av Elisabet

Någon mer än jag som letar flaskor ?
Jag försöker låta bli men när min man säger att han bara har druckit en folköl och är tydligt påverkad kan jag inte låta bli att leta.
Det senaste är att han slår vodka i en tom Ramlösa flaska.
Den här sommaren har han druckit bort. Försvarar sig med att han är deprimerad och har ångest.

mulletant
mån, 2016-09-19 - 19:52

Kan inte låta bli at tipsa om att Alanon finns på många ställen i världen. Kanske du kan gå på nåt möte under din resa? En behöver ju inte säga nånting om man inte vill, bara lyssna. Ofta vill ändå mötesledaren att alla säger sitt förnamn och 'hälsar' innan mötet avslutas men det sägs i så fall. Önskar dig en trevlig resa! / mt

Chris W
tors, 2016-09-29 - 08:38

Låter som jag har liknande sits hemma, min nyktra man är underbar men den påverkade en helt annan som jag avskyr! Jag har flera gånger ställt ultimatum, alkoholen eller oss. Det går bra ett tag sen börjar smygdrickandet igen. Vet inte hur jag ska orka bryta upp, hur gör man? Vart hittar man styrkan? Jag är helt slut! Stor kram!

Dionysa
lör, 2016-10-01 - 05:04

Hej! Ja, man får ångest, man blir deprimerad av att dricka för mycket. Alkohol är en björntjänst! Stackars din man, stackars dig skulle man kunna säga, men ändå inte. Vi är värda all respekt; du som tar dig till forumet och delar med dig, han som kämpar på sitt sätt (fast det blir fel...). Jag som tar del av detta och stärks i mitt liv, med min sambo och våra problem... På något sätt tar vi oss vidare.
Tänker på dig, på oss.
Dion.

Karin-76
tis, 2016-10-04 - 11:39

Lever tillsammans med en man sedan 11 år tillbaka. Vi har barn ihop. Han har alltsedan vi träffades druckit en hel del på fester men jag har aldrig upplevt hans drickande som ett vardagsdrickande.
I somras valde han själv att berätta, eftersom han inte orkade med sig själv längre, om sitt missbruk. Enligt honom själv har han druckit ren sprit dagligen under ca 3-4 år. Då gick det upp för mig alla de tecken som jag trodde var annat. Dumt, inser jag nu... Han har ett väldigt ojämnt humör. Han brusar lätt upp och blir arg på både mig och på barnen. Han blir inte våldsam eller slåss utan är mer verbal. Han har sällan något gott att säga om andra människor i sin närhet. Verkar ha väldigt lite självinsikt. Ställer högre krav på andra än på sig själv. Ser världen i svart och vitt och har svårt att sätta sig in i hur andra människor kan tänka och känna. Vi tassar liksom på tå då vi märker att han har en dålig dag med dåligt humör. I efterhand förstår jag ju att han lider av sitt missbruk har svårt att hantera sina känslor av skuld och skam. Har tidigare misstagit hans abstinensbesvär, för andra olika sjukdomar (gud vad jag har googlat....) men nu insett att han fått kroppsliga (darrningar, svettningar, svullna leder, trötthet, illamående, huvudvärk) och själsliga problem av sitt drickande. Jag har försökt få iväg honom till vårdcentralen men han har hela tiden haft undanflykter (ville inte bli upptäckt med alla de konsekvenser som det kan ge). Han har haft en del frånvaro från jobbet men alltid skyllt på huvudvärk/magsjuka/muskelvärk/ledbesvär....
Nu säger han själv att han slutat dricka sprit.... Nu dricker han "bara" starköl.... Precis som många andra skriver här på forumet så har jag svårt att helt och fullt lita på honom när det gäller intaget. Jag har försökt prata med honom om att skaffa hjälp utifrån. Han säger att han vill försöka själv. Hans eget mål är att kunna dricka några glas på helgen men sedan inget mer. Jag för min del tror att det är fruktansvårt svårt, om inte omöjligt, att klara det.
Precis som alla människor så har han olika sidor av sig. Han kan vara otroligt omtänksam och generös, rolig med sina vänner. Han kan även ha den mörkare sidan där han kan bli riktigt elak och säga kränkande saker till mig. Ibland kan det vända oerhört snabbt Jag försöker att inte ta åt mig eftersom jag vet att det kan vara en del av hans sjukdom. Men självklart gör vissa kommentarer ont, speciellt när jag vet att barnen råkat höra....
Vilka krav kan jag ställa nu när han verkar försöka dricka mindre? Jag är ju fortfarande misstänksam, försöker känna om han har druckit, försöker leta tecken.... Vet inte om jag vill/orkar fortsätta tillsammans som en familj efter allt som har hänt (lögner, mörkanden, svek)... men tänker på hur framtiden kan se ut för mig och barnen... Han säger att han inte kan/vill leva utan mig. Jag för min del kan se en framtid där vi går vidare på var sitt håll.

Skönt att få skriva av sig...har ännu inte så många att anförtro mig åt.... Förstår att jag inte är ensam, vilket är skönt men samtidigt tragiskt att så många lider...

Li-Lo
tis, 2016-10-04 - 13:35

Det låter som att du haft det jobbigt under en längre period, bra att du hittat hit. Jag skulle vilja råda dig att starta en egen tråd och fortsätta berätta om vad du upplever. Det är naturligtvis ditt eget val!

Många känner stöd här och andras erfaranheter kan vara hjälpsamma då vi själva vill förändra något. Tack för ditt fina och generösa inlägg och välkommen igen.

Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Slumpmässigt A…
fre, 2016-12-30 - 10:12

hej elisabet och kommentar till aeromagnus!

vi medberoende må försöka kontrollera något vi inte kan kontrollera.. men vi börjar nog göra det för att förstå. för att vi tvivlar. och inte vill tro att det är så.. sedan övergår det i kontroll. vi blir fast. det värsta är, om jag ska vara ärlig, att samma beteende sätter sig hos barnen. två av mina barn började leta utan att jag hade kännedom och utan att de hade kännedom om mitt markerande på flaskor och letande efter flaskor.

Asta 81
lör, 2019-06-15 - 15:29

Vi har tomma ölburkar på hela gården känns det som. Säckvis i källaren, i och under uthus, i stallet etc. Någon gång ibland, inte alls ofta, hittar jag en tom whiskeyflaska i en gammal väska, i ett byxben, ett skåp som aldrig används. Har även kollat nivån i redan öppnade vinflaskor och när jag kommer hem efter min promenad så har nivån sjunkit. Min man påstår sig vara oskyldig men jag vet att han ljuger. Han brukar inte vara full så ofta men jag tycker ofta han ser mer onykter ut än vad han borde efter två öl. Han har betett sig som ett elakt svin otaliga gånget när han varit full vilket gör att jag hatar när han dricker. Undrar om han bara är konflikträdd när han gömmer flaskor och burkar eller om han har alkoholproblem? Det är fruktansvärt tärande att inte kunna lita på den man lever med:(