Jag är en kvinna i mina bästa dagar som har två fantastiska barn och en man som jag älskar över allt annat. För ca 5 år sen så blev jag osams med min mamma och vi bröt kontakten helt. Även om jag ville tro att jag var den starke av oss så började jag att dricka vin. För det mesta blev det vin varje kväll och i bland lite för mycket. Vi har även varit på en del fester där det har blivit för mycket och på morgonen när man vaknar så minns man inte hur man komm till sängen. Det är en fruktansvärd ångest att inte veta vad som hänt.
Min man och jag har pratat om detta flera gånger och många gånger som jag lovat honom att jag ska sluta dricka mitt i veckan och bara dricka 1-2 glas vin på fredag och lördag. Vissa gånger har jag klarat av att inte dricka månd, tisd men när onsdagen kommer så hittar jag på ursäkter för att kunna dricka vin.
Jag vill verkligen inte dricka så mycket som jag gör och i dag har jag bestämt mig för att ta kontrollen över drickandet.
Jag är ny medlem här men vill ju såklart få tipsocg råd från alla. Tack!!

Li-Lo

Det låter som att du funderat en längre tid på varför du dricker och du har även börjat uppmärksamma att det i vissa sammanhang är svårt att kontrollera mängden. Modigt. Här inne är det många med liknande erfarenheter och många som förändrar! Jag hoppas att du kan hitta styrka och påbörja din förändring. Ibland tar det tid innan en tråd växer det brukar vara hjälpsamt om man är aktiv i andras trådar. Skriv gärna och berätta vad ditt nästa steg är.

Här finns idéer och omtanke, välkommen!

Li-Lo
Alkoholhjälpen

Välkommen hit!
Svårt att bli osams med en så betydelsefull person. Hoppas att det löser sig mån gång.
Jag hade svårt att hålla ordning på mängden när jag bara drog ner. Funkade ett tag, nån vecka... Några veckor, men jag var tillbaka och "förbi" gång på gång. Jag var verkligen tvungen att lägga av helt en period och vet nu att jag inte grejar att hålla mig till 1-2 glas på helgen. Jag är inte vit, dricker socialt, men har slutat koppla av med a hemma. Du kanske kan lyckas, vi är alla olika. Dock tror jag att man har stor nytta av att avhålla sig helt en längre period innan man bestämmer hur man går vidare. Kroppen och själen mår rätt bra utan a och det är bra att uppleva det. Lycka till! Å