Fick samtal imorse från en av terapeuterna på beroendeenheten. Hur mår du?
Kort in i samtalet bokas jag in på hans lunchrast. Jag skulle skrika, det gick givetvis inte. Händerna skaka, benen kunde inte va still, min sinnesstämning sa väl allt. Jag höll för andan, under en drunkning. Jag är livrädd för att leva så nära inpå döden, men dödsrädd för döden och pissar på mitt liv - vill klandra min bwroendesjukdomen pojkvän/sambo men jag är minst lika sjuk jag, mitt tillstånd är allvarligt. Hjärtat o pulser slår dubbelt och jag har inte kunnat gråta mer en små skämtar, sväljer skiten.. sväljer alla drömmar och löften, tålamodet jag haft som klassas som odödliga är nu helt borta.
Just nu ligger jag trotts allt i soffan, glor på film håller på att somna av utmattning och maktlöshet.
Om 2,5 vecka åker han in på behandlingshem. Jag längtar även om jag har svårt att lämna min gos, min gris, mitt allt - fast sådan har han ju inte alltid varit.
Igår bröt han ihop och vi alla trodde nu kommer avtändning en, dessvärre var det inte över så lätt. Han grät om vartannat men likt fan hade djävulen fortfarande makten över ångesten, idag har han druckigt folköl o låst in sig hemma. Jag reagerar såklart men säger inget. Det är hans sjukdom nu min är i att bry mig.
Vart så mycket som kan sägas mer.. jag får se hur jag vältrar ur mig.. jag är i sån utmattning nu att jobbet jag flytt till börja missköter, nu är jag hemma på heltid. Men inbokad alanon i helgen, terapi samtal x 2 nästa vecka. Få en sponsor, träffa nya vänner , såna som förstår.
Jag har inte tänkt lämna honom idag, inte imorgon heller min kärlek är där den är trotts denna djävulsdansen o sjukdom. Men tiden visar sig om det förblir så, om vi båda väljer att förändras.
En sak jag lärt mig idag efter jag fick med mig alanon böckerna hem är att mitt liv har jag makt över och ska göra förändra... kommer ta tid men jag måste ge det tid. Ska han tillfriskna från sitt drog o alkohol missbruk måste min drog (han) förminskas stort.