Flera års missbruk följdes av två års nykterhet med bl.a behandling, sen kom den där vanskliga tanken att lite vin klarar jag nog, och visst gjorde jag det. DEN GÅNGEN.
De senaste två åren har trappan bara gått längre och längre ner, helgfyllan blev till "några öl" på söndagen, sjukskrivning på måndagen följt av drickande under hela veckan, ibland ännu längre. Att ringa vårdcentralen och sitta och snyfta om hur dåligt man mår, få lite Citalopram och några veckors sjukskrivning, BINGO. Måste ju firas med ett besök på bolaget. Räcker en BiB? Neeh, köper en enliterstetra och häver i mig på vägen hem också. Lagar en god middag till sambon och kan skylla på att jag drack lite vin under matlagningen om det är så att jag luktar och inte all tandkräm och all Listerine i världen skulle säkert räcka till för att dölja lukten.
Snälla kompisar som åker till Tyskland och köper sprit, varför inte köpa lite. Whisky i sängen, kan inte sambon gå till jobbet snart så jag får släppa loss på alkoholen ordentligt, samtidigt som man ligger i sängen svettig, äcklig, uttorkad och knappt ätit på flera dagar.
Kommentarerna började komma från sambon om att jag kanske borde börja fundera över mitt drickande, "börja"? Det finns inget annat jag funderade så mycket på, dock på ett annat sätt.
I onsdags tog det stopp, krasch! Lovade att inte dricka den dagen, efter en låda vin ringer jag och störtgråter att det här inte funkar, sambon kommer hem från jobbet. Skjutsas till beroendeakuten och blir toppenbemött. Kommer tillbaka till sjukhuset dagen efter för att blåsa och få medicin till min polikliniska avgiftning med en förstående sambo.
Men där tog det stopp, i går ringde läkaren från akuten och undrade hur det gått, jag svarade som det var att jag blev hemskickad med lite Sobril, första dagen lämnade jag även blodprover då jag önskar att under en period börja med Antabus men journalsystemet hade kraschat och fick till svar att de inte kan ge Antabus utan provsvar, det här är en fredag och jag uttrycker en oro över helgen. Får till svar att "bita ihop och göra annat, kanske plocka svamp", bra tips, att jag ALDRIG tänkt på det, kantareller är ju lösningen på ett alkoholberoende.
Ringde till Beroendemottagningen som gav mig Sobril för att fråga hur jag går vidare, "Välkommen till beroendemedicinska mottagningen, vi kan inte ta emot fler samtal idag så försök nästkommande vardag" SUCK.
Till saken hör att jag har 11 mil till sjukhuset, bor i en "stad" precis vid länsgränsen och jobbar i andra länet och därmed i ett annat landsting. Min lilla stad har en vårdcentral med en beroendesköterska som jag sökt under ett antal dagar bara för att få svar på frågan "Hur gör jag nu?", det är inte praktiskt möjligt att åka till sjukhuset tre dagar i veckan med 11 mil enkel väg men jag vill så gärna börja med Antabus igen och få en andningspaus.
Börjar bli lite frustrerande att inte få hjälp när man ber om det. Men jag klarade helgen :)