Jag är en tjej på snart 22 år som ätit antabus från och till flera gånger. Tappat räkning men ca 5-7 gånger. Jag har lyckats hålla mig från alkoholen och ätit antabusen som planerat i högst 3 månader 2 gånger av alla. Och under de 2 gångerna har cannabisbruket blivit dagligen som en ersättning för alkoholen.
Dom första 3 gångerna jag började med antabus var det mest för andras skull, jag ville i princip få tyst på familj och vänner runtom som tjata om mina alkoholvanor.
Från stunden jag tar mitt första glas är jag rädd för mig själv. Jag avskyr att inte kunna lita på mig själv.
Varje morgon efter att ha druckit vaknar jag med samma tankemönster.
Det börjar alltid med skam och skuldkänslor. Är extremt besviken på mig själv och att jag aldrig kan lyssna på andra och även mig själv. Lovar mig själv att att aldrig göra om gårdagens händelser, och att jag faktiskt själv vill sluta dricka helt.
När dessa tankar väl börjat tona bort tänker jag alltid att "nån öl kan jag ta, jag kommer inte göra som igår. Det har jag ju fan lärt mig nu!" Och börjar om igen, och det slutar som dagen innan.
Jag tror mina alkoholvanor startade redan som 14 åring ungefär, då jag sen dess alltid föredragit att sitta själv i min ensamhet och dricka. Kunde sitta själv som 14 åring på en tisdagskväll och dricka ensam i mitt rum, och även på helger tacka nej till att träffa kompisar för att sitta själv och dricka.
Från ungefär den perioden har jag nästan aldrig haft roligt då jag druckit.
Detta mönster har fortsatt tills denna dag. (Det har hänt en hel del emellan, men det tar för lång tid att skriva).
De gånger på antabus jag hållit mig nykter som längst har det alltid varit som jobbigast ungeför de första 2 månaderna, men har efter det blivit lite bättre. Men alltid när jag närmar mig 3 månaders nykter så ändras mina tankar och jag börjar tänka att "nu har jag lärt mig! Nu kan jag faktiskt dricka, men bara lite, kontrollerat!" Och har inte kommit längre än så, utan slutat med antabus och fortsatt dricka igen.
Då jag varit helt utan alkohol har jag alltid rökt cannabis dagligen och börjat bli mer och mer fast vid det. Jag har alltså aldrig varit HELT nykter utan alltid hittat andra sätt. Jag vill så gärna kunna känna mig säker i att vara helt nykter. Men är ärligt talat väldigt rädd för att vara helt nykter.
Har gått ett X antal olika slags samtal/möten, men ser mig själv alltid falla tillbaka i samma mönster och tankar...
Om någon känner igen sig eller har tips så kom gärna med det!!
Tack för du orkat läsa!