Hej,

min flickvän lider sedan flera år av rätt påtaglig ångest. Hon har gått hos diverse terapeuter och har nu senaste 2 veckorna börjat gå igen hos en ny. För 6 månader sedan upptäckte jag att hon drack sprit i smyg. Hon gömde flaskor i nesessärer osv. Jag "konfronterade" henne då och förklarade hur orolig jag var och att jag inte ville göra något annat än att hjälpa henne. Hon sa att hon gjorde det för att hon då hade haft otroligt mycket ångest men lovade att det bara var en tillfällig grej. Hon skämdes otroligt mycket men verkade ändå ta det relativt bra, och lovade att börja prata med mig mer om när hon mår dåligt och att hon skulle sluta dricka sprit. Jag har en pappa som levde med depression under sista delen av sitt liv (tills han begick självmord), så jag vet hur dessa psykiska sjukdomar kan vara irrationella och framkalla lögner. Nu har jag alltså upptäckt att hon dricker igen (eller fortfarande, jag vet inte). Jag råkade hitta sprit i hennes nessesär och hennes ryggsäck. Det är absolut inte så att jag aktivt letar igenom hennes saker, men när man bor ihop så händer det ju lätt att man ser saker.

Jag är naturligtvis väldigt frustrerad och vet inte vad jag ska göra. Jag är väldigt konflikträdd redan från början. Kommer det ens göra någon skillnad om jag säger till? Hon berättade för mig att hennes terapeut för två veckor sedan rekommenderade henne att börja med antidepressiva, men min flickvän sa då att hon ville testa att gå terapin ett tag utan. Jag tycker naturligtvis att antidepressiva är bättre än alkohol, men om hon är beroende av alkoholen så kommer hon ju att kombinera detta med alkoholen vilket inte kan vara bra? Borde jag kontakta hennes terapeut?

Jag vill även tilläga att hon jobbar i restaurangsbranchen så hon har alltid nära till alkohol på jobbet och man går ju ofta ut med kollegor osv.

Så. Vad ska jag göra? Känns hopplöst.

Tack så mycket.

Här är mitt inlägg från när jag först upptäckte hennes missbruk.
https://alkoholhjalpen.se/node/21950

Inte lätt detta men jag tycker att du ska ta upp detta igen och köra samma melodi att du är orolig men att du förklarar att alkoholen ger mer ångest än den dämpar. Man bygger liksom på ångesten när man dricker för dagen efter kommer den där jävla ångesten igen. Precis som du skriver så är antidepp och alkohol en skitdålig kombination.

Ursula

Hej Sebastian!
Det har gått några dagar...
Hur går det? Har du tagit upp saken med din tjej?

Hmmm ja, jag har ju blivit påkommen några gånger av sambon. Fruktansvärt pinsamt! Det är klart att du ska säga till!
Det hjälper! Du hanterar det bra tycker jag dvs du verkar inte ta över ansvaret. Säg att du är bekymrad, inte att du är besviken på henne.
Hur har ni det i övrigt med alkohol? Dricker hon annat? Dricker hon vin öppet? Om du läser på beroendesidorna så kan du se hur svårt det är att trappa ner. Jag har absolut menat vartenda ord om att sluta sim jag har sagt till min sambo, sen kommer livet och det är svårt. Det handlar om självmedicinering och ett inlärt mönster i hur man försöker hantera ångest, stress. Det är därför lätt att halka tillbaka och just i den stunden är det svårt. Jag tror verkligen att du kan vara tillnytta för henne om du tar upp det. Hon är inne på en mycket farlig väg och behöver sluta. Så prata med henne. Bråkar hon emot eller förnekar. då är det värre och all anledning att ta tag i det. Och som Mange skrev, alkohol föder bara mer ångest.
Tre ggr har min sambo kommit på mig. Vill jag sluta? Ja, med smygandet! Och det har verkligen varit långa nyktra perioder där emellan. Tvivla aldrig på dig själv om du anar... du har troligtvis rätt.

sebastian123

Tack för alla svar.

Jag hittade inget bra tillfälle att säga något, jag orkade helt enkelt inte. Och nu, har den gömda plunta försvunnit och flaskan som hon hade i sin ryggsäck är också borta. Så hon kanske har lyckats göra ett uppbehåll? Jag vill inte ta upp det om så är fallet och riskera att hon får ångest eller börjar igen pga det. Så jag tänkte att jag väntar och är uppmärksam och om jag hittar något igen, eller något annat tyder på att hon dricker igen så får jag ta tag i det då. Eller är jag för feg?

EDIT:
Efter ett mindre "bråk" igår så tog jag upp att jag hade hittat en spritflaska igen. Då sa hon att hon inte kom ihåg någon spritflaska (hon ljuger ju uppenbarligen). Jag frågade om hon fortfarande någonsin dricker alkohol för att bli av med ångesten. Då sa hon nej. Hon nämnde dock att ibland får hon så mycket ångest att hon får självmordstankar. Min pappa tog livet av sig pga depression så jag tar naturligtvis inte lätt på detta.