av Mrmarr

Hej alla.

Jag hoppar direkt in i problemet. Efter tre fyra öl är jag som lyckligast.
Jag är på riktigt intresserad av andra människor, jag tar för mig och det finns inget som gör mig blyg.

I andras ögon så uppfattas jag som en social person. Men i mig så svettas jag och tänker alltid på vad andra tycker om mig, när jag är nykter alltså. inte ens en facebook status skulle jag våga skriva, för då direkt tänker jag " tänk om någon inte tycker som jag?"

Men efter att jag har druckit tre öl så känner jag direkt att såhär vill jag känna för alltid. För nu vågar jag säga det jag vill ha sagt, nu kan jag ifrågasätta människor som kritiserar mig och nu kan jag tänka mig på riktigt att sluta jobba på det kontors jobbet jag har och jobba med teater som jag igentligen vill göra.
Men dagen efter är jag tillbaka på ruta ett och längtar tills den gången då jag dricker tre öl och få känna så igen.

Jag dricker inte så särskilt ofta och vet inte om det är ett alkoholproblem. Men jag vill gärna veta om det är fler som mig där ute?
Och vad ska man göra innan man utvecklar ett riktigt problem?

Jag vill helt enkelt må hela tiden som jag gör när jag druckit tre öl.
Finns det någon som har känt som mig och funnit en lösning så skriv gärna.

Tack i förhand

Mrmarr
tors, 2016-08-18 - 21:46

Med andra ord,

När jag har druckit mellan 3-7 öl så har jag livet framför mig och allt det har att erbjuda mig.

När jag är nykter så gäller det att titta ner i marken och hoppas på att ens närvaro passerar helt obemärkt.

Dagmarsson
lör, 2016-08-20 - 08:59

Känner igen mig med fb. Har aldrig heller vågat skriva en rad, när jag gjort det har jag grym ångest efteråt. Men varför ska inte jag få tycka något? Det problemet är åtgärdat visserligen för jag gick ur för 1,5 år sedan! Jag ses också som väldigt social och säker, men inuti har jag alltid tvivlat och darrat som ett asplöv, osäker på vad människor tycker om mig. Naturligtvis dricker jag också för mycket, men jobbar på att dra ner konsumtionen väsentligt. Jag söker efter något men vet inte vad. Jag har en fin familj, hyffsat gott ställt, ett konstnärligt arbete som går bra. Jag tror jag dövar mig själv för att jag tror jag kan göra mer av mitt liv, men inte vågar eller orkar ta steget framåt. Så vad jag vill säga: du är inte ensam! Ha en fin helg.

Fredde
sön, 2016-08-21 - 10:43

Jag känner igen detta med att folk uppfattar en som självsäker och social men inombords så är man rädd och osäker och ibland känns det som man bara vill springa och gömma sig.Jag dricker med för mycket just för att döva dessa känslor och visst det funkar för stunden men jag vet att alkohol inte är någon lösning utan det är ett gift som förstör allt i sin väg till slut.Kan känna igen mig i dina tankar Dagmarsson detta med att man tror att man kan göra mer med sitt liv men att man är rädd och inte vågar eller orkar det och att man söker efter något i livet fast man inte vet vad man söker efter. Skönt att höra att man inte är ensam kring dessa tankar osv.Det vore kanon om vi kunde stötta och hjälpa varann till att dricka mindre eller att helt sluta dricka.Ha en trevlig dag på er:)

aeromagnus
sön, 2016-08-21 - 11:04

Ni måste nog fundera på vad ni vill. Man kan inte äta kakan och ha den kvar. Man måste ta ett beslut om hur man vill ha sitt liv och det är inte enkelt. Om man inte gör något åt det kommer det säkerligen bli värre. Lycka till med era val

Dagmarsson
sön, 2016-08-21 - 22:01

Om livet vore så enkelt så att ett enda beslut kunde avgöra.. Ja då vore det enkelt. Men Aeromagnus du menar förstås ett beslut om alkoholen eftersom vi är här i detta forum, och jag har tagit ett beslut. Jag har under denna vecka inte druckit alkohol mer än en gång, vilket jag är väldigt nöjd med. En halv flaska vin i sällskap. Kan hända att jag som många av oss inte kommer klara detta att dricka måttligt, jag får ta ställning till det när jag i så fall rannsakar mig själv. Även om jag älskar vin med allt vad det innebär, kan jag ärligt säga att så jäkla "kul" blir det inte med alkohol i kroppen. Jag har slentriandruckit vin själv hemma och det är trist meningslöst och jag vill inte mer. jag har inte upplevt någon abstinens nu, ja förutom sug förstås, men annars har jag varit tillfreds och kunnat både vara närvarande hemma samt tänka tankar fullt ut och det har kännts väldigt skönt. Jag tänker att ska jag ta ett kliv vidare i mitt liv och våga det jag vill, krävs att jag kan tänka klart, lita, lyssna och lita på mitt eget intellekt. Jag kan inte rymma iväg och dränka frustration i vin osv. Jag måste tro på att det jag vill också är betydelsefullt och viktigt. Dessutom ger alkohol bara mer frustration och ångest vid frekvent användande. Och hej Fredde! Hoppas din dag också var bra. Och även din dag, Mrmarr, trådskaparen. :-)