Hej,
Jag är precis ny här.
Här är min Historia…
Min man är alkoholist.
Allt började efter vi gift oss och vi har nu varit gifta i lite över 1 år.
Det som skulle bli ett år av att sväva på rosa moln.. blev i stället att jag upptäckte att jag gift mig med en alkoholist
Och har haft de problemen visade det sig i 15 års tid eller mer!!...
Hur kunde jag inte märka något??
Tyckte han drack lite mycket innan bröllopet och noterade det men var så nära bröllopet och allt styr med det så
Var liksom svårt att se eller ville kanske inte inse och förstå.
Hela vår bröllopsresa kretsade till att dricka blev ungefär 15 öl om dagen och kunde börja tidigt vid poolen.
Någon kväll somnade han i badrummet för han var så full ,var inte direkt det man hade väntat sig när man är på bröllopsresa.
Blev sur om vi inte skulle gå vidare på olika barer, så ibland gjorde jag det men visste då att då blir det massa öl..
Började föra dagbok sen när vi kom hem hur mycket han drack.
Hittade öl gömda lite överallt och vin flaskor och började då förstå viden av detta..
Blev 6 pack folköl om dagen och vin på det.. tills jag en dag tog modet till mig och ringde hans syster ,som då berättade att han haft problem och fick då ringa hans ex som han har barn med sedan tidigare, då hon berättade att han haft dessa problem i så länge de levde tillsammans och druckit i perioder under alla deras år ( 13 år ) men hon blundat för det då de hade barn.
Hans Ex kom hem till oss och vi konfronterade honom och vi bokade sen tid hos beroendemottagning
Gick bra ett tag sen blev det återfall vid jul , så 3 månader senare.
Fick tjata och tjata att han skulle gå till sköterska han var så deprimerad och märkte klart att han hade abstinens.
Han ont i magen varje dag jag kom hem då jag inte visste vilket humör han var på så han kunde vara sur och irriterad då han hade abstinens ..
Sen ställde jag massa ultimatum så det blev beroendemottagning, Antabus och par terapi på ett beroendemottagning
Där vi gått regelbundet.
Sen när allt gick bra så i samtal med sköterskan gick jag med att han kunde få dricka alkoholfri öl på middagar och liknande för inte känna utanförskap. Tog bort Antabus efter en tid då han fick massa utslag av den men tar prover regelbundet.
Sen ökade han dessa alkoholfria öl kunde dricka 10 stycken på helgen men han tyckte att det var precis som läsk då det inte är alkohol ,medans
Jag tyckte smaken och beteende är detsamma även om det är 0,0 och ingen alkohol i ölen..
I somras så gick jag med på att han fick ta någon öl när vi var i väg på semestern.. Varför gjorde jag det?
Märker hur mycket medberoende man blir.. Men ville inte få semestern förstörd..
Men det blev ju inte en öl.. utan tog 5-6 burköl på hotellrummet innan vi gick ut och 4-5 på restaurang
Själv tog jag kanske 1 glas vin om inte mindre blir ju nästan nykterist i detta. Men sa att ölen är som lättöl
Men det är ju ändå över 4 % .
Två dagar på annat hotell så märkte jag på honom att han druckit mer då han hade svårt att festa blicken och uppträdde
Onykter så hade säkert tagit mer öl än jag märkt då jag flera gånger gick ifrån då min dotter på 5 år var med.
Han handlade sen hem 2 plattor öl 48 stycken kunde vara bra att hemma då de var så billiga och medberoende som man
Blir så gick jag med på det och sen efter två veckor var ju all denna öl uppdrucken...
En kväll i somras var vi ute och åt med några vänner till min man och lovade på heder och samvete att skärpa sig och vad händer.. Han beställer in 5 starköl ingen som beställer åt honom eller tvingar honom på något vis så slutar med att han är asfull vi måste lämna restaurangen och ta taxi hem..
Gråter i bilen och skäller ut honom och då ber han om ursäkt och trodde han kunde.. hur kan man tro det ?
Du får ju inte ens dricka starköl kommenterade jag..
Dagen efter kommenterade han inget utan stod på baksidan och tog en starköl på baksidan med grannen , var så arg men sa inget vill inte ha bråk ,Så bara såg på…
Sen i fredags fick han utbrott för jag skulle sova över hos en väninna på lördagen utan ha sagt något, varför fick han utbrott att sova hos kompis kändes Som han druckit något.., känns som han har sådant kontrollbehov kan sms gulliga sms och säkert ringa mig 15 gånger om dagen vilket känns kontrollerande och han vill inget särskilt heller.
Trodde inte jag behövde rapportera om jag vill sova över hos min väninna, måste man ha ett godkännande ?..
Meddelade på lördagen att vi går ut och äter och hör av mig när vi kommit hem igen så var borta kanske 3 timmar.
Då jag inte vill sitta och prata med honom utan umgås med min väninna som jag träffar inte så ofta. Men han ringde säkert 30 gånger Som jag inte svarade på och säkert 20 sms.
Under dessa svarade jag att det inte passar att prata men hör av mig när vi är hemma men försatte ändå…
Sedan när jag pratade men han hörde jag att han var full och aggressiv så en besvikelse total .. sen dog kontakten antagligen för han slocknade. Men han förstörde min kväll min väninna
Då kände jag nu får det vara nog nu skiljer jag mig..
Skrivit ut papper och skrivit på. Men när jag står med pappren har han gråtande öga mot öga så klarar jag det inte
Har ju ändå känslor för honom även allt han gjort på något konstigt sätt.
Min väninna och familj tycker ju bara att jag ska skilja mig då det inte är någon framtid och jag som vill ha barn i framtiden
Vi har inga gemensamma inte är bra ide att skaffa det tycker alla runt omkring.
Blir osäker och tvekande och får panik och klarar inte av det och blir förvirrad själv hur jag ska göra?
Hur många chanser ger man dem?.. men ändå klarar man inte att lämna…
Förstår inte varför så svårt
Vill ju hoppas men vet ju hur det varit och jag själv skulle säkert må bättre vara själv men ändå tänker men på de bra stunder och känslorna man har för honom…
Tack..