Så var snart första dagen över, ska försöka sova men hoppas inte för mycket på det. Men känns bra. Lättnad........fast mest ångest som går över jag vet. Men iaf......lite ensam och rädd känner jag mig.

Bra jobbat med dag 1! Klokt att söka stöd i förändringen, hoppas att du får det stöd du behöver här i forum. Vill du så är du varmt välkommen att fortsätta skriva här, att skriva kan i sig självt vara hjälpsamt för många. Att själv vara aktiv kan också öka möjligheten att andra är aktiva i ens tråd.

Karin,
Alkholhjälpen

Och det känns bra. Haft studiedagar på jobbet och spelat boule på EM, bra men varm. Sedan gick några till en pub, jag åkte hem. Inte för jag kände mig osäker utan för att jag har det lite struligt med min gubbe eller numera kanske fd gubbe. Alltså kaotiskt med kärleken. Nu hemma med dottern och bara slappar.?Och tack Karin för raderna, dom hjälper och det här forumet kommer att vara mitt stöd, iaf nu känns det som det räcker.

Börjar och inatt har jag sovit lite bättre. Känns skönt och jag känner mig stark i mitt beslut. Tackar för det , hoppas det håller i sig. Nu lite kaffe och cigg sedan åka till jobbet.

Liten stor

Ta en dag i taget så blir det ganska snabbt många vita i rad. Jag kör igång dag 10 och mår så sjukt mycket bättre. Heja!

Och det är ju skönt att få skriva det, har inget sug alls. Kommer säkert men fortfarande i färskt minne av hur söndagen slutade och hur mycket jag förstört i och med det. Så det hjälper väl till kan jag tro. Vill verkligen inte utsätta mig eller mina nära för det igen. Fortfarande jobbigt med min gubbe, han kan inte släppa utan tar upp Det om och om igen vad som hände. Jobbigt men förmodigen nödvändigt för honom. Oavsett anledning till att jag känner min stark i mitt beslut så är det skönt att jag är det. Så om det innebär att jag förlorar i kärleken så vinner jag kampen för mig eget liv. Låter kanske Lite flummigt, men om jag lever i att fly in i alkoholen så är ju det inget liv. Och jag vill leva nu.

Fredde

Jag tror på dig:) Alla misstag man gjort är inte ett misslyckande utan en vägvisare som visar att man är på fel väg och att det är på tiden att man vänder om och börjar gå den rätta vägen för att må bättre i kropp och själ:)

Och vaknar utsövd, tacksam över att mannen och jag under veckan stött och blött söndagens bravader och igår kom vändningen. Vi fortsätter vårt liv tillsammans, jag fick mig verkligen en tankeställare av vad som hände i Söndags. Vill aldrig mer utsätta honom, mina barn för det igen. Har hänt förut att jag blivit för full, minnesluckor och gjort bort mig. Men den här gången var det annorlunda det som hände efteråt. Tack och lov. Mina barn satte ned foten rejält, jag har en man som älskar mig och även han visade att jag verkligen gjort honom ledsen att jag betyder mycket för honom. Och att han inte vill mista det vi har. Och det blev som en vändning i min hjärna...ett uppvaknande..svårt att förklara...jag har flytt hela mitt liv..på olika sätt...men...mina barn, och barnbarn älskar mig och jag dem...Och vet ni vad? Jag tror jag älskar mig själv nu. Vaknar dag 5 och har sovit gott, känner mig utvilad och klar i huvudet....oj...det är en känsla det. Jag vet inte om ni förstår svårt att beskriva vad jag menar vad skillnaden är nu och tidigare gånger jag sagt att nu får det vara nog...en skillnad är att jag den här gången har lovat mig själv först och främst att inte utsätta mig för något sånt här igen, jag är med i tanken inifrån och ut. Det är en annorlunda känsla det.

Minns ditt nick från förr. Jag irrade runt i skuggorna och du vågade skriva. Välkommen tillbaka! Och jag tror du har rätt i att det finns en skillnad. Tycker att det finns en avgörande skillnad i "jag hoppas att jag klarar det" och "jag har bestämt mig för att..," lycka till!

Det är klart att relationer tar stryk när vi har a med i bilden och som vi inte kan hantera. Som tur är kan allt läka och förlåtas. Ha en fin dag...

Och jag är vaken och mår bra. Jobbar idag och det känns ok. Helgen har varit bra tittat på film, promenerat lite. Haft diskussioner med gubben, mindre bra. Han kan inte släppa förra helgens misstag av mig. Men kanske läker det. Mina barn och jag har hursomhelst en bra kontakt och vi har pratat om det som hänt och det är fantastiskt att dom fortfarande orkar med sin mamma. Som jag skrev tidigare så är det annorlunda den här gången. Jag har bestämt och lovat först och främst mig själv att aldrig mer utsätta mig för att dricka mig så full så jag får minnesluckor. Inte komma hem...det var vad som hände i söndags. ..några personer som jag känner ytligt tog med mig hem till sig och bäddade ner mig. Jag vaknade mitt i natten och visste inte var jag befann mig. Jag åkte hem till mig och dottern, messade gubben var jag befann mig.personerna hade hört min telefon ringa men svarade inte. Gubben tror att jag haft annat för mig...vi har pratat med de som hjälpte mig, men han tror varken på mig eller dem. Jag är glad att de tog hand om mig så inte farbror polisen gjorde det. Det var naturligtvis idiotiskt av mig att inte åka till gubben. Idiotiskt aTT det hände överhuvudtaget. Min dotter som bor med mig var ju även hon naturligtvis jätteorolig också. Arg när jag väl kom hem och vi har haft långa samtal. Jag har talat om att jag bestämt mig nu. Ingen alkohol och vad jag vill säga nu är att den här gången är jag med själv i beslutet. Jag lovar inte någon annan i första hand. Det känns mycket mer starkt och att vara här och skriva läker och hjälper mig än mer att stå fast i mitt beslut. Lite rörigt inlägg men nu börjar en ny vecka och det känns bra. En vecka med jobb, träffa en kompis och fika, måla i mina målarböcker. Umgås med dottern och känna av vardagen utan alkoholdimma. Det ser jag fram emot.