Det jag gjort idag var både det värsta men samtidigt bästa! Efter att ha legat vaken sedan kvart över två i natt med ångesten från helvetet och skakande händer som omöjliggjorde att hålla ett vattenglas vid 7-tiden ringde jag en beroendemottagning och blev ombedd att omedelbart komma in. De panikattacker jag upplevde på vägen dit gjorde att jag trodde jag skulle tuppa av. Fick ett otroligt varmt bemötande, pratade länge med först en sköterska och sen en läkare som gjorde lite kontroller. Fick blåsa (noll promille!), lämna blodprov, fick Oxascand mot skakningarna och en vitaminspruta i rumpan, fick dricka en mugg antabus och imorgon bitti ska jag på första besöket i öppenvården. Känner mig så otroligt lättad men samtidigt skamfylld att det skulle behöva gå så långt. Läkaren menade att skakningarna inte var abstinens vilket jag var övertygad om utan menade att det var min extremt höga ångestnivå samt situationen i sig. Abstinens kunde dock komma. Skakningarna har blivit något bättre men är inte borta. Skulle bli så glad över lite råd från er som gått igenom detta. Vad kan jag förvänta mig närmaste dygnet? Hur känslig är man med antabus? Rödvinssås? Jag fattar ju typ likörpralin men vill absolut inte riskera något alls. Stor varm kram till oss alla som kämpar mot denna fruktansvärda drog som jag hatar så mycket!

Taesa

Duktig du är! Jag slutade ju för ett par år sen men tagit ett återfall nu. Ska söka hjälp under dagen för nu får det vara nog, orkar inte mer.
När jag la av hade jag ingen direkt fysisk abstinens. Däremot var ångestnivån hemsk! Och jag fick en hel del sug.
Mitt råd till dig är att äta ordentligt, det minskar suget och du behöver bra mat nu! Jag åt enorma mängder godis när jag la av och drack ramlösa näst intill konstant i början. Det blev som ett substitut, jag fick fortfarande den där "burkkänslan".
Hur kommer din behandling se ut? Jag gick en åttaveckors behandling, 4 timmar gruppterapi 3 ggr per vecka. Det var jätteläskigt, jag har alltid varit ganska osocial och tyckt att det är skrämmande att öppna mig inför folk. Men jag tänkte som så att jag tidigare försökt sluta men alla sätt hade misslyckats. Och kanske jag behövde det jag allra minst kunde tänka mig. Första gången bara grät jag efteråt men efter ett par gånger blev det bättre. Det blev faktiskt så att "gruppen" blev livsviktig för mig och jag är övertygad att det var det som gjorde att jag klarade mig (fram tills nu ).
Jag åt också antabus en period, blev jättenojjig att jag skulle få i mig alkohol av misstag. Lät bli rödvinssåsen ?
När det blir jobbigt försök ta en stund i taget. Försök göra sånt du tycker om och mår bra av. Jag gick mycket i skogen, jag trivs där och det ger mig lugn. Sen var jag otroligt trött, sov kopiöst. Det går över.
Många dagar var jobbiga, sen helt plötsligt kunde det komma såna dagar när allt kändes suveränt! När jag kände att det är precis så här bra jag förtjänar att må! Ta vara på dom dagarna, dom blir fler och fler vart efter tiden går.
Lycka till! Och återigen - bra jobbat!

Nu väljer jag livet

Idag har det gått 10 dagar sedan den där torsdagen som är en sådan vattendelare. Jag mår bättre och bättre för var dag. Har inte känt av något som helst sug under veckan, snarare avsmak när jag passerat Systemet samt uteserveringar där vindoften ligger tung. Igår kväll kände jag att det varit gott med ett glas vin till maten men tanken var lätt att mota bort. Angående min behandling blev besöket i öppenvården inte precis som jag tänkt mig. Proverna var överlag riktigt bra, lite förhöjda ASAT och ALAT (som väntat!). Pratade länge med sköterskan och Jon tyckte inte det fanns behov vare sig av antabus eller fortsatta besök. Det kändes bra och jag går fortsatt i KBT samtal. Jag inser nu att besöket på beroendeakuten främst var för att verkligen cementera mitt beslut, sjukt men jag tror nödvändigt i mitt fall för att inte längre komma med ursäkter att "börja på måndag". Jag märker i vilket fall en mängd positiva effekter, såväl kroppsliga som själsliga och vill aldrig nånsin hamna där jag var för 2 veckor sedan. Styrkekram till alla som kämpar där ute! Det är tufft men värt allt! Ha en underbar söndag!

Nyckelpigan

Välkommen hit! Jag tror att det var ett fantastiskt beslut du tog den där dagen och att de tog emot dig! Även om du inte var abstinent eller behövde deras fortsatta vård tror jag det blir en väldig krycka att luta sig mot när a-djävulen ska försöka lura tillbaka dig. När du inför dig själv tog det där beslutet och åkte in blir det svårare att blunda och låtsas som om allt är bra! Grattis till dina 10 dagar! Kram