Då har även jag insett att jag måste göra något åt min a-konsumtion. Jag hade bestämt mig för att sluta redan innan sommaren, men eftersom jag visste att jag skulle på en sedan länge inplanerad resa till oktoberfest i slutet av sommaren så var det svårt att komma till skott. Istället har drickandet bara eskalerat under sommaren och börjat göra mig allvarligt rädd. Nu är oktoberfesten avslutad och det är dags att komma till handling. Det är fantastiskt att kunna använda sig av det här forumet och inse att man inte är ensam. Många av er vet hur det är de första dagarna –känner mig så oerhört nedstämd men jag vet att det kommer bli bättre. Jag måste fixa det här nu innan det går åt pipan helt och hållet. Ja... det är nog allt jag pallar att skriva denna gång. Tack för att ni finns.

Karin01

Jag mår bra idag, men en lugn helg har gett mig tiden att fundera väldigt mycket.
Satte det där taket på två dagar i veckan för att minimera risken för fyllor och för att slippa riskera att dra i mig för mycket vin en veckodag och sedan sjukanmäla mig. Men jag märker att jag planerar flera veckor framöver vilka dagar jag ska dricka. Den tanken vinner helt över alternativet att inte dricka alls och det känns sjukligt att jag planerar upp min tid utefter när jag får dricka.

Är stämningen hemma bättre nu?

aldrigsnyggt

För två veckor sen bestämde jag mig för att sluta dricka. Så långt har det gått ganska bra. Känslomässig berg-och dalbana men överlag hanterbart. Imorgon ska jag på aa-möte nummer 2 vilket jag ser fram emot.

En väldigt positiv sak så här långt är att sömnen är helt fantastisk. Sover 8 timmar/natt utan avbrott (något som nästan aldrig hände förut). Jag ser på kvällen fram emot att gå och lägga mig, förut var det förknippat med ångest. Höll mig typ uppe så länge som möjligt för att jag skulle bli riktigt dödstrött så att jag (förhoppningsvis) skulle somna så fort jag la mig. Gjorde jag det så vaknade jag ofelbart vid 4, kallsvettig, äcklig smak i munnen, med hög puls och ångestriden (med tankar som "vem är jag, vad händer med mig, hur kan jag ignorera min hälsa såhär") och hade svårt att somna om innan det var dags att gå upp. Nu vaknar jag varje morgon pigg och glad. Underbart. Förut var det ett helvete att komma iväg på morgonen och se till att jag fick med mig allt i väskan till gymmet och så för att sen rusa iväg till tåget. Nu uppskattar jag verkligen morgonen, känner mig lugn, dricker lite te, knallar ner mot stationen och tänker på hur underbart det är att inte vara bakis. Ler mot främlingar och de ler tillbaka. Känner inte längre att nån ser mig och tänker typ "oj, han ser sliten ut" (inbillat eller sant).

@Karin01: Hemma är stämningen halvdan men stabil för närvarande. Det är jättejobbigt att gammalt skit ska bubbla upp just nu, men jag försöker tänka att det hade varit väldigt mycket värre att hantera som onykter/bakis. Nu kommer jag ju iallafall ihåg vad som sägs i diskussionerna och grubblar/tänker inte i ett ångesttöcken. Det där med planerandet känner jag igen. Vissa veckor när jag hade bestämt att jag inte skulle dricka förrän på fredagen så kändes veckan dock nästan olidligt lång. Ungefär som att resten av dagarna var värdelösa och endast en transportsträcka till det roliga. När det väl var dags att dricka uppskattade jag kanske de första 5 klunkarna, allt som kom efter det hade jag kunnat skippa. Sen var man bakis och hade ångest alternativt var full hela helgen och sen började veckan om igen. Helt värdelöst. Det är faktiskt en sak som är väldigt positivt med min nykterhet -alla dagar har fått ett värde som de inte hade förut. Då var det bara dryckesdagarna som räknades som roliga och det kan man knappast kalla att leva livet.

En sak som känns lite jobbig efter jag slutade dricka är att jag har väldigt svårt att ta mig för med saker. Jag är väldigt ineffektiv på jobbet och nu senast i helgen gjorde jag inte många knop. Låg mest i soffan och glodde netflix. Har typ glömt vad man kan göra på helgerna som inte är relaterat till en bläcka, och så fort jag kommer på nåt att göra så känner jag ett inre motstånd. Skitjobbigt och jag hoppas det ger sig.

Ha det fint alla fighters!

Karin01

Så bra du beskriver hur det känns med "transportsträckor" fram till att man får dricka alkohol.
Har funderat en massa på det du skriver om att du har svårt att komma dig för att göra saker. Kan det inte vara så att du har "fullt upp" med din förändring och alla nya tankar och känslor det har medfört? Kanske är det helt omöjligt att i samma veva köra 100% på jobbet etc?

Svarar även i min egen tråd :)

aldrigsnyggt

Tack för dina rader.

Du kanske har rätt i att det är pga en rätt stor omställning man är lite matt. Så mycket existensiella tankar som kommer över en, blandat med skam för saker man gjort. Man får verkligen fejsa alla möjliga saker man tryckt bort med alkoholen. Är säkert nyttigt i längden, men jag känner att en terapeut hade nog inte varit fel i kombination. Hade jag bott i Sverige hade jag nog försökt lösa det men nu får det gå ändå, med hjälp av forumet.

aldrigsnyggt

Då har dag 17 rullat in i form av en fredag. Fredagar är alltid tufft och nu är det extra svårt. Först det där med gammalt skit som kommit upp till ytan och som har stötts och blötts utan att ha givit något förutom stress. Sen släpper min flickvän helt plötsligt bomben: hon har varit otrogen och haft sex med en annan snubbe. Bara en gång tydligen. Jaha. Jag vet vem det är och har alltid varit smått misstänksam mot hur deras vänrelation egentligen är. Om jag har sagt något så har hon varit väldigt tydlig med att det inte är något och jag har godtagit det och skämts för att jag inte litade på henne. Men nu sitter jag alltså här i främmande land och har ingenstans att ta vägen förutom våran gemensamma lägenhet. Jag vill hem.

Jag är omåttligt benägen just nu att tänka "skit samma" och supa till. Men jag ska inte falla dit!!! Hade verkligen ingen lust att gå till aa den här veckan men i sista stund gick jag ändå. Det är jag glad över även om ämnet denna gång inte var huvudet på spiken för mig (alkohol och ilska). Hursomhelst var det skönt att få vara hemifrån bara på "min grej".

@Karin01, vissa saker har ju folk sett att man gjort men annars, nej. Jag tycker själv att mycket är så otroligt pinsamt så om det finns nån som kommer ihåg nåt vill jag att det ska glömmas så fort som möjligt. Saker som folk inte vet vill jag absolut inte säga -det är ju inget jag kan stå för och kommer troligtvis skrämma personen i fråga och bara känna mig dum. Skulle dock kunna tänka mig att ösa ur mig på nån professionell som jag inte känner. Skulle nog kunna vara bra.

Ha en fin helg allihopa och fall inte för det första glaset!

Karin01

Vad ledsen jag blir att höra det.
Vilken oerhörd styrka du visar just nu. Önskar att jag hade kunnat erbjuda en kaffe och ett öra.