Nu har jag inget barn hemma längre så jag kan så att säga "härja fritt". Slutar jag jobba tidigt så hinner jag knappt över tröskeln. Det har accelererat nåt så erbarmligt fort alltihop. Har väl aldrig spottat i glaset men nu har jag tappat totalt...Dricker, mår bra och lagar mat. Kommer på massa fina lösningar på allehanda problem, planerar resor och göromål för att till slut somna som en sten. Sen upp igen dagen efter. Jag har absolut ingen botten. Spyr aldrig eller mår inte illa. Jag mår bara bra. Det är det som är så jäkla jobbigt. Att jag mår så bra när jag dricker. Samtidigt som jag vet att att mina organ tar stryk. Förra veckan drack jag varje dag. Några öl när jag lagar mat (börjar lugnt) och toppar med vinet. En flaska. 2 flaskor. Missade en lovande dejt för jag hade ju redan min dejt. Som tur är så köper jag aldrig baginbox. Det har hänt men jag försöker försvåra för mig. Däremot så är jag fantastisk på att gardera upp mig via bekanta. Eller via stans vattenhål. Men detta att inte ha någon botten skrämmer mig. Vad är det för fel? Jag jobbar, studerar och ser hyfsat bra ut men känner (och har alltid känt) en enorm tomhet. Blir som helt frånvarande under fikaraster och är usel på kallprat men ändå social. Har även en introvert sida.
Nu orkar jag inte mer. Orkar inte se mitt svullna dagenefteransikte. Mina kisande ögon. Magen som växer och hur hjärnan trögar ner. Orkar inte gråta mer över mina felval. Efter folk som försvunnit, dött, flyttat. Jag är ju stark för tusan! Jag vet det. Så varför håller jag på så här?? Jag förstår det inte. Och nu är det måndag igen. Ny vecka=nytt liv. Igen. Nu ska jag ta mig tusan ta tag i ALLT. Sen är jag helt slut igen. I lördags natt googlade jag och hittade denna sida. Jag har skrivit upp den på en lapp och det var knappt läsbart dagen efter. Ändå tyckte jag att jag var i det närmaste nykter när jag skrev. Fattar det inte. Jag är så trött så trött. :(