Jag är dryga 25, jag har en dotter på 2-4år. Jag sköter mitt "vanliga" liv utan problem.
Jag och mitt ex (dåvarande fästmö) avslutade "oss" efter ca 4 år och en dotter på 6-10 månader (vid tillfället). Mest pga mitt självmordsförsök, jag hade/har blivit utsatt för psykisk misshandel i ca 3 av våra 4 år.
Såhär i efterhand ser jag mina fel, jag ser hennes fel. Jag ser/förstår hur hon manipulerade, utnyttjade och bröt ned mig. Jag var inte perfekt, men jag försökte vara så "bra" jag kunde. Jag jobbade så mycket jag kunde, hon var arbetslös och klagade på att jag antingen jobbade för mycket eller för lite.
Det är/var en väldigt kort "bakgrund".
Nu,
Jag försöker bli full så ofta jag hinner/kan. Jag har känt att alkohol-suget blir större och större(/mer och mer) så jag bad mina föräldrar (som jag har en bra relation med) "ta över" min ekonomi. Dvs, jag gav dem mina räkningar, jag handlade med dem, jag köpte inget jag inte "kunde".
Det har nu gått ett år sedan detta startade. Jag har ljugit, jag har manipulerat. Enbart för att få dricka igen.
Jag säger "Jag måste handla XXX och det kommer kosta ca "2XX", slänger du över? Svaret är Alltid; självkart.
Nu; Jag har lyckats "övertyga" dem; mina närmsta, att jag är nykter och har varit nykter under en längre tid. Och idag;
jag är "tillbaka" med min ekonomi, och jag dricker såfort och så mycket jag kan.
Varför dricker jag? För att jag vill döva allt jag tänker&känner. Jag vill inte vara här. Jag kan skratta åt saker när jag är onykter. Jag kan uppskatta vyer. Jag kan uppskatta stunder med "vänner&familj".
Jag dricker för att min "vardag" bokstavligen talat dödar mig. Den har redan resulterat i ett försök, vilket gick "nästan" bra.
Jag vet inte vad jag vill fråga. Jag vet inte ens vad jag vill veta. Jag vill bara veta om det går att komma ur denna "SVACKA" (som någon nära mig kallade det)...
(Extra; Jag har gått/går hos en psykolog en gång i veckan sedan 2 år tillbaka, denne "vet om" hur jag gör/vad jag gör för att bli full)
Vad fan gör man åt/med en "hobbyalkoholist" som mig?