I dag är det dag 12 för mig och suget är enormt!! Blir så fruktansvärt frustrerad... Hur svårt ska det va?? I dag blir det nästan ingenting gjort. Middag på sin höjd känns det som.Jag vet vad jag har att förlora och det vill jag absolut inte, har förlorat tillräckligt. Nu är det bara vinster att inkassera. Jag har i dag vuxna barn 25,20,19 år. Tre helt fantastiska individer som alla är viljestarka och har egna liv. Jag vill vara en engegerad mamma som "kommer" i håg vad som sagts och gjorts. Vilket inte varit fallet alla gånger... Skäms något otroligt för det!!! Jag är gift med en helt fantastik man. Han stöttar mig till 100 % nu. Men jag vet oxå att om jag inte tar den här chansen kommer han inte stanna kvar. Han har sagt rent ut att han inte tänker gå under pga mitt drickande. Han är brutalt ärlig, vilket kan göra fruktansvärt ont. Jag vill ha honom kvar i mitt liv och han mig i sitt. Det "lustiga" är att vi under dessa 12 dygn kommit varandra närmare än på 10 år!! Men det blir kanske så att man kommer i från varandra när man har gemensamt ansvar för 3 indivder med allt som hör till. Man är för trött och stressad för se sin partner?? Och jag tog till vinet och han jobba jämt i stället. Men jag hoppas nu att denna possitiva förändring håller i sig. För jag har allt stöd jag kan önska, jag är älskad och respekterad av min man, mina barn, mina systrar. Vad kan man mer önska!!??Ha en bra alla ni kämpande fantastiska själar där ute.