nåmissbrukaren!

Det tar tid att komma ur ett medberoende, vissa kommer aldrig att göra det. Men konstigt nog, ju mer en pratar om det, skriver om det, ältar det, sakta sakta förskjuts fokuset från "hur hindrar jag min anhörige från att skada sig själv"/ hur räddar jag min anhörige" till "hur Räddar jag MIG SJÄLV!"

Du är stark! Men det känns som om det är dags att lägga fokus på dig själv nu. Vad vill du i ditt liv?

Elisabet
sön, 2016-09-11 - 12:04

Ok, jag ska köpa boken av Carina Bång, få se om det känns bättre sen jag har läst den.

Jag förstår precis hur Tösabiten känner det.
Min man är expert på nya gömställe.
Ett som han ofta använder är en tom Ramlösa flaska som han fyller med vodka.
Nu har vi ett stort hus med MÅNGA gömställen.
Tror att han har något i carporten bland däcken eller löven.
Inte i bilen under sätet iaf för där har jag letat.
Så vad gör jag då när jag har hittat flaskan ??
Jo, ställer fram den på matbordet, gråter, blir sur och besviken och så är min dag/kväll förstörd.
Fy f-n för att vara medberoende !!!!

Elisabet
fre, 2016-09-16 - 17:55

Hittad !!!!
Nu har jag hittat gömstället !
Under en presenning i carporten ligger en kvarting vodka.
Vad ska jag göra ??
Låta den ligga kvar eller ställa den på bordet ?

aeromagnus
fre, 2016-09-16 - 18:36

Ut skiten. Sedan tycker jag du ska sluta leta, du vet ju redan att han gömmer och tjuvdricker. Du måste på något sätt försöka hjälpa dig själv. Kontakta ala-non tycker jag

mulletant
lör, 2016-09-17 - 06:44

Flera år nu sen jag sökte gömmor men jag kan ännu känna känslan.... En lite upphetsat sökande.... ibland ett överraskande fynd.... länge en märklig blandning av förtvivlan och triumf när jag hittade bevis för det jag visste. Med tiden en tung trötthet. Jag försökte olika strategier, till exempel ett kärleksfullt kort bredvid fyndet ' tala med mig FÖRE du dricker' - eftersom han alltid sa att jag inte lyssnade och därför drack han. Typ. Jag ställde på bordet, tömde ut, konfronterade, teg.... Allt lika meningslöst. Den insikten måste jag dock komma till själv. Det måste bli min insikt.
Så därför håller jag med dem som svarat tidigare ..... dock med full förståelse för att det här är din resa, din väg. Fortsätt skriva och kom ihåg att det är möjligt att ta makten över sitt liv! Det egna livet. Kram / mt

aeromagnus
lör, 2016-09-17 - 10:32

Det är som AA fast för medberoende som du verkligen är. Där kan man träffa andra och prata om detta, kanske få råd och tips hur man ska gå vidare. Man kan träffa nya vänner som man kan dela sin bekymmer med.

Karin62
lör, 2016-09-17 - 11:43

Jag letar också flaskor och har liksom du lärt mig att kolla innehållet även i andra sorters flaskor. Men jag har det lite lättare än du, för jag bor inte ihop med honom. Och hemma hos mig är det nolltolerans som gäller, och det vet han. Oftast funkar det, men jag får sätta ner foten rejält med jämna mellanrum. Vad han gör hemma hos sig kan jag ändå inte göra något åt. Mitt krav på honom när det gäller den saken är att han inte ska försöka ljuga om drickandet när vi pratar i telefon. Och jag hör direkt när han har druckit så där har han inte en chans och det vet han...

Mitt tips till dig är iaf att inte tycka synd om din man för att han är deprimerad osv. Den saken kan han faktiskt påverka själv genom att söka hjälp för sin depression (och dricka mindre!), men jag misstänker att han inte vill något av det (min är likadan). De framställer ju gärna sig själva som offer.

Kram

mulletant
lör, 2016-09-17 - 12:33

att förstå både själva medberoendet och hur en kan tillfriskna än att förstå vad missbruk är och vad det innebär att sluta. Beträffande missbruk finns ju ett specifikt och till synes(!) avgränsat problembeteende - drickandet - medan medberoendet är komplext och det är inte så lätt att se vad en ska sluta med. (Inom parentes sagt är mekanismerna i missbruket också komplexa men det finns ett synligt beteende att upphöra med.) Det finns mycket bra att läsa om medberoende, t.ex Sanna Lundells & Ann Söderlunds bok Djävulsdansen och Carina Bångs bok Släpp kontrollen - vinn friheten.
Gå in på Alanons sida http://www.al-anon.se/till-dig-som-ar-ny-2/ och läs där, jag kopierar sista stycket ur texten "Till dig som är ny":
"I Al-Anons gemenskap lättar vår känslobörda när vi delar vår erfarenhet, vår styrka och vårt hopp med varandra. Genom att gå på möten inser vi efterhand att många av våra bekymmer har med våra egna attityder att göra. Vi försöker förändra våra attityder och kommer till insikt om vilka skyldigheter vi har mot oss själva. Vi upptäcker vårt eget värde, finner vår inneboende kärlek och växer med andligen. Huvudrollen i mitt liv spelas inte längre av alkoholisten utan av mig själv och jag tar kommandot över mitt eget liv, det enda liv jag har någon makt över."
Bästa sättet att förstå hur det kan vara hjälpsamt är att gå på möte, flera, och känn efter själv!
Och kom ihåg att det är möjligt att ta makten över sitt liv! / mt

Elisabet
mån, 2016-09-19 - 13:50

Har kommit en bit på väg.
Har talat om för min man att jag ska söka hjälp och letat upp närmaste Alanon förening.
Nu återstår bara att gå dit.
Tyvärr blir det inte förrän i slutet av oktober.
Det går nog bra, tror inte att alkoholproblemen går över så fort ....