Hjärtat säger en sak! Hjärnan en annan! Ser att jag vart medlem på denna sidan över ett år, jag har vart inne och läst trådar i tid och otid. Först och främst ett stort tack till alla som delar sin livshistoria. Jag våndas över att skriva det jag nu skall skriva men jag har ingen annan stans att ta vägen. Jag har försökt sluta, jag har fått hjälp, jag har berättat för nära och kära! Men nu står jag här! Min sambo och jag skiljer oss, mina syskon tittar snett på mig, mina alkoholiserade föräldrar håller sig undan. Tog till flaskan större delen av förra veckan. Ångesten var så enorm att jag dedikerade hela måndagen åt att bara sitta och gråta. Mitt hjärta blödde medan min hjärna berättade vilken medicin som fanns på Systembolaget att inhämta. Men efter att ha förlorat allt så stålsatte jag mig. Jag skrek till min hjärna att mitt hjärta orkar inte förlora en till strid. Har baske mig vart nykter i 6 dagar nu och ska nu hålla mig borta från allt som har med alkohol att göra. Jag är så trött på att förlora allt jag tycker om till denna förbannade dryck som aldrig kommer att sluta existera. Jag kommer att dö före den men den ska inte gå vinnande i mitt liv. Jag blir varm av allas historier och inser att vi alla kämpar på vårat eget vis. Lycka till alla därute med era kamper så ska jag verkligen ta tag i min. Jag har vandrat på en stig länge nu. Det är dags att välja rätt väg. Tack alla därute, vem ni än är.