Jag vrålar. Gud, kan man inte bara få dö någon gång. Jag är less.
Gud säger: "Ja, du ska få dö någon gång."
Men för fan, får jag lov att gå av skiftet nu i eftermiddag?

Jag fattar inte varför jag föddes och jag är trött på att plågas. Och jag super till mig en stunds vila.

Så skönt att höra av dig! Och skönt att alla jagen får följa med på resan. Det gäller nog att inte gömma någon liten stackare på sin resa som man måste tillbaka och hämta. Jag gjorde det och travade snabbt iväg åt fel håll, sen var det som att vända en Finlandsbåt i ett badkar (om man får citera en forumhjälte). Krävdes lite trixande men nu är den på väg åt rätt håll igen.
Själv hoppas jag som Ebba att du sitter och filar på den där boken. Hoppas den blir klar till jul.
Kramar!

Tack underbaraste Nyman för stöd och värme i min tråd. Jag ser att du också har haft omfattande och djupgående funderingar på alkohol. Ja, det kan jag ju förstå. Kan bara skicka ut en varning i giganormt format - don't! Det blir så jäkla onödigt jobbigt sedan när man sitter där med Finlandsbåten i badkaret...

Tänker också på att du har slutat med så svåra saker som alkohol och snus därtill. Jag kände nu inför resan att jag blir galen på alla sluta. Blir tokig på att inte få mig NÅGOT till livs med än ... än luft eller hur det nu var. Kan bara konstatera att vissa beroenden verkar trigga varandra och att vissa beroende som bryts kan få ett annat att löpa amok. Om du förstår hur jag menar.

Löv u på riktigt Lena. <3

LenaNyman

Nu jädrar har jag elden i ars-e-let. Vi skulle ha kommit iväg för evigheter sen. Två veckors rännande i sensommarsverige, det blir en fin avslutning på säsongen.

Man är verkligen multisjuk när man går med obehandlad/obearbetad alkoholism. Det fina med det är att man har goda chanser att bli multifrisk om man tar tag i problemet. Och när tar man tag i problemet? Ja, ofta inte när det synes vara dags. Då skulle vi väl inga alkoholister hava någonstans. Nåt måste hända, ske, tima. Och då! Då plötsligt händer det grejer.

Shit, har inte tid att sitta här och häcka. Höres! <3

Stingo

Tjena Lena. Multifrisk, det gillar jag :)

Hoppas semesterveckorna blir bra. Jag stod nyss på paradplats i Mariehamn och såg en Sverigebåt vända vid hamnen, eftersom den skulle ha aktern in först. De är ena verkliga baddare på det, så vid behov vänder de nog i ett badkar också. Men i verkligheten gör de den där vändningen in till M:hamn bara för att kunna sälja taxfree. Ganska sjukt faktiskt.

LenaNyman

... tänkte jag att när jag minsann har varit alkoholfri i ett år; då kan jag ju omöjligt ha några problem längre. Ja, åtminstone inte med starkvaror. Ungefär som när jag gick i sjunde klass och tyckte att niorna var så vuxna och coola. Med ett litet perspektivbyte på ett antal år så ser jag ju att nej, så där jättevuxna var dom väl i alla fall inte, niorna. Och sjutton månader in i nykterheten är jag inte den där fullfjädrade nykteristen som jag trodde att jag skulle vara.

På det stora hela är det ändå okej. Min respekt för kraften i beroendet har ökat. Och tillsammans med alla er finner jag kraft att vandra vidare på vita vägen. Det är en vacker väg, vita vägen. Rymmer allt mellan himmel och jord. Den rymmer själva livet.

Jag mår bra i dag.

Jadu LN, 17 mån är stort. Och som vanligt har du rätt... Vi är rätt små och omedvetna fortfarande. Fullfjädrad nykterist? Det kanske inte någon är som har varit alkoholist. Det krävs nog helt enkelt nya aktiva beslut, kanske inte dagligen, men då och då.
Önskar dig fler välmående dagar.

LenaNyman

... att jag gastric bypass-opererat mig. Det var en omtumlande sak att göra. Inte med ett ord har jag ju berört saken under min tid här. Jag har låtsats som att jag inte gjort den där operationen över huvud taget. Eftersom jag skämts. Och först nu förstår jag hur enormt jag skämts under hela mitt liv.

Jag har skämts över mig själv. Jag har utgått ifrån att andra skämts över mig. Jag har skämts över den jag är, min historia, mina beslut, herregud, över hela chiliballongen. Det är sjukt vad jag har skämts!

Under en period av mitt liv bodde jag i ett familjehem. Jag var rätt gammal, gick på gymnasiet. Och förstås skämdes jag för att säga som det var. I stället hittade jag på att jag var inackorderad, att jag hyrde ett studentrum. Den här gpb-operationen är det inte många som vet om att jag gjort. Nix, viktnedgången har ju berott på att jag ätit ofta men lite (vilket i och för sig är sant).

Jag tänker på vilken kraft som förspills när man inte vågar säga som det är. Eller vågar erkänna det ens för sig själv. Och tvärtom; vilken kraft som frigörs i samma ögonblick som man accepterar sig själv och sin situation precis sådan man och den är. Till slut har man tillgång till hela sitt livsrum - och där kan man äntligen börja renovera. För man är där hela tiden.

Det här skulle jag nog aldrig ha fattat om jag inte först hade lagt ner alkoholen.

Såg det här inlägget i flödet och blev så berörd. Det är fantastiskt när vi tillåter(?) oss bli medvetandegjorda om det vi innerst inne vet... om skammen, ensamheten, annorlundaskapet.... Jag har fått ett par såna livsinsikter den senaste tiden, om tillkämpad kontroll (över 'allt och alla') och att plötsligt inse att jag är fri från den... likaså över just skam och påföljande lögner som funnits long time ago... Hur omedveten jag var över mina livshinder (herregud, vet inte vilket ord jag skrev i stunden och paddan skriver som den vill, får duga med livshinder nu då) och vilka destruktiva vägar jag sökte mig till... hamnade in på i mitt tonåriga förvirrade sökande.... och skapade en tyst skam som följt mig som en skugga genom livet. Du Lena och forumvännerna Muris, Sisyfos och Ebba... ni har betytt och betyder mycket för mig genom det ni delar under vår gemensamma cyberfärd.... Jag har fler kamrater på resan som jag mött här i tidigare forumgenerationer och jag tackar, tackar för att jag en gång hittade hit och att jag håller kvar tråden. Efter fem år här har jag förstått mer om mig själv, eller djupare lager av mig, än jag hittills nått irl - eller allt är förstås en baldning av mänskliga möten och andra lärdomar - men .... men ändå.... Tack vänner för att ni finnas och delar med er. För visst har jag tagit makten över mitt liv, ja.... och ni hjälper mig att hålla mig kvar och öka förståelsen för mig själv.... att tycka om mig som den jag innerst är, mitt sanna jag... så skriver jag medan jag ser en underbar morgonhimmel. Kramar till er människor❤️ Direkt från hjärtat, med kärlek / mt

Världens finaste Nyman,

Jag blev så oerhört berörd när jag läste det du skrev. Svårt att hålla tillbaka tårarna (fast det kanske är bättre att släppa ut dem...). Tänk vad mycket skam och skuld som kan finnas inom oss människor. Inte så konstigt att det kan behövas alkohol, mat och annat för att orka och för att döva. Jag har skrivit det förut, men jag skriver det igen, jag tycker att du är så otroligt stark Lena. Du går verkligen från klarhet till klarhet. Bara detta:

"Jag tänker på vilken kraft som förspills när man inte vågar säga som det är. Eller vågar erkänna det ens för sig själv. Och tvärtom; vilken kraft som frigörs i samma ögonblick som man accepterar sig själv och sin situation precis sådan man och den är. Till slut har man tillgång till hela sitt livsrum - och där kan man äntligen börja renovera. För man är där hela tiden."

Det är verkligen en livssanning. Du är helt fantastisk. Jag hoppas och önskar av hela mitt hjärta att du också är på väg att se det som vi alla andra redan ser hos dig. Att du är en alltigenom helt fantastisk människa.

Ha en underbar dag käraste du <3

Sista gången

för att du delade med dig. Och jag undrar om sannare ord någonsin har skrivits (och formulerats så väl):

Jag tänker på vilken kraft som förspills när man inte vågar säga som det är. Eller vågar erkänna det ens för sig själv. Och tvärtom; vilken kraft som frigörs i samma ögonblick som man accepterar sig själv och sin situation precis sådan man och den är. Till slut har man tillgång till hela sitt livsrum - och där kan man äntligen börja renovera. För man är där hela tiden.

Det var förbanne mig det finaste jag har hört sedan jag konfirmerades.

Så mycket skam. Så mycket energi som läggs på att justera sanningen så att den bättre överensstämmer med hur man vill framstå. Jag känner mig extra mottaglig för det du skrev eftersom jag också levt (lever) ett liv som fyllts av skam. Över min familj, min bakgrund, att jag drack, beslut jag tagit, saker jag sagt, copingstrategier jag har tillämpat.

Vad är det nu de säger inom AA, you're only as sick as your secrets?
Om jag hade varit en fingerfärdigare person hade jag korsstygnsbroderat det du skrev och satt upp på köksväggen.
Ha en härlig helg, Lena. Och tack igen för att du påminde mig om hur viktig ärligheten och öppenheten är.

Instämmer i hyllningskören!
Du är den bästa Nyman! Inte för att du heter det! Läs NN! Det här är en hyllning till dig, inte ditt forumalias! Hoppas verkligen att du ser din storhet själv. När jag tänkt att nu blir det inte bättre... Kanske more of the same, vilket är bra nog och som jag längtar efter , DÅ drämmer du till med storsläggan. Sluta skäms, du är helt fantastisk! Vet att du bortförklarar dessa komplimanger med att vi inte känner dig irl. men jag är så tacksam för att jag fått lära känna dig härinne. Du levererar dem ena insikten efter den andra. Jag står här, ser, ryser, känner igen mig. Gillar dig så mycket!

LenaNyman

Jag firade jul i nämnda familjehem. Hade aldrig fått så många julklappar i hela mitt liv. Jag visste inte vad jag skulle säga, och det sa jag rakt ut. Familjehemsföräldrarna föreslog ett tack. Så jag sa tack.

Det säger jag till er här och nu också, mulletant, Muris, Sista gången och Sisyfos. Era svar är en gåva. Tack.

<3

träningstanten52

Jag har suttit vid datorn och läst din tråd hela helgen och du skriver så målande och jag känner igen mig själv till vissa delar. jag har blivit rörd och berörd av din resa och vill tacka dig för att du så generöst delar dina tanka förbehållslöst här på forumet. Själv suddar jag nog alldeles för ofta, ska nog försöka släppa på min intrigitet lite mer framöver. Ha många dagar utan blackouts framöver!

LenaNyman

Jag blev precis galet spyless på skam. Så jag säger, fuck it.

Sen säger jag "Dito!" till Ebb och "Tusen tack!" till dig, träningstanten.

Men vågar i alla fall inte vara öppen... Fan vad det sitter hårt. Till viss del handlar det nog för mig dels om att jag inte känner mig helt säker ännu, och förstås om att jag vill vara perfekt. Å samtidigt beundrar jag allra mest de människor som är just så öppna med sina tillkortakommanden som du, LN. För ingen är ändå "perfekt". Nä, ingen skam bör du känna. Bara stolthet, Forumhjälten!

Heddali

Skam är som fästingar, den tillför ingen nytta och vissa individer får onödigt mycket. Skam verkar falla väldigt ojämt, många människor har bara nån liten påse av skam att ta till vid helt adekvata tillfällen. Vissa av oss fick istället hela sjok, klumpar, bergsbitar av skam att släpa runt på och ta fram vid alla tillfällen. Jag bär den inom mig som ett ständigt bubbel av självförakt. Men den människokännedom som jag ändå förvärvat säger mig att de människor jag träffat som känner mest skam borde göra det minst. Jag ska också -banne mig- sluta med både alkohol och skam, är så j-vla trött på dom båda!

LenaNyman

Har precis beställt Camilla Kuylenstiernas "Ansvarsfull" samt Per Holknekts "1960-2014". Blev bara så tvärsugen efter att ha sett dessa två människor i ettans debattprogram i kväll.