av Systeryster

Jag skakar och är nära sammanbrott. Jag var på fest igår, drack alldeles för mycket, kräktes. Sambon är mycket besviken på mig. Jag ännu mer. Mina barn undrar vad det är för fel. Jag är inte värd att leva. Det här är inte första gången.

Jullan65
lör, 2016-08-27 - 16:39

Välkommen hit, du kommer finna fler ned liknande problem och mkt klokhet på kuppen. Hur du vill göra i framtiden med alkoholen kan du ta ställning till , men som en första åtgärd, slå inte på dig själv. Det hjälper inte alls. Att du väl hittat hit är ett kanonsteg. Lycka till på din resa. Kram

Systeryster
lör, 2016-08-27 - 21:49

Tack för stöttande ord! Jag har varit inne här tidigare men föll tillbaka till gamla mönster. Idag har jag berättat för två av mina vänner plus min sambo att jag behöver hjälp för att jag har alkoholproblem. Ett steg jag aldrig tidigare har tagit. Jag har behållit min ångest och mina dryckesproblem för mig själv. Visst har väl folk runt mig ofta sett att jag dricker mycket när det är fest och det har spårat ur riktigt rejält många gånger men ingen har sagt något. Jo förresten, min sambo har vid några tillfällen kommenterat mitt drickande. "Ska du verkligen ha mer? Ta det lugnt nu!" Jag har blivit arg och förnärmad. Och druckit vidare. Jag tänker inte ha det så här mer. Jag ska ta en dag i taget. Jag har sagt så många gånger att jag ska sluta dricka så jag törs liksom inte säga det igen. Jag ska inte dricka idag och inte i morgon. Och så ska det fortsätta.
Karin

Sisyfos
sön, 2016-08-28 - 07:43

Bra början!
Starkt att erkänna problemen högt, då är du en bit på väg.
Det finns så många här som har samma erfarenheter så det är ingen här som dömer. Var snäll mot dig själv och se framåt istället.

Systeryster
sön, 2016-08-28 - 21:22

Ångesten släpper mer och mer. Jag har jobbat ute med stallsysslor hela dagen och det har varit bra för själen. Jag har pratat med min sambo och han stöttar. Mina två närmsta kompisar vet och finns som ett stöd. Jag somnar lugnare ikväll. Tack.

Systeryster
mån, 2016-08-29 - 22:16

Jag börjar tänka att det här med alkohol nog inte är ett så stort problem för mig egentligen. Jag börjar längta efter lite kallt vitt vin i solen efter jobbet på fredag. Så gör man ju. Backa bandet. Jag måste påminna mig om hur illa det brukar bli. Inte jämt men alldeles för ofta. Jag ska inte ta det där vinet på fredag. Inte lördag heller. Söndagar och vardagar har hittills inte varit ett problem utan det är helger och lov som är det svåra. Ett kortsiktigt mål jag har varje dag är att somna nykter. Ett långsiktigt mål är att dessa nyktra dagar blir många. En dröm jag har är att aldrig mer somna berusad. God natt<3

Karin01
mån, 2016-08-29 - 22:31

Som Sisyfos skriver, här finns ingen som dömer. Var snäll mot dig själv och ta en dag i taget. Dela dina framgångar och eventuella motgångar här så stöttar vi. Kram

Vichis
mån, 2016-08-29 - 22:59

Känner så väl igen mig i vart enda ord. Du är definitivt inte ensam!
Är ny här sedan en knapp vecka med samma erfarenheter av alkoholbruket och tankar som du.
Är livrädd för de där tankarna att det nog kanske bara jag som överdrivit mitt problem för nån stans vet jag ju vart det sannolikt hamnar om jag skulle i en stund av svaghet falla för alkoholspökets lena stämma.

Heja dig (och mig) som är här och ändå vågar utmana det där spöket!
Nu ska hen väck ur livet!

Systeryster
fre, 2016-09-02 - 22:15

Åh Vichis vad jag hoppas det går bra för dig. Jag har varit nykter i snart en vecka men jag vet att det är skört. Lite fredagsvin (en flaska minst) hör ju liksom till. Inget vin idag. Har tryckt tacos och ostbågar istället. Orsakar åtminstone inga minnesluckor. Kram och kämpa på<3

Vichis
lör, 2016-09-03 - 17:10

Blev ostbågar hör oxå... Och Loka crush.
Nu tar vi oss an lördagen med samma inställning!
Vi kan detta!!!
Kram

Systeryster
fre, 2016-09-09 - 21:44

Livet är kaos även utan alkohol. Hur fan hade det varit just nu om jag drack vin? Ännu mer kaos förmodligen. Jag känner mig likgiltig och tom, vill bara vara i stallet och på jobbet och i sängen och sova. Vill inte träffa folk mer än absolut nödvändigt. Sambon finns där. Jag vill inte vara nära. Men han finns där. Han vet inte att det är tankekaos i mitt huvud. Jag staplar dag för dag och mitt nyktra torn är fjorton dagar högt. Livrädd att det ska falla. Eller tänka att nu kan jag dricka lite igen. Ska jag inte bara vara glad? Om det bara vore så enkelt. Kram och god natt

Vichis
mån, 2016-09-12 - 17:47

2 V är starkt jobbat! Jag är på 3 V nu och har fram tills för ett par dagar sen varit såååå trött och såååå sur och såååå .... Ja inte rolig helt enkelt.
De senaste två dagarna har det dock blivit bättre så jag håller tummarna för att det vänder snart för dig oxå!
Styrkekram❤️

Vichis
mån, 2016-09-12 - 17:50

Ställde då när jag kände mig som mest under skoskaften min Coach som svarade såhär:

Du undrar över din trötthet. Många beskriver en stor trötthet då de kraftigt minskar eller slutar dricka alkohol. Jag kan inte ge dig ett exakt individanpassat medicinskt svar men jag kan med stor sannolikhet säga att förändring kräver ansträngning!

Det är även så att din hjärna är i en omställning och du upplever behov på ett "nyktert" sätt, dvs du känner av dina basala behov till skillnad från en alkoholpåverkad hjärna som till viss utsträckning är bedövad och inte förmögen att "känna efter".

Vildvuxna rosor
mån, 2016-09-12 - 19:01

Det ni skriver är som om ni berättar min historia. Har också varit inne här tidigare, men föll tillbaka. Nu har jag gjort bort mig ordentligt för min sambo och han är inte glad . Inte mina barn heller, jag hoppas och vill tro att han förlåter mig och ger mig en ny chans. Även mina barn. Jag har bestämt mig nu. Jag kan inte hantera alkoholen, det slutar med att jag kraschar rejält. Och jag vet inte när det händer, bara att det blir kaos återkommande jag orkar inte längre. Ska försöka att få ett liv utan alkohol. Jag börjar min resa idag. Idag skall jag inte dricka. Idag ska jag börja dejta mig själv. Undrar om jag blir förälskad månne? Jag hoppar gärna på er resa om plats finns"?

Vichis
mån, 2016-09-12 - 21:11

Ja, jag menar såklart inte att det är härligt att det gått åt skogen men härligt att du vågar utmana och kämpa för ett nytt liv och en ny chans!
Tillsammans når vi längre.
Hejja dig!