Hej!
Jag startade en tråd i att förändra sitt sätt att dricka men kom på att jag ju faktiskt har påbörjat min resa som nykter (alkoholist?!) och därför borde ha en tråd här också.
Eller det är här jag borde va och jag skulle vara tacksam för alla råd och hjälp som ni vill ge, annars så nöjer jag mig med att skriva och läsa för nu får det fan va nog.
Men det skrämmer mig, det faktum att jag redan börjar glömma. Eller är den glömskan nödvändig för att ens komma upp ur sängen, städa upp, fixa mat till mitt barn, leka med henne, träna.. ja, leva?!
För jag kan ju inte stanna där i ångesten och sorgen och skammen av allt, jag är ju fortfarande har, jag lever och det har väl även jag rätt till.
Men okej, lite mer konkret. Det Är ju själva glömskan som kanske är vår värsta fiende många gånger. Jag dricker nu för tiden inte så ofta. Men i många år var det all fokus i mitt liv. Närmare 20 år. Varje eller minst 4 dagar i veckan, annars var man bakis och käka pizza. Självklart har jag levt, rest, alltid jobbat och så men mitt inre har bara varit ett fritt fall, ett långsamt självmord och kanske är det fortfarande det..
Jag vet inte hur jag ska göra för att bara få leva ett normalt lugnt fullt liv med min man och mitt barn men jag känner nu att min bitterhet börjar ta över, jag söker efter lösningar Överallt förutom hos mig själv och lägger skuld på min partner mer än något annat.
Det är Jag som är problemet?!
Och jag blir bitter för att alla verkar vara sorglösa medans jag bara försöker och försöker göra det bästa jag kan med mig själv, jobbar dagligen med mig själv, terapi och träningen och försöker va en bra partner och mamma men känner till slut att jag inte får något tillbaka och blir så förvirrad.
Inte av min dotter men från min partner, så ja...
Skit samma, jag skulle nog kunna skriva tusentals rader men ska låta bli.
Jag vill så gärna hitta andra här som jag kan relatera till, ge stöd och få stöd utav.
Jag undrar ni som dricker mer sällan, är det inte svårare att sluta helt då, svårare att räkna dagar?!
Räkna dagar känns bra men om man tabbar sig då, måste man börja om?!
Jag vill va nykter men det är på ett sjukt sätt en stor sorg att inte Jag kan dricka normalt och därför för alltid måste ställa mig utanför en typen av att vara social.
Men samtidigt, jag vill aldrig mer ha en fylla. Men dem kvällar när vi druckit två öl, pratat och haft trevligt sen gått och lagt oss... men å andra sidan, satt inte jag, har jag inte alltid då suttit och tänkt på mer och hoppats på att någon ska komma med kola som en ide eller vilja fortsätta hela natten.
och jag minns min relation till mitt alkohol i hela mitt liv när det var som värst vilket var nästan alltid konstant,när jag fick total panik om jag visste det skulle ta slut osv osv, som jag läst så många andra här skriva....
Ska pausa lite nu ja.
Detta är alltså dag tre, igår sket jag i träningen som sagt, för att se Sverige spela em.. men idag Måste jag dit, jag måste ta det steget så att jag kan lämna skräcken inför om någon sätt mig eller inte, vilket jag redan vet att många gjort men var det någon jag kände?!
Helst vill jag bara stanna här i soffan, skriva och läsa allas rader här.. men livet måste levas.
Jag är så glad för att denna sida finns och för alla starka människor här som vågar vara ärliga för även om man är anonym så känner jag är det inte alltid lättare att vara ärlig.
<3