av beccabus

Jag skäms. Jag skäms för den människa jag blir när jag dricker.

Jag har alltid varit den roliga människan att dricka med. Hon som får alla att skratta, inte rädd för att visa upp sig på dansgolvet och alltid skaffar nya vänner. Men på senaste tiden, det senaste året för att vara exakt, känner jag mig bara pinsam. Det jag en gång tyckte var roligt med berusade och charmiga mig är numera rent ut sagt pinsamt. Jag känner mig högljudd, dansar för vildt, ska dricka shots och hetsa alla andra att göra likadant. För att toppa det hela slutar det alltid med att jag gråter eller bli aggresiv. Nu senast slog jag en vakt i ansiktet och polis tillkallades på plats. Helgen dessförinnan blev jag misshandlad av två killar när jag skulle köpa med mig mat på vägen hem. Jag har ringt hem till mina föräldrar och sagt Gud vet vad. Jag kan inte ens plocka upp telefonen när min mamma ringer längre. Det har gått över en vecka och vi brukar prata i princip varje dag. Kan nästan inte ens med att skriva det för jag skäms så- men jag skrek på min syster att jag inte älskar henne och att hon bara är min halvsyster. VAR FAN FICK JAG DET IFRÅN?! Jag kan för allt i världen inte förstå varför jag sa det och jag vill sjunka genom jorden. På riktigt.

Jag har skrivit så många inlägg här om mitt drickande och aldrig tryckt på sänd. Det är ett under för mig att jag inte bara kan sluta dricka och ta tag i mig själv. Jag har åtminstone tagit kontakt med min psykolog igen. Ska gå en gång i veckan nu i början. Kan inte komma på en enda sak som är vettigare att lägga pengar på just nu än henne.
Mitt drickande går ut över jobb, familj och ekonomi. Ibland undrar jag varför jag inte bara hoppar ut genom fönstret. Min ångest kommer så småningom ta död på mig ändå- så varför inte göra mig själv en tjänst och låta lidandet ta slut?

Men jag vill inte tycka synd om mig själv. Jag vill ändra på mig och mitt beteende och bli den beccabus jag vet att jag kan vara. En helt underbar och go tjej som alltid är glad och tänker på andra. Så länge jag inte dricker så kan jag vara den tjejen. Mitt förhållningssätt till alkohol är inte vad det varit och kommer inte bli det heller, så det är lika bra att acceptera. Jag kan inte dricka. Jag får inte dricka. Jag tål inte alkohol. Jag blir en helt annan person.

Jag vet bara inte hur jag ska klara detta själv. Jag har stängt ute alla och pushat iväg dom. Den enda jag har är min psykolog. Och er.

Jullan65
tis, 2016-10-25 - 11:14

Vad bra att du tryckte på sändknappen. Välkommen oxå, det är verkligen jobbigt med den där skammen o ångesten. Vet precis , har ju själv varit fängslad i den så många ggr. Dessutom kan jag känna igen mig i ungdomens roliga berusning och hur det sedan blir mest pinsamt och urspårat. Mer o mer med åren tyvärr. Det finns nog ingen som inte gjort bort sig under rusets gång här inne, jag själv har hunnit med ett par A4 ark, som från unga år strippat på diskotek, bitit sönder en väns finger, slagits med vakter, varit otrogen osv. Till nutida fyllor då jag inte gick ut, som bråkat med barnen, mannen, skrivit pinsamma sms, somnat på golvet, förorsakat brandutryckni g osv osv. Ja det är inte så snyggt, men tycker att du har börjat tänka på att du har problem med a och att du faktiskt vill göra nåt åt det. Och det är ju halva jobbet. Så va inte för hård mot dig själv och ta en dag i taget. Läs andras berättelser och häng med tåget och kämpa för att vara nykter. Snart ska du se att det blir bättre, precis allt blir bättre utan a. Och du..... bry dig inte om vad andra tycker o tänker. Det är du som gäller och folk glömmer fort. De är min erfarenhet. Stödkram

Observatör
tis, 2016-10-25 - 20:15

Känner så väl igen mig själv i din text. Du är inte ensam. Härligt att du skrivit här, tillsammans är vi starkare i vår kamp på A.

Karin01
tis, 2016-10-25 - 20:40

Tack för att du delar med dig. Du kommer klara dig mot din ångest. Jag kommer följa din tråd här.

Arlahare
tis, 2016-10-25 - 21:23

Kom ihåg att ångesten släpper. Det är vad du gör då som kommer räknas i långa loppet.
Jag har alltid haft svårt att prata om mig själv och känslor, sånt måste man bli bra på om man går på professionella samtal. Tror annars AA är ett alternativ att starta med. Du kommer klara det med stöd och viljan hos dig själv. Nu när ångesten är som jävligast tycker jag du satsar på en tunnare att göra lista, du tjänar inte på att försöka med allt.

Arlahare
tis, 2016-10-25 - 21:25

Och ja jag känner igen det där med partygrejen, var killen som kunde supa hela roskilde utan att däcka. Gick aldrig i säng. Sen tog festen slut. Fyllorna färre men väldigt destruktiva och däremmellan snuttefiltsdrickandet på vardagarna.

beccabus
ons, 2016-10-26 - 19:49

Det är så svårt att förklara hur det känns för någon som inte är i eller har varit i en liknande situation.. Vilket gör det enklare att skriva till er. Dels att jag skriver och inte behöver ta det face to face och att ni faktiskt vet hur det känns när alkoholen tar över hela ens personlighet. Det är så det känns, alkoholen tar över kontrollen och lämnar mig utanför. Jag har inget att säga till om, det är vodkan som bestämmer. Jag blir någon slags åskådare som måste stå till svars för någon annan. Brötig, bråkig och bitchig- ingen rolig kombination!

Jag vill ta tillbaka kontrollen och jag är glad att det finns människor att prata med. Tack för fina ord och stöd, igenkänning och framför allt- en kram mitt i allt. Tänk vad mycket en liten kram kan göra!

23 åringen
tors, 2016-10-27 - 22:05

Hej beccabus,
Jag har en sådan igenkänning i det du skriver, varenda ord. Jag skäms också över den fulla mig, hon är inget jag vill vara eller någonsin varit tidigare. Jag måste tacka dig för att du väljer att dela med dig, det hjälper också andra. Tillsammans kan vi bara bli starkare!