Det är nu tredje gången jag startar en tråd här inne, haft två olika alias men återgår till det första för det beskriver bäst hur jag känner mig; Skamsen. Det var för flera år sedan jag gick med här då under det namnet. Har ju reflekterat länge över mitt förhållande till alkohol.
Jag har tappat kontrollen över mitt drickande - igen. Kan ha nyktra perioder men så faller jag. Jag dricker i smyg. Jag kan ö h t inte ha alkohol hemma och ändå så är det jag som köper hem för mitt smygsupande. Min familj vet om mitt problem men jag fortsätter dricka bakom deras rygg. Skäms något så oerhört när jag nu skriver detta till er och till mig själv men behöver vara ärlig nånstans för att stå ut med mig själv..
Känner sånt förakt för mig själv, att jag gör detta, jaa...varför gör jag det? Har ingenting att skylla på, har alla förutsättningar att ha ett bra liv, finns ingen beroendeproblamatik i släkten, inget våld, inga missförhållanden. Vi har det vanligt och bra och ändå...jag smygsuper!!
Eftersom jag av olika skäl inte vill gå till vårdgivare är detta forum det enda ställe jag hittat som stöd. Men nu har jag även undvikit formumet eftersom jag släppt allt i mitt senaste återfall. Har druckit oerhörda mängder de senaste 3 månaderna. Och jag måste sätta stopp nu för kroppen tar stryk av alkoholen.
Att sätta mål och delmål är jätteviktigt men jag är rädd för att sätta upp för höga mål, känner mig själv rätt bra numera och höga mål tenderar att bli just för stora. En dag i taget är ett bra delmål, en nykter dag i taget. Jag började så förra gången och det funkade så länge som jag faktiskt förde dagbok här inne och fick se svart på vitt vilken kamp nykterheten är för mig.
Mitt första delmål är att rapportera här inne varje dag hur det går från och med idag och en vecka fram. Jag tänker skriva ärligt och vill någon av er hänga på och stötta mig skulle jag bli oerhört tacksam. Är nu bara så rädd och ledsen, känner mig oerhört ensam då jag druckit i smyg vilket ju innebär att jag ljugit för min familj och målat in mig i ett hörn av lögner, alkohol och ensamhet. Vill komma ut därifrån, vill kunna se min familj i ögonen utan skam och utan rädsla. Märker de att jag har druckit?? Jag vill kunna stå för det jag gör. Alkoholen leder till att jag blir en person jag inte vill vara, en som ljuger och bedrar.
Ja, jag kan hålla på hur länge som helst med att lista alkoholens negativa sidor. Skäms något så fruktansvärt när jag tänker på vad jag gör/gjort och vad det leder/lett till. Jag vill understryka att jag INTE tycker synd om mig själv, jag skäms!
Idag har jag tagit en klunk alkohol då jag drack för mycket igår igen, en s k liten återställare. Har sällan gjort så och den rann nerför strupen som brännande skam. Vad håller jag på med!?!? Men nu är det stopp för idag. Läser massor om alkoholens skadeverkan på kroppen. Alkohol skulle aldrig legaliseras som drog om nån hittade på den idag. Alkoholism är dock en demokratisk sjukdom, den kan drabba oss alla oavsett kön, ras, klasstillhörighet, ekonomisk situation...nu har den "drabbat" mig. Jag erkänner och inser ju det. Jag skjuter undan alla tankar som far i huvudet nu på "ska jag aldrig kunna ta ett glas vin mer", "måste jag vara helt nykter", osv osv. Jag klarar endast en dag i taget. En dag utan alkohol. Börjar nu och skriver en not senare framåt kvällen.
Har läst så många av er andras trådar, läste om någon som firade 7 månader utan alkohol. Gläds med er, vill också kunna skriva så en dag...ni inspirerar mig, ni som lyckats komma så långt fram!

Sundare

Ja, vi tar blott en dag ett ögonblick i sönder. Med ens fick denna mening stark och ny innebörd. Att dela upp tiden i lagom stora bitar som vi orkar med. Så skönt ändå att vi har varandra tänker jag, vi brokiga hjältar med samma sjukdom, sjukdomsförloppet ser olika ut för oss men vi behöver alla ge akt på samma saker.
Önskar er en fin kväll (ni nattugglor) och för oss övriga god natt!

Sundare

Ja, vi tar blott en dag ett ögonblick i sönder. Med ens fick denna mening stark och ny innebörd. Att dela upp tiden i lagom stora bitar som vi orkar med. Så skönt ändå att vi har varandra tänker jag, vi brokiga hjältar med samma sjukdom, sjukdomsförloppet ser olika ut för oss men vi behöver alla ge akt på samma saker.
Önskar er en fin kväll (ni nattugglor) och för oss övriga god natt!

Gunda

Hoppas du får sova gott.
Just nu gick mannen och la sig, jag är kvar nere. Det klack till i mig och jag fick en känsla att nu går jag och öppnar en flaska, men så öppnade jag locket på lapptoppen och började läsa här i stället.
Jag ska snart lägga mig jag också, jag ska klara den här kvällen. Blott en dag i sänder!
Nattis

Sundare

Finns en oro i mig. Kommer jag klara detta och hur ska jag göra för att klara detta. också oro för kroppen efter vad jag gjort mot den. Googlar skräckslagen diverse symtom. Denna rädsla borde ju vara tillräckligt stöd att sluta dricka men jag har ju varit rädd många gånger o druckit ändå.
På jobbet går det lättare då jag är upptagen av annat. Ensamkvällarna kommer vara min största utmaning.
Känner mig lite ledsen idag. Allt är mycket omtumlande.

Strunta i gårdagen och morgondagen.
Det är just idag som gäller.
Släpp oron för hur det ser ut imorgon.
Ha ett eget mantra som du tänker på varje morgon
när du vaknar.....

Sysselsätt dig så hjärnan får tänka på annat.
Måla, virka, sticka, korsord, baka krångliga recept, läs böcker, kolla serier.
(ska just börja läsa Magnus Hedmans bok, när ljuset släcks - om vägen ur missbruk)
Få hjärnan att fokusera på annat.

När din oro, ångest, abstinens har släppt börjar hjärnan arbeta klart
och du kommer att kunna betrakta dig själv och din situation utifrån ett annat perspektiv.
Tankarna på alkohol kommer klinga av mer och mer.

Det är jobbigt i början men kämpa på.
Jag lovar att det kommer vara värt det.

Livet går inte i repris
Det är det som är själva grejen....
~ Jonas Gardell

Gunda

Jag kan förstå att du har ett helsike i dag. För mig var dag ett värst, sen blev det lite bättre i går och i dag är det lite bättre ändå.
Stå ut, var i nuet, som MondeyMorning säger, strunta i gårdagen och strunta i morgondagen, var här och nu. En dag i taget!
Strunta i att googla på sjukdomar du kan få av alkoholen, du kan inget göra åt det nu, endast skapa mer oro
och det är det minsta du behöver just nu. Andas!
Att hitta på något annat som håller dig sysselsatt nått som upptar hjärnan.
Kanske gå på bio med mannen och barnen eller åk till ett badhus och simma m.m.
Gör nått nytt som du inte tänkt på.
I dag är första dagen på ditt liv och mitt.
kram

Sundare

Så var ännu en dag snart till ända. Oron i morse skingrades med ens jag började jobba. Mitt arbete är sådant, kräver att jag klär av mig mitt ego och fokuserar på andra, i denna situation mycket hjälpsamt.
Men så kom ett socialt sammanhang här ikväll o plötsligt hade jag ett litet glas i min hand och tog en skål. Jag ska ju vara ärlig här så jag måste erkänna det. Det stannade därvid o jag drack inte mer men ångrar mig så mycket ändå. Så dumt, jag som bestämt mig för en helt vit vecka till nästa tid hos beroendebehandlaren. Besviken på mig själv. Att inte den där meningen kom över mina läppar; Nej tack, jag dricker inte. Eller bara Nej tack, det är bra.
Fan!! Så dumt!!
MondayMorning, tack för dina kommentarer. Ja, det är inte framkomligt att grotta ner sig i ängslan, tack för påminnelsen, den behövde jag.
Och Gunda, tack för ditt trogna sällskap här denna vår början till något nytt. Är glad över stödet och medmänskligheten som finns här i forumet. Nu sover vi och tar en ny dag imorgon.

Sundare

Idag vaknar jag tacksam och utan ångest. Trots feltrampet igår.
Ett av mina barn, övre tonåren sa till mig när vi pratade häromdagen om att jag sökt hjälp nu: "jamen jag kräver ju inte att det ska gå över direkt, jag är ju inte dum."
Barn är så såna, de ställer krav och har förväntningar på oss. Med all rätt! Blev så paff över min tonårings svar och tacksam. Nej, det här går ju inte över direkt.
Till denna helg ska jag sätta som mål att ta en rejäl promenad per dag, kanske redan börja med en kvällsrunda idag.
Igår hittade jag min app på mobilen med mindfulness. Körde ett 10 minuters program o förbannade mig själv efteråt: varför gör jag inte detta oftare?
Jag slutar liksom ta hand om mig själv på alla sätt när jag dricker. Inget blir viktigare än det bedrägliga lugnet. Umgänge med familj, vänner, intressen, sakfrågor.., mej, allt stängs utanför bubblan av alkohollugnet. Det är som att trycks på OFF, låt mig vara ifred, jag vill inte...
Fast jag vill ju. Jag vill ju vara med i livet - närvarande. Klart jag inte kan dricka (frånvaro) o köra mindfulness (närvaro) samtidigt. Klart jag inte kan vara en bra närande förälder och vara påverkad samtidigt - en insikt som gör ont. Och kärestan då, ja det är honom och mig själv jag svikit mest i dessa år av smygsupande. Och det bästa sättet att be om förlåt är ju att visa det i handling... Det är därför bakslag o återfall känns så svekfullt och fult.
Nej, nu är det snart dags att vakna på riktigt så jag sätter punkt här för stunden. Önskar oss alla en bra start på dagen!

Gunda

Det var ett bra förslag, vet inte om du får nämna vad den heter, men skulle så gärna höra det. Tror att det skulle vara nått för mig.
Så skön läsning från dig i dag. Det är härligt med tonåringar i huset, de ger verkligen både ros och ris i sin fulla kraft åt en.
Ja vist är det som att trycka på off knappen, sen skiter man i följderna när man hamnar i A läget.
Nu ska jag ut med en kompis och det ska bli skönt att komma hemifrån sen stund.
Ha en bra dag vännen och En dag i taget!
kram

Gunda

Det var ett bra förslag, vet inte om du får nämna vad den heter, men skulle så gärna höra det. Tror att det skulle vara nått för mig.
Så skön läsning från dig i dag. Det är härligt med tonåringar i huset, de ger verkligen både ros och ris i sin fulla kraft åt en.
Ja vist är det som att trycka på off knappen, sen skiter man i följderna när man hamnar i A läget.
Nu ska jag ut med en kompis och det ska bli skönt att komma hemifrån sen stund.
Ha en bra dag vännen och En dag i taget!
kram

Sundare

Så går dagens sakta mot kväll. Jobbat sedan halv åtta i morse, kommer vara hemma runt 6 och då är det redan mörkt sedan länge. Trötthet och pusta ut efter dagen = risksituation. Funderar på vad jag ska handla för att unna mig fredagsmys, äta något gott etc. Hoppas på att inte vara ensam hemma ikväll men vet ännu inte. Är jag det kommer det definitivt vara en risksituation. Maken jobbar så oregelbundet och jag har gett upp att ha koll också på hans schema. Få se vad det står på kylskåpet när jag kommer hem, om det är jobbpass eller inte.
Hur har ni andra det? Jag känner att veckan varit turbulent och kan inte riktigt förstå att jag faktiskt tagit steget att söka hjälp tidigare i veckan. Overklighetskänslan håller i sig, tänk att jag vågade detta ändå trots alla mina rädslor.
Nu tar vi en vit fredagkväll. Kram!

Sundare

Finns mängder av appar o varianter. Jag har fastnat för en som heter Headspace. Enkla korta guidningar som verkligen tar fokus på att det ska vara kravlöst. Andy heter killen som pratar mjuk o tydlig engelska, gillar hans röst och det är också viktigt. Man kan testa 10 ggr gratis o se om man gillar det eller ej. Jag suckar rätt mycket har jag upptäckt, ett tecken på att jag nog inte andas som jag ska. Det är skönt med andningsövningar. Träffade en man som berättade att han bytt ut sitt alkoholsug (mångårigt alkoholberoende) mot andningsövningar. Lyssnade på honom på en föreläsningsdag om missbruk. Han var fantastisk. tänker på honom när jag sitter på kammaren och andas.

Sundare

Vaknar med täbbt näsa med klart huvud. Sovit så djupt, sovit så många timmar i streck. Tacksam att hjärnan fått vila.
Återhämtning och tillfrisknande. Ser många kvinnor här inne som tänker på spåren i ansiktet, att det gått så långt att det syns. Jag gör det med och har köpt nya hudvårdsprodukter och hoppas på mirakel. Ett betydligt mer konstruktivt sätt stt sopa igen spåren än att fylla på förrådet med spriten man smygdruckit. Idag lördag, jag ska vara med min man och vi ska inte dricka. Känns tryggt att ha berättat för honom, så han inte kommer på iden att vi ska ta ett glas. Han har nog haft en förhoppning om att jag ska kunna dricka då o då, för även om han kommit på mitt smygdrickande har han samtidigt köpt hem alkohol till mig. Han har spärren jag saknar och han har svårt att förstå skillnaden.
Men nu här idag gäller noll.

Gunda

I anskitet har jag också börjat tänka på, ju äldre man blir så förändras man ju, men a gör nog att vi föråldras ännu fortare. Jag har också köpt både serum och ny natt och dagkräm. Vill ju heller inte se ut som en alkis. Jag tror inte att det syns ännu, men det kommer det att göra om jag fortsätter och inte ändrar mitt beteende. Men vi är på god väg, både du och jag.
Skönt att höra att du mår bättre och att du har stödet från din man, jag kan ju förstå hans känsla också, men han är en kanonperson som ställer upp på det som är viktigt för dig och i slutänden även viktigt för hela familjen.
Önskar att även jag kunde få det stödet av min man, men än vågar jag inte riktigt ta in honom i det här. Men det kommer att komma den dag då jag också berättar, känner det mer och mer. Men det gäller verkligen att jag gör det på rätt sätt och att han verkligen tar in det jag kommer att säga, annars blir det inte bra.
Gläds med dig, Ha en skön lördag!

Sundare

Har haft en lång sovmorgon. Sovit som en stock, sömnen så mycket bättre utan alkohol. Ingen ångest och inga skräckfyllda tankar kring det som känns i kroppen. Nej bara djup tung sömn.
Ska vara hemma idag, en sån där städa o tvättadag ni vet. Men det känns rätt ok.
Igår träffade jag en av vännerna jag ringde i tisdags för att berätta om mitt alkoholbeteende. Jag fick en kram så full av omtanke att jag blev alldeles varm. Han är äldre än jag och inte alls den omkramande typen så det kändes så stort. Hans far var periodare och med detta ser han alla tecken. Dem han sett hos mig. Kände mig trygg efter den där kramen.
Jag har öppnat dörren två ggr där spriten står men stängt igen.
Läste nån här inne som tipsar att när suget kommer gå hela vägen och tänk - första klunken som leder till andra och sen är kontrollen borta som leder till fylla som leder till ångest, bakfylla, illamående, huvudvärk, rädsla, ånger, skuld, skam, ångest ångest ångest....
Det har hjälpt mig två ggr, samma gånger jag gluttat med dörren till spriten.
Sisyfos - tack att du slår följe på nytt, same same but different. Nu gör vi det igen! En dag i taget!
Gunda - tack för omtanke. Nu fortsätter vi med nästa vecka och så skönt att inte behöva göra detta ensam, eller hur?!

Sundare

Vet inte riktigt varför men nu sitter det där fladdrande obehaget kring hjärtat igen, känns uthärdligt men olustigt. Jag vet ju numera att det är ångest och ofarligt men det är just den där känslan jag "medicinerat bort" med alkohol. En klunk o den skingras med ens.
Har gjort mig upptagen idag, en diger göralista. Och jag strävar på. Men en viktigt reflektion om ännu en risksituation, en trigger till att dricka.
Men jag bakar o fyller näsan med doft av nybakat och försöker fokusera på det som är för mina händer just nu.
Hoppas ni har det bra, forumvänner!